Grindslanten
Grindslanten är en känd målning av August Malmström (1829-1901). Motivet är ett antal barn som slåss om en slant som blivit tillkastad dem som tack för att de öppnat grinden för en förbipasserande vagn. Grindslanten föreställer sex barn vid en öppen grind på en landsväg. Fyra av dem ligger på marken och slåss om ett mynt som verkar ha kastats ut från den vagn som försvinner bort i fjärran. Barnen kan delas in i fyra grupper: framför grindhålet ligger tre pojkar på landsvägen, barfota, barhuvade och klädda i kortbyxor. Till vänster om dem finns en annan pojke, klädd i skor och långbyxor och med keps på huvudet som har lyckats hålla sig uppe och är på väg att lägga beslag på myntet. Bredvid denne pojke ligger en uppslagen bok. De tre pojkarnas minspel visar att de inser att de är på väg att förlora. Till höger om de tre pojkarna står en ensam pojke som med ett leende och händerna på ryggen betraktar slagsmålet. Till höger om honom sitter en flicka på marken och gråter, kanske över den korg med utspillda röda bär, som ligger bredvid henne. Målningar med barn vid en grind var ett vanligt motiv under 1800-talet. Den brittiske konstnären William Collins målning Rustic Civility visar några barn som öppnar en grind på landsvägen för en ryttare. Den svenske konstnären Kilian Zolls målning Torparbarnen visar en grupp barn vid en grind medan en hästdragen vagn passerar. En målning som Malmström säkerligen var bekant med var Gustav Brandelius Barn vid en grind, som 1866 visades vid Konstakademiens utställning. Precis som i Grindslanten förekommer i tavlan en pojke som står mitt på vägen med händerna på ryggen och en mössa på huvudet. Tavlan målades i Rotebro, där Malmström bodde på somrarna. Det är möjligt att Malmström med hjälp av barn i Rotebro arrangerat motivet vid något lämpligt ställe. Det har ibland hävdats att stugan i bakgrunden är den nu nedbrunna Rotebro gästgivaregård där Malmström bodde, men så är inte fallet och det är troligare att Malmströmålade ur minnet från sitt barndoms Östergötland. Bevarade skisser visar att Malmström gjort ett noggrant förberedelsearbete. På Östergötlands länsmuseum finns en så kallad kompositionsskiss där Malmströmålat de viktigaste delarna i motivet utan att göra detaljer i målningen, till exempel ansikten. Några uppenbara skillnader finns mellan denna skiss och den färdiga tavlan, bland annat saknas det träd som står vid staketet, den stående pojken skymmer delvis landsvägen och flickans korg med smultron finns inte med. Målningen ställdes ut första gången på Konstakademiens utställning 1885 och senare samma år vid en utställning i Göteborg. År 1887 publicerades en xylografisk reproduktion i kalendern Polstjernan, signerad "W. Meyer" (Wilhelm Meyer). Karl Wåhlin menade där att målningen var "ett ypperligt prof på konstnärens förmåga.". I kalendern Svea samma år reproducerades målningen som autotypi, en svartvit fotografisk reproduktion. Konstvetaren Karl Warburg skrev där. Samma xylografi publicerades 1888 i tidskriften Förr och nu. Tidningen hade startats av Bernhard Wadström, en av grundarna av Evangeliska fosterlandsstiftelsen. I den osignerade artikeln om målningen gör skribenten en kristen tolkning av motivet och kopplar det till samhället i stort. De svaga i samhället representeras av flickan till höger som snabbt blir undanträngda medan de starka, pojkarna på marken, kämpar hårt för det dagliga brödet, tjusiga titlar och varje ettöring de kan komma över. Skribenten menar att den stående pojken representerar världens kristna som inte bryr sig om denna världens liv och strid eftersom den kristne vet att det enda som är eftersträvansvärt är himmelriket. 1905 trycktes en reproduktion i färg i jultidningen Midvinter. Grindslanten har haft ett flertal ägare. 1910 köptes den av en familj som flyttade till Sydafrika.
Grind
En grind är en anordning i en inhägnad eller staket som går att öppna och stänga. Grindar finns oftast som ingångar till hus, industriområden eller trädgårdar. Grindar kan också finnas inomhus, exempelvis vid den övre delen av en trappa för att inte småbarn ska ramla nerför trappan innan de lärt sig gå.
Båstadskravallerna
Båstadskravallerna kallas de händelser i Båstad, av media kallade kravaller, som stoppade en tennismatch i Davis Cup den 3 maj 1968 mellan Sverige och Rhodesia, samt ett misslyckat försök att stoppa en Davis Cup-match mot Chile i september 1975. Rhodesiamatchen blev den mest våldsamma konfrontationen mellan svenska polisen och demonstranter under 1960-talet. Efteråt fördes en dialog mellan Sveriges regering och alla inblandade för att stävja våldsupptrappningen. I Båstad skulle Sverige spela en tennismatch mot Rhodesia den 3 maj 1968. Till denna samlades den första gemensamma nationella protestaktionen som solidaritetsrörelsen genomförde på 1960-talet. Sedan 1950-talet hade kampen mot rasistiska regimer i södra Afrika varit både liberalers och socialdemokraters en viktig internationell solidaritetsfråga. Hundratals grupper hade arbetat runtom hela Sverige för bojkotter och böcker som kritiserade apartheidpolitiken kunde säljas i nästan hundra tusen exemplar. Ett samarbete mellan flera grupper, som ungdomsförbund och utomparlamentariska uppstod för att protestera och visa sin åsikt eller att handgripligen försöka stoppa matchen. Ett polisuppbåd fanns på plats för att hindra demonstranterna att störa tennismatchen. Demonstranterna samlades på den kommunala parkeringsplatsen vid Pershög, som anvisats dem av länspolischefen. Klockan 12.15 gavs de första instruktionerna från demonstrationsledningens högtalarbil: "Enligt tillståndet vi fått skall vi marschera tre och tre. Följ era ledare, ta inga egna initiativ!" Demonstrationståget lämnade Pershög klockan 12.55. Det totala antalet demonstranter beräknas vara knappt 600. "Ny vinst för Marcus Smith" — "Frihet åt Zimbabwe" — "Låt läktarna stå tomma" — "Rasister Smithar ner Båstad" — "Den vite spelar boll, den svarte ingen roll" — "Rashat, Rhodesia, Tennis" — "Följ FN, bojkotta Smith!" — "Bekämpa imperialismen i Vietnam, i USA, i Sverige" — "Vit sport, vit rasism" — "Rhodesia go home!!" — "Bojkott mot DC-matchen" — "Ned med Svenska Tennisförbundet." — "Anti Apartheid" — "Idrott och politik hör inte ihop anser Wallenberg, C. de Geer, Mats Hasselquist, T. Tegner, Ian Smith, USA-imperialismen" — "Zimbabwe yes, Rhodesia no! Kill Smith" — "DC-match är stöd åt Smith" — "Vita spelar boll! Svarta spelar ingen roll ...""Advantage Wallenberg' — "Var lugn — men stoppa matchen!" — "Ut med svenska företag ur Rhodesia" — "Wallenbergs Enskilda Tennisförbund". Under hela vägen ropade man slagord: "Zimbabwe! Zimbabwe!" — "Krossa fascismen!" — "Stoppa matchen!" — "Hasselquist är rasist! Davidsson är fascist!" Mot den sistnämnda ramsan protesterade prästen Ingemar Simonsson från Båstad skarpt och hotade lämna tåget om den upprepades. Enligt uppgift hördes den sedan inte igen förrän nere vid den norra grinden under polisens vattenbegjutning av sittdemonstranter. Omkring 13.05 börjar det främre ledets demonstranter ställa upp på Dalmanska tomten. Klockan 13.10 nådde det bakre ledet fram till Kyrkogatans mynning och svängde upp i den smala backen mot norra grinden. Klockan 13.13 lämnar aktionsgruppens medlemmar vid Dalmanska tomten sina platser och går ner och sätter sig framför övre grinden. Kvar på Dalmanska tomten står nu endast en fåtalig skara. Demonstranterna i bakre ledet marscherade upp mot den norra grinden. Därmed inledde man en illegal demonstration, eftersom man enligt tillståndet skulle uppehålla sig någonstans åtminstone trettio meter från grindarna. Ledet löstes upp efter hand och man stod till slut över hela gatans bredd. Demonstranterna ropade i kör och klappade i händerna. Några skakade i grinden. Enligt vittnesmål från en av polismännen försökte någon av demonstranterna att dra bort en del av taggtråden. Efter tillsägelse lät han den vara. I tumultet gick grinden upp men utan att demonstranterna gick in. Ett antal demonstranter från främst parlamentariska partiers ungdomsförbund stod kvar vid Dalmanska tomten.
Fredsbergs prästgård
Fredsbergs prästgård är en av länets bäst bevarade prästgårdsmiljöer. Tillsammans med omgivande bebyggelse – kyrka, löneboställe och skola – utgör den en särpräglad kulturhistoriskt värdefull miljö. Huvudbyggnaden och den östra flygeln har mycket högt kulturvärde. Den östra flygelns interiör är ovanligt välbevarad. På fastigheten finns dessutom vedbod från cirka 1920 och en källare. Den omgivande trädgårdsanläggningen som finns dokumenterad 1917 är till större delen igenlagd och igenvuxen. Prästgården har tidigare omgivits av en trädgård, numera består denna av en gräsmatta med spridda fruktträd och övriga större träd. Trädgårdens terrasserade avsatser i sluttningen väster om mangården är dock fortfarande synliga. Uppfarten till mangården flankeras av två granitpelare med en järngrind. Öster om grinden avgränsas gården av ett rödfärgat trästaket, väster om grinden av en häck. Utanför häcken, strax öster om vedboden, ligger en torvtäckt jordkällare. Mellan prästgården och kyrkan ligger löneboställets bostad med tillhörande ekonomibyggnader. Huset har en sexdelad plan. I Nordiska museets prästgårdsinventering 1917 finns skisser av prosten G T Lundblad, äldre benämningar på rum är hämtade från dessa. Förstugan i mitten av huset har väggar med ljust ockragula pärlspontpaneler. Innanför en panelklädd bräddörr finns en brant trappa till vindsvåningen. Salen norr om förstugan är inredd som skolsal från 1800-talet. Här finns en rektangulär kakelugn och tapeter på väggarna, i taket har troligen suttit väv, nu består det av undertakets ohyvlade brädor. Övriga tak består av hyvlade brädor målade med limfärg. De har dock varit pappklädda och har märken efter pappspik. Söder om förstugan finns ett kök med stor öppen spis med bakugn. Spismuren och väggarnas pärlspontpanel är målade i turkos kulör. Innanför köket finns en kammare, före detta kökskammare/matrum, med gammal inredning från ett postkontor. I söder finns innanför kök, respektive postmuseet, ytterligare två små kammare med vita runda kakelugnar med blå blommor. Innanför trapphuset finns ett rum med en äldre lanthandelsinredning, 1917 fungerade detta som arbetsrum. Norr om lanthandelsmuseet och innanför skolmuseet ligger den före detta sängkammaren, nu inredd som sängkammare/arbetsrum för lärare. Vindsvåningen har två kammare mot norr, dessa har kakelugnar med profilpressade kakel, en brun- och en grönglaserad. Taken är vävspända och väggarna klädda med papp och tapeter. I söder finns en större kammare i samma utförande, 1917 benämnd adjunktsrum. Övriga vindsutrymmet är oinrett sånär som på en vägg som delar av det i husets längdriktning. Interiören är renoverad och ändrad ett flertal gånger. Det mesta av äldre inredningar försvann troligen vid en större modernisering omkring 1930 då bland annat dörrarna och ett par öppna spisar tillkom. I bottenvåningen finns förstuga och tambur, vilka ligger öster om byggnadens mitt, eftersom huset förlängts mot väster på 1830-talet. Innanför tamburen ligger en salong som används som samlingslokal. Öster om denna ligger enligt 1917 års ritning före detta pastorns rum. Före detta kontoret för pastorsexpeditionen finns kvar i husets sydöstra hörn, men ett arkivrum i anslutning till detta kontoret har byggts om till handikapptoalett med en ny dörröppning mot förstugan. Rummen väster om tambur och salong utgör numera bottenvåningens mittparti med matsal med öppen spis i söder och en sängkammare som numera tjänstgör som andaktsrum mot norr. I husets västra del fanns tidigare kök och barnkammare, här är nu kontor och ett modernt kök. På vindsvåningen finns vid gavlarna före detta gästrum som nu nyttjas till fritidsverksamhet. Närmast östra vindskammaren finns en korridor med dörrar till vindsskrubbar på ömse sidor. I mitten och mot västra kammaren har samlingslokaler inretts omkring mitten av 1900-talet, här finns sedan tidigare en öppen spis.
Digitalteknik
Digitalteknik är ett område inom både elektroniken och datavetenskapen som handlar om analys och konstruktion av digitala nät. Det vill säga signalbehandling med endast två tillgängliga tillstånd: hög och låg, eller 1 och 0. Digital teknik brukar förknippas med mikroprocessorer och datorer men omfattar även diskreta digitala kretsar, exempelvis ALU (Arithmetic Logic Unit), skiftregister och räknare, som numera är integrerade i ett enda chip. Ämnet tar upp både den abstrakta beskrivningen av nätet och den fysiska realiseringen. Tekniken blir bara mer och mer populär på grund av det låga priset och den systematiska konstruktionen. Claude Shannon var den första att formellt tillämpa den booleska algebran inom datavetenskapen. I sin magisteravhandling A Symbolic Analysis of Relay and Switching Circuits från 1937 visade han hur boolesk algebra och binär aritmetik kan användas för att förenkla telefonväxlarnas relänät. Han visade även det omvända, att elektriska nät med brytare kan användas för att lösa booleska problem. Detta blev en av principerna för modern digitalteknik men var egentligen inte helt nytt. Liknande idéer hade använts tidigare, om än mer informellt. Som exempel på tidiga programmerbara maskiner med binärt arbetssätt kan här tysken Konrad Zuses flyttalsbaserade datorer från 1936 (och framåt) nämnas, men det fanns binära automater av olika slag långt tidigare. I sitt vidare arbete med informationsteori använde och generaliserade Shannon flera viktiga resultat av den äldre svensk-amerikanen Harry Nyquist, bland annat samplingsteoremet. Ett par anledningar till att tekniken blivit och fortsätter bli mer populär. Centralt inom digitaltekniken är begreppet funktion, att ett invärde kan sammankopplas med ett bestämt absolutvärde. I den digitala världen är funktionerna binära: indata och utdata kan anta ett av två möjliga värden. Dessa två lägen kallas för hög/låg, 1/0 eller sant/falskt. Detta gör att teori från både logik och boolesk algebra kan tillämpas. Den enklaste digitala komponenten är en inverterare. Den har endast en ingång och en utgång. Allt den gör är att invertera insignalen, från hög till låg eller vice versa. Inverteraren tillhör de enklaste digitala komponenterna som kallas grindar. Grindar är konstruerade av transistorer och har en, två eller ibland flera ingångar och oftast en utgång. Utvärdet beror på insignalernas värden och på grindens logiska funktion. De enklaste grindarna är logiska AND ("och"), OR ("eller") och XOR ("exklusivt eller") samt inverterade varianter av dessa: NAND ("inte och", ibland kallad noch), NOR ("inte eller") samt XNOR ("båda eller ingen"). NAND och NOR är de enda två av dessa grindar som själva kan realisera alla typer av logiska funktioner. Digitala nät kan i huvudsak beskrivas som antingen kombinatoriska nät eller sekvensnät. Ett sekvensnäts utgångsvärde beror inte bara på indata, utan även i vilken ordning datan kommer (dess sekvens). Ett sekvensnät tar hänsyn både till de nuvarande värdena på ingångarna och dess efterföljande värden. Därför består ett sekvensnät av ett kombinatoriskt nät och ett minne som återkopplas till nätet. Minnet lagrar vilket tillstånd som sekvensnätet befinner sig i, och är i form av ett antal vippor, tex D-vippor. Sekvensnätets uppgift är att läsa av det nuvarande tillståndet och insignaler, för att sedan avgöra vilket nästa tillstånd ska vara. Ett sekvensnät är den digitala formen av en tillståndsmaskin och analyseras på samma sätt. Ett sekvensnät är därför antingen av Moore-typ eller Mealy-typ. I slutet av konstruktionen byggs nätet upp med logiska grindar och vippor. Kombinatoriska nät kan även realiseras som nät med strömbrytare. FPGA är också ett praktiskt sätt att implementera ett eller flera sekvensnät eller kombinatoriska nät på ett enda chipp. För att kunna programmera en sådan krets används ett hårdvarubeskrivande språk, där de vanligaste är VHDL och Verilog.
