Balkong
En balkong är en plattform med skyddsräcke som är byggd så att den skjuter ut från en byggnads fasad belägen på större eller mindre höjd över mark eller golv. Den är vanligen tillgänglig genom en balkongdörr, vilket är ett till dörr förlängt fönster. En balkong är ett stomkomplement vilket betyder att den kompletterar stommen men överför inga belastningar, hjälper inte till att bära någon del av byggnaden och kan avlägsnas utan att påverka byggnadens stabilitet. I modern tid har många balkonger, liksom altaner, glasats in. vilket möjliggör användande tidigare på våren och senare på hösten, samt används som skydd mot bilavgaser och buller. Kungsbalkong kallas en balkong på översta våningen som sträcker sig över flera rum, ofta hela lägenheten. Kronbalkong är en rundad balkong belägen mellan två burspråk, med en dörr i ena eller vardera burspråket. Fransk balkong är inte i egentlig mening en balkong, eftersom den saknar plattform. Den består endast av ett räcke utanför byggnadens yttervägg med en balkongdörr som öppnas inåt lägenheten. Nationalencyklopedin: balkong.
Mannen på balkongen (film)
Mannen på balkongen är en svensk/tysk film från 1993, regisserad av Daniel Alfredson. Utöver Alfredson skrevs manuset av Jonas Cornell. Detta är den fjärde filmen med Gösta Ekman som Martin Beck och Rolf Lassgård som Gunvald Larsson, och hade biopremiär den 26 november 1993. En seriemördare håller Stockholm i ett järngrepp. Småflickor attackeras, våldtas och mördas brutalt i Stockholms parker. Kriminalkommissarie Martin Beck och hans team famlar i mörker med två mordoffer utan närhet till misstänkt. Man har två vittnen, en treårig pojke som pratade med gärningsmannen och en rånare som inte drar sig för att misshandla gamla kvinnor för att lyckas med sina brott. Polisen inser att denna rånare har begått ett av sina rån under samma tidpunkt som våldtäktsmannen varit framme, på samma plats. Polisens enda spår efter en psykiskt sjuk flickmördare är en farlig rånare som man än så länge inte vet något om. Filmen är en av flera svensk/tyska samproduktioner om Martin Beck som polis. Övriga filmer är Roseanna (1993), Brandbilen som försvann, Polis potatismos, Mannen på balkongen, Polismördaren, Stockholm Marathon. Enligt många kritiker och fans är Mannen på balkongen Gösta Ekmans absolut bästa rollprestation som Martin Beck. Filmen belönades med en Guldbagge för bästa manus (Jonas Cornell och Daniel Alfredson) vid Guldbaggegalan 1994. Daniel Alfredson nominerades även för bästa regi, och filmen nominerades till bästa film (Hans Lönnerheden) samt bästa foto (Peter Mokrosinski). Efter att tidigare ha funnits utgiven i orenoverad version på DVD tog SF under 2005 beslutet att ge ut samtliga Beck-filmer på dvd där Gösta Ekman spelar Martin Beck i en Beck-box vid namn "BECK x 6" i renoverade versioner där följande filmer ingick: Roseanna, Brandbilen som försvann, Polis potatismos, Mannen på balkongen, Polismördaren, Stockholm Marathon. Denna box släpptes den 9 november 2005. Nu har även separata utgåvor släppts. Gösta Ekman – Martin Beck. Kjell Bergqvist – Lennart Kollberg. Rolf Lassgård – Gunvald Larsson. Niklas Hjulström – Benny Skacke. Tova Magnusson-Norling – Putte Beck. Jonas Falk – Stig-Åke Malm. Bernt Ström – Einar Rönn. Ulf Friberg – Åke Persson. Ing-Marie Carlsson – Gun Kollberg. Magdalena Ritter – Susanne Grassman. Carl-Magnus Dellow – Polisbefäl. Michael Kausch – Fransson. Udo Schenk – Miroslav Dragan. Åsa Göransson – Lisbeth Karlström. Monica Nielsen – Kiosktanten. Lars Haldenberg – Kioskägare. Carina Jingrot – Bettan. Eva Dahlman – Dagisfröken. Anna von Rosen – Fru Oskarsson. Yvonne Schaloske – Fru Svensson. Gino Samil – Ingmarsson. Mats Arehn – Kioskkund. Ellen Swedenmark – Karin. Christina Ådén – Eva. Elias Ringqvist – Pelle. Maj Sjöwall – Lärarinna. Gösta Bredefeldt – Lodaren. Kåre Mölder – Medborgare Lindgren. Pär Ericson – Medborgare Fredriksson. Annikki Wahlöö – Polis på sjukhus.
Martin Beck (filmatiseringar)
Samtliga filmer debuterade inom ett år mellan den 2 juli 1993 och den 1 juli 1994. Tre av filmerna - Brandbilen som försvann, Mannen på balkongen, och Stockholm Marathon - hade premiär på bio, medan de tre övriga - Roseanna, Polismördaren, och Polis potatismos - först släpptes på video. Sveriges Television visade de tre videofilmerna i februari och april 1994, och de tre biofilmerna med start 1996. Mannen på balkongen tilldelades en Guldbagge för bästa manus och var även nominerad till bästa regi (Daniel Alfredson), bästa film (Hans Lönnerheden och Daniel Alfredson) och bästa foto (Peter Mokrosinski). Utöver de böcker om Martin Beck, som utkommit på film, finns ytterligare en bok, som aldrig filmats. Den utkom 1989 på danska och skrevs av Maj Sjöwall och Bjarne Nielsen. Denna bok heter Dansk Intermezzo och ingår inte i serien Roman om ett brott. Boken kom endast ut i 300 exemplar på Pinkertons förlag. Filmerna består till stor del av nytt persongalleri, men en handfull rollfigurer är hämtade från Sjöwall/Wahlöös böcker - främst märks Martin Beck själv, som medverkar i samtliga filmer och spelas av Peter Haber, samt kollegan Gunvald Larsson, som spelas av Mikael Persbrandt och medverkar t.o.m. första hälften av säsong 5. Härutöver medverkar Benny Skacke (Figge Norling) i de två första filmerna, och även Martin Becks dotter Inger (Rebecka Hemse), som motsvarar böckernas Ingrid, figurerar i flertalet filmer. Martin Becks ex-fru, som heter Inga i böckerna, har en mindre roll i den första av filmerna - här heter hon Kerstin, och gestaltas av Bergljót Arnadóttir. Lennart Kollberg är inte med i denna version, men i den första filmen omnämns han av Beck och Gunvald som en tidigare kollega. Böckernas övriga figurer förekommer inte alls. Enligt Gösta Ekman-biografin "Farbrorn som inte vill va' stor" var Ekman ursprungligen tilltänkt för rollen som Beck, som han tidigare gestaltat i de sex filmerna från 1993-1994, men då produktionsarbetet drog ut på tiden valde han att hoppa av. Nya betydande rollfigurer inkluderar flera medarbetare till Beck: kriminalpoliserna Lena Klingström (Stina Rautelin), Jens Loftegård (Fredrik Ultvedt), Sara Beijer (Sophie Tolstoy), Alice Levander (Malin Birgerson), Josef Hillman (Hanns Zischler, dubbad till svenska av Fredrik Ohlsson), Ayda Çetin (Elmira Arikan), Gunvalds ersättare Steinar Hovland (Kristofer Hivju), och Alexandra Beijer (Jennie Silfverhjelm), polisspanarna John Banck (Michael Nyqvist), Yvonne Jäder (Anna Ulrika Ericsson), duon Robban och Nick (Jimmy Endeley och Mårten Klingberg), Oskar Bergman (Måns Nathanaelson), Bodil Lettermark (Ing-Marie Carlsson, som tidigare spelade Kollbergs fru Gun i filmerna med Gösta Ekman som Beck), och Jenny Bodén (Anna Asp), polischeferna Joakim Wersén (Per Morberg), Margareta Oberg (Marie Göranzon), och Klas Fredén (Jonas Karlsson), samt rättsläkarna Oljelund (Peter Hüttner), Gunilla Urst (Anu Sinisalo) och Andrea Bergström (Åsa Karlin). Den ende rollfigur som, jämte Beck själv, medverkar i samtliga filmer är dock grannen Valdemar som gärna vill bjuda på en "stänkare" och stå och snacka på balkongen. Grannen spelas av Ingvar Hirdwall, som tidigare gestaltat titelpersonen i Mannen på taket, och balkongen på vilken Beck och grannen umgås tillhör en våningslägenhet på Bergsunds strand i Hornstull i Stockholm. Många av inomhusscenerna under första säsongen är inspelade på kvinnoavdelningen i Långbro sjukhus. Innan den fjärde säsongen spelades in hade Mikael Persbrandt tydligt uttalat att han inte ville spela Gunvald Larsson igen, men till inspelningarna, som skedde under hösten 2008, var både Peter Haber och Mikael Persbrandt tillbaka i sina ordinarie roller. Den fjärde säsongen skulle i originalet innehållit fyra filmer, men man satsade istället budgeten på mer action och sänkte antalet filmer från fyra till två.
Radhusområdet Hersby Åker
Anläggningen som i stort sett är oförändrad sedan den uppfördes på 1950-talet sträcker sig över ett förhållandevis stort område med mycket grönska mellan huslängorna. Bebyggelsen omfattar 11 kvarter med namn som är hämtade från historiska befattningar inom jordbruk, bland dem Dannemannen, Fodermarsken, Lantpatronen, Lillpigan, Odalbonden, Slåtterkarlen, Plöjaren, Vallpojken och Vallflickan. Byggherre var byggnadsfirman Lundberg och Blom och byggmästare var Lennart Blom och Gunnar Lundberg som 1948 förvärvat byggrätten från kommunen. Till arkitekt anlitades Holger Blom, mera känt som Stockholms stadsträdgårdsmästare mellan åren 1938 och 1971. Vid sin sida hade han arkitekt Lars J. Fries, medarbetare på Bloms arkitektkontor. Radhusen grupperades i tretton längor med enheter om mellan fyra och 16 lägenheter per länga, totalt 115 bostäder, därav 45 med eget garage. Stor möda lades ner gällande placering av längorna i naturen. Huskropparna förskjöts inbördes i höjd- och sidled och anpassades så till terrängen som stiger från cirka 13 meter över havet i nordost till cirka 25 meter i sydväst. Det gällde även att finna en bra kompromiss mellan kommunens krav på hög exploatering och arkitektens vision om lätthet och öppenhet. Blom företog studieresor till Danmark och Storbritannien, länder som hade lång tradition gällande denna typ av byggnad. De flesta längorna ligger i souterräng och varierar både i storlek och utformning av förgårdar och trädgårdar. Detta gör även att en del källarvåningar ligger helt ovan mark och ger ett större rumsutnyttjande för vissa lägenheter. Radhusområdet Hersby Åker karakteriseras genom sina enhetliga fasader i rött murtegel med band och en del fönsterinramningar av gult fasadtegel. På några av längorna ser det ut som om man skulle ha tagit bort det gula teglet och ersatt det med samma röda som i övriga fasaden då dessa tegelvarv har en annan färg på fogarna. Av fotografier från byggtiden framgår dock att en del längor redan då saknade gula tegelband. Det röda teglet kom från Sundsviks tegelbruk och det gula från Billinge tegelbruk. Vid färgsättningen av fönster, dörrar, bröstningar och andra fasaddetaljer tog Blom hjälp av kollegor från Konstakademien. Man valde dämpade kulörer som applicerades med linoljefärg. Färgsättningen tillsammans med de tegelröda fasaderna gav området sin speciella karaktär. Taken utfördes som sadeltak, täckta ursprungligen med enkupigt taktegel, idag delvis förvanskat. De utanpåliggande balkongerna är enkelt men elegant utformade med svart målade smidesräcken och överliggare av trä. Räckens utsvängda form nertill ger balkongerna dess speciella karaktär. Balkongerna är en lätt stålkonstruktion med golv av gallerdurk. De levererades färdiga från fabrik och monterades på i fasaderna inmurade fästen. Skärmtaken är av målat stålplåt och gestaltades av Blom lekfulla, liknande baldakiner. Husens utformning dikterades i hög grad av villkoren för erhållande av gynnsamma statliga bostadslån. Lägenhetsytan i två fulla våningar maximerades för mellanhusen till 104 m². Husen är bara 5,5 meter breda men hela 11 meter djupa vilket ansågs ovanlig stort. Även det hade ekonomiska skäl. Blom lyckades ändå att gestalta interiören trivsam. För grundtypen med 4 rum och kök ritade Blom i bottenvåningen kök och vardagsrum med öppen spis samt utgång till trädgården och en liten "gästtoalett" direkt vid ingången. På över våningsplanet anordnades tre sovrum (därav ett med balkong) och badrummet. Gavelradhusen blev något större, 6 rum och kök med 115 m² boyta. På grund av terrängens sluttningar kom källarvåningen på en del längor hamna ovan mark, vilket gav möjlighet till ett hobbyrum eller en gillestuga med dagsljus som dock inte inräknades i bostadsytan. För övrigt fanns i källaren plats för skafferi, tvättstuga och förråd. Ytterligare en variant gav plats för garage i källaren / undervåningen.
Songyuepagoden
Songyuepagoden (kinesiska: 嵩岳 寺塔 sōng-yuè sì-tǎ) byggdes år 523 och ligger vid Songyueklostret på berget Songshan, i provinsen Henan, Kina. Denna pagod, uppförd under Norra Wei, är en av få intakta 500-talspagoder i Kina och även den tidigast kända kinesiska tegelstenspagoden. De flesta byggnader från perioden var gjorda i trä och har inte överlevt fram till vår tid. Spridningen av Buddhismen påverkade dramatiskt den kinesiska arkitekturen. Till 500-talet hade buddhismen spridit sig med enorm kraft över hela Kina: Kinas kultur förändrades och anpassade sina traditioner för att omfatta Buddhistisk dyrkan.. Kina transformerade den avrundade jordhögen, sydasiens stupa, till den tornliknande pagoden för att hysa de heliga relikerna efter Buddha och dess kärna. Den unika flersidiga Songyuepagoden antyder att den representerar ett tidigt försök att föra samman den kinesiska arkitekturen med raka kanter med den cirkelformade stilen i Indisk Buddhism. Pagodens omkrets minskar med höjden. Då denna förekommer i Indien och Centralasiens buddhistiska grottempels kolonner och senare runda pagoder i Kina, stödjer den förändrade pagodaformen över tid den Indiska buddhismens ursprungliga stilart. Songyuepagoden är med sina tolv sidor unik i sin form. Tornet är 40 meter högt och byggt med gulaktigt tegel som hålls samman med murbruk av lera. Det är den äldsta överlevande pagoden och var byggd vid en tid då, enligt källorna, närapå alla pagoder var byggda av trä. Pagoden har en låg, slät tegelpiedestal eller bas, och en mycket hög första våning, vilket kännetecknar pagoder med flera takfötter, med balkonger som delar första våningen i två lager och dörrar som koppar samman de två delarna. De ornamenterade valvdörrarna och dekorativa absider eller nischer är utsökt skurna till tekannor eller lejon. Vid basen av dörrpelarna finns sniderier formade som lotusblommor och pelarnas kapitäler har utskurna pärlor och lotusblommor. Efter första våningen finns femton närliggande stora tak i linje med varje takfötterna och små gallerfönster. Pagoden uppvisar ett tät kluster med ornamenterade takfotsvinklar i dougongstil som smyckar varje våning. Inne i pagoden, är väggen cylindrisk med åtta nivåer av planlagda stenstöd för vad som troligen ursprungligen var trägolv. Nedanför pagoden finns en underjordisk serie med gravrum för att bevara kulturobjekt tillsammans med de döda. Den innersta kammaren har Buddhistreliker, avskrifter av Buddhistskrifter och Buddhastatyer. I dess kärna har Songyuepagoden massiva centrala tegelstenspelare som varje våning är kopplad till. Trapporna, passagevägar, murarna, balkongerna och takfötterna är alla byggda i tegel eller sten och anslutna till varandra och till kärnpelaren, vilket ger en integrerad helhet. Golven hålls upp med bågar och staplade tegelstenar runt den centrala pelaren. Sett från utsidan, är den eleganta konturen av Songyuepagoden en smäcker parabel, ett resligt, vackert byggnadsverk som demonstrerar en hög nivå av konstnärlig design.
