Vattenskoter
Vattenskoter är en typ av liten motorbåt driven av vattenjet-aggregat. Den har utformats för att framföras med en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på farkosten, snarare än befinner sig i den som i vanliga båtar. Den svenska definitionen på vattenskoter förutsätter förbränningsmotor och en längd under fyra meter. I de flesta länder jämställs vattenskotrar med båt. I Tyskland, Danmark, Storbritannien och Sverige har vattenskoter en egen status. I USA och Kanada gäller normalt samma bestämmelser och åldersgränser som för andra båtar. I Sverige är användning av vattenskotrar formellt förbjuden utanför farled, utom på anvisade områden. De svenska reglernas giltighet har dock ifrågasatts och efterlevs för närvarande inte. Förutom privat bruk för transport och utflykter använder polisen och kustbevakningen vattenskotrar för övervakning. Vattenskotrar används även av instruktörer och funktionärer samt vid wakeboard och surfingverksamhet. Sjöräddningssällskapet har tagit fram en något modifierad vattenskoter för sjöräddning med bl.a. en kortare sadel och större akterdäck. Man kan då utan risk för personskador backa mot en nödställd och sedan dra upp denne på akterplattformen. Fungerar väl i grunda vatten och där stora räddningsfartyg har svårt att operera. Även i hög och besvärlig sjö där det kan vara farligt med ett större skrov och en exponerad propeller. De första serietillverkade rescuerunners kom i drift i mitten av 00-talet, och det finns ett 30-tal i drift vid RSSS räddningsstationer. Även Sea-Doo har tagit fram en sk. SAR (search and rescue) version där man använder en separat släde att dra upp nödställda på. Reglerna om att köra vattenskoter finns i förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter. I förordningen anges att vattenskoterkörning endast är tillåtet i allmänna farleder och i områden där Länsstyrelsen beslutat om undantag från det generella förbudet. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1994 och begränsade kraftigt användandet av vad som då framförallt kallades Jetski (med s.k. sjunkande skrov). Då förordningen inte var förenlig med EU:s principer skrevs den om 2004. Vattenskotrar får i nuläget formellt endast framföras i allmän farled och i områden som godkänts av länsstyrelserna. Exempelvis är det i Stockholms län tillåtet att framföra vattenskoter inom 300 meter från allmän farled, men inte inom 100 meter från land. Brott mot reglerna är belagt med böter. I en dom från juni 2009 konstaterade EG-domstolen att den svenska vattenskoterlagen inte utgör något handelshinder så länge områden för vattenskoteråkning avsatts. Efter EG-domstolens dom den 4 juni 2009 gick frågan åter upp i Luleå tingsrätt som sedan tidigare haft hand om ett mål där två personer åtalats för framförande av skoter på otillåten plats. Åtalen ogillades endast med hänvisning till att Norrbottens län vid den aktuella tidpunkten ännu inte avsatt några områden för vattenskoteråkning. Därmed uteblev det prejudikat som polis och kustbevakning efterlyst. Hugo Tiberg, professor emeritus i sjörätt, anser att den begränsande lagen är ogiltig oavsett om områden är avsatta eller ej. Tiberg stödjer uppfattningen att så kallade sittmaskiner fullt ut skall jämställas med övriga båtar, men att ett regelverk behövs för maskiner med sjunkande skrov (s.k. ståmaskiner). Den 25 mars 2011 bekräftade Kustbevakningen på sin webbplats det osäkra rättsläget runt vattenskotrar och att man från 2011 (som säsongen 2010) och tills vidare inte kommer att rapportera någon användning av dessa överhuvudtaget. Däremot att man kan rapporteras i enlighet med den praxis som gäller för övrig sjötrafik.
Motorbåtsport
Motorbåtsport (eller båtracing) är en samlingsbenämning för tävlingar med motorbåtar. Tidigare även RC, det vill säga radiostyrda motorbåtar. Det finns tre tävlingsformer: rundbana, offshore racing och OCR. Offshore som är den äldre tävlingsformen är vanligtvis ett endurance-lopp. Båtarna kör en längre sträcka, vanligtvis utomskärs, från en plats till en annan. Skandinaviens största och mest kända offshore-race är Roslagsloppet. Tävlingen som grundades 1962 körs från Stockholm till Öregrund. En internationell klassiker och föregångaren inom sporten är Miami-Nassau, Bahamas som hölls första gången 1956. OCR är en kombination av rundbana och offshore. Båtarna kör en större, oregelbunden bana, ofta med öar och andra naturliga hinder som rundningsmärke. Då båtarna passerar nära land och samma plats ett flertal gånger, har tävlingsformen blivit alltmer populär. Både för publiken och media. I alla tre tävlingsformer förekommer det olika klasser eller grenar, vanligtvis åtskilda av båttyp, storlek och motorstorlek. Det tävlas med standardbåtar direkt från fabrik till de mest extrema specialbyggena. Inom rundbana benämns de större klasserna Formula 1 (F1 H2O), F2 och F4-s. Formula 1-båtar är något av det extremaste som färdas på vattnet, båtarna väger ca 550 kg, är 5 meter långa och har 400 HP. Hastighetsrekordet är 256 KM/H och innehas av italienaren Guido Cappellini, 0-100 KM/H avklaras på under 2 sekunder och i kurvorna nås G-krafter kring 7-8. Inom rundbane-grenen har Sverige flera aktiva framstående förare, i F1 återfinns Erik Stark och Jonas Andersson, i F2 Johan Österberg, Angelica Sjöholm, Ola Petterson och Oskar Samuelson, i F4-S Morgan Jernfast och Mathilda Wiberg. De små klasserna som man börjar med i rundbana är GT15, som går ungefär 36-37 knop. Och GT30 som går omkring 50 knop. Bland övriga klasserna förekommer: aquabike (JetSki), classic, Thundercat och offshore. De största motorbåtarna tävlar inom Class 1 offshore. Även om klassen tillåter olika båt- och motortyper, har utvecklingen kommit så långt att båtarna ser nästan identiska ut. Med 46 fots katamaraner (ca 14,5 meter) och 2 bensinmotorer på 928 hästkrafter (numer begränsat) väger båtarna 4,8 ton och når toppfarter som överstiger 140 knop (260 km/h). Den första Class 1-tävlingen i Sverige, Swedish Grand Prix, arrangeras i Uddevalla den 6-8 augusti 2010. Motorbåtar tävlar även inom olika rekordförsök. Vanligtvis används båtar från de olika klasserna, som kör en sträcka om 1 000 meter i båda riktningarna. Den sammanlagda medelfarten blir den uppnådda rekordnoteringen. I främst USA förekommer tävlingsklasser vars enda mål är att uppnå extrema toppfarter. Numer används endast gasturbiner som framdrift, ofta från helikoptrar eller flygplan.
Wii Sports Resort
Wii Sports Resort är ett konsolspel utvecklat och utgivet av Nintendo. Det är en uppföljare till Wii Sports och lanserades till Wii under sommaren 2009 tillsammans med Wii MotionPlus. Spelet innehåller tolv olika sportgrenar och utspelas på den ö som introducerades i Wii Fit, vid namn "Wuhu Island". Två grenar, golf och bowling, fanns även med i Wii Sports men har förbättrats. De övriga grenarna är bågskytte, luftkamp, svärdskamp, kanotpaddling, jetski, wakeboard, frisbee, basket, bordtennis och cykling. Tack vare Wii MotionPlus som utökar känsligheten i Wii Remote styrs spelen av mer realistiska rörelser än vad som tidigare var möjligt i Wii Sports.
Blipville
Blipville startades först som en mötesplats på Blip med Paradise Hotel-tema, men utökades sedan till ett självständigt onlinespel under 2007, separat från Blip. Under andra halvan av 2010 meddelade sajten att Blip och Blipville skulle läggas ned vid årsskiftet 2010/11. Anledningen var dålig trafik till hemsidan. Blipville lades ner den 3 januari 2011. Blipvilles värdar, vars uppgift var att hålla ordning i spelet, kallades för sheriffer. Alla sheriffer hade en sheriffstjärna på sitt info. Sheriffer hade moderatorverktyg och kunde straffa folk som betedde sig illa eller bröt mot Blipvilles regelverk. De hade också som uppgift att viga folk i Blipville, och de höll tävlingar och andra evenemang för Blipvilles invånare. Sherifferna jobbade inte för TV4 eller Raketspel, de utsågs från vanliga spelare baserat på deras förmåga och engagemang med spelet. Det fanns tre olika sorts sheriffer, i ökande ordning av status: vicesheriffer, guldsheriffer och supersheriffer. Sheriffer av högre status var ansvariga för sherifferna under dem. Ett exempel är supersheriffen Hybrid_ som numera är aktiv inom diverse motorforum som moderator/siteägare. Blipville utspelade sig på en fiktiv ö i Karibien vid namn S:t Blip, inom staden som är lämpligt namngiven Blipville. Eftersom inga fordon kan användas var staden helt och hållet byggd av gågator. Navigering gjordes det mesta till fots, men det fanns även en Metro som lät dig hoppa till vissa zoner snabbare. Spelaren kunde också köpa skateboard eller rullskridskor för att bli snabbare. Snowboards och vattenskotrar var nödvändiga för vissa aktiviteter.m Staden var uppdelad i stadsdelar, varje stadsdel med sin egen prägel. De flesta stadsdelar gick att bo i om man köpte en lägenhet. Denna delen av Blipville tillkom under en uppdatering i maj 2008, stadsdelen hade ett gammalt utseende med en strandpromenad, hamn och brygga där man även kunde fiska och tjäna poäng via fisketalangen. Den första delen av Blipville, tillsammans med Paradise Hotel. Vid Purpurtorget fanns det en korvkiosk där man kunde tjäna poäng till sin talangnivå genom att sälja korv. Det fanns även en klubb dit flera kändisar brukade komma på besök under kändisbesöken på Blipville. På Stora Torget brukade det finnas en stor rund planterad ring, där det vanligtvis fanns blommor, varje högtid brukade det finnas olika saker där, t.ex. en halloweenpumpa. Varje jul fanns här en julgran där man kunde köpa emblem för mynt. Tillsammans med Nya stan var detta den äldsta delen i Blipville. Paradise Hotel hade flera festlounges, samt en stor lounge bredvid en stor pool. Till det finns det även flera hotellrum inne på Paradise Hotel. Skogen låg lite längre ner från Nya Stan och via en grusväg kunde man komma till ravinen. Därifrån fanns det även en grusväg som fortsatte till Hotelltorget, utanför Paradise Hotel. Trädkojan var ofta använd av klubbar som deras mötesplats. Den nyaste delen av Blipville, stranden tillkom någon gång under en uppdateringar runt tidigt 2010. Där fanns det bland annat en glasskiosk där man kunde servera glass och en bar. Om man hade badkläder på sig så kunde man gå ut på stranden och ut i vattnet, man kunde även åka jetski på vattnet runt omkring. Platsen tillkom när lajv-talangen introducerades runt 2009. Detta var en medeltidsby, där man även skickades iväg på sina uppdrag när man bland annat skulle lavja mot monster för uppdragen eller mot andra. Gasthaus öppnade i början av 2008. Här fanns det flera stora backar man kunde åka ned för, om man hade snowboard eller skidor. Samlingsplatserna var Stora Torget och Ravinen, som också var en samlingsplats för folk som ville "trejda" (byta prylar). Dessa platser hade vanligtvis flera hundra besökare per dag. Blipville marknadsfördes även genom att ägarna organisera konserter där man bjöd in musikartister att spela i Blipvilles egen klubb. Klubben rymde bara cirka 120 personer och konserterna blev så populära att de flesta tvingades stanna utanför.
