Sandlåda
Sandlåda – ett avskilt område med sand där barn kan leka, se leksandlåda. Kattlåda – en låda som gör det möjligt för en katt att uträtta sina toalettbehov inomhus. Sandlåda – en stationär behållare för vägsand. Sandlåda (dator) – en sätt att exekvera datorprogram utan att påverka andra program, se virtuell maskin, Java (programmeringsspråk) och chroot. Sandlådan – en teaterpjäs av Kent Andersson och Bengt Bratt.
Leksandlåda
Leksandlåda, i vardagligt tal kallad sandlåda, är en låda med sand där barn kan leka. Sandlådan består oftast av en kvadratisk eller rektangulär konstruktion i trä fylld med sand. Särskild botten saknas oftast. Leksandlådor finns mestadels utomhus, oftast på lekplatser och på förskolornas utomhusgårdar. I sandlådan används bakbar sand, som är lätt att forma. Spade och hink är populära lekverktyg i sandlådan. Särskilt utformade kakformar i hårdplast, avsedda för sandkakor, är också vanliga. Ibland förekommer även handstyrda grävmaskiner som barnen kan sitta på och gräva med i sandlådan. På en del sandlådor där barn leker har man ett nerfällbart lock för att förhindra risken att det i sanden hamnar kattfekalier, som barn kan få i sig och därmed bli sjuka.
Sandslott
Ett sandslott är en sandskulptur föreställande en byggnad i miniatyr, ofta men inte alltid, ett slott. Sandslott utformas av sandsten eller fuktig sand. Sandslott byggs vanligtvis på stränder, där det finns gott om vatten och sand, eller i sandlådor. Större sandskulpturer huggs ofta ut ur sandstensblock. Det förekommer även tävlingar i att bygga vackrast sandskulpturer.
Vanadislunden
Vanadislunden är en av Stockholms största parker och ligger i stadsdelen Vasastaden i Innerstaden. Vanadislunden har fått sitt namn efter gudinnan Vanadis. Parken ligger mellan Sveavägen 111–156, Cedersdalsgatan 1–19, Roslagsgatan 27–61 och Frejgatan 20–22. Området täcker cirka 9 hektar och mäter cirka 430×270 meter. Parken är mycket kuperad. Brunkebergsåsen går tvärs igenom parken, och den högsta punkten når 43 meter över havet. Området kallades tidigare Ormträskhöjden. Ormträsket var en liten sjö på den plats där Wenner-Gren Center finns idag. Detta var en fattig utkant av Stockholm som tidigare hade öknamnet Sibirien. Parken fick sitt nuvarande namn vid stora namnrevisionen år 1885 och anknyter till "den nordiska gudaläran" och började anläggas samtidigt. 1893 planterades cirka 2 000 träd och buskar. Parken var i stort sett färdigställd 1903, förutom några mindre områden kring Frejgatan som var klara 1930. I Vanadislunden finns en betydande vattenreservoar, Vanadislundens vattenreservoar, med en volym på 8 100 m³ som uppfördes under åren 1913–1918. Den har ett borgliknande utförande och ritades av Gustaf Améen. Redan 1879 uppfördes här en vattenreservoar innan den nuvarande byggdes. Den stora betongbassängen från 1914 står på pelare inuti den äldre reservoaren. I parkens norra del mot Cedersdalsgatan ligger bostadslängorna "Cedersdalsgatans hus". De byggdes i samband med Hemutställningen 1917 som ett provisorium. Här skulle man visa att minibostäder om ett rum och kök eller ännu mindre, med enbart så kallade bostadskök (spisrum), kunde vara acceptabla bostäder om dessa var välplanerade. Idag är bostadslängan upprustad och de små lägenheterna sammanslagna och byggnaden i parken bland tallar påminner om gamla tiders bruksmiljöer. I den nordvästra delen ligger Cedersdals malmgård från 1700-talet med en tobakslada, den enda bevarade i Stockholms innerstad. I parkens södra del ligger Stefanskyrkan, uppförd 1904. I parkens nordöstra del ligger Johannes skola. Närmast Vanadislundens nedre lekplats med adress Sveavägen 140A ligger ett grönt trähus som sedan mars 2021 inhyser scoutkåren Gustaf Vasa-Bredäng. Tidigare har huset fungerat som föreningslokal. År 1955 restes på en kulle i nordvästra delen av parken Anders Jönssons skulptur "Flicka i aftonsol". Vanadislunden har två stycken kommunala lekplatser. Lekplatsen har bland annat kompisgunga, sandlåda med ryggstöd, lekbro, två rutschkanor, gungor, sandlåda och sittplatser i en stor paviljong samt picknickbord. Från Sveavägen och Frejgatan leder grusvägar in till lekplatsen. Den rustades upp 2016 och nyinvigdes i maj 2016. Lekplatsen på toppen av Vanadislunden nås från Sveavägen och Frejgatan via branta asfalterade parkvägar och har bland annat klätterställning, gungdjur och klätterträd. I Vanadislunden ligger Vanadisbadet, tidigare ett äventyrsbad med bland annat vattenrutschkanor och plaskdammar med mera. Badet öppnades 1938 och stängdes 2007 för ombyggnation. Enligt ett tidigare förslag skulle badet rivas och en ny anläggning stå färdig år 2012. I juni 2012 presenterade Stockholms stads idrottsförvaltning ett nytt förslag som innebar att badet skulle upprustas till en kostnad av 53 miljoner kronor. Nypremiär för badet var den 15 juni 2014. I anslutning till badet låg Vanadis Hotell och Bad, ett budgethotell inrymt i de gamla omklädningsrummen nedanför bassängerna. Hotellverksamheten upphörde oktober 2018.
Sand
Sand, finkornigt (0,06–2 mm) granulärt material från bergarter, vanligen mestadels bestående av kiseldioxid och silikater. Sand kan delas upp i mellansand (0,2–0,6 mm) och grovsand (0,6–2 mm). Ibland förekommer termen finsand, men det avser i själva verket grovmo. Sand förekommer naturligt på ställen där väder och vind haft lång tid på sig att nöta ner urberget. Sådana platser är exempelvis stränder och öknar. Genom frostsprängning och nötning har sand även bildats under istidernas avsmältningsperioder då stora ismassor och smältvattenströmmar skapade bland annat sand- och rullstensåsar. Sand ingår ofta som en beståndsdel i moränmark. Sand används även i sandlådor, såsom leksandlåda. Exempel på sand avsedd för särskilda ändamål är vägsand för halkbekämpning på vägar och kattsand för tamkatters avföringsplats. Genom snabb och kraftig upphettning av sand framställs glas. Vatten som sipprar genom sand blir renare och mer drickbart eftersom den stora sammanlagda ytan på alla sandkorn kan binda stora mängder småpartiklar ur vattnet. Detta fenomen utnyttjas av en del vattenreningsverk i Sverige, bland annat i Södertälje.
AB Träkol i Vansbro
År 1926 inleddes småstugebyggande i kommunal regi. Den kommunala bostadspolitiken hade som syfte att ge arbetare och lägre tjänstemän möjlighet skaffa sig en egen bostad utan kontantinsats, men med eget arbete som insats. Staden upplät tomträttsmark och tillhandahöll lån upp till 90% av fastighetsvärdet, i form av byggmaterial och arbetsledning under förutsättning att huset byggdes med egen arbetsinsats, vilken värderades till 10%. 200 småstugor uppfördes 1927 i försöksområdena Olovslund i Västerort och Pungpinan i Söderort. Axel Dahlberg bekräftade senare att det fanns kluvna visioner om byggandet i Stockholms trädgårdsstäder, stora villor i Nockeby kontra småstugor i Olovslund. De flesta av de monteringsfärdiga småhusen som uppfördes i Olovslund 1927 levererades av AB Träkol i Vansbro. Husen, som kallades Vansbrohusen, känns igen på sina valmade brutna tak. De andra husen med sadeltak levererades av en annan firma, firma Lundqvist och Huddéns Tegel- och Trävaruaktiebolag och de kallades Knivstahusen. På Djupdalsvägen i Olovslund står Vansbrohusen med sina ojämna nummer på den ena sidan av vägen och Knivstahusen med sina jämna nummer på den andra sidan. Redan efter åtta år tog AB Träkols hustillverkning ett abrupt slut, men hustillverkningen hade varit intensiv. Det finns inga uppgifter om Träkols hustillverkning i företagets handlingar efter maj månad 1927. Bolaget hade fått likviditetsproblem och hamnat i allvarlig kris. Från Stockholms stad hade man år 1928 fått en förfrågan på ytterligare 200 hus. Man började planera att sälja både sågverk och snickerifabrik och hustillverkningen lades ned för gott. Istället såldes skogen och företaget rekonstruerades år 1929. Jonas Jonsson fick avgå från sin post och han övergick i stället till att ägna sig åt sina uppfinningar. Trots kritiken över det monteringsfärdiga huset sålde man inte snickerifabriken, vars lokaler så småningom hyrdes ut till AB Bofors, som där tillverkade ammunitionslådor. Det var en produkt som blev framgångsrik, särskilt under andra världskriget. Några andra produkter som tillverkades i AB Träkols gamla lokaler var flyttbara raststugor för skogsarbetare och sjöfolk, sandlådor och hyllinredningar. I början på 1960-talet bosatte sig Jonas Jonsson under sina sista år Bromma, där det fortfarande finns många Vansbro hus i Smedslätten, Ålsten och Olovslund. Från själva uppbyggnadstiden rapporterade Dagens Nyheter, då husen ibland levererades innan det ens fanns gator: "Skogsområdet och de små åkerlapparna hinna knappast anordnas till stadskvarter med gator och vägar, förrän byggnadsarbetarna äro på platsen. Bergsprängare, rörledningsarbetare, skjutskarar, timmermän, murare och målare röra sig om varandra i en brådskande arbetsstyrka på ett par hundra man, och högar av jord och sprängsten staplas upp sida vid sida med högar av timmer och inredningsartiklar.". Sedan beskrev Dagens Nyheter med en viss skepsis detta märkliga med hus av fabrikstillverkat, standardiserat material, "men Stockholms stad och Fastighetskontoret kan väl knappast ha fel": "De redan färdiga villorna äro uppfyllda enligt denna nya, delvis rätt omstridda metod och pionjärerna, ett par av det femtiotal av stadens egna tjänstemän som slå ned sina bopålar härute, ha, liksom flertalet av sina kolleger och en hel del andra villabyggare, nöjt sig med s.k. standardhus med aktiebolaget Träkol i Vansbro som leverantör. Ritningarna ha uppgjorts av arkitekten hos fastighetskontorets stadsplaneavd. E. Bergentz. Till en början har man nöjt sig med två hustyper, Smedslättsgården med fem rum och kök och Ekegården med fyra rum och kök. För dessa hus fick stadens tjänstemän betala mellan 23 000-29 000 kronor.". Allmänt ansågs denna byggnation i Smedslätten som ett lyckat projekt och Axel Dahlberg valde själv ett av husen på Bergviksviken 37 nära Smedslättstorget, där han bodde kvar inpå 1960-talet.
Klätterställning
Klätterställning är en konstruktion som finns på lekplatser, avsedd för lek och klättring. Klätterställningar innehåller förutom klätterredskap ofta rutschkanor och andra underhållande redskap som stimulerar kroppslig och social träning. Klätterställningar är ofta belägna mitt i sandlådor, för att begränsa skador i fall barnen skulle trilla ner. Den första klätterställningen uppfanns och patenterades 1920 av Sebastian Hinton i Chicago i delstaten Illinois i USA.
TV-året 1972
7 januari - Premiär för komediserien Fredag med familjen Kruse med Ingvar Kjellson, Monica Zetterlund, Martin Ljung, med flera. 15 januari - Premiär för barnprogrammet Niklas önskedjur. 18 januari - Dags att deklarera med mera, skämtsam information med Eva Rydberg, Björn Skifs och Sveriges jazzband. 20 januari - Start för en ny omgång av den engelska dramaserien Familjen Ashton. 22 januari - Premiär för underhållningsserien Luftpastejen med Sveriges jazzband och gästartister. 23 januari - TV-pjäsen Tango med Nils Eklund, Marianne Stjernqvist, Tommy Johnson, med flera. 4 februari - Premiär för familjeserien Stora skälvan med Staffan Hallerstam, Gunilla Thunberg, Eddie Axberg, med flera. 13 februari - Jo, hej du! Söndagsmagasin från Sundsvall med Fredrik Burgman och gäster. 16 februari - TV-pjäsen Påhopp med bland andra Nils Ahlroth, Carl-Hugo Calander och Leif Hedberg. 18 februari - Premiär för Våra favoriter, underhållning med Gnesta-Kalle och gästartister. 1 mars - Premiär för komediserien Han och jag med Gösta Bernhard och Sten-Åke Cederhök. Del 1 av 4. 11 mars - Seriestart för Snapphanepojken av Max Lundgren och Bo Sköld. I rollerna bland andra Krister Henriksson och Wanja Basel. 12 mars - Vi i femman med Berndt Friberg. 22 mars - Premiär för barnserien Experimentlek. 29 mars - TV-pjäsen Hemkomsten med Georg Rydeberg, Tomas von Brömssen, Roland Söderberg, med flera. 31 mars - Vid pianot: P. Ramel, Sven Olssons trio underhåller. 1 april - Krogshowen Albin och Greta med Lill Lindfors och Svante Thuresson. 4 april - Start för underhållningsserien En gång till med bland andra Inga Gill, Hans Wahlgren och Charlie Elvegård. Del 1 av 8. 7 april - Premiär för en ny omgång av barnserien Ville, Valle och Viktor med Jörgen Lantz, Anders Linder och Hans Wigren. 8 april - Zarah, Zarah Leander med Arne Hülphers och Sveriges Radios symfoniorkester. 11 april - TV-showen Bygdeblad med Owe Thörnqvist, Lena Hansson, Agneta Lindén och Lasse Kühler. 16 april - TV-pjäsen Hundarna med bland andra Lars-Erik Berenett, Ulla Blomstrand och Gösta Ekman. 19 april - Fridens kilovatt och rivaler, rockgala från Tyrol i Stockholm. 30 april - Om dessa buskar kunde tala, en folkparksscen minns med Mona Andersson, Inga Gill och Olof Thunberg. 3 maj - Hagge Geigerts revy 1972 med Eva Rydberg, Sune Mangs, Sten Ardenstam, Lena Hansson, med flera. 6 maj - Hej Siw! Det första av fyra underhållningsprogram med Siw Malmkvist och gästartister. 7 maj - TV-pjäsen Trummor i natten med bland andra Per Ragnar, Ulla Blomstrand och Sven Lindberg. 17 maj - Kent Andersson och Bengt Bratts pjäs Hemmet med bland andra Maria Hörnelius, Birgitta Palme och Dan Sjögren. 26 maj - Burleska bravader, sketcher och infall med Janne Carlsson och Gösta Wälivaara. Del 1 av 4. 6 juni - Bilder och ballader med Astri och Evert Taube, ett möte med konstnärsparet Evert Taube. 10 juni - Premiär för Dans på Skogmans loge med Thore Skogman, Eva Bysing och gästartister. 14 juni - Start för Auktion med Karl Erik Eriksson på Skansen. 21 juni - Kent Anderssons och Bengt Bratts pjäs Sandlådan med bland andra Kerstin Tidelius, Sven Wollter och Maria Hörnelius. 23 juni - Midsommar i Ransäter, underhållning med Gunde Johansson, Zarah Leander, Sven-Ingvars och Tage Erlander. 26 juni - Premiär för Sommarkväll från Brunnsparken i Örebro med Charlotte Reimerson och gäster. 1 juli - Premiär för underhållningsserien Gröna nöjet med Sif Ruud, John Harryson och gästartister. 2 juli - Bill och Bus, barnprogram med Bert-Åke Varg, Gunn Wållgren, Torsten Lilliecrona, med flera. 4 juli - Premiär för Långdansen, frågesport med Lennart Hyland. 6 juli - Barnprogrammet Kul på verandan, Sten och Stanley sjunger visor och berättar sagor för små och lite större. 7 juli - Premiär för musikprogrammet Opopoppa med Claes af Geijerstam, Kisa Magnusson och gästartister. 8 juli - Premiär för Sommarlätt, underhållning med Catrin Westerlund och gäster. 29 juli - Start för en ny omgång av barnprogrammet Fablernas värld.
Snobben
Ett stort antal tidningar har dock valt att fortsätta med repriser av serien. Dessa serietrippar är antingen från cirka 1995 och framåt eller från 1975 och framåt. Dagsstrippen började i kvällstidningen Expressen den 6 juli 1959, översättaren Olle Petrini övertog då figurernas svenska namn från Veckorevyn, men själva serien kom av någon anledning att under mer än sex år bära namnet Jätten. Föräldrar, lärare och andra vuxna syns aldrig i bild i serien. Vid mycket sällsynta tillfällen kan det dock visa sig att en pratbubbla med en replik frånågon som inte syns i bild visar sig komma från en vuxen. Anropssignalerna för kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden var Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben). Snobben (Snoopy) – Vit beagle och en vital mångsysslare. Kallar sig även för "flygarässet från första världskriget" och "Joe Cool". Ligger vanligtvis på taket till sin hundkoja, däremot är han sällan inne i kojan, då han ser den som ett gästrum. Vill gärna känna sig som oberoende av sin husse Karl, till dennes sorg. Karl (Charlie Brown) – Även kallad "Lille Karl", neurotisk pojke med runt, kalt huvud. Misslyckad ledare för ett basebollag som alltid förlorar och besatt av tanken på att ingen tycker om honom. Olyckligt kär i en liten rödhårig flicka som han inte vågar tilltala. Denna rollfigur har dock endast visats en enda gång i serien, och då bara som siluett. Husse till Snobben, som han har för sig att han fick av sina föräldrar när han var liten och besökte en kennel dagen efter att ett barn hällt en hink med sand över honom i sandlådan. Linus (Linus van Pelt) – Filosofisk pojke, alltid med sin älskade snuttefilt vid sin sida, och ofta med en tumme i munnen. Väntar förgäves varje år på att "Den stora pumpan" ska komma vid Halloween. Dök upp 1952. Karls bäste (och ende) vän. Gullan (Lucy van Pelt) – Svarthårig, dominant och ganska så elak flicka. Obesvarat kär i Leonard. Storasyster till Linus och Reprisen. Uppträder ibland som psykiater som ska försöka lösa Karls problem, trots att hon själv orsakat många av dem. Dök upp 1952. Leonard (Schroeder) – Ljushårig pojke som dyrkar Beethoven och ständigt spelar Beethovens och andra klassiska kompositörers musik på sitt leksakspiano. Dök upp 1951. Likgiltig för Gullan, även om han är medveten om att hon gillar honom. Sally (Sally Brown) – Enerverande lillasyster till Karl och obesvarat kär i Linus. Dök upp 1959. Woodstock – Gul liten fågel som ofta umgås med Snobben och som har ett oräkneligt antal släktingar. Flyger ofta uppochner. Dök upp 1967 men namngavs först 1970. När han pratar så visas hans repliker endast som små streck, men i och med Snobbens reaktioner så får man ändå veta vad han säger. Lortis (Pig-Pen) – En ständigt smutsig unge som alltid har smuts och damm efter sig vart han än går. Vid vissa tillfällen har han tvättats, men blir ändå smutsig snabbt. Hans kärlek till lerpölen är lika stor som ändernas kärlek till dammen. När någon klagade på att han var lortig svarade han att hans tanke var ren. Dök upp 1954. Reprisen (Rerun) – Lillebror till Gullan och Linus. Mycket lik Linus men har oftast hängselbyxor på sig. Reprisens största skräck är att sitta bakom sin mamma på cykeln, något han ändå ofta blir tvungen att göra. Dök upp i serien 1972. Franklin – En pojke som kom med i serien 1968 som upphittaren av Karls badboll. Peppiga Pia (Peppermint Patty, egentligen Patricia Reichardt, som någon enstaka gång även använts på svenska) – Idrottsintresserad pojkflicka, duktig basebollspelare, men får alltid dåliga betyg i skolan. Olyckligt kär i Karl, som hon kallar för "Kalleponken" (på engelska: Chuck). Bästa kompis med den något yngre Maja. Dök upp 1966. Det dröjde länge innan Peppiga Pia förstod att Snobben var en hund. Hon envisades istället med att kalla honom för "den där konstige killen med den stora näsan".
