Kammare
Kammare (parlament) – en församling i ett parlament där votering utförs. Kammare (hjärta) – delar av hjärtat. Kammarkollegiet – en statlig förvaltningsmyndighet sedan 1539. Barnkammare – ett rum där barn bor. Brännkammare – en del av en jetmotor. Drängkammare – ett rum avsett för drängar. Gaskammare – ett utrymme för avlivning av djur eller avrättning av människor medelst gas. Jungfrukammare – ett rum ursprungligen och stundtals även i dag avsett för inneboende husligt anställda flickor och kvinnor. Klimatkammare – ett utrymme vars temperatur, fuktighet, tryck kan kontrolleras. Klädkammare – en förvaringsplats för främst kläder. Rustkammare – ett förvaringsrum för vapen på borgar eller slott. Sängkammare – ett rum som är möblerat för att sova i. Ögonkammare – en del av ett öga.
Livrustkammaren
Livrustkammaren är ett svenskt statligt historiskt museum, sedan 1978 inrymt i Kungliga slottet i Stockholm. Museet förvaltar en stor samling av föremål med anknytning till de olika kungliga dynastierna i Sveriges historia, ett kulturarv som berättar om kungahusets roll i den historiska utvecklingen genom århundradena. Livrustkammaren var ursprungligen det svenska kungahusets förråd av dräkter, rustningar och vapen. Det äldsta existerande inventarium i vilket ännu bevarade föremål finns upptagna är från 1548. Grunden till det som idag utgörs av museet lades då kung Gustav II Adolf år 1628 befallde att hans kläder från fälttågen i Polen under andra polska kriget skulle bevaras "uthi Rust-Cammaren till en evig åminnelse". Detta innebar att Livrustkammaren fick mer karaktär av historisk samling. På 1660-talet flyttades delar av samlingarna till Drottning Kristinas lusthus och på 1690-talet flyttades dessa föremål och resterande föremål från slottet till palatset Makalös som därigenom fick namnet "Arsenalen". Samlingarna kom därefter att flyttas runt mellan olika platser, bland andra Fredrikshovs slott och Arvfurstens palats. År 1851 förenades Livrustkammaren med Kungliga klädkammaren, och samlingarna återfördes i september 1884 från Nationalmuseum till slottet under ledning av föreståndaren Emil Eckhoff. Museet i slottet öppnades för allmänheten i augusti 1885. Där var samlingarna utställda till 1906, varefter de flyttades och utställdes på Nordiska museet. År 1978 flyttade samlingarna åter tillbaka till slottet. Museet ingick mellan 1978 och 2017 i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Sedan årsskiftet 2017/2018 ingår museet i myndigheten Statens historiska museer. Livrustkammarens uppgift är att spegla Sveriges kungliga historia, från Gustav Vasa och fram till idag. Museet förvaltar idag en mycket stor samling av föremål med anknytning till de olika kungliga dynastierna i Sveriges historia. Vad som särskilt utmärker Livrustkammaren är den förnämliga samlingen av kungliga dräkter från 1600- och 1700-talen. Den är unik i världen. Här finns föremål med anknytning till allt från de stora begivelserna som statsceremonier, bröllop, dop och begravningar – vapen, rustningar, vagnar etc, men också sådant som tillhört vardagslivet vid hovet – såsom barnleksaker och diverse kläder. Sedan 1800-talet finns Hovstallets mest värdefulla vagnar här. Exempel på föremål som får besökare att känna historiens vingslag är Gustav II Adolfs blodiga skjortor och hans häst Streiff från slaget vid Lützen 1632, Karl XII:s peruk som han bar under ritten genom Europa från Turkiet 1714, Karl XII:s leriga uniform från Fredrikstens fästning 1718 samt maskeraddräkten som Gustav III bar på operamaskeraden 1792. Livrustkammarens äldsta föremål är de kungliga paradrustningarna och praktvapnen, som under 1500-talet förvarades i det gamla slottet Tre Kronor. Som kontrast till detta kan besökare också se föremål från den nyare kungliga historien i Sverige, till exempel Kronprinsessan Victorias blå myndighetsklänning som hon bar på sin 18-årsdag 1995. Emil Eckhoff 1883–1893. Carl Anton Ossbahr 1894–1903. Rudolf Cederström 1903–1943 (från 1933 överintendent). Torsten Lenk 1944–1957. Brynolf Hellner 1957–1967. Åke Meyerson 1968–1978. Kersti Holmquist 1978–1985 (chef för den sammanslagna myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet). Agneta Lundström 1985–1996. Barbro Bursell 1997–2007. Magnus Hagberg 2008–2017. Malin Grundberg 2012– (museichef för Livrustkammaren). Maria Jansén 2018– (från 2018 chef för den sammanslagna myndigheten Statens historiska museer).
Hedemora gammelgård
Hedemora gammelgård är en hembygdsgård i Hedemora. Gården är invigd 1915 (året innan Sveriges Hembygdsförbund bilades) och är en av de äldsta i landet. Till hembygdsgården hör en samling av cirka 4 500 gamla föremål, främst liar, då Hedemora i äldre tider var känt för sitt liesmide. På somrarna har gården kaféverksamhet och Hedemoras officiella midsommarfirande är förlagt till gammelgården. I gammelgården kan man också beskåda en minnessten över Kerstin Hed och en byst föreställande Karl Trotzig, skapad av konstnären Arvid Backlund. Totalt består gammelgården av 12 byggnader, förutom toaletter och scen. Inne på området står även den före detta vaktmästarbostaden till Petersburg, stadens vattenverk och före detta ångkraftverk, vilket ligger strax intill. År 1908 bildades Föreningen Hedemora Gammelgård efter ett ungdomsmöte 1905 och en hembygdskommitté tillsatts 1907. Karl Trotzig var den som engagerade sig mest i projektet, som skulle visa hur livet på 1700-talet kunde te sig. Hedemora stad skänkte en bit mark på Badelundaåsens sluttning mot sjön Hönsan 1908, dit en parstuga från Hedgården i Vikbyn flyttades. Inköp och flytt av stugan var i hög utsträckning finansierat av medel som samlades in vid ungdomsmötet 1905. 12 juni 1915 invigdes gammelgården och bestod då av åtta byggnader samt ett flertal planterade björkar. Trösklogen, en trösklada från 1679, är gammelgårdens äldsta byggnad. Den kommer från Övernora i Husby socken, består av tre rum och vind och kom till gammelgården 1920. Numera används logen som museum för att bland annat visa antika jordbruksredskap, vagnar och brandredskap. Loftboden, troligen från 1600-talet, kommer från Björsjö i Grytnäs socken och flyttades till gammelgården 1909. Byggnaden består av fyra rum, som visar en skomakarverkstad, en snickarbod, en mjölkbod samt en kläd- och vävkammare. Bryggstugan, numera använd som kaféets kök, är ursprungligen uppförd 1745 och kommer från Mångs i Mälby. Den tillkom 1914–1915 och består av sters (brygg- och bakkök) samt pigkammare. Storstugan, en parstuga från 1776, har tidigare stått i Vikbyn utanför Hedemora och var, som tidigare nämnts, hembygdsgårdens första byggnad. Stugan har en del med eldstad ("stuggu"), där en boendemiljö visas, samt en klädkammare ("fâsstäkammân"), där textilier och delar till dräkter förvaras. Den andra halvan av stugan, "astugga", är utan eldstad och visar en gästabudssal. Stallet, med port- och vagnslider, kommer från Klackens by i Säters socken och flyttades till gammelgården 1914–1915. En vindflöjel med årtalet 1764 har tidigare suttit på taket. I byggnaden visas gamla seldon och jordbruksredskap. Härbret är troligen från 1600-talet, kommer från Skommargården i Ivarshyttan och kom till gammelgården 1914–1915. Smedjan är en liesmedja, troligen från 1700-talet. Den kommer från Davidshyttan, och fanns på plats vid invigningen 1915. Smedjan har en välbevarad interiör och används ibland för att visa hur smide går till. I smedjan finns flera gamla smidesverktyg och olika smiden. Bastun är en linbasta från 1757, vilken även den fanns på plats vid invigningen 1915. Bastun användes för torkning av lin och säd, och kommer från Örjasgården i Västerby. Linbodarna är en byggnad med bodar för försäljning av lin och linprodukter. Den stod på Långgatan, vid Stora torget, i Hedemora och flyttades till gammelgården 1916. Den användes av hälsingebönder som under början av 1800-talet reste till vintermarknaden i Hedemora för att sälja sina varor, och var i drift som marknadsstånd ända in på 1900-talet. Istället för fönster har bodarna lämmar som fälls ut och fungerar som butiksdiskar. Dalska stugan var även detta en linbod från 1800-talet. Stugan var Elin Dahls sommarstuga i Svensbo vid Backa, och skänktes till Föreningen Hedemora Gammelgård i samband med firandet av Karl Trotzigs 100-årsminne.
Kämpingebacken 13
Kämpingebacken 13 är adressen för en museilägenhet som hyrs av Stadsmuseet i Stockholm. Lägenhetens interiör bevarar ett tidstypiskt utseende från byggtiden 1969 och är därmed en representant för miljonprogrammets bostadsproduktion i Tensta, Stockholms kommun. I Tensta togs det första spadtaget den 2 november 1966. Stadsplanen för kvarteret Neglinge utformades av arkitekt Igor Dergalin och fastställdes 1965. Husen uppfördes mellan 1968 och 1970. Kvarteret består av tre parallella loftgångshus i sex våningar med suterrängplan samt två tvåvåningshus som tillsammans bildar två avgränsade gårdar med lekplatser. Gårdarna mellan husen är underbyggda med garage och utrustade med hissar som går direkt upp i husen. Byggherre var Svenska Bostäder och deras eget arkitektkontor stod för ritningarna som är daterade 15 mars 1967 och undertecknade "Gunnar Andersson arkitekt SAR". Husen uppfördes i en kombination av platsgjuten betong, prefabricerade betongelement och utfackningsväggar i murade lättbetongblock. Entreprenör var Skånska Cementgjuteriet (dagens Skanska). Kvarteret renoverades år 2006. Husen i kvarteret Neglinge har planerings- och stadsbyggnadshistoriska värden. De är grönklassade av Stadsmuseet vilket betyder bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Området är ett bra exempel på det storskaliga byggandet som tillämpades under miljonprogrammet på Järvafältet. Det representerar ett av de likartade loftgångshusområdena i Tensta-Hjulsta, vilka alla har haft Gunnar Andersson vid Svenska Bostäder som arkitekt. Stadsmuseets museilägenhet ligger på andra våningen i den mellersta lofthuslängan. Det rör sig om en lägenhet om tre rum och kök med separat bad med WC samt ytterligare ett WC med bidé. Bostadsytan är 85 m². I loftgångshusen återfinns huvudsakligen treor som är parvis spegelvända mot kökens och badrummens rörstammar. Lägenheten är väl planerad, exempelvis nås samtliga rum från en "neutral" hall. I änden av hallen anordnades en stor klädkammare. Vardagsrummet fick tillgång till balkong. Köket har plats för ett matbord vid fönstret och utrustades med fast inredning enligt Svensk köksstandard. Snickerierna tillverkades på fabrik av Marbodal. I köket fanns kylskåp men ingen frys. Golvmaterialet i lägenheten bestod av vinylplattor (hall och kök), linoleummatta (sovrum), plastmatta (WC och badrum) och ekstavsparkett i vardagsrummet. I januari 1969 flyttade de första familjerna in på Kämpingebacken 13. Då var kvarteret fortfarande en stor byggarbetsplats. Två våningar var klara, resten av huset var inklätt i presenningar och utanför fick man gå i lervälling. Till våren 1969 var husen färdigbyggda men omgivningen var långt ifrån klart. Tensta centrum öppnade först 1970 och tunnelbanans station "Tensta" togs i bruk den 31 augusti 1975. En av familjerna som kom hit i januari 1969 var familjen Artursson med sina tre barn. De hade tidigare bott i Jönköping och lockades till Stockholm av tillgång till arbete och låga hyror. Det är deras bostad som är dagens museilägenhet. Artursson stannade på Kämpingebacken 13 fram till 1978 för att flytta till ett radhus i Kista. Under Arturssons tid och senare hyresgäster förändrades lägenhetens ytskikt och målning. I samband med att Svenska Bostäder lät renovera husen vid Kämpingebacken fick Stockholms stadsmuseum överta en av lägenheterna. Vintern 2005 till 2006 renoverades museilägenheten till sitt ursprungsskick med undantag av badrummet som ingick i Svenska Bostäders renoveringsprogram. I augusti 2006 öppnades lägenheten för allmänheten.
Arga snickaren
I Arga Snickaren VIP fokuserar Anders på att hjälpa svenska kändisar. Nya Arga snickaren handlar om familjer som gått in i renoveringsväggen. Avsnitt 1: Anna och Svempa får sovrum efter åtta år i ett 1970-talshus. (Anna och Svempa i Stavsnäs). Avsnitt 2: Familjen duschar i en klädkammare med mögel, fast badrummet i källaren har stått färdigt i tre år. (Janne och Lorina i Åkersberga). Avsnitt 3: Kärleken sätts på prov i byggdammet. Snickaren Kimmo har byggt på en tillbyggnad i två år. (Maria och Kimmo i Tumba). Avsnitt 4: Anna är trött på att inte ha en tvättstuga eller ett sovrum. Montören Benny har svårt att släppa taget. (Benny och Anna i Rimbo). Avsnitt 5: Drömhuset från 1909 ger Sofia och Nicklas med ett nyfött barn ångest. (Sofia och Nicklas i Sundbyberg). Avsnitt 6: Victoria och Melker med två barn lever utan dusch och toa i ett litet hus. (Victoria och Melker i Rönninge). Avsnitt 7: Ska Pernilla och Thomas få sitt 150 år gamla drömhus på familjegården? (Pernilla och Thomas i Enköping). Avsnitt 8: Liz och Rikard renoverade för två och ett halvt år sedan. Sen dess har de inte gjort någonting under fyra år. (Liz och Rikard i Tyresö). Avsnitt 9: Anders hjälper till i den elektriska härva som ex-mannen lämnade efter sig. (Birgitta med två barn på Hölö). Avsnitt 10: Jani och Jennifer får ett kök och sovrum i ett utvidgat hus. (Jani och Jennifer i Ursvik). Avsnitt 1: Anders tampas med svamp och farlig el. (Kina och Lollo i Järfälla). Avsnitt 2: Åsa och Sverker har byggt sitt slottsliknande hus på 600 m² tio år och bor på 60 m². (Åsa och Sverker i Vikingshill). Avsnitt 3: Linda bor med två små barn i en gammal stuga utan verktyg. Taket läcker och det springer möss i sängarna. (Linda i Tortuna). Avsnitt 4: Eva och Lindas hus, som de köpte utan besiktning, har rotsvamp överallt. De bor i källaren med sitt lilla barn. (Eva och Linda i Nora). Avsnitt 5: Renovering som pågått i 24 år. Köket har inte haft golv på fyra år och alla elementen fattas. Anni har tröttnat på att bo i huset. (Anni och Janne i Hägersten). Avsnitt 6: Inte renoverat på 19 år och katterna har rivit på väggarna och kissat på golven. Maria och Martin och deras mamma kan inte byta sin 1980-tals hyresrätt. (Maria och Martin i Stockholm). Avsnitt 7: Conny och Lena har ingen ordning och tid över i en före detta sommarstuga med mycket röra på gården. (Conny och Lena i Brottby). Avsnitt 8: Kan Anders rädda Johans förhållande? Före detta kontor blir ett cool loft. (Johan i Stockholm). Avsnitt 9: Klarar stolta Fredrik att be om hjälp i sitt vilt utvidgade hus? (Jenni och Fredrik i Älta). Avsnitt 10: Maxo har tagit sig vatten över huvudet i ett 1930-tals hus med seriösa renoveringsfel. (Marie och Maxo i Stureby). Avsnitt 1: Björn och trillingar lever i huset på 150 m² som har renoverats i 9 år. Tillbyggnaden på 150 m² är ett halvfärdigt skal. Barnen har inga egna rum. (Björn i Vaxholm). Avsnitt 2: Maj och Robert och två barn bor i en enda stor röra på 40 m². (Maj och Robert i Södertälje). Avsnitt 3: Johan och Cecilia köpte en sommarstuga på sjötomt. De bor trångt med två barn och i sovrummen på vinden blir det 40 grader på sommaren. (Johan och Cecilia på Ekerö). Avsnitt 4: Petiga snickaren Robert och Pernilla har "nästan allt klart" i ett stort hus där en 1 mm är ett fel. (Robert och Pernilla på Kymmendö). Avsnitt 5: Ia i sin iskalla före detta sommarstuga med livsfarliga renoveringsfel får sig en rejäl bakläxa av Anders. (Ia i Björkkulla). Avsnitt 6: Rakel och Robert har tänkte att bygga på vinden i över 30 år. Byggfel har förorsakat att ventilationen inte har fungerat och taket har svartmögel. (Rakel och Robert i Haninge). Avsnitt 7: Karin och Conny köpte en riktig nitlott utan besiktning. De har slut på pengar och de kan inte flytta in. (Karin och Conny i Stigtomta).
