Fildelning
Fildelning är en teknisk lösning för att tillgängliggöra eller nå filer för kopiering mellan datorer och liknande enheter över datornätverk, till exempel Internet. Illegal fildelning avser oftast tillgängliggörande och kopiering av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd. Fildelning har länge använts på till exempel kontor för att dela filer och resurser (skrivare, fax, etc) mellan anslutna datorer över nätverk. I allmänhet brukar man tala om fildelning när en användare enkelt kan markera en fil så att andra användare kan redigera eller ladda ner en kopia av filen. Man använder olika protokoll för detta. Vanligt förekommande är AFP, FTP, SMB, HTTP, NFS, AFS. Ett protokoll som på senare tid rönt stor popularitet är BitTorrent, som tack vare dess decentraliserade struktur dels gör det möjligt att snabbt sprida stora filer utan att belasta någon enskild värddator, och dessutom gör det svårt att avgöra varifrån filen egentligen kommer. Det sista ses som en stor fördel av många fildelare då spridningen i en del av fallen sker utan upphovsmannens tillstånd. Fildelningsnätverk har snabbt fått stor spridning eftersom de ger många människor tillgång till enorma mängder information. En stor andel av den information som fildelas är upphovsrättsskyddat material som görs tillgängligt utan att upphovsrättsägaren kan kontrollera den eller kräva betalning, så kallad piratkopiering. I Sverige fanns det 2006 1,3 miljoner fildelare, enligt SCB. Enligt en undersökning gjord 2017 av Internetstiftelsen i Sverige så använde sig 23 procent av de svenska internetanvändarna av fildelningstjänster och 27 procent av piratstreamingtjänster. Siffran för fildelning har legat på ungefär samma nivå åren 2007–2017, mellan 18 och 24 procent. Undersökningen visade att det framför allt är unga män som fildelar. 60 procent av de 16–35-åriga männen hade någon gång använt fildelningstjänster, vilket kan jämföras med hälften så många, 30 procent av kvinnorna i samma ålder, som hade använt dem. Med ökad kapacitet på Internet blir det enklare och billigare att dela, hitta och ladda ner film, tv-program, musik, böcker, datorspel och mjukvara, och många talar om att detta i slutändan kommer att leda till att information i allmänhet blir gratis. I svensk media diskuteras fildelning mest i debatten om piratkopiering. Den illegala fildelningen är i dag mycket omdebatterad. Debattens huvudaktörer utgörs av branschorganisationen Svenska film/antipiratbyran/">Antipiratbyrån samt den upphovsrättskritiska tankesmedjan Piratbyrån och det upphovsrättskritiska Piratpartiet. Svenska Antipiratbyråns motsvarighet i USA, där de allra största film- och skivbolagen är belägna, är RIAA (Record Industry Association of America) och MPAA (Motion Pictures Association of America). Dessa är intresseorganisationer som motarbetar fildelningstjänster och enskilda användare som har gjort upphovsrättsskyddat material tillgängligt för andra via internet. Två olika strategier finns för fildelningsystem: klient-server-struktur och peer-to-peer ("från jämlik part till jämlik part"), ofta benämnt P2P-nätverk. I ett fildelningsnätverk med klient/server-struktur finns en central värddator, server, som betjänar klienterna genom att låta dem lagra och/eller hämta filer. FTP, HTTP, SMTP och Napster har denna struktur. I ett P2P-nätverk överförs filer mellan deltagare, som varken har rollen värddator eller klientdator. Detta gör att det inte finns någon central part som kan stämmas eller åtalas. Kostnaden för datorutrustning och nätverksanslutning delas mellan deltagarna. Ett exempel på ett rent P2P-nätverk är Gnutella. Bittorrent-protokollet är P2P, när det gäller själva filöverföringen. För att samordna och hitta de andra parterna, använder Bittorrent dock centrala servrar, så kallade tracker-servrar. Vissa modernare bittorrent-klienter kan dock hitta varandra utan hjälp av trackers. Denna teknik kallas DHT. Regeringens webbsida om kopiering för privat bruk.
Kravbrev till fildelare
Kravbrev till fildelare är de brev med krav som skickas från privata företag till misstänkta fildelare. Spridningskollen var ett initiativ av Gothia Law som efter avtal med fyra rättighetsinnehavare (Scanbox, Noble Entertainment, Atlantic och Crystalis Entertainment) med data från företaget Excipio under hösten 2016 avsåg att i Sverige kräva tusentals personer på ersättning för fildelning, inledningsvis 2 000 kronor. Tre veckor efter att Spridningskollen blev offentlig hade 21 000 protestmejl riktats till justitieminister Morgan Johansson. Johansson kommenterade att "Den som utkräver betalning får om kravet bestrids ta ställning till om man vill ta frågan vidare till domstol och har då som huvudregeln bevisbördan för det som påstås. Rent allmänt är det önskvärt att detta tydligt framgår för den som krävs på betalning.". Två månader efter lanseringen meddelade Gothia Law på Spridningskollens hemsida att de lade ner sitt engagemang i fildelningsfrågan. De kravbrev som den danska advokatbyrån Njord började skicka ut hösten 2017 utreds av Datainspektionen för otillåten inkassoverksamhet. Forbrukerrådet, som är den norska motsvarigheten till Konsumentverket, rådde mottagare att varken betala eller besvara breven. Juridikprofessorn Mårten Schultz kommenterade "Är man skyldig är det ur juridisk synvinkel bäst att betala" och fick medhåll av Ulf Maunsbach, docent vid Lunds Univesitet. Sanna Wolk, professor i upphovsrätt vid Uppsala universitet, sade att man inte skulle varken betala eller svara på Njords kravbrev. Wolk sade att "Om kravbrevet går till inkasso så [är det] viktigt att man meddelar inkassobolaget att man bestrider kravet." samt att "I slutänden är det domstol som ska bedöma om man ska betala eller inte. Vi har sett den här typen av brev tidigare, och det är väldigt få gånger som de som står bakom kraven har tagit det vidare till domstol.". Piratpartiets ordförande skrev ett blogginlägg om Njords kravbrev och bifogade ett exempel på hur ett kravbrev ser ut. I samband med Spridningskollens krav rapporterade TV4-Nyheterna att de som gör upp i godo med kravställaren och betalar kraven anses erkänna sin skuld och riskerar därmed att även få krav riktade mot sig från andra rättighetsinnehavare som inte omfattas av uppgörelsen. Den som har laddat ned en film och gör upp i godo riskerar då att även få ytterligare krav från till exempel rättighetsinnehavaren av musiken i filmen. Internetoperatören Bahnhof var kritisk mot Spridningskollens taktik och avsikt, samt påpekade att Spridningskollen själva gjort sig skyldiga till varumärkesintrång eftersom Bahnhof redan ansökt om rätten till varumärket Spridningskollen hos Patent- och registreringsverket. Även PC för allas konsumentredaktör Martin Appel var kritisk till planerna och menade att metoden skulle skapa skräck hos oskyldiga människor och liknade metoden vid utpressning.
Isabella Lövin
Den 26 augusti 2020 aviserade Lövin att hon lämnar politiken och därmed ämnar avgå som partiledare, statsråd och vice statsminister när ersättare har hittats. Under sina fem första år i Europaparlamentet var hon en av de mest aktiva svenska ledamöterna med en närvaro på 93 procent och 13 betänkanden och yttranden som rapportör för den internationella delen av EU:s fiskepolitik. Den nya fiskepolitiken syftade till att "få ett mer hållbart fiske och sätta stopp för överfiske, både inom och utanför unionens gränser", och innebar en radikal förändring gentemot tidigare politik som förts. Politiken röstades igenom med bred marginal i EU-parlamentet 6 februari 2013. Den nya politiken trädde sedan i kraft 1 januari 2014. Den nya politiken innebär också ett gradvis förbud mot att kasta tillbaks fisk i haven, som införs under perioden 2015–2019, och att EU inte ska bidra till överfiske i andra delar av världen. Tidigare under mandatperioden var Isabella Lövin föredragande för ett betänkande om EU:s roll i att bekämpa olagligt fiske på global nivå, vilket antogs i november 2011. Isabella Lövin har även uppmärksammats för sitt engagemang för stark upphovsrätt. Lövin har kritiserats av bland andra Piratpartiet samt Grön Ungdom i Stockholmsregionen för att hon i september 2010 röstade för Gallorapporten, som enligt kritikerna innebar hårdare tag mot fildelning. De menade också att hon hjälpt till att förhindra en översyn av handelsavtalet ACTA samt underlåtit att verka för sänkt skyddstid av verk. Kritikerna menade att Lövins internetpolitik saknade väljarmandat och kunde skada partiets trovärdighet eftersom den innebar brutna vallöften. Piratpartiets ordförande Anna Troberg kommenterade att "Det är möjligt att Lövin var öppen med sina åsikter internt, men den öppenheten nådde aldrig ut i offentlighetens ljus." och Lövin hade dagen innan valet till EU-parlamentet skrivit på sin blogg att Miljöpartiet hade samma inställning som Piratpartiet i integritetsfrågor på nätet. Lövin själv svarade att hon inte hade svikit väljarna men att hon istället hade arbetat för att hitta en lösning för både producenter och konsumenter och för att strida för de små konstnärernas villkor och deras rätt att få betalt för sitt arbete. Lövin fick också stöd av Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner som skrev att det inte fanns några "parlamentariska avtryck" på att Lövin skulle ha drivit frågorna i avvikelse från partilinjen. Isabella Lövin utsågs till biståndsminister med placering på Utrikesdepartementet i regeringen Löfven I den 3 oktober 2014. Lövin har uppmärksammats för att ha gjort större avräkningar på biståndsbudgeten än föregående regering. Regeringen Reinfeldt hade sedan budgeten för 2012 avräknat Migrationsverkets kostnader för asylmottagning från biståndsbudgeten. År 2014 var det 4 miljarder kronor. Inför Riksdagsvalet i Sverige 2014 var Miljöpartiet det parti som ville sänka den andelen allra mest. Men i de rödgrönas budget 2015 var kostnaden 8,4 miljarder kronor (21 procent). 2016 var den 8,2 miljarder kronor (19 procent). Lövin kommenterade det med "Jag skulle önska att vi kunde göra på ett annat sätt men nu är det här en politisk realitet och vi har en begränsad statsbudget." Avräkningarna kritiserades för att vara mycket kostnadsineffektiva där kostnaden för en enda asylsökande ett enda dygn i storleksordning motsvarade Röda korsets matpaket som räcker till en hel flyktingfamilj under en hel månad. Lövin menade ändå att det var moraliskt försvarbart att ta pengar från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagning i Sverige: "Det är en princip som grundar sig i det faktum att människor som flyr för sina liv, som är i desperata situationer, att man kan hjälpa dem." Ett år senare kritiserade Lövin andra EU länder för att använda biståndspengar för att hindra att flyktingar kommer till Europa. Lövin sade då att biståndspengar ska användas till fattigdomsbekämpning.
Liza Marklund
Marklund växte upp som det äldsta av tre syskon i Pålmark utanför Piteå. Efter högstadiet slutade hon skolan och arbetade bland annat som croupier på Piteå stadshotell, servitris i London, på kibbutz i Israel och som telefonförsäljare i Hollywood. Hon gick sedan journalistlinjen vid Kalix folkhögskola. Efter Sprängaren har Liza Marklund givit ut ytterligare sju romaner med kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Böckerna har sålts i sammanlagt 9 miljoner exemplar och är översatta till 30 språk vilket gör henne till en av vår tids mest populära svenska författare. Två romaner, Sprängaren och Paradiset, har filmatiserats av Colin Nutley med Helena Bergström i huvudrollen. Film- och TV-bolaget Yellow Bird har köpt rättigheterna att filmatisera ytterligare sex av romanerna. Annika Bengtzon, hjältinnan i böckerna, har fått sitt namn av Marklunds äldsta dotter Annika och av Bengt Bengtzon, Marklunds favoritchef från tiden som journalist på Expressen. Marklund blev årets författare 1999 och vann Svenska Litteraturpriset 2007. I augusti 2010 blev hon den andra skandinaviska författaren någonsin som toppade New York Times bestsellerlista. År 1999 startade Liza Marklund Piratförlaget tillsammans med Sigge Sigfridsson, Jan Guillou och Ann-Marie Skarp. En av grundidéerna var att författare och förlag skulle dela lika på vinsten av böckerna. Den första bok som gavs ut på förlaget var en omarbetad pocketversionen av Marklunds debutroman Gömda. Piratförlaget anses vara en av de viktigaste förnyarna i bokbranschen. Liza Marklund har i många år varit framträdande i samhällsdebatten och räknas av vissa som en av de mäktigaste opinionsbildarna i Sverige. Parallellt med sitt författarskap har hon i över 20 års tid skrivit krönikor i ett flertal tidningar, numera i Expressen och Verdens Gang. Hon har gjort sig känd som en kontroversiell debattör, framförallt gällande jämställdhet och kvinnors och barns rättigheter, och också deltagit i debatten om mäns misshandel av kvinnor. Samtidigt som Liza Marklund flera år i rad röstats fram som en av de tio mest beundrade kvinnorna i Sverige (på fjärde plats efter drottning Silvia såväl 2004 som 2005), så har hon väckt starka känslor i den svenska debatten. Några exempel är när hon i sina krönikor ifrågasatt glesbygdsstödet till Norrlands inland och tagit ställning mot fildelning i upphovsrättsdebatten. Hon har även fått kritik för en artikelserie i Expressen år 1992, om misstänkt bedrägeri i stiftelsen Trossen, ägd av Elisabeth Hermon, som efter omfattande utredningar av polisen och skattemyndigheten frikändes. En reklamkampanj i tunnelbanan för En plats i solen fälldes av Marknadsetiska Rådet. Anledningen var att affischen var för lik en löpsedel. En TV4-dokumentär om kvinnomisshandel "Lite stryk får de tåla" fälldes av Granskningsnämnden för radio och TV för bristande saklighet, i ett uttalande av programledaren. Den nominerades också till Kristallen för bästa TV-dokumentär 2004. När Marklund anlitade Niclas Salomonsson som agent 2008 kritiserades hon av tjugo författarkollegor och journalister, bland andra Karin Alfredsson, Carin Holmberg, Mian Lodalen, Camilla Läckberg, Annika Sundbaum-Melin, Maria Sveland och Katarina Wennstam. Kritiken grundade sig i att Salomonsson dömts för kvinnomisshandel och därför inte ansågs vara ett lämpligt val för en författare som engagerat sig för kvinnliga våldsoffer och som stött kampen mot kvinnofridsbrott. Liza Marklund poängterade att han hade anmält sig själv, samt avtjänat sitt straff. Förläggaren Ann-Marie Skarp och kriminalförfattaren Anne Holt, tidigare Norges justitieminister, försvarade Marklunds val av agent och menade, liksom Salomonsson och Jan Guillou, att Unni Drougge, Salomonssons tidigare sambo, bedrivit en systematisk kampanj för att svärta ner Salomonsson.
