Denna lista över Volvomotorer ger en översikt över Volvo Personvagnars långa historik som tillverkare av förbränningsmotorer. Vid Volvos grundande 1927 beställdes motorer från motortillverkaren Penta i Skövde. Den första motorn var fyrcylindrig och på 28 hästkrafter (21 kW, 28 hk) Typ DA. 1931 förvärvade Volvo en majoritet av Pentas aktiekapital och 1935 blev Penta ett dotterbolag till Volvo. Volvo Penta gick senare över till att endast tillverka båt- och industrimotorer. Volvo Personvagnars motorer fortsatte dock (med några få undantag) att tillverkas i Skövde vid Personvagnars motorfabrik. Denna fabrik ska inte förväxlas med Volvo Powertrain (också i Skövde) som utvecklar motorer för Volvo Lastvagnar. Ford Motor Company, Volvo Personvagnars ägare under åren 1999–2010, tillät Volvo att fortsätta att utforma sina egna motorer. En ny generation raka sexcylindriga motorn introducerades 2007. Genom motorns beteckning kan viss information om dess beskaffenhet utläsas. Tidiga Volvomotorer hade bokstavsprefix som angav motorns tänkta användningsområde. (A, för lastbil, B, för bil C, för traktor D, för större traktorer, samt industrimotorer.) Därefter följt av ungefärlig cylindervolym, alt. cylinderantal och ett suffix för bränsletyp. (ex. "PV-motorn" B4B = bilmotor, 4-cylindrar, bensin). Senare motorernas namn består av en bokstav (B eller D) vilket står för Bensinmotor eller Dieselmotor. Därefter följer siffror som på de äldre motorerna (fram till B230-generationen) anger slagvolym. På de nyare anges (från vänster till höger) antalet cylinder, slagvolym och antal ventiler per cylinder. På bensinmotorerna anges även med ett S eller T om det är en sugmotor eller turboladdad motor. Om motorn är en förbättrad version av en (till namnet) liknande motor, följs bokstaven T av siffran 2. Om det dessutom är en högprestandaversion har motorn tillägget -R. Vissa Volvobilar har en enklare form av motorbeteckning på baksidan av bilen, oftast på höger sida av bakluckan. Vid köp av bilen kan dock köparen välja att beteckningen inte skall anges. Beteckningen för vilken motor bilen är utrustad med följer en lite annan slags nomenklatur, men kan sägas återge det "populära" namnet för motorn. Om det är en bensinmotor utan turbo anges slagvolymen i liter, exempelvis 2.4. Om samma motor är utrustad med turbo anges 2.4T. Vissa turbomotorer betecknas emellertid som T4, T5 eller T6, där siffran står för antalet cylindrar. Detta liknar dieselmotorerna i personbilar som oftast betecknas med D och en siffra (exempelvis D3 och D5) som beskriver motorernas inbördes ordning sett till effekt och/eller vridmoment. Vissa dieselmotorer betecknas dock, precis som vissa bensinmotorer, med slagvolym följt av bokstaven D (exempelvis 2.4D). Det korrekta namnet på motorn som oftast åsyftas när namnet D5 används är egentligen D5244T10. Fr.o.m. årsmodell 2011 infördes en ny nomenklatur, där D2, D3 o.s.v. används för dieselmotorer och T3, T4 o.s.v. för turboladdade bensinmotorer (eftersom alla Volvo-motorer har turbo numera). Siffran är inte längre kopplad till antalet cylindrar, utan anger i stället vilket effektintervall motorn ligger inom. Vissa motorer har samma beteckning som tidigare, eftersom systemet anpassades efter de vanligaste motorerna. Andra har fått helt ny beteckning. Systemet återspeglar en utveckling mot att tona ner cylindervolym och antal cylindrar som säljargument och passar in i den rådande trenden av "down-sizing", där allt fler bilmotorer får mindre cylindervolym men bibehållen effekt. B4B - Första motorn i Volvo PV 444. B14A - Trimmad version av B4B monterades i Volvo P1900 Sport. B13 - Renault-tillverkad toppventilsmotor som användes i Volvo 66. B14 - Samma motor men med större motorvolym (cylinderdiameter) och annan trimningsgrad, användes i Volvo 340. B16 - Användes i senare versioner av Volvo PV 544 och i tidiga Volvo Amazon. D16 - Renault-tillverkad dieselmotor som användes i begränsad upplaga i Volvo 340. B5244 monterades i Volvo 850.
Volvo Lastvagnar Aktiebolag, även Volvo Trucks, är en svensk lastbilstillverkare som ingår i Volvokoncernen som dotterbolag till Aktiebolaget Volvo. Volvo Lastvagnar har sitt huvudkontor i Lundby, Göteborg. Där ligger också stora delar av utvecklingen för Volvos lastbilsföretag. Volvo är idag en av världens ledande lastbilstillverkare och märket finns representerat över hela världen. Fordonstillverkaren Volvo grundades 1926 och i april 1927 introducerades den första bilen. Det var en öppen personbil, benämnd ÖV 4, med en fyrcylindrig ottomotor på 1,94 liters slagvolym och 28 hästkrafters motoreffekt. Redan den 4 december 1926 fanns det en ritning på en lastbil, utförd av volvos första tjänsteman Henry Westerberg och den 12 oktober 1927 kunde man läsa rubriken i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Volvo byggde ett par mindre paketbilar/lastbilar redan under sommaren 1927, på samma chassi som den öppna personbilen. Troligare var detta ett rationellt sätt att till låg kostnad lösa företagets transportproblem. Även små lastbilar var dyra på den tiden, och Volvo var ett litet, nystartat företag som behövde hålla igen på utgifterna. För att kunna lasta cirka 800 kilo, var den ekonomiska, fyrcylindriga DA-motorn med cylindervolymen 1 944 cm³ och effekten 28 hk fullt tillräcklig. I februari 1928 presenterade Volvo sin första lastbil. Den kallades LV Serie 1 och var utrustad med samma motor och växellåda som ÖV 4. Lastbilen hade den med dagens ögon tämligen blygsamma totalvikten av 3 ton, kostade 4 450 svenska kronor och blev en omedelbar försäljningssuccé. Den allra första lastbilen lämnade produktionen den 19 februari 1928 och kunden Johan W. Sjöberg från Gettjärn i Sunne, kunde dagen efter hämta sin lastbil, med produktionsnummer 2 och registreringsnummer O 1425 från fabriken, för att transportera timmer. I slutet av 1920-talet introducerade Volvo sin första 6-cylindriga motor. Denna motor med en högre effekt gjorde då lastvagnarna mera attraktiva. Efter det att vagnarna försågs med bromsar även på framhjulen kunde man i en större utsträckning börja använda lastvagnschassierna även för bussar. Volvo LV67D, LV70D och LV72D chassier användes allmänt i bussar. I början fanns Volvos lastbilar enbart med ottomotorer men kring mitten av 30-talet erbjöds även hesselmanmotorer. Hesselmanmotorn startades med bensin men kördes som varm med råolja (dieselbränsle). Förbränningen startades med gnista i hesselmanmotorn och inte med kompression som i en verklig dieselmotor. Under andra världskriget levererades många bilar med gengasdrift. Först 1946 kunde man beställa en Volvo med dieselmotor. Under 1950-talet satte en internationell expansion fart där bland annat Volvo Titan såldes utanför Sverige. 1965 blev F88 Volvos nya stora lastbilsmodell och följdes upp av F89 fem år senare som även den hade försäljningsframgångar internationellt. Volvo F10/F12-serien presenterades 1977 kom att bli en stor succé för Volvo och över 200 000 exemplar tillverkades och etablerades Volvo på världsmarknaden. Flera av modellens delar, bland annat chassikomponenter och till drivlinan togs från den 1973 introducerade N-serien. 1971 inleddes samarbetet De fyras klubb mellan lastbilstillverkarna Volvo, nederländska DAF, tyska Klöckner-Humboldt-Deutz (Magirus) och franska Saviem (Renault). Det var ett av de första stora kooperationerna inom den europeiska fordonsindustrin. De fyra företagen gick tillsammans in i ett projekt att ta fram en lastbil i mellanklassen. Volvo kallade sin version F4 och F6. 1994 presenterades den nya FH-serien. Volvo Trucks har samröre med Renault Trucks, amerikanska Mack Trucks och Eicher, de fyra företagen är helägda av AB Volvo. Volvo VN, lastbil byggd för den Nordamerikanska marknaden, byggs i New River Valley, (NRV), Virginia. Volvo VM, lastbil byggd för den Sydamerikanska marknaden, byggs i Curitiba, Brasilien. LV180/290 (Långnos) (1937-1951). LV110/L200 (Spetsnos) (1938-1950). LV120/L220 (Rundnos) (1939-1954).
Volvo Bussar Aktiebolag är en svensk busstillverkare som ingår i Volvokoncernen. År 1928 byggdes den första Volvobussen på ett lastbilschassi. I slutet av 1920-talet introducerade Volvo sin första 6-cylindriga motor. Denna motor med en högre effekt gjorde då fordonen mera attraktiva. Efter det att vagnarna försågs med bromsar även på framhjulen, kunde man i en större utsträckning börja använda lastvagnschassierna även för bussar. Volvo LV67D, LV70D och LV72D chassier användes allmänt i bussar. De första med specifika busschassier försedda fordonen levererades kring mitten av 1930-talet. Innan dess användes oftast lastvagnschassier, ibland modifierade redan i produktionen för att påbyggas till bussar. I början levererades Volvo fordon enbart med ottomotorer men kring mitten av 1930-talet erbjöds för tunga fordon hesselmanmotorer. Hesselmanmotorn startades med bensin men kördes som varm med råolja (dieselbränsle). Förbränningen startades med gnista i hesselmanmotorn och inte genom kompressionen som i en verklig dieselmotor. Under andra världskriget levererades många bilar med gengasdrift. Först 1946 kunde man beställa en Volvo med dieselmotor. År 1968 organiserades busstillverkningen i ett eget företag inom Volvokoncernen. Volvo köpte efter hand upp karosstillverkare som Säffle karosserifabrik i Säffle (1981), Drögmöller i Tyskland (1994) och Carrus i Finland (1998). Volvo har tidigare, tillsammans med Scania, dominerat bussmarknaden i Sverige. Men allt eftersom utländska busstillverkare med liknande kvalitet börjat marknadsföras i Sverige efter landets inträde i EU, och att nya lagar som lagen om offentlig upphandling tillkommit, har Volvos marknadsandel minskat. Mittmotorkonceptet, alltså med en liggande motor monterad under golvet mellan axlarna som Volvo länge höll sig vid lades ned i Europa på grund av svag efterfrågan. Under 2013 lades även fabriken i Säffle ner, varefter Volvo helt satsade på den större, 1996 invigda, fabriken i Wroclaw i Polen. Mittmotorkonceptet lever fortfarande kvar i fabriken i Brasilien. Volvo B12M-ledbussar och dubbelledbussar tillverkas i fabriken i Curitiba i Brasilien. Det bussbaserade BRT-konceptet med ledbussar och särskilda bussfiler är populärt i miljon- och andra storstäder i Sydamerika. Volvo var pionjär i att ta fram ett ledbusschassi med en vanlig mittmonterad motor och lågt golv, med Volvo B9S 2002, med motorn monterad stående mellan de främre axlarna vid sidan om mittgången med drivningen på mittaxeln. Detta chassi kunde fås med lågentré eller helt lågt golv som även fås extra långt med dubbla leder. Dock fanns det billigare chassin med andra typer av motorer, till exempel elmotorer som inte tog lika stor plats där framme och som därmed kunde göra den främre delen av bussen rymligare. Dessa kunde också fås med dubbla leder, vilket gjort att tillverkningen av Volvo B9S lades ner samtidigt med mittmotorkonceptet. Volvo var även först i världen med att erbjuda en ledbuss med Euro 6-klassad hybriddrift, Volvo 7900, med Volvo B5LA-chassi. Den har blivit populär i många länder i Europa, till exempel Schweiz från 2013. Under slutet av 2013 slutade Volvo att tillverka biogasbussar för den europeiska marknaden, för att helt satsa på hybridtekniken. Volvo har på senare år valt att satsa mera på långfärds- och turistbussar, där man i Sverige fortfarande har en ganska stor marknadsandel. På Volvos nyare bussar har man fyra nummer för att tala om vilken karosstyp/busstyp det är. Den första siffran visar om bussen är avsedd för kortare turer eller långfärd, numera används numren 7, 8 och 9 där 7 är stadsbussar, 8 är intercity/medeldistansbussar och 9 är långfärds/turistbussar. Chassierna tillverkas normalt i någon av ovanstående orter. Det förekommer även fristående företag som monterar ihop chassier i vissa länder. Då används normalt komponenter som fraktas till aktuell fabrik som "knock downs". B# : Buss, B:et i början av beteckningarna talar om att det är en buss.
Aktiebolaget Volvo är moderbolag för Volvokoncernen, även Volvo Group, som tillverkar lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner, marina och industriella drivsystem. Koncernen erbjuder även finansiella tjänster. Volvo har 103 985 anställda med produktion i 18 länder och försäljning på omkring 190 marknader. Volvoaktien är noterad på Stockholmsbörsen. År 1999 sålde Volvo bilproduktionen Volvo Personvagnar till amerikanska Ford Motor Company, som 2010 sålde det vidare till kinesiska Geely. Huvudkontoret för AB Volvo ligger i Lundby på Hisingen i Göteborg. AB Volvo bildades ursprungligen 1915 med ett aktiekapital på 200 000 kr som ett dotterbolag till SKF. Assar Gabrielsson var försäljningschef vid SKF då han tog initiativet till grundandet av AB Volvo och återupplivandes av varumärket som inregistrerats 1915 av SKF. AB Volvo var då ett vilande bolag som inregistrerats av SKF redan den 5 maj 1915 med dåvarande reklamchefen Björn Prytz som idégivare. De ursprungliga planerna för bolaget Volvo hade varit att använda det som ett bolag och varumärke för i första hand en speciell serie av kullager, avsedd för den amerikanska fordonsmarknaden, men detta skrinlades tidigt. Den första bilen rullade ut från fabriken 14 april 1927, strax efter klockan 10. Motivet till idén om en personbilsindustri inom SKF var till en början att få in en fot i biltillverkningen för att få konkurrensfördelar vid utveckling och försäljning av nya lager till fordonsindustrin. För att konkret visa för SKF:s styrelse att idén om att tillverka bilar skulle hålla erbjöd sig Gabrielsson att med privat kapital ta fram en provserie bilar och en komplett investeringskalkyl inkluderande en ny produktionsanläggning för personbilstillverkning. 1924 inledde han så ett samarbete med Gustaf Larson på AB Galco i Stockholm, tidigare anställd på SKF och med erfarenhet av personbilskomponenter från sin tid som konstruktör i England på företaget White och Poppe. De lyckades i augusti 1926 övertyga ledningen inom SKF att tillverkning av bilar skulle kunna bli en lönsam verksamhet och gynna den egna utvecklingen och försäljningen av kullager. Vid ett styrelsemöte i Hofors den 10 augusti 1926 grundades Aktiebolaget Volvo som ett dotterbolag till SKF med verksamhetsbeskrivningen "tillverkning av automobiler". Volvo räknar idag det officiella datumet för grundandet av personbilstillverkningen till den 14 april 1927, då den första bilen lämnade monteringslinjen i fabriken på Hisingen i Göteborg. Gabrielsson utsågs till Volvos första verkställande direktör och tillträdde 1 januari 1927. Gustaf Larson utsågs till vice vd och teknisk chef. För de utlägg Gabrielsson hade haft för sitt 'privata' projekt mot att han lämnade över samtliga 10 förseriebilar, ritningar, verktyg, investeringskalkyler med mera till AB Volvo genom ett avtal som tecknades den 12 augusti 1926 mellan Björn Prytz, som representant för SKF, och Assar Gabrielsson. Gustaf Larson fick betalt. Enligt avtalet mellan Gabrielsson och Larson fick Gustaf Larson en ersättning på totalt 20 000 kronor, i penningvärde 2007, cirka 500 000 kr. av Gabrielsson för sitt arbete enligt det "privata" avtal som hade tecknats 1925 mellan Gabrielsson och Larson. Namnet Volvo är latin och betyder ungefär "jag rullar". AB Delmar och Co Patentbyrå lämnade – som ombud för Aktiebolaget Volvo – den 11 maj 1915 in en ansökan om registrering till Patentverket av varumärket "Volvo": "Märket torde registreras för lager, särskildt kullager och rullager, maskiner, transmissioner, automobiler, velocipeder, järnvägsmateriel, transportanordningar och transportmedel af alla slag samt delar av och tillbehör till nämnda varuslag, och göres anspråk på ordet VOLVO såsom en för nämnda varuslag särskildt uppfunnen benämning." Namnet fick därefter vila fram till 1926. Volvos affärsidé, som den formulerades redan från starten. Den 1 oktober 2012 slutförde AB Volvo försäljningen av Volvo Aero till den brittiska verkstadskoncernen GKN.