Lista över rollfigurer i Ducktales
Albert – Joakims heltidsanställde, saklige butler och chaufför. Glittriga Gullan – Joakims gamla flamma som han hälsar på i Klondike. Fenton Spadrig – Inhyrd av Joakim i säsong två i avsnittet Super DuckTales. Fenton fungerar som Joakims revisor tillika Ankeborgs beskyddare när han är Gizmokvack. Madame Spadrig – Fentons mamma. Hon bor tillsammans med Fenton i en förfallen husvagn och tillbringar den mesta tiden åt att se på såpoperor i TV iförd morgonrock och papiljotter. Hennes förnamn är okänt. Gandra Di – Fentons flickvän, som är ovetande om hans alter ego. Hennes namn är ett skämtsamt spratt på filmstjärnan Sandra Dee. Gandra syns bara i några få avsnitt av säsong 2. Hon jobbar på den bönfabrik som han själv slutade på. Hon har under vissa tillfällen misstänkt att Fenton har varit otrogen och har även råkat ut som gisslan bland stadens skurkar. Med tanke på att serien gjordes under 1980-talet så fick Gandra ha en tidstypisk frisyr. Hennes svenskspråkiga röst dubbades av Monica Forsberg. Amiral Grimitz – Kalles överordnade officer i flottan. Amiral Grimitz har det tufft med att be Kalle skrubba däck. Hans namn är en parodi på Amiral Chester Nimitz. Liksom Kalle, syns han inte till i säsong två. Webra Walters – Mallig reporter, i hög grad baserad på Barbara Walters. Semester Van Honk – Bakgrundskaraktär som klär sig som turist, men som snarare är reseledare. Quacky McSlant - En annan bakgrundskaraktär utan några repliker. Quacky bär alltid en tröja med ett Q. Guld-Ivar Flinthjärta – Joakims rival, kommer från Sydafrika. Han är Joakims huvudmotståndare, då han är världens näst rikaste anka. Guld-Ivar Flinthjärta planerar oftast nya sätt att tjäna pengar, eller se till så Joakim förlorar pengar. Björnligan – Stor hundfamilj (svensk översättning blir det björnfamilj), som konstant försöker råna banker eller Joakims Pengabinge. I ett avsnitt påstår Fenton sig vara Bermuda Beagle, men Mamma Buse hittar ett fotografi och upptäcker att det inte finns någon Bermuda. Bankjob, Babyface och Bebop pratar inte i säsong två. Mamma Buse – Mamman till gänget. Hon har mer erfarenhet än sina pojkar och skyller alltid på dem ifall något skulle gå snett. Big-Bäng Buse – Liten buse med massor av kunskap. Kräng Buse – Knäppskalle i ligan som alltid är hungrig. Däng Buse – Vanligtvis respresenterar han gruppens muskelstyrka. Baggy Buse – Fånig och trög buse som klär sig i säckiga kläder. Megabyte Buse - Björnligans högskolegeni. Han gör en viktig roll i Super DuckTales, sen syns han inte mer. Bankjob Buse – Stor och kraftig buse som sköter ruljangsen när Bigtime eller Mamma inte är i närheten. Babyface Buse – Liten och slätrakad, i ansikte och klädsel påminner han mycket om ett barn. Han har en propeller i sin keps. Bebop/Bugle Buse – Lång och skranglig buse med en passion för musik. Beagle Brats är en yngre version av Björnligan. De är varken söner eller brorsöner till Björnligan. Magica de Hex – En mäktig häxa som hela tiden är på jakt efter Joakims turkrona så hon kan ta över världen. Poe de Hex – Magicas trogna bror. Poe blev på något sätt förtrollad till en korp, och kan inte trollas tillbaka av sedvanlig magi. Dijon förekom både i DuckTales, samt biofilmen Farbror Joakim och Knattarna i jakten på den försvunna lampan. Han är en arabisk ficktjuv som förekom i de sista avsnitten och fick även en mycket större roll i långfilmen. På svenska dubbades hans röst av Anders Öjebo med en arabisksvensk dialekt. Svarte Petter – En klassisk Disney-skurk. Svarte-Petter gjorde några ovanliga framträdanden i den första säsongen. Det finns ett mångfald av Svarte-Pettrar, de alla har olika uppfattningar/upplevelser av Joakim, och därför att minst två av dem var från olika tidsepoker. Spökplumpen – Svartklädd mästerbrottsling som ursprungligen skapades för Musse Piggs serier. Han dyker endast upp i avsnittet All Ducks on Deck. Han kallas dock för "Bläckplumpen" i den svenska dubbningen.
Victoria Benedictsson
Victoria Maria Benedictsson, född Bruzelius den 6 mars 1850 i byn Domme i Fru Alstads socken i Skåne, död 21 juli 1888 i Köpenhamn (självmord), var en svensk författare och dramatiker. Hon skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. Victoria Benedictssons föräldrar var lantbrukaren Thure Bruzelius och Helena Sophia Finérus. Hon växte upp i Domme i sydvästra Skåne. Benedictsson var tidigt intresserad av konststudier, och tog tjänst som guvernant för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hennes far, som först godkänt detta, ändrade sig dock senare och sade nej. Ett liknande scenario återkommer senare i hennes bok Pengar. För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (född 1822 i Landskrona, död 1899 i Hörby). Han var 49 år och änkling, med fem barn från det tidigare äktenskapet. De fick två egna döttrar varav en dog i späd ålder. 1882 insjuknade Victoria Benedictsson i en bensjukdom och blev sängliggande. Under sjukdomsperioden utvecklade hon sitt författarskap, och 1884 debuterade hon med novellsamlingen Från Skåne. Följande år utkom romanen Pengar, vilken blev hennes genombrott. Vid denna tid blev hon vän med den elva år yngre Axel Lundegård, Hörbyprästens son. Som denne och många andra svenska författare under 1880-talet sökte hon sig till Köpenhamn, där hon uppmärksammades av den danske litteraturkritikern Georg Brandes. Som tecknare är hon representerad med några teckningar vid Lunds universitetsbibliotek. Benedictssons kärleksförhållande med Brandes, 1886–1888, var förmodligen en av orsakerna till att Benedictsson begick självmord sommaren 1888 i Köpenhamn. Andra bidragande faktorer till hennes beslut kan ha varit hennes fattigdom och ensamhet och inte minst hennes oro för sitt författarskap. Hennes senaste roman Fru Marianne hade fått blandad kritik, Georg Brandes benämnde den förringande som "en Dame-Roman" och dennes bror Edvard författade en nedgörande recension i Politiken. Hon var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby och de begränsningar det innebar att vara kvinna under denna tid. Hennes självmord, med hjälp av en rakkniv, inspirerade Strindberg till avslutningen av dramat Fröken Julie. Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn i Danmark, under namnet Ernst Ahlgren. Trots den korta tid som hennes författargärning omfattar anses hon som en av de främsta bland 1880-talets realistiska författare. I sina romaner skildrar hon äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor. Debutromanen Pengar handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare men som så småningom bryter sig ut ur äktenskapet. Fru Marianne skildrar en kvinna som slits mellan sin man Börje, en hederlig och praktisk bonde, och den kultiverade vännen Pål. Där Pengar slutar med skilsmässa, ger Fru Marianne en mer utopisk bild, med ett slut som bygger på samförstånd mellan makarna och ett jämlikt äktenskap.
Guldrushen i Kalifornien
Under både själva guldrushen och årtiondena därefter använde sig guldgrävarna även av "hard-rock"-grävande, det vill säga utvinnande av guld direkt från stenarna som innehöll det (vanligtvis kvarts), oftast genom att gräva och spränga för att leta upp och avlägsna de ådror av kvarts som innehöll guld. Efter att stenarna tagits upp till ytan krossade man dem, och guldet separerades (med hjälp av rinnande vatten), eller filtrerades ut, vanligtvis med hjälp av arsenik eller kvicksilver (ännu en bidragande orsak till miljöförstöringen). Med tiden kom "hard rock"-grävande att bli den enskilt största källan till guldproduktion i Kalifornien. Även om man vanligtvis tänker sig att köpmännen tjänade mer pengar på guldgrävandet än själva guldgrävarna under guldrushen, så var det i själva verket mer komplext. Det fanns förvisso köpmän som tjänade stora summor pengar. Den rikaste mannen i Kalifornien under guldrushens tidiga år var Samuel Brannan, den otröttlige affärsinnehavaren och tidningspubliceraren. Brannan öppnade alert de första verktygsbutikerna i Sacramento i Coloma, och andra platser bland guldfälten. Precis när guldrushen inleddes köpte han alla guldgrävarverktyg som fanns tillgängliga i San Francisco och sålde dem med stor vinst. Stora pengar tjänades emellertid även av guldgrävarna själva. En grupp av guldgrävare som arbetade vid Feather River 1848 hittade exempelvis inom några månader guld värt över 1,5 miljoner amerikanska dollar (2006 års värde). I allmänhet tjänade många guldgrävare ganska blygsamma summor, efter att utgifterna räknats bort. De flesta, särskilt de senare, tjänade emellertid ganska lite och vissa förlorade pengar. På samma sätt gick det för en del köpmän som öppnade upp butiker i områden som snart tömdes på människor, eller där hela bosättningar förstördes av de enorma bränder som ibland uppstod. Andra affärsmän tjänade genom tur och hårt arbete stora summor på minutförsäljning, underhåll av skepp, uthyrning, eller transport. Runt år 1855 hade det ekonomiska klimatet förändrats dramatiskt. Man kunde tjäna pengar på guldgrävning ute på fälten endast genom att sluta sig samman med större grupper av arbetare, antingen genom partnerskap eller genom anställning. I mitten av 1850-talet var det ägarna av sådana guldgrävarföretag som tjänade mest pengar. Vid den tidpunkten hade Kaliforniens befolkning och ekonomi även blivit så stor och varierad att man kunde tjäna pengar på en rad olika traditionella affärsområden. Så snart guldet hade upptäckts fanns det många vägar guldet självt tog. För det första användes mycket av guldet lokalt till att köpa mat, utrustning och bostad till guldgrävarna. Dessa transaktioner genomfördes ofta med det nyfunna guldet, noggrant uppmätt. Dessa köpmän och försäljare använde i sin tur guldet till att köpa utrustning från sjökaptener eller personer som jobbade med att transportera varor till Kalifornien. Guldet lämnade sedan Kalifornien ombord på skepp eller mulor till tillverkarna av varorna runtom i världen. En andra väg som guldet tog var guldgrävarnas egna hemresor, de sände ibland hem guldet eller återvände med det själva. En uppskattning tyder på att guld till ett värde av ungefär 80 miljoner amerikanska dollar skickades till Frankrike av franska guldgrävare och köpmän. Allteftersom guldrushen framskred började lokala banker och guldhandlare ge ut "sedlar" eller "växlar"-lokalt accepterad pappersvaluta-i utbyte mot guld, och privata myntslagare tillverkade privata guldmynt. I och med grundandet av San Franciscos myntslageri (San Francisco Mint) 1854 gjordes guldtackor om till officiella amerikanska guldmynt för spridning. Guldet skickades även från kaliforniska banker till USA:s nationalbanker i utbyte mot nationell pappersvaluta att användas i Kaliforniens explosionsartade ekonomi.
Professionell boxning
Professionell boxning eller proffsboxning, är boxning där vinnaren får pengar som belöning. Proffsboxning skiljer sig även från amatörboxning i fråga om regler och utrustning. Proffsboxare får varken använda tröja eller huvudskydd. Handskarna är lättare på grund av tunnare stoppning och saknar den vita markering som amatörboxhandskar har för att underlätta poängräkningen. Proffsboxningen är kontroversiell på vissa håll i världen. Dess motståndare hävdar att proffsboxningen är skadlig, gör publiken våldsam samt anser att det är fel att tjäna pengar på en sport där mycket går ut på att medvetet slå någon annan. Proffsboxningens förespråkare däremot hävdar att det finns andra minst lika skadliga sporter, att boxningspublik ofta uppför sig bättre än till exempel huliganer på fotboll och att proffsboxning bör få vara ett yrke, med proffsboxare som frivilligt slåss. Sverige förbjöd proffsboxning efter ett beslut i Sveriges riksdag den 26 november 1969. Beslutet trädde i kraft den 1 januari 1970. Bakgrunden var rekommendation i Nordiska rådet. Det svenska proffsboxningsförbudet var omdebatterat och Sveriges riksdag avslog motioner om återinförande 1985, 1993, 1995 och 1997. En förespråkare var Moderata samlingspartiets Gullan Lindblad. Den 1 januari 2007 blev proffsboxning återigen tillåtet i Sverige, dock under förutsättning att man hade tillstånd från länsstyrelsen i det län där boxningen skulle anordnas och att matcherna inte planerades för mer än fyra ronder för män och max sex ronder för kvinnor (fler ronder för damer beroende på kortare tid per rond). En fyra-rondersmatch betraktas som en legitim proffsboxningmatch och är vanlig i en boxares inledande karriär. Senare tillät man via dispenser längre matcher. Till exempel har den svenska boxningsstjärnan Frida Wallberg boxats åtta ronder i Sverige då hon försvarat sin WBC-titel. Bland stater med proffsboxningsförbud finns är Kuba, Island och Nordkorea. Norge förbjöd proffsboxning 1981 . 2014 blev proffsboxning tillåtet i Norge.
Älskade hundar
Älskade hundar (originaltitel: Amores perros) är en mexikansk film från 2000 i regi av Alejandro González Iñárritu och skriven av Guillermo Arriaga. Vid Oscarsgalan 2001 var filmen nominerad för bästa utländska film. Filmen består av tre separata berättelser som är sammanflätade genom en bilolycka som för samman personerna i filmen. Berättelsen "Octavio och Susana" handlar främst om Gael García Bernal och Vanessa Bauche. Susana är Octavios svägerska men Octavio är förälskad i henne och tycker inte om hur hans bror, Ramiro, behandlar henne. Susana har också någon slags relation med Octavio och han försöker övertala henne att lämna Ramiro och fly iväg med honom. Eftersom Octavio har behov av att tjäna pengar, så att Susana och han ska kunna fly och starta ett liv tillsammans, blir Octavio inblandad i att arrangera hundslagsmål. Octavio tjänar mycket pengar på att använda sin brors hund Cofi, men hunden blir till slut svårt skadad då en rivaliserande hundägare skjuter Cofi. Octavio knivhugger sin rival som hämnd och flyr från platsen med den skadade hunden och sin bästa kompis i sin bil. Efter en vild biljakt krockar Octavio, vilket resulterar i att hans kompis dör och Octavio blir svårt skadad. Berättelsen "Daniel och Valeria" handlar om Álvaro Guerrero och Goya Toledo. Daniel är en framgångsrik publicist som lämnar sin familj att leva med den spanska supermodellen Valeria. Valeria blir svårt skadad i bilolyckan med Octavios bil och kan därefter inte arbeta som modell under en tid, eftersom hon hamnar i rullstol i väntar på att såren skall läka. Valerias hund försvinner under golvbrädorna i hennes och Daniels lägenhet en dag och stannar där i flera dagar. Den saknade hunden utlöser allvarliga spänningar för paret vilket leder till många bråk och tvivel om deras förhållande från båda sidor. Valeria skadar sig ytterligare då hon försöker hjälpa hunden att komma upp ur golvet, vilket leder till allvarliga inre blödningar och sedermera kallbrand. Läkarna tvingas amputera benet, vilket förstör alla hennes chanser att fortsätta med modellyrket. Hon inser att det liv hon hittills levt med största sannolikhet är förstört, eftersom hennes karriär och självkänsla som modellyrket gav henne har tagits ifrån henne. Berättelsen "El Chivo och Maru" handlar främst om Emilio Echevarría och Lourdes Echevarria. Berättelsen handlar om en före detta professor (El Chivo) som många år tidigare lämnade sitt medelklassliv för att slåss tillsammans med en gerillarörelse, vilket ledde till ett långt fängelsestraff. Han har inte haft någon kontakt med sin familj och lever som en hemlös man. Han följs ständigt av ett stort antal hundar, som han bor med i ett enkelt och smutsigt hus, och verkar vara det enda han bryr sig om. Trots detta liv försörjer han sig som yrkesmördare. Genom hela denna berättelse försöker El Chivo få kontakt med sin dotter, Maru, som han övergav när hon var barn och som tror att han är död. El Chivo blir anlitad av en man för att döda hans företagspartner men upptäcker att partnern också är mannens halvbror. Trots viss avsky tar El Chivo uppdraget och är på väg att genomföra mordet när den centrala bilolyckan inträffar framför honom. Under det kaos som inträffar efter olyckan tar El Chivo Octavios sårade hund med sig hem för att vårda den. Dessvärre dödar den sårade hunden alla andra hundar i hans hem medan El Chivo inte är där. Trots detta förlåter El Chivo hunden. Medan han fortfarande sörjer sina älskade hundar kidnappar han mannen som anlitade honom samt hans halvbror som han blivit anlitad att mörda. Han lämnar båda i ett rum fastspända med rep men med en laddad pistol inom räckhåll för båda och lämnar dem åt sitt öde. Han besöker sin dotters tomma hus, lämnar ett meddelande på hennes telefonsvarare och en stor summa pengar, och försvinner igen. Emilio Echevarría - El Chivo. Gael García Bernal - Octavio. Álvaro Guerrero - Daniel.
