Potatischips
Potatischips, i dagligt tal endast chips, är tunna friterade skivor av potatis. De chips som säljs i svenska butiker finns i olika utföranden: räfflade, finräfflade och släta. I till exempel USA finns även fyrkantiga potatischips. Chipsen skapas antingen av potatis som skivats tunt, vilket gäller de flesta sorter som säljs i svenska butiker, eller skapas av en potatisdeg, som exempelvis Pringles eller Lay's. Några ursprungligen svenska varumärken är Estrella, OLW och Svenska Lantchips. Det tidigaste receptet för potatischips som påminner om dagens produkt finns i engelsmannen William Kitchiner's kokbok The Cook's Oracle som publicerades 1817. Boken såldes med stor framgång i England och USA. I utgåvan från 1822 finns recept 104, "Potatis friterad i skivor eller strimlor, Potatoes fried in Slices or Shavings". Tillagningssättet var att potatisar skalades, skivades i fem millimeters skivor eller strimlor, och friterades i ister eller flott. Många källor anger dock att potatischipsen uppfanns under sommaren 1853 i Saratoga Springs i New York State i USA av kocken George Crum på en restaurang som hette The Moon Lake Lodge. Den svenska historikern Dick Harrison anser att det är en skröna och att det egentligen är omöjligt att avgöra om det var Crum eller någon annan kock med liknande idéer som var allra först med att tillverka och sälja potatischips. Till en början serverades potatischipsen på restaurang, där de åts med kniv och gaffel liksom pommes frites. Under 1890-talet och i början av 1900-talet började chips tillverkas och säljas i livsmedelsaffärer. Förutsättningarna för chipstillverkning förändrades dramatiskt när fritösen uppfanns år 1929 och chips började då att tillverkas i större skala. År 1933 började man förpacka chips i tåliga vaxade förpackningar som ökade hållbarheten och som gav möjlighet till större distributionsområden. De första chipsen som exporterades utanför USA kom till Storbritannien år 1921. Eftersom ordet chips där redan användes som beteckning för pommes frites valde man att introducera produkten under beteckningen crisps. Under många år var chipsen osaltade och okryddade. Istället fick konsumenten en liten saltpåse med chipspåsen. Potatischipsen spred sig i Europa, men produktionen av dem kunde komma igång på allvar först kring år 1950, då fritösen kom till Europa. 1957 var Estrella först i Sverige med att sälja potatischips. År 1962 lanserades de första kryddade potatischipsen. Det var chips med ost- och löksmak i Storbritannien, vilket blev en stor framgång. Under 1960-talet experimenterade producenterna med olika smaksättningar för att kartlägga vilka smaker som konsumenterna föredrog. Marknaden för potatischips var ännu liten, men under 1980-talet ökade intresset i samband med utvecklingen av TV-kanaler och allmänhetens TV-vanor förändrades. Chipsen blev som en belöning efter arbetsveckan och något som människor delade när de umgicks. År 1981 lanserades "Hedgehog Flavoured Crisps" (chips smaksatta av igelkott) i Storbritannien. Formuleringen väckte debatt eftersom den kunde uppfattas som att chipsen innehöll riktig igelkott. Den putsades efter påtryckningarna. Under 2010-talet ökar fortfarande chipsförsäljningen, men potatischipsen har fått konkurrens av andra typer av chips som uppfattas som hälsosammare. Det är chips gjorda av exempelvis rotfrukter, sötpotatis, grönsaker, linser, bönor och frukt. Chips har visat sig vara negativt för miljön. Ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser, vilket är 20 gånger så mycket som för ett kilo av råvaran potatis, enligt en studie av SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik) 2011 på uppdrag av Livsmedelsverket.
Räkchips
Räkchips (på indonesiska krupuk, kerupuk eller kroepoek, på malajiska keropok, i Filippinerna kropek, i Vietnam bánh phồng tôm) är ett populärt tilltugg i delar av öst- och Sydostasien. Det är spröda friterade kakor som görs på stärkelse och andra smakgivande ingredienser, ofta räkor, varifrån de har fått sitt svenska namn. På engelska kallas de prawn crackers eller shrimp chips ("räkkex/räkchips"), på italienska Nuvole di Drago ("drakmoln") och 炸庀虾片 ("friterade räkchips") på mandarin. Chipsen kan varieras på många sätt, många innehållande skaldjur, men då och då även med frukt, nötter eller grönsaker, vilka är vanligare i Sydostasien. Indonesien har väldigt många variationer av krupuk. Sidoarjo i Jawa Timur och Garut i Jawa Barat är stora tillverkare av krupuk, och många recept kommer därifrån. En vanlig variant görs på gnetum gnemonnötter. I Malaysia görs krupuk ofta av malda fiskar, räkor, bläckfiskar eller grönsaker till en pasta, som mixas med sagogryn vartefter den friteras. Det finns tre huvudsakliga former: keropok lekor som är lång och sega, keropok losong som är ångade och keropok keping som är tunn och krispig. Den serveras ofta med dipsåser. Räkbaserade chips är de som är vanligast i västvärlden, och är vita eller ljust bruna till färgen. Trots den stora mängden använda räkor, äräksmaken ofta hårfin. Bland de vanligaste tillhör den indonesiska krupuk udang, som görs på torkade räkor varför de är ljust rosa. I det kinesiska köket används ofta livsmedelsfärgämnen för att få rätt färg, exempelvis vit, blekrosa, grön eller blå, och tenderar vara lättare och inte så kryddiga. Räkchips är ett traditionellt komplement till maten och medföljer ofta hämtmat i många västländer. Räkchips görs genom att blanda räkor, tapiokamjöl och vatten. Blandningen rullas ut, ångas, skivas och torkas. När de har torkats, friteras de i olja. Efter bara några sekunder expanderar de till stora fluffiga kex, nästan som popcorn, då de små luftbubblorna i chipsen expanderar. Om de låts torka i luft i flera timmar, börjar de ofta mjukna och bli sega, och därför bör de förtäras inte långt efter att de friterats. Man kan förvara dem i lufttäta förpackningar, vilket bevarar krispigheten. De kan ofta köpas i orientaliska och asiatiska affärer, samt i många länder i stormarknader. Många varianter kan också tillagas i mikrovågsugn, där de kan tillagas på under en minut, vilket ofta får dem att expandera på samma sätt som när de friteras. I små mängder är den varianten mindre stökig, snabbare och hälsosammare då de inte blir lika oljiga.
Välvillighetsprincipen
Inom filosofi och retorik kräver välvillighetsprincipen att uppgifter från en talare bör ses som rationella och tolkningen av talet bör väljas utifrån den position som gör meningsmotståndarens position starkast. Det huvudsakliga målet med denna metodologiska princip är att undvika tillskrivning av irrationella, argumentationsfel och falskheter mot en annan individs påstående när det finns en sammanhållen rationell tolkning till påståendet. Denna princip är dels uttryck för både en moralisk skyldighet att respektera sin meningsmotståndare men även ett sätt att göra sina egna argument starkare genom att se till att den inte vilar på en skadeglad tolkning vilket kan lätt tillbakavisas. Många argument kan ha dolda premisser vilket kräver logisk styrka, identifieringen av dessa dolda premisser kan göras genom användandet av välvillighetsprincipen. När en individ ger ett påstående kan ett uttryck anses vara vagt om det saknas en tydlig innebörd, det vill säga, ett vagt uttryck kan innebära en otydlig intension som kan förändra en menings betydelse vilket kan leda till att tydandet inte är skarpt avgränsat. En mening kan vara mångtydig när den har två eller flera olika precisa innebörder. Enpremissargument: Innehåller endast en premiss och en slutsats. Exempelvis. "x har aldrig lämnat Sverige" kan räcka för att dra slutsatsen att "x har aldrig varit i USA". Flerpremissargument: Består av en av två strukturer som bestämmer hur slutsatsen ska dras. Komplext argument: Består av två eller flera argument med slutsatser som har en eller flera premisser som alla stöttar varandra. Exempelvis. (P1): "Alla lampor är släckta i mitt hus", (P2): "Det är natt", (S1): "Det är mörkt i huset", (P4): "Om det är mörkt kan jag inte se om min vän äter chips", (S2): "Jag kan inte se om min vän äter chips". Slutsats är ett hjälpargument och därför även en premiss. A är ett nödvändigt villkor för B så gäller det att om B är fallet så måste även A vara fallet. Exempelvis. Det är ett nödvändigt villkor att vara svensk medborgare för att rösta i riksdagsvalet och om någon har röstat i riksdagsvalet så kan slutsatsen dras att hen är svensk medborgare. Men fallet kan också vara så att en svensk medborgare kan ha avstått från att rösta. A är ett tillräckligt villkor för B så gäller det att om A är fallet så måste även B vara fallet.Exempelvis är att sälja droger ett tillräckligt villkor för att bryta mot lagen. Men även om man inte har sålt droger så kan man fortfarande ha brutit mot lagen för exempelvis fortkörning eller snatteri. Referensiell: Ett ord eller en fras kan referera till olika egenskaper. Personliga pronomen förekommer mest. Grammatiskt/Strukturell: Den grammatiska strukturen gör meningen oklar. Distributiv och kollektiv: Skillnaden mellan att tala om ett uttryck och att använda själva uttrycket. Tolkningen av saker som adjektiv eller substantiv eller verb, vilket kan ha betydelse för om meningen är sannolik. Analytiska påstående: Sant per definition, det vill säga, det räcker att förstå innebörden av påståendet för att kunna avgöra om något är sant. Exempelvis. "barn är människor". Kontradiktoriska påstående: Falskt per definition, det vill säga, det räcker att förstå innebörden av påståendet för att kunna avgöra om något är uppenbart falskt. Exempelvis. "vissa barn är inte människor". Syntetiska påstående: Kan inte vara ett analytiskt eller kontradiktoriskt påstående. Vi kan förstår innebörden av påståendet men kan inte veta om det är sant eller falskt. Exempelvis. "x har pluggat på juristprogrammet". Det krävs ytterligare undersökning för att kunna säkerställa att påståendet är sant eller falskt. T-Struktur: När det finns flera premisser och alla krävs för att kunna dra en slutsats. Exempelvis. (P1): "Jag har slut på chips", (P2): "Jag har inga pengar och kommer inte få pengar idag", (P3): "Ingen vill ge mig pengar eller chips", (C): Jag kan inte äta chips idag.".
Pringles
Pringles är ett varumärke för en sorts potatischips, vilka började säljas 1968 av Procter och Gamble. Utmärkande för Pringles är formen på produkten samt förpackningen, som är formad som ett rör. Idén om så formade och staplade snacks i ett rör utformades på 1950-talet av kemisten Fredric J. Baur (1918–2008) på Procter och Gamble. Den sadellika formen på ett pringlessnack beskrivs av dem matematiska formeln för en hyperbolisk paraboloid. Alla snacks är tillverkade med samma form och storlek, vilket gör att de kan placeras på varandra i tuben, till skillnad från andra potatischips, som ligger löst i en påse. Eftersom Pringles tillverkas av en deg, liknar de mer en kaka än chips, och i Storbriannien har de också genom domstolsbeslut därigenom klassificerats i en lägre momsklass än för chips. Pringles innehåller cirka 42% potatis. På 1960-talet vidareutvecklade Alexander Liepa på Procter och Gamble Bauers idé till en färdig snacksprodukt och fick ett patent på den. Pringles består av vakuumtorkad potatis, vegetabiliska oljor (solros, majs), rismjöl, vetestärkelse, emulgeringsmedel (E471), maltodextrin och salt. Pringles finns i många olika smaker, och ofta producerar företaget begränsade smakutgåvor. År 2009 uppmärksammade Aftonbladet att Pringles Rice flour infusions sour cream och onion innehöll 25 tillsatser, bland annat konstgjorda smakämnen. Varumärket Pringles förvärvades av Kellogg's 2012. Enligt en version namngav Procter och Gamble Pringles efter att ha listat alla gatunamn som började på bokstaven "P" i Cincinnatis telefonkatalog och då hittat Pringle Avenue i Finneytown.
Melodifestivalen 1986
E' de' det här du kallar kärlek fick sedan representera Sverige i ESC 1986 som arrangerades i Bergen i Norge den 3 maj 1986. För att hitta de tio tävlande bidragen gjordes en allmän inskickning av bidrag till televisionen. Likt tidigare år skulle man dock skicka sina bidrag via ett musikförlag, som i sin tur valde ut vilka bidrag som de ville skicka in till televisionens urvalsjury. När Sveriges Television mottagit ett okänt antal bidrag fick juryn lyssna igenom dessa och valde ut de tio finalisterna. 1 1978 tävlade Lasse Holm tillsammans med Kikki Danielsson och gruppen Wizex.2 1980 tävlade Lasse Holm tillsammans med Kikki Danielsson i duon Chips. Då Chips vann festivalen 1982 var han inte tävlande på scenen utan endast låtskrivare.3 1981 tävlade Lasse Holm tillsammans med Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson och Tania i gruppen Sweets 'n Chips. Finalen av festivalen 1986 direktsändes i TV1 den 22 mars 1986 kl. 20.00-22.30 från Cirkus i Stockholm. Programledare var Lennart Swahn (endast Swahn presenterades först som programledare, men då Swahn sagt fel flera gånger och inte lyssnat efter svar kallades Tommy Engstrand in i direktsändningen). Likt festivalen 1971 och 1981 sändes programmet som en del av underhållningsprogrammet Razzel. Scendekoren bestod av "fejk-fönster", vinröda gardiner och ett bord där Swahn stod och intervjuade artisterna och låtskrivarna, innan följande bidrag skulle visas upp. De nio åldersindelade jurygrupperna behölls även det här året, dock med förändringen att de bantades ned från nio till fem personer per jurygrupp. Finalen var likt de senaste årens modell ett tvåomgångssystem. I den första omgången visades de tio tävlande bidragen upp genom musikvideor varpå jurygrupperna gjorde en sluten omröstning om vilka fem de ville se vidare i tävlingen. Jurygrupperna fick dock aldrig se videoklippen utan röstade genom att lyssna på melodierna. De fem bidragen som fick högst totalpoäng gick vidare till den andra omgången, resterande bidrag blev oplacerade. Därefter nollställdes resultatet och den andra omgången påbörjades. De fem som gått vidare fick nu framföra sina bidrag live och jurygrupperna gjorde en andra röstningsomgång. Vinnaren blev den som nu fått högst totalpoäng. Precis som året innan gav jurygrupperna 8 poäng till sin favorit, 6 poäng till sin tvåa, 4 poäng till sin trea, 2 poäng till sin fyra och 1 poäng till sin femma. Därmed fick alla fem bidrag minst ett poäng av varje jurygrupp. Denna final kantades av missöden och tekniska problem. Flera gånger syntes personer som jobbade inom produktionen i bild och dessutom fick två upphovsmän (Gigi Hamilton och Ingela "Pling" Forsman) sina efternamn felupplästa av programledaren Lennart Swahn. Swahn drog också ett antal vitsar om vissa deltagare, vilket senare togs upp i TV-programmet 100 höjdare. Nedan listas bidragen i startordning i den första omgången. Bidrag med beige bakgrund tog sig till andra omgången.Resterande låtar placerade sig på delad sjätte plats. Efter 25 försök (varav sex sistaplatser) lyckades Norge vinna Eurovision Song Contest och fick därmed arrangera Eurovisionen år 1986. Tävlingen förlades till Bergen den 3 maj 1986. Det här året debuterade Island och både Jugoslavien och Nederländerna var tillbaka igen efter ett års uppehåll. Samtidigt valde Grekland och Italien att inte medverka det här året. Totalt tävlade 20 länder om segern. Flera spännande saker skedde det här året. För första gången bad ett par artister på scenen (bl.a. Sverige) publiken att klappa i takt till musiken. För första gången framförde också ett land sin låt iförda regnjackor. Tävlingen blev dock dramatisk då Kronprinsessan Sonja av Norge blev överfallen och fick en ofarlig vätska på sig av en demonstrant utanför arenan. Demonstranten greps medan tävlingen kunde börja utan problem. Inga större tekniska missöden skedde under själva tävlingsmomentet.
