The Star-Spangled Banner
"The Star-Spangled Banner" är USA:s nationalsång. The Star-Spangled Banner ("den stjärnbeströdda fanan" / "stjärnbaneret") är ett av de namn som brukar användas för USA:s flagga. Texten skrevs 1814 av den då trettiofemåriga poeten Francis Scott Key efter att han hade sett beskjutningen av Baltimore under 1812 års krig. Key hade bordat det brittiska örlogsfartyget HMS Minden för att säkra frisläppandet av en vän som var anklagad för inhysning av brittiska desertörer. De brittiska befälhavarna gick med på att släppa de två männen, men av säkerhetsskäl hölls de kvar under natten medan den brittiska flottan besköt Fort McHenry. Nästföljande dag skrev Key en dikt: "The Defense of Fort McHenry" (försvaret av Fort McHenry). Dikten tonsattes sedan till den populära engelska dryckesvisan "The Anacreontic Song" skriven av John Stafford Smith. "The Star-Spangled Banner" blev officiell nationalsång i USA den 3 mars 1931. I offentliga sammanhang sjunger man oftast bara den första versen. Samma melodi användes vid en tid till Luxemburgs nationalsång. I filmen Den nakna pistolen, sjunger huvudpersonen Frank Drebin nationalsången med en egen version före en basebollmatch förklädd till en operasångare. I filmen Borat! sjunger Borat Sagdijev en påhittad text som påstås vara Kazakstans nationalsång med USA:s nationalsång som melodi inför en amerikansk publik och blir utbuad. I en av böckerna i Liftarens Guide till Galaxen-serien, Ajöss och tack för fisken syftar bokens titel på delfinernas sista försök till meddelande till mänskligheten. Detta meddelande misstolkades tyvärr som "ett förbluffande läckert försök att göra en dubbel baklängessaltomortal genom en ring och samtidigt vissla på The Star-Spangled Banner". Den amerikanska sångerskan och violinisten Emilie Autumn har spelat in första versen i a cappella vilken återfinns på albumet A Bit o' This och That (2007). Ett omtalat framträdande i Woodstockfestivalen 1969 var när Jimi Hendrix spelade nationalsången på elgitarr. Hans framträdanden på festivalen finns inspelade och utgivna på skiva.
Hulken (TV-serie)
Hulken (engelska: Incredible Hulk) är en amerikansk TV-serie från 1977-1982, med Bill Bixby och Lou Ferrigno som bygger på Marvels seriefigur Hulken. TV-serien är producerad av Kenneth Johnson. Dr David Banner (Bill Bixby) är läkare och skicklig forskare. Han blir besatt av att vissa kan få övernaturlig styrka i nödsituationer. Det framgår att han själv befann sig i en nödsituation då han råkade ut för en bilolycka och inte kunde rädda sin fru som därmed avled. Detta gör honom besatt då han vet att om han bara hade kunnat få den övernaturliga styrkan i den situationen så hade han kunnat rädda sin fru. Efter en tid kommer han på lösningen på problemet och upptäcker att en viss dos gammastrålning skulle kunna vara lösningen. Han ger sig själv en dos gammastrålning men vad han inte vet är att maskinen han använder har blivit uppgraderad och teknikern har inte satt den nya styrkan på tejpbiten vid reglaget, och därför får han en dos som är alldeles för stor. Detta får till följd att han vid de tillfällen han blir arg eller frustrerad, blir förvandlad till stor grön varelse med en otrolig styrka som kallas Hulken (spelad av Lou Ferrigno). När han sedan har lugnat ner sig blir han åter normal. Journalisten Jack McGee, i sin jakt på varelsen, tar sig in i labbet olovligen och blir påkommen. I den situationen råkar han ha ner en dunk med syra som antänder explosivt material. Hela byggnaden exploderar i eld och lågor och Davids medarbetare, Elaina Marks (spelad av Susan Sullivan), som stod honom mycket nära, dör i olyckan. Hulken blir anklagad för hennes och David Banners mord, vilket är fel då David Banner i allra högsta grad är levande och Hulken dessutom är helt oskyldig. David Banner inleder sina vandringar för att söka hjälp för sitt problem och bli botad men också för att rentvå sig själv och finna sanningen. Handlingen i TV-serien baseras på seriefiguren Hulken, men i TV-serien är Hulken mindre skräckinjagande och mer lik en riktig människa. Rollen som Hulken spelas av en grönsminkad muskulös Lou Ferrigno och inga större effekter har lagts på. Det gör TV-serien mer tilltalande för vanliga TV-tittare, som inte är lika fascinerade av seriernas värld. Förnamnet på seriefiguren Hulk är Bruce, medan det i TV-serien är David. David har dock mellannamnet Bruce, vilket syns på hans gravsten. Enligt Stan Lee, Hulkens skapare och Lou Ferrigno var anledningen att byta namnet Bruce till David för att CBS tyckte att namnet Bruce lät "för bögigt", en motivering som Ferrigno tyckte "det var det mest absurda, löjliga sak jag har hört". Avsnitten brukar börja med att David Banner är på sina resor och vandrar. Efter ett tag hittar han en plats där han antingen söker jobb eller söker någon person med en viss kunskap. Det inträffar en rad problem som han blir inblandad i. Många gånger träffar han personer som håller på att råka illa ut och det finns oftast några personer som håller på att förstöra. David Banner brukar då försöka hjälpa de som håller på att råka illa ut. Vid en del tillfällen råkar han ut för krissituationer men i dessa situationer blir han förvandlad till Hulken och på något sätt löser sig då problemet. Han blir åter normal igen och inser att han måste fortsätta sin färd vidare. Avsnitten slutar alltid med att en och samma stillsamma och lite sorgmodiga melodi spelas medan David Banner vandrar på en väg. Serien hade svensk premiär i TV1 den 4 juli 1981. Efter seriens nedläggning 1982 spelades det in tre TV-filmer, där Bill Bixby och Lou Ferrigno repriserade sina roller. Jack Colvin som den efterhängsne reportern Jack McGee. Hulkens återkomst (The Incredible Hulk Returns, 1988). Hulken införätta (The Trial of the Incredible Hulk, 1989). Hulken - den slutgiltiga uppgörelsen (The Death of the Incredible Hulk, 1990).
Webbannons
En webbannons, annonsruta eller banner (plural: bannrar, efter engelska banner) är en reklamannons som förekommer på webbsidor. Den är en av de huvudsakliga inkomstkällorna för publikationer på Internet. En webbannons syns ofta ovanför eller vid sidan av nyhetsmaterialet och kan bestå av text, bild eller animation. Alternativt kan en webbannons presenteras som ett poppuppfönster. Framväxten av reklamblockerare har sin grund av webbannonsering som kan upplevas som störande. Webbannonser är den helt dominerande inkomstkällan för de stora webbplatserna, och denna kanal för annonsering ökar på andra massmediekanalers bekostnad. Vid sidan av rent kommersiella ersättningar förekommer också en ersättningsform med byte, där en webbplats i utbyte för att upplåter en plats på sin webbsida får en webbannons för sin egen sida visad på andra webbsidor. En webbannons eller banner kan också informera om eget material och egna projekt, i samband med olika kampanjer eller som en alternativ nyhetsplats. Blandningen av nyhetsmaterial och externt reklammaterial på ett och samma utrymme kan dock vara förvirrande för läsarna. En webbannons kan visas som en statisk text med eller utan bild, alternativt som eller kompletterad av en animation. Den kan visas ovanför (som en "banderoll") eller vid sidan av övrigt sidinnehåll, alternativt som ett poppuppfönster. Webbens sedan 1990-talet ökande roll som nyhetsmedium har lett till att en ökande andel av tidningsreklam "flyttat med" till webben. I Internets etableringsfas på sent 1990-tal var det relativt ovanligt med betalväggar, så webbannonser var ofta nyhetskanalernas enda större inkomstkälla. Under 2000- och 2010-talet har utvecklingen fortsatt, på senare år även kompletterat av spridning av materialet via mobilapplikationer. Stora nyhetsmedier på Internet bekostar fortfarande stora delar (större delen) av sin verksamhet via annonsintäkter, men den ökande användningen av reklamblockerare har satt ett visst tak på annonsintäkterna. Många nyhetsmedier låter därför användarna läsa en viss mängd nyhetsartiklar (ofta cirka 10 per månad, definierat som enskilda webbsidor, räknat via webbkakor) och erbjuder mer läsning på andra sidan en betalvägg. Tekniken med betalväggar används både i webbupplagor lästa via webbläsare och motsvarande material i mobilappar (där inkomsterna kan komma via regelbundna prenumerationskostnader). Däremot har tekniken med webbannonser via mobilappar inte blivit lika spridd, till stor del beroende på den mindre skärmytan. surfplattor efterliknar dock mer skärmstorleken på många mindre bärbara datorer. Många nyhetsmedier sprider numera även TV-material (direktsänt eller som eftersända videor) via webben. Detta inkluderar etablerade TV-kanaler och nya medier typ Youtube. Annonsmaterial kan då synas både som webbannonser på presentationssidorna för videomaterialet eller/och kompletterat med ren TV/video-annonsering inuti de strömmade materialet. Videoannonser kan då ibland "klickas bort" efter ett visst antal sekunder. I många länder kom Internet endast några år efter etablerandet av ett stort utbud av kommersiella TV-kanaler. Det kommersiella TV-utbudet har ofta helt och hållet finansierats av TV-reklam (mellan program eller programavsnitt). Ökad "reklamtrötthet" i TV har sedan hos en del Internet-anändare kompletterats av en motsvarande reklamtrött på Internet. Reklamen inträder ("stör") dock på olika sätt i de båda medierna – på TV genom att den tar över hela skärmen under en viss tid, på en webbsida genom att den visas (ofta mer eller mindre animerad) vid sidan av nyhetsmaterialet (alternativt som poppuppfönster). Animerade webbannonser kan vålla oönskad distraktion och även göra webbsurfandet mer bandbreddskrävande, två negativa effekter som lett till utvecklandet av reklamblockerare vilka filtrerar bort en del eller allt annonsmaterial från webbsidan. Resultatet blir tomma block på sidan, alternativt att layouten förändras helt.
Avengers: Infinity War
Filmen inleds med att Thanos, som tidigare har förvärvat Maktstenen från planeten Xandar, och hans medhjälpare Ebony Maw, Cull Obsidian, Proxima Midnight och Corvus Glaive, bordar ett rymdskepp som transporterar de överlevande invånarna från Asgård. Thanos tar Rymdstenen från Tesserakten, övermannar Thor och Hulken, och dödar Loke. Heimdall skickar Hulken till Jorden med hjälp av Bifrost, innan han blir dödad av Thanos. Thanos teleporterar bort sig med sina medhjälpare och utplånar rymdskeppet. I Edinburgh hamnar Wanda Maximoff och Vision i ett bakhåll av Midnight och Glaive, vilka försöker stjäla Sinnesstenen som sitter fast i Visions panna. Rogers, Natasha Romanoff och Sam Wilson räddar dem, och tar sedan skydd i Avengers-anläggningen med James Rhodes och Banner. Vision erbjuder att offra sig själv genom att Maximoff förstör Sinnesstenen, för att förhindra Thanos från att ta den. Rogers föreslår att de åker till Wakanda, vilket han tror har medlen till att avlägsna stenen utan att förstöra Vision. Guardians of the galaxy snappar upp en nödsignal från Asgård-skeppet och räddar Thor, som berättar för dem att Thanos försöker leta efter Verklighetsstenen, som finns på Knowhere och som ägs av Samlaren. Rocket och Groot följer med Thor till Nidavellir, där de och dvärgkungen Eitri skapar en stridsyxa som kan döda Thanos. På Knowhere får Peter Quill, Gamora, Drax och Mantis veta att Thanos redan besitter Verklighetsstenen. Thanos kidnappar Gamora, sin adoptivdotter, och torterar hennes syster Nebula, vilket gör att Gamora berättar att Själsstenen finns på planeten Vormir. Thanos och Gamora reser till Vormir, där Red Skull, väktaren av stenen, berättar att den endast kan förvärvas genom att offra en person man älskar. Thanos kastar motvilligt ner Gamora mot sin död, vilket gör att han får stenen. Nebula lyckas fly, och ber Guardians att möta upp henne på Titan, Thanos förintade hemvärld. Parker och Stark dödar Maw och befriar Strange. De möter Quill, Mantis och Drax på Titan, där de planerar att ta bort Thanos stridshandske, efter att Strange använt Tidsstenen för att titta på flera miljoner möjliga framtider, och ser en av dem där Thanos förlorar. Thanos anländer och berättar om sitt mål att begränsa universums befolkning genom att utrota hälften för att förhindra överbefolkning. Gruppen övermannar honom och försöker dra loss hans stridshandske, tills Nebula berättar att Thanos har dödat Gamora. Quill blir rasande över detta och slår Thanos, vilket gör att Thanos lyckas övermanna dem. Thanos skadar Stark allvarligt, men skonar honom när Strange ger honom Tidsstenen. I Wakanda återförenar sig Steve Rogers med Bucky Barnes innan Thanos armé invaderar riket. Avengers tillsammans med T'Challa och Wakandas armé försvarar riket medan Shuri försöker extrahera Sinnesstenen från Vision. Banner, som inte kan förvandla sig till Hulken, går med i striden med Starks Hulkbuster-dräkt. Thor, Rocket och Groot anländer för att förstärka Avengers, Midnight, Obsidian och Glaive dödas och deras armé retirerar. Thanos anländer, och Maximoff försöker förstöra Sinnesstenen medan Avengers försöker hålla Thanos borta. Thanos övermannar dem och sliter ut Sinnesstenen från Visions huvud, vilket dödar honom. Thor skadar Thanos allvarligt med sin yxa, men Thanos lyckas aktivera den nu fullständiga stridshandsken genom att knäppa sina fingrar, och teleporterar sedan iväg. Hälften av universums befolkning förvandlas till aska, bland dessa är Barnes, T'Challa, Groot, Maximoff, Wilson, Mantis, Drax, Quill, Strange och Parker, samt även Maria Hill och Nick Fury, Fury lyckas först skicka en nödsignal innan han försvinner. Stark och Nebula blir kvar på Titan medan Banner, M'Baku, Okoye, Rhodes, Rocket, Rogers, Romanoff och Thor blir kvar på Wakanda. Under tiden återhämtar sig Thanos på en annan planet, och bevittnar en solnedgång.
Greeting to America Waltz
Greeting to America Waltz är en vals utan opustal av Johann Strauss den yngre. Ort och datum för första framförandet är okänt. Med ett gage på 100 000 dollar lockades Johann Strauss att göra den långa resan till USA. Tillsammans med sin hustru Jetty anlände han till Hoboken utanför New York den 15 juni 1872. I Boston hade det anordnats ett stort fredsjubileum och en internationell musikfestival. Evenemangen ägde rum i Back-Bay distriktet i en lokal kallad Coliseum, som vid den tiden var den största byggnaden i Amerika med över 50 000 sittplatser. Under sin tid i Boston dirigerade Strauss sexton konserter och två baler. En vecka innan Strauss anlände till Boston rapporterade tidningen Boston Post (7 juni 1872): "Strauss kommer att komponera ett stort potpurri av utdrag från sina bästa verk, som han kommer kalla 'Sounds from Boston Waltzes'. Han ska även komponera en ny vals som under namnet 'Fair Columbia' kommer framföras under jubileet". Medan pastischvalsen Sounds from Boston Waltzes publicerades i USA (med den alternativa tyska titeln Geschichten aus dem Boston) verkar det som om Fair Columbia aldrig skrevs - åtminstone inte under det namnet. Då tidningen antyder att Fair Columbia var menat som en helt nyskriven vals är det dessutom otroligt att det skulle handla om Jubilee-Waltz då även den är en pastischvals bestående av melodier från redan utgivna verk. En möjlighet är att Fair Columbia tog ny gestalt med den ändrade titeln Greeting to America Waltz - en vals helt bestående av originalmelodier förutom inledningen. Till skillnad från det liknande stycket Farewell to America Waltz är Greeting to America Waltz ingen pastisch med sammansatta melodier från tidigare publicerade Strausskompositioner. Det gemensamma är dock att båda verken citerar USA:s nationalsång The Star-Spangled Banner av John Stafford Smith, i Greeting to America Waltz förekommer den i inledningen, medan i Farewell to America Waltz hörs den som ett pianissimo i slutet. Greeting to America Waltz är kanske den mest genomkomponerade av Strauss alla "amerikanska" valser. Inget framförande av valsen i USA kan beläggas. Klaverutdraget till valsen gavs ut av förläggaren Carl Heuser i New York 1873. På framsidan står det: "Arrangerat av H.B.". Vem som gömmer sig bakom initialerna är höljt i dunkel och inte lika intressant som frågan vad för sorts material var det som "H.B." utgick ifrån i sitt arrangemang. Hade arrangören tillgång till ett orkesterpartitur? Och om så var fallet, var är det nu? Alternativt skickade Strauss senare några råskisser till Heusers förlag, från vilka "H.B." skapade den slutliga valsen. I sin analys av Johann Strauss "amerikanska" kompositioner lägger musikforskaren Norman Godel fram teorin till varför Strauss uteslöt de två första noterna av The Star-Spangled Banner i inledningen till Greeting to America Waltz, liksom varför han gjorde samma sak i Farewell to America Waltz, fast i slutet. Godel noterar att citatet i båda valserna börjar med samma tre toner som i Strauss vals An der schönen blauen Donau (op. 314). Vidare pekar han på likheterna mellan vissa teman i Greeting to America Waltz och valsen Tausend und eine Nacht (op. 346): särskilt dessa likheter återfinns i tema 3B i Greeting from America Waltz och tema 2B i op. 346 och tema 3C i Greeting to America Waltz och tema 2C i op. 346. Intressant är att Tausend und eine Nacht var den första av Strauss valsen som enbart bestod av tre delar - precis som Greeting to America Waltz. Det första klaverutdraget av valsen hittades i USA:s kongressbibliotek hösten 1983 av Dann Chamberlin, en amerikansk medlem av det brittiska "The Johann Strauss Society of Great Britain". Han gav det till dirigenten och kompositören Jerome D. Cohen, som orkestrerade verket utifrån utdraget. I den formen fick valsen sitt första framförande vid en välgörenhetskonsert för Bostonbaletten den 10 oktober 1985. Speltiden är ca 7 minuter och 20 sekunder plus minus några sekunder beroende på dirigentens musikaliska tolkning.
