Motorfordon
Motorfordon är ett motordrivet fordon avsett för person- eller godsbefordran på väg. Finne Lag (2001:559) om vägtrafikdefinitioner finns det tre typer av motorfordon, vilka är bil, motorcykel och moped. Fordonslagen (2002:574) undantar dock fordon som ägs av staten och som används för särskilda militära ändamål. Motorfordon skiljer sig från övriga typer av motordrivna fordon, som är traktor, motorredskap och terrängmotorfordon.
Motortrafikled
Detta är trafikregler för motortrafikled i Sverige. Dessa regler gäller i stort sett över hela Europa med vissa avvikelser. Det är inte riktigt samma gemensamma principer för motortrafikledsmärket och vägens standard som för motorvägar mellan Europas länder. En gemensam regel är förbud mot långsamma fordon. Konventionen om europavägar nämner "expressway", som får ha korsningar, dock minst med vänstersvängficka. Konventionen om vägmärken skriver om skylten att den betyder "väg för motorfordon". Det står bara att vägen är reserverad för motorfordon och inte får ha privata väganslutningar. Vanligast är dock att korsningarna är planskilda, och i de fall korsningarna inte är planskilda är de i allmänhet mera trafiksäkert utformade än korsningar i samma plan vanligtvis är. I allmänhet är det också förbud mot att stanna, backa och vända. Av de motortrafikleder som finns, är många mötesfria och försedda med mittremsa. Standarden på dessa vägar är mycket nära motorvägsstandard, men en vanlig skillnad i jämförelse med motorvägar är att av- och påfarter är utformade som t-korsningar eller mynningar, vilka ansluter till en körbana där all trafik löper i samma riktning. Det finns också vägar, som till fullo uppfyller kraven för att förklaras för motorväg, men trots detta endast förklarats för motortrafikled. Hastighetsgränsen varierar mellan olika länder. En vanlig gräns är 100 km/h. I Danmark är 90 km/h vanligt och i Norge 80 km/h (dessa länder har vanligen inte mötesseparerade motortrafikleder). I Tyskland är 120 km/h vanligt, men fri fart kan gälla om vägen är utformad som en motorväg. I vägatlaser brukar motortrafikleder markeras. Men en del som markeras är fyrfältsvägar som inte är motortrafikleder, olika principer för olika länder. Man brukar dock komma fram snabbare på dem än på vanliga landsvägar. I vissa fall markeras en del motortrafikleder som motorvägar. Detta kan bero på att vägen kan ha en standard som i praktiken är samma som motorväg, eller i fallet Norge att båda typerna före 2006 kallades motorvei. I Spanien markeras många huvudvägar som motortrafikleder i kartor. Somliga av dessa skyltas dock med en helt Spanien-unik skylt och har normalt fyra körfält, och är normalt korsningsfria. Skylten finns inte heller med i konventionen. Vägarna kallas autovía och betraktas av många som motorvägar, men är i praktiken något mitt emellan motorvägar och motortrafikled. I Spanien finns även vägar som skyltas med den normala skylten för motortrafikled. Därför är det ofta svårt att se på en karta om det är en väg enligt den standard kallad autovía eller om det är en motortrafikled. En del vägar kan till och med byta standard på sin sträckning, men på en karta kan det se ut som om den har samma standard. Det finns nämligen ett nät motorvägar i Spanien som kallas autopista och har den normala motorvägsskylten. Autovía har ibland något lägre standard – till exempel saknas ofta vägren, och ibland har vägbanan ett körfält mindre – men ska enligt reglerna vara korsningsfria och ha mittbarriär, och helst fyra eller fler filer. Det finns även motortrafikleder som skyltas med den normala skylten för motortrafikled. De första motortrafiklederna byggdes på 1960-talet i Sverige som "halva motorvägar" och klassades och skyltades som motorvägar. Själva begreppet och symbolen för motortrafikled uppstod inte förrän 1967 i samband med högertrafikomläggningen då en del vägomläggningar gjordes i Sverige. Då skyltades vägarna som motortrafikleder för första gången.
Svenska Motorklubben
Svenska Motorklubben, SMK, är en klubb för svensk bil-, motorcykel- och motorbåtssport. SMK bildades 1907 med ändamålet att främja den inhemska motorindustrin, verka för motorbåtars och motorfordons användning inom Sverige samt samla ägare av motorfordon och andra för klubbens syften intresserade personer. År 1925 fusionerades klubben med Svenska Motorcykelklubben (SMCK, grundad 1913). Bland annat har SMK arbetat för motorteknikens utveckling genom att anordna tillförlitlighetstävlingar på långa distanser. Den mest kända torde vara Novemberkåsan. SMK-Malmö stod som arrangör av Sveriges första Grand Prix-tävling för motorcyklar i Saxtorp i Skåne med första tävlingen 1930 och sedan fram till 1939 då kriget satte stopp. Antalet åskådare har varit över 150 000. Tävlingsverksamheten bedrivs i lokala SMK-klubbar. Stockholmsavdelningen drev till exempel länge speedwaylaget Monarkerna.
Tillgrepp av fortskaffningsmedel
Tillgrepp (biltjuv) av fortskaffningsmedel eller fordonsstöld är ett brott i bland annat svensk rätt. I finsk rätt kallas motsvarande brott bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel. För detta brott döms enligt 8 kap. 7 § i den svenska brottsbalken den som olovligen tager och brukar motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel, som tillhör annan. För brottet döms, om gärningen ej är belagd med straff enligt någon tidigare paragraf i samma kapitel, till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. I 28 kap 9 a § i den finska strafflagen går motsvarande brott under rubriceringen "bruksstöld av motordrivet fortskaffningsmedel". Den som olovligen tar i bruk ett motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan, skall enligt denna paragraf dömas till böter eller fängelse i högst ett år sex månader. Med fortskaffningsmedel avses till exempel bil, buss eller båt. Denna brottsrubricering är skapad eftersom inte alla tillfällen då någon olovligt tar ett fordon passar in under gärningsbeskrivningen för stöld. Om gärningen faller in under beskrivningen för stöld skall i stället dömas för stöld. Vad som skiljer tillgrepp och bruksstöld från egentlig stöld är att den som döms för tillgrepp av fortskaffningsmedel sannolikt inte har tänkt att behålla eller sälja fordonet som han har tillgripit och således har han inte planerat någon ekonomisk vinning av gärningen, utan kanske enbart velat använda det eller busköra och sedan lämna det övergivet någonstans. Motsvarande brottsrubricering finns även på andra språk, av samma skäl. I exempelvis tysk lag kallas brottet Unbefugter Gebrauch eines Fahrzeugs ("otillåtet bruk av fordon"). När det gäller bilstölder har den tekniska utvecklingen reducerat dessa vilket beskrivs i artikeln Stöldskydd (bil). Ett tillgrepp av fortskaffningsmedel av det ovanligare slaget ägde rum i Stockholm den 23 september 2009, då en helikopter av typen Bell 206 Jet Ranger stals för att användas vid det så kallade Helikopterrånet samma dag. Tillgrepp av motorfordon sker över hela världen samt har en koppling till både organiserad brottslighet och terrorism. Det handlar då vanligen om att stjäla motorfordon i ett land för att sälja det i ett annat för att därmed tjäna pengar, eller om att fordonet används som transport av andra illegala varor såsom vapen, narkotika, eller människosmuggling, eller om att fordonet används som flyktbil vid exempelvis rån. Korruption är ofta knutet till och en förutsättning för stölderna. Grovt räknat kan tillgrepp av motorfordon indelas i två typer: stöld av vanliga motorfordon och stöld av lyxmärken. Graden våldsanvändning är vanligtvis låg. Sedan fordonet stulits forslas det snabbt över nationsgränsen för att minska riskerna för upptäckt.
Motorcykel
En motorcykel, ofta förkortat mc, är ett motorfordon med två, tre eller fyra hjul. Motorcyklar delas in i lätta och tunga motorcyklar, mycket lätta motorcyklar kan benämnas moped. De äldsta motorcyklarna är från slutet av 1800-talet. Det tidigast kända försöket att konstruera en motorcykel gjordes 1868, då fransmannen L.G. Perreaux utan större framgång gav sig på att försöka driva en cykel med en liten, sadelmonterad ångmaskin. 1885 monterade Gottlieb Daimler en encylindrig bensinmotor i en tvåhjuling försedd med träram och hjul med stålskoning, konstruktionen var dock inte praktisk. Den första praktiskt användbara motorcykeln var den trehjuling som fransmännen Albert de Dion och Georges Bouton byggde 1897. Nedan listas den svenska definition av motorcykel, enligt 1§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte räknas in. I Sverige finns det tre klasser och de kräver olika typer av körkort. I Sverige finns tre behörighetsklasser av körkort för motorcykel. Vanligtvis används speciella kläder som skyddar mot väder och vind, samt inte minst viktigt, som mekaniskt skydd vid eventuell olycka. I motorcykelns barndom användes ofta stora skinnjackor som – för att minska köldeffekten av fartvinden – fodrades med dagstidningar. Kraftiga läderstövlar var också vanliga, till skillnad mot skinnbyxor som inte slog igenom förrän på 1950-talet. De så kallade skinnställen har under 1990-talet alltmer kommit att ersättas av kläder i textilmaterial, som då de oftast är kombinerade med membran, bättre står mot regn och vind. Såväl textilkläder som skinnkläder har mycket varierande kvalitet, men de bästa textilplaggen kan enligt tillverkarna vara lika tåliga mot nötning, vid till exempel omkullkörning på asfalt, som skinnkläder. Dock bör tilläggas att vid tävling i exempelvis roadracing krävs skinnställ. Skinnställ och overaller har oftast inlägg av stretch i arm- och knäveck för att göra plagget mer komfortabelt. Ett foderskikt, som oftast är frihängande men även kan vara laminerat mot yttertyget, har till uppgift att inte släppa igenom vatten i flytande form utifrån. Vattenånga inifrån, till exempel från svett, släpps dock ut. Stället kan "andas". De flesta skyddskläder har extra förstärkningar på knä, höfter, armbågar och axlar. Om ordet skydd förekommer måste detta vara CE-godkänt, andra förstärkningar måste kallas för annat än skydd, till exempel inlägg. Ett ofta förekommande förstärkningsmaterial är Kevlar. För att skydda ryggen bättre från skador vid en olycka kan ryggskydd direkt i skinnstället, eller som ett separat skydd under skinnstället användas. På senare år finns också nackskydd att spänna fast mot axlarna och runt bålen för att förhindra för snabba kast med huvudet vid en olycka. Den enda skyddsutrustning som är obligatorisk enligt lag är hjälmen. För vissa motorsporter är kraven betydligt hårdare, liksom för militära förare där utöver hjälm även ryggskydd, knäskydd, mc-handskar, mc-kängor och heltäckande mc-ställ måste användas. Fyra stora japanska företag dominerar marknaden idag. Därutöver märks bland andra. Svenska (ej nedlagda) motorcykelmärken är. De tillverkar motocross, enduro och supermotarder. För andra motorcykeltillverkare, se Alfabetisk lista över motorcykelmärken. En motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt placerade hjul som är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen eller, om det drivs av en förbränningsmotor, denna har en slagvolym som överstiger 50 kubikcentimeter. Ett motorfordon på fyra hjul och med en massa utan last som är högst 400 kilogram eller 550 kilogram om fordonet är inrättat för godsbefordran, och vars maximala nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt, dock inte moped. Tung motorcykel med obegränsad motoreffekt och vikt/effekt-förhållande. A1 – lätt motorcykel, körkortsålder 16 år.
Nationalitetsmärke
Nationalitetsmärke är en märkning av motorfordon och släpvagnar i internationell vägtrafik. Märkena härstammar från en överenskommelse om internationell vägtrafik, som slöts i Paris 1909. Enligt den nyare konventionen om vägtrafik skapad i Wien den 8 november 1968, artikel 37, skall varje motorfordon och släpvagn i internationell trafik vara försett på baksidan med ett märke som anger i vilket land det är registrerat. Reglerna är. Sedan 2006 har konventionen ändrats så att märket kana ingå i registreringsnummerskylten. Inom EU hade man redan infört en sådan regel, genom det blå fält med EU-stjärnorna och nationalitetsmärket som finns till vänster på nyare registreringsskyltar i de flesta medlemsländerna. Dessa räcker som nationalitetsmärke inom unionen och EES, och sedan 2006 alltså även i länder deltagande i Wienkonventionen om vägtrafik. FN för ett register över landsbeteckningar som skall användas. Beteckningarna har en, två eller tre bokstäver. Sverige har "S", Tyskland, "D" och Italien "I". Storbritannien har "GB", Polen har "PL". Exempel på tre bokstäver är bland annat Irland som har "IRL", Serbien som har "SRB" och Slovenien som har "SLO". Beteckningarna sammanfaller endast i vissa fall med de landskoder som har fastställts av ISO. Nationalitetsmärken på personbilar har blivit mer sällsynta i EU sedan de ersatts av motsvarande märke på själva registerskylten. Detta räcker inom EU/EES och för deltagande länder i Wienkonventionen även i andra länder som deltar i konventionen. I Nordamerika är det inte lika vanligt att man kör över gränsen med bil, så där har det inte funnits behov av reglering. EU har beslutat att vid körning i EU behöver bilar från EU-länder, då de har nationalitetsmärke på en blå remsa inbyggd i registreringsskylten, inget egentligt nationalitetsmärke. I många fall har försäljare av nationalitetsmärken försett märkena med extra symboler runt om ovalen eller i vissa fall i den, så att man ofta kan se dem i kombination med andra nationalsymboler eller med symboler för bensinstationskedjor eller liknande som säljer märkena. I USA är det vanligt att fordonsägare sätter ett nationalitetsmärke på bilen för att markera att han har någon personlig anknytning till det andra landet eller har varit där som turist. En variant är att inte ta bort nationalitetsmärket då någon som köpt bilen utomlands återvänder hem. Detta motsvarar inte avsikten med märkena och kan räknas som falskskyltning. Märket skall bestå av en till tre bokstäver ur det latinska alfabetet. Bokstäverna ska vara minst 8 cm höga och de streck de består av skall vara minst 1 cm breda. Bokstäverna skall vara svarta mot en vit bakgrund, som är ellipsformad med horisontell huvudaxel. När märket bara består av en bokstav, kan ellipsens huvudaxel vara vertikal. Före 2006 fick märket inte ingå i registreringsnumret eller sättas så att det kan förväxlas med registreringsnumret eller bli oläsligt. Efter ett konventionen ändrades 2006 får nationalitetsmärket även vara integrerat i registreringsskylten. Nationalitetsmärket skall då förses på skylten både fram och bak, och märket kan även visa ett nationellt symbol (så som flagga), eller symbol av en ekonomisk organisation landet är medlem av (till exempel EU-flaggan). Nationalitetsmärket skall placeras längst till vänster eller höger på skylten, och det ska vara enkelt att skilja nationalitetsmärket från själva registreringsnumret, genom till exempel använda en annan bakgrundsfärg eller ett streck. På motorcyklar och dess släpvagnar skall ellipsens axlar vara minst 17,5 cm och 11,5 cm. På andra motorfordon och dess släpvagnar skall dimensionerna vara minst 24 cm och 14,5 cm om märket består av tre bokstäver. 17,5 cm och 11,5 cm om märket består av färre än tre bokstäver. Regler för märkets anbringande är samma som för registreringsnummer.
