Motorbåtsport
Motorbåtsport (eller båtracing) är en samlingsbenämning för tävlingar med motorbåtar. Tidigare även RC, det vill säga radiostyrda motorbåtar. Det finns tre tävlingsformer: rundbana, offshore racing och OCR. Offshore som är den äldre tävlingsformen är vanligtvis ett endurance-lopp. Båtarna kör en längre sträcka, vanligtvis utomskärs, från en plats till en annan. Skandinaviens största och mest kända offshore-race är Roslagsloppet. Tävlingen som grundades 1962 körs från Stockholm till Öregrund. En internationell klassiker och föregångaren inom sporten är Miami-Nassau, Bahamas som hölls första gången 1956. OCR är en kombination av rundbana och offshore. Båtarna kör en större, oregelbunden bana, ofta med öar och andra naturliga hinder som rundningsmärke. Då båtarna passerar nära land och samma plats ett flertal gånger, har tävlingsformen blivit alltmer populär. Både för publiken och media. I alla tre tävlingsformer förekommer det olika klasser eller grenar, vanligtvis åtskilda av båttyp, storlek och motorstorlek. Det tävlas med standardbåtar direkt från fabrik till de mest extrema specialbyggena. Inom rundbana benämns de större klasserna Formula 1 (F1 H2O), F2 och F4-s. Formula 1-båtar är något av det extremaste som färdas på vattnet, båtarna väger ca 550 kg, är 5 meter långa och har 400 HP. Hastighetsrekordet är 256 KM/H och innehas av italienaren Guido Cappellini, 0-100 KM/H avklaras på under 2 sekunder och i kurvorna nås G-krafter kring 7-8. Inom rundbane-grenen har Sverige flera aktiva framstående förare, i F1 återfinns Erik Stark och Jonas Andersson, i F2 Johan Österberg, Angelica Sjöholm, Ola Petterson och Oskar Samuelson, i F4-S Morgan Jernfast och Mathilda Wiberg. De små klasserna som man börjar med i rundbana är GT15, som går ungefär 36-37 knop. Och GT30 som går omkring 50 knop. Bland övriga klasserna förekommer: aquabike (JetSki), classic, Thundercat och offshore. De största motorbåtarna tävlar inom Class 1 offshore. Även om klassen tillåter olika båt- och motortyper, har utvecklingen kommit så långt att båtarna ser nästan identiska ut. Med 46 fots katamaraner (ca 14,5 meter) och 2 bensinmotorer på 928 hästkrafter (numer begränsat) väger båtarna 4,8 ton och når toppfarter som överstiger 140 knop (260 km/h). Den första Class 1-tävlingen i Sverige, Swedish Grand Prix, arrangeras i Uddevalla den 6-8 augusti 2010. Motorbåtar tävlar även inom olika rekordförsök. Vanligtvis används båtar från de olika klasserna, som kör en sträcka om 1 000 meter i båda riktningarna. Den sammanlagda medelfarten blir den uppnådda rekordnoteringen. I främst USA förekommer tävlingsklasser vars enda mål är att uppnå extrema toppfarter. Numer används endast gasturbiner som framdrift, ofta från helikoptrar eller flygplan.
Motorbåt
Daycruiser var ursprungligen en snabbgående dagtursbåt, större än hardtopbåten men mindre än kabinbåten. Skrovlängden var från början omkring 21 fot, men numera byggs dessa båtar med längre skrov. Båttypen har ett relativt stort fördäck, en liten ruff och vindrutor framför förarplatsen och en väl tilltagen sittbrunn akterut. Skrovet är planande med vanligtvis ganska vass skrovform. Vanligast är inombordsmotor med drev, men på mindre båtar kan utombordare förekomma. I dag byggs det också ganska stora daycruisers på över 30 fot, ibland större, som har kabinbåtens alla bekvämligheter, varför båttypen då växt ur sitt eget begrepp. Campingbåt är en typ av fritidsbåt som tillverkades från 1930-talet till 1960-talet. Campingbåtar är öppna båtar med fördäck, vindruta, ratt och utombordsmotor. Längden är vanligen mellan fem och sex meter. Båtarna var byggda i trä, utom de senare båtarna, som gjordes i plast. Runabout är en benämning på – ofta snabbgående och motorstarka – öppna nöjesbåtar med vindruta, ratt och övrig utformning av sittbrunn för tre–åtta personer, som inspirerades av bilinteriörer. De blev populära i USA från 1930-talet och tillverkades i Europa under 1950- och 1960-talen av bland andra Riva. En hardtopbåt har en mindre ruff i fören, cirka halva båtlängden. Den har alltså vindruta och sidorutor och ger således bättre skydd än en öppen båt. Hardtopbåtar är relativt små och oftast utrustade med utombordsmotor. Medelstor till större övernattningsbar motorbåt. Används ofta som familjebåt och har bland även akterruff. God komfort medför att en familj kan semestra i båten under många dygn. Vanligtvis utrustad med väl tilltaget "kök" (=byssa) och toalett. Det finns snabbgående halvplanande kabinbåtar som är deplacerande (som går med hela skrovet i vattnet) och därmed långsamma. Kabinbåten är namngiven efter sin överbyggnad och inte efter skrovformen. Ordet "kabinbåt" används inte i någon större utsträckning idag. Ord som "bobåt", "familjebåt" och liknande används som synonymer, även om dessa termer är gemensamma för helt andra båttyper. Styrpulpetbåt, eller centerkonsolbåt, är en öppen motorbåt med utombordsmotor(er) med en pulpet, ratt och instrument, samt vanligtvis utrustad med vindruta. Används med fördel till vattenskidåkning, sportfiske, tenderbåt, patrullbåt och för snabba transporter i skärgården. RIB, Rigid Inflatable Boat, en hybrid mellan gummibåt och en båt med hårt skrov. Ribbåten är vanligtvis utförd som styrpulpetbåt. Det finns ribbåtar i många olika storlekar, de minsta från tre meter, då lämplig som släpjolle eller som däcksbåt. Mindre ribbåtar har motorer på 5-10 hk, de riktigt stora ribbåtarna på över tio meter kan ha utombordsmotorer i dubbel eller trippelmontage på många hundra hästkrafter. Större ribbåtar kan även ha inombordsmotor, antingen med inudrev eller vattenjet. Större ribbåtar används bland annat av kustbevakningen, marinen, sjöpolisen och Sjöräddningssällskapet. Bowrider är en motorbåt med vindruta där den främre delen, bogen (engelskans 'bow'), är öppen. Bowridern är oftast en daycruiser, eller hardtopbåt, om man tar hänsyn till skrovets form. Motorkryssare benämns även motoryacht och är en stor motorbåt, längdmässigt över tolv meter eller en bredd över fyra meter. Båtar av denna storlek är på gränsen mellan yrkesfartyg och fritidsbåt. Båtar av denna storlek klassificeras enligt internationella sjölagen som skepp och kräver nautisk kompetens för framförande. Motorkryssare kan vara ombyggda yrkesfartyg eller från början byggda som stora motorbåtar. De är ofta utrustade med flera hytter för besättning och passagerare.
Rosättra Båtvarv
Rosättra Båtvarv är ett svenskt fritidsbåtvarv vid Vätösundet (Ovansundet) i Norrtälje kommun. Rosättra Båtvarv grundades 1886 av bröderna Erik och Matts Jansson på Rosättra gård. Så småningom arbetade även Eriks söner Bertil och John i företaget. Varvet byggde segel-, kolibri-, skepps-, kapprodd- och lustbåtar, fisksumpar och jullar. Åt Nordiska kompaniet byggdes ett femtontal M15-segelbåtar och motorbåtar. Bertil och John Jansson tog över varvet 1914, byggde ut det 1918, och drev det tillsammans till 1921, Därefter drevs det av John Jansson 1921-24 och av Bertil Jansson 1924-48. Under denna period byggdes med tolv-fjorton båtbyggare skärgårds- och havskryssare ritade av konstruktörer som Jac Iversen, Knud Reimers, Carl Gustaf Pettersson, Stig Tiedemann och Arvid Laurin. Åt Torsten Kreuger byggdes en 12 meters motorbåt. Båtbyggaren Fritiof Gustafsson köpte varvet 1948 och byggde till en smedja. Huvudverksamheten var fortfarande nyproduktion av båtar: större motorbåtar och segelbåtar, samt några båtar för utombordsmotorer. Det började tillverka Laurinkostrar 1950, den första, Casella på 7 ton, åt Yngve Cassel (1909-?). År 1958 byggde han den liknande Casella II på 4,5 ton. Varvet seriebyggde också tyngre Laurinkostrar på 3,2 ton. De tre sönerna Gustafsson, Ola, Jan och Mats, började alla i varvet vid tidig ålder, och 1963 bildades Rosättra Båtvarv AB med sönerna som delägare. Den sista Laurinkostern byggdes 1968. Under 1970-talet gick varvet över till plastbåtskrov med en båttyp som kallades Linjett. Varvet utökades med nya produktionslokaler 1977-79 och 1998. Dessutom expanderade varvets volym för vinterförvaring. Familjen Gustafsson driver fortfarande verksamheten, vilken delats upp i två: ett servicevarv på den ursprungliga platsen och ett nyproduktionsvarv. 1918 Agnes II, ruffad motorbåt, ritad av Carl Gustaf Pettersson. 1925 M/Y Wiking X, ruffad motorbåt, ritad av Carl Gustaf Pettersson. 1927 Delfin II, kustkryssare ritad av Erik Salander. 1930 M/Y Ingeborg, motoryacht ritad av Ruben Östlund. 1931 Carl Stuart, ritad av Carl Gustaf Pettersson. 1947-48 Fair Wind, kust- och havskryssare, ritad av Åke Améen. 1948 M/Y Cascade och de två systerbåtarna M/Y Clipper och M/Y Monlac, Tiedemannkryssare. 1950 Casella, Laurinkoster åt Yngve Cassel. 1950 Stegeholm, byggd som sjötaxi, ritad av Jac Iversen. 1958 Casella II, Laurinkoster åt Yngve Cassel. 1962 Clytie, koster ritad av Arvid Laurin.
Motorseglare
Motorsegelflygplan – en flygplanstyp som huvudsakligen använder termik för sin framdrivning men har en förbränningsmotor. Motorseglare (båt) – fritidsbåt som kombinerar egenskaper hos motorbåtar med egenskaper hos segelbåtar.
Motorfartyg
Ett motorfartyg eller motorskepp har en eller flera dieselmotorer som driver fartyget framåt. Dieselmotorn driver en propelleraxel som driver propellern. Det finns två slags motormodeller som brukar sitta i ett fartyg. Trunkmotor eller en tvärstycksmotor. Trunkmotorn är en 2 eller 4-taktsmaskin och tvärstycksmotorn är en 2-taktsmaskin. Trunkmotorena är mycket mindre i storlek än tvärstycksmaskinerna. Detta innebär att ett fartyg som har trunkmotorer i stället för tvärstycksmaskiner kan ha fler maskiner som drivkälla. Fartyg som har tvärstycksmaskiner har ofta endast en maskin. M/S, m.s., M.S. eller MS, är en förkortning för engelskans Motor Ship ("motorfartyg") och placeras före en motorbåts namn, till exempel M/S Engelbrekt. Även det svenskspråkiga M/F ("motorfartyg") är vanligt. Handelsfartyg bär ofta beteckningen M/V eller MV vilket är en förkortning för engelskans "Motor Vessel". Ibland på engelska står bokstaven "M" i "M/S" för "Machine". Motsvarande beteckning för ångfartyg är S/S, vilket uttyds Steam Ship. Kabelfartyg kan i sin tur ha beteckningen C/S. Det var först med dieselmotorernas introduktion inom sjöfarten, varav den första byggdes 1897 som man kunde framställa tillräcklig kraft för att driva större motorbåtar. De första svenska fartygen var Rapp och Snapp, byggda 1908. Fartygen hade 300 tons lastförmåga och en motor på 120 hästkrafter. 1912 kan ses som de moderna motorfartygens genombrott. Mest känd bland motorfartygen från detta år var M/S Selandia, byggd för Det Östasiatiske Compagnie i Köpenhamn vid Burmeister och Wains varv, med en kapacitet för 7.400 tons last, deplacement på 10.200 ton och driven av 2 stycke 4-takts enkelverkande 8-cylindriga dieselmotorer om vardera 1.500 hästkrafter. Förkortningen M/S står ofta för motorskepp (motorfartyg). Det kan dock även syfta på motorseglare (även känd som segelmotorskepp och motorsegelskepp), en båt som både har motor och segel. Ett exempel på ett sådant fartyg är M/S Kinnekulle.
Carl Gustaf Pettersson
Carl Gustaf Pettersson, född 6 augusti 1876 i Östra Ryds församling i Österåker, död 27 mars 1953 i Katarina församling i Stockholm, var en svensk båt- och fartygskonstruktör. Han gjorde fler än ett tusental båtkonstruktioner, framför allt av fritidsfartyg. Carl Gustaf Pettersson var det äldsta barnet av sex till Carl Wilhelm och Emma Pettersson, som var hemmansägare, först på Tenö utanför Vaxholm och senare på Ramsö. Han utbildade sig till ingenjör på tekniskt gymnasium i Stockholm och gick också i lära hos båtbyggaren och uppfinnaren Frans Julius Frodé på Tynningö. Han började därefter konstruera båtar. Han grundade tillsammans med sina bröder Robert och John ett litet båtvarv på Båtudden på Ramsö 1902, som 1905 övertogs av Motor AB Reversator. Carl Gustav Petterson var där konstruktör under ett år, innan han övergick till att rita båtar på AB Gustaf Ericssons Automobilfabrik i Liljeholmen i Stockholm. År 1907 öppnade han ett eget konstruktionskontor, från 1910 i Liljeholmen, inriktat på "Motorbåtsritningar, Snabba Racers o. Lustbåtar, Passagerare-, Transport-, Fiske- och Bogserbåtar.". Mellan 1915 och 1920 arbetade Ruben Östlund på hans kontor. År 1922 öppnade han tillsammans med den från USA hemkomna Einar Runius firman Motorbåtsbyrån vid Kungsgatan i Stockholm. Byrån ritade båtar åt bland annat Pentaverken och Skandiaverken. C.G. Pettersson och Einar Runius samtecknade många av byråns ritningar. Carl Gustaf Pettersson gifte sig 26 september 1900 med Maria Kristina Nilsdotter Bergqvist (1875-1953). Paret fick de två barnen Oscar och Ester (Riwkin). Oscar dog i låg ålder. C.G. Petterssona första ritade motorbåt var Vikingen 1904, som byggdes på Reversators varv på Ramsö och var utrustad med en 2,5 hk Reversator-motor. Med denna vann han pris vid motorbåtstävlingar i Kiel i Tyskland och i andra tävlingar 1904–1905, liksom med sin andra båt Tirfing 1905. Denna sexmetersbåt vägde endast 680 kg genom att skrovet var överspänt med impregnerad duk. Den var försedd med en tvåcylindrig Reversatormotor på fem hästkrafter och kom upp i tio knop. Därpå ritade han M/Y Plurr, som numera är museibåt i Stockholm. Hans tidiga motorbåtar saknade vindruta för att ge fri sikt. Han utvecklade så småningom en omkring sju meter lång, smal ruffbåt för innerskärgårdstrafik med inombordsmotor, som stod modell för många andra svenska träbåtar. Dessa motorbåtar hade ett "öra", en för Carl Gustaf Pettersson karakteristisk rundad övergång från fördäck till skarndäck. Bland båtfolk benämns denna typ som "petterssonare" eller "Petterssonbåtar".
Gummibåt
Gummibåt är en uppblåsbar båt tillverkad av en lufttät väv. Dessa kallas även för SIB (Soft Inflatable Boat). Gummibåtar började användas av militären under andra världskriget och har sedan dess utvecklats ordentligt. Idag är de vanliga hos fritidsbåtsfolket som släpdinge till såväl segel- som motorbåtar. Men större SIB resp. RIB (se längre ned i texten) används också yrkesmässigt av Marinen, Kustbevakningen, Sjöräddningssällskapet, Räddningstjänsten, Polisen samt av olika företag som har sin utkomst till sjöss. Den vanligaste typen av gummibåt för fritidsbruk, är ca 2,4 - 5 m lång. Gummibåtar kan ros eller framföras med utombordsmotorer frånågra få hästkrafter till de minsta båtarna till uppemot 15-20 hk eller betydligt mer för de större. De minsta båtarna kan med fördel även motoriseras med elektriska utombordare. De minsta båtarna är lämpliga för två personer, större båtar är godkända för fler ombordvarande. Det finns även uppblåsbara kanoter och kajaker som är byggda på samma sätt som dessa "gummibåtar". De enklaste gummibåtarna har en helt plan botten bestående av samma väv som båten i övrigt är byggs av. Något mer påkostade båtar har en botten av väv, med en uppblåsbar tub i mitten och ovanpå denna ett antal durkar av marinplywood och/eller aluminium, detta ger båtens botten en "V"-form som ger bättre egenskaper i sjön. Modernare gummibåtar har istället en uppblåsbar "V"-formad botten och durk. Somliga tillverkare kallar detta för "högtrycksdurk". Dessutom finns gummibåtar med ett fast skrov, RIB-båtar. Båtarna är indelade i flera olika separata luftsektioner. Väven i båtarna är i regel Hypalon, Neopren, Strongolan, eller kombinationer av detta. De olika tillverkarna döper ofta väven till ett eget namn, så samma väv kan kallas olika hos olika fabrikat. Väven är belagd med olika blandningar av latex eller syntetiska material, såsom PVC. Även om latex förekommer är det egentligen inte så mycket gummi i dagens gummibåtar. Gummibåtens väv sammanfogas på olika sätt, den kan antingen limmas eller svetsas ihop, beroende på vävens beskaffenhet. Dyrare båtar har i allmänhet bara svetsade fogar. Akterspegeln där motorn fästas är av ett hårt material, vanligtvis plywood eller glasfiberarmerad plast. Durkarna kan vara av plywood eller aluminium, även tofterna kan vara av plast, trä eller aluminium. Det är också vanligt på de mindre modellerna med en uppblåsbar toft. Båtarna levereras med åror, dessa är vanligtvis utförda av aluminiumrör och årblad av plast. Dessa fem är de vanligast förekommande märkesnamnen, men det finns fler. Ibland marknadsförs samma båt under olika namn. Det är också vanligt att tillverkarna har båtar i olika kategorier för olika typer av användningsområde. Det finns även gummibåtar med plast- eller aluminiumskrov, dessa kallas för RIB (Rigid Inflatable Boat) dessa båtar är oftast större och kan bära betydligt kraftfullare motorer, men det finns även små "ribbar". Dessa båttyper är lätta, lättmanövrerade, lastdryga och med relativt små motorer gör de god fart i vattnet med låg bränsleförbrukning, särskilt de båtar som har en V-formad botten och RIB-båtarna har lågt vattenmotstånd. Man behöver aldrig fendra av en gummibåt, då den är en fender i sig själv. Båttypen är oöm, men kan få en punktering, därför har båttypen ännu inte blivit populär hos sportfiskarna. Då gummibåtarna blivit populära under de senaste åren har de också blivit stöldbegärliga.
