Internetleverantör
Internetleverantör eller ISP (Internet Service Provider) är en leverantör som tillhandahåller Internetuppkoppling. Leverantören kan förutom denna tjänst även tillhandahålla innehållstjänster så som webbhotell, e-post, IP-TV eller IP-telefoni. I de flesta fall är en Internetleverantör ett privat, statligt eller kommunalt ägt företag, men kan ibland även vara en ekonomisk förening, exempelvis en lokal intresseorganisation för ett område där övriga Internetleverantörer finner kundunderlaget för dåligt för att etablera sig. Vanligen betalar kunden en fast månadsavgift (s.k. flat rate) till Internetleverantören för sitt Internetabonnemang. Kostnadsfria reklamfinansierade abonnemangsformer och rörliga minut- eller megabyteavgifter förekommer också. Om kunden har flera datorer brukar dessa kopplas samman i kundens privata fastighetsnätverk, som utgör ett lokalt datornätverk (LAN). Detta ansluts till Internet via internetleverantörens anslutningspunkt i fastigheten. Ofta ansluts kundens nätverk via en brandvägg för ökad säkerhet. Internetleverantören använder ett accessnät som är uppbyggt med olika accesstekniker för att förbinda anslutningspunkten i kundens fastighet med den av internetleverantörens nätverksnoder (POP) som utgörs av till exempel växlar, routrar och modempooler och som finns så nära kundens fastighet som möjligt. Leverantörens nätverksnoder kopplas samman av områdesnät, stadsnät, regionala nätverk och/eller nationella stamnät. Leverantörens nätverk är anslutet till en eller flera andra Internetleverantörers nätverk, ofta via en nationell knutpunkt i Stockholm. Nationella nätverk kan vara anslutna till en eller flera internationella Internetleverantörers nätverk. Det finns Internetleverantörer som inte ansluter slutkunder utan endast arbetar med att knyta ihop riktigt stora nätverk i det som bildar Internets stomme. På Internet används protokollet IP för att transportera data mellan olika nätverksnoder eller värddatorer. Varje enhet, också kallad värddator eller nätverksnod, som skall utnyttja Internet måste ha tilldelats en IP-adress för att kunna kommunicera med andra enheter. I vissa internetabonnemang ingår en eller flera fasta IP-adresser, medan man i andra fall utnyttjar DHCP för att dynamiskt tilldela kunden en adress som kan bytas vid omstart av datorn. Om kunden enbart får en IP-adress av internetleverantören behöver kunden en egen router med NAT-funktion för att möjliggöra ett fastighetsnät med flera datorer. Datorerna har då var sin privat adress inom fastighetsnätet, men delar på en publik IP-adress vid kommunikation mot Internet. Större företag och organisationer kan erhålla ett större IP-adressblock benämnt subnät. Då de olika nätverken kopplas ihop måste de utbyta information med varandra om vilka IP-adresser som finns var i nätverket så att trafiken skickas till rätt destination. Detta sköts av speciella nätverksnoder som kallas routrar med en teknik som kallas dirigering. Eftersom detta är alltför komplext för att hanteras manuellt sköts det automatiskt genom att utrustning utbyter information med varandra via ett routingprotokoll. På Internet används det mest komplexa routingprotokollet BGP för att utbyta information mellan Internetleverantörer. Internt inom en leverantörs nätverk används ofta OSPF eller något annat "enklare" protokoll. Vid höga krav på tillgänglighet förekommer att kunden ansluter sig till flera Internetleverantörer. Kundens router måste då kunna hantera BGP för att utnyttja det automatiskt och för att få optimala vägval. Följande tekniker är vanligt förekommande för internetaccess. Ethernet via oskärmad partvinnad kopparkabel (högst 100 meter lång 8-trådig kategori 5 eller 6 UTP-kabel), vanligen mellan varje lägenhet i ett flerfamiljshus och en växel i källaren. Möjliggör 10, 100 eller 1000 Mbit/s anslutningshastighet. Växeln står sedan i förbindelse med ett områdesnät via fiberoptiska kablar.
Internets historia i Sverige
År 1983 upphörde Televerkets ensamrätt på att leverera modem för hastigheter upp till 1200 bit/s. År 1986 registrerade Björn Eriksen toppdomänen .se vilken han kom att administrera fram till 1997. År 1990 uppgraderades Nordunets atlantlänk till USA till 64 kbit/s, år 1991 uppgraderades den till 128 kbit/s och 1992 till 512 kbit/s. Televerkets monopol på fasta förbindelser upphörde 1993. Samma år installerade Linköpings universitets datorförening Lysator fast anslutning i studentbostadsområdet Ryd via en radiolänk (mikrovågslänk) under projektnamnet Rydnet. I Sverige blev 1994 ett nyckelår i internetutvecklingen. Som första regeringschefer i världen mailade Carl Bildt med Bill Clinton med varandra och samma år lade staten en miljard svenska kronor till den nyskapade KK-stiftelsen för att satsa på teknik bland annat i skolan. I samma veva bildades IT-kommissionen som sjösatte en rad digitala satsningar, bland annat i skolan. I samband med riksdagsvalet 1994 skickades valresultatet för första gången ut via e-post och med anledning av det skaffade många svenska tidningar sina första hemsidor. Allra först ut blev Aftonbladet som la ut sina kultursidor på webben den 25 augusti 1994. Samma år startades svenska Internetleverantörer. I maj 1994 öppnade Kuai Connection (Kuai betyder genombrott och beslutsamhet) och strax där efter i juli 1994 startade den 20-årige Ragnar Lönn Algonet (Älgö-nät, efter Älgö i Nacka där Lönn växt upp). Dessa riktade sig till privatpersoner (Algonet hoppades inledningsvis på 400 betalande kunder) och fick gemene man att börja surfa i större antal. Kostnaden för nyttjande bestod i fast månadsavgift och minutavgift i form av samtalstaxa som på grund av Telias naturliga monopol på telefoni gjorde denna avgift hög. Även ABC-klubben kopplades upp och erbjöd modemuppkoppling till Internet. Eftersom uppkoppling över längre tid var dyrt tog en del till olovliga metoder som gratisnummer (020-) med kapade kreditkort för att kunna vara uppkopplade länge utan kostnad. Vid denna tiden började internet att växa i Sverige, företagsledare skaffade mailadresser och webbyråer startades. År 1995 drogs en ny kabel över Atlanten vilket medförde att förbindelsen blev 34 Mbit/s, vilket ökade den svenska kapaciteten avsevärt. Det var vid tiden den kraftfullaste internationella förbindelsen då det tidigare rekordet låg på 6 Mbit/s. Sveriges Televisions nyhetsprogram Rapport sände 1995 ett reportage varje dag under en vecka om Internet. År 1995 hade 2 procent av den svenska befolkningen (+12 år) tillgång till internet i hemmet medan 25 procent hade tillgång till dator i hemmet. År 1995 startade även punktidningen Flashback sin första hemsida. Där kunde läsarna chatta via en IRC-kanal och delta i mejlinglistor. Först fem år senare startades det diskussionsforum som namnet Flashback associeras med i dag. Samtidigt lanserade Telias portal Passagen. Webbportaler är ett begrepp som var på modet vid denna tiden. Under dessa år exploderar mängden hemsidor på internet och år 1996 blev ett internetabonnemang årets julklapp i Sverige. Vid samma tid startades communityt Stajlplejs (som år 2000 kommersialiserades och bytte namn till Lunarstorm) av Rickard Ericsson vilket var ett av världens allra första sociala nätverk. Sidan blev populär i Sverige, främst bland ungdomar. Det kommunala bolaget Ängelholms Kabel-TV AB var 1996 en av de första i landet att erbjuda internetåtkomst via kabel-TV anslutningen till 7 000 hushåll med 2 000 kr i anslutningsavgift och 300 kr/mån. Under det första året nappade ett hundratal hushåll på erbjudandet och kopplade upp sig. Samma år kopplades Umeås bostadsrättsförening Irrblosset som en av de första in på internet med 10 Mbit/s Ethernet till låg fast månadskostnad. Andra liknande projekt i Umeå var Baldakinen och Kvarteret Vittran. Redan 1996 hade många studentbostäderna i Umeå fast internetuppkoppling 10Mbit/s.
Teleoperatör
Teleoperatör, (telebolag) företag som hanterar och driver egna nätverk för telekommunikation och transmission, eller säljer kapacitet i telenätverk. Telenät brukar delas upp i fasta nät och mobilnät, där de senare ägs eller säljs av mobiloperatörer. Till teleoperatörer räknas även internetleverantörer, till exempel bredbandsleverantörer. Dessutom innefattar begreppet leverantörer av teletjänster i bred bemärkelse, inklusive mervärdestjänster och innehållstjänster, till exempel IP-telefoni och IP-TV. Dataphone (IP-only fibernät). Alltele, operatör i Telias nät. Fibio, operatör i Telenors nät. Fonia, mobiloperatör i 3:s nät. Universal Telecom, uppköpt av Alltele under 2013.
Sakernas internet
Sakernas internet (från engelskans Internet of Things, IoT) är vardagsföremål som hushållsapparater, kläder och accessoarer, men även maskiner, fordon och byggnader, med inbyggd elektronik och internetuppkoppling, vilket gör att de kan styras eller utbyta data över nätet. Nätverket gör att sakerna kan kontrolleras och delge information från andra platser vilket underlättar för den fysiska världen att integreras närmare med datasystem och kan resultera i högre effektivitet, exakthet och ekonomiska fördelar. När sakernas internet innehåller sensorer och ställdon blir det ett exempel på cyberfysiska system, dit också intelligenta hus, smarta elnät, digitala assistenter och intelligenta transportsystem hör. Inom modeindustrin kan kläder förutom att ge praktisk information, som ett tryck på axeln åt vilket håll bäraren ska gå i en korsning efter en vägbeskrivning, även ladda ner och byta mönster med hjälp av insydda lysdioder och fibrer samt till exempel skicka en kram över internet till en bärare av ett plagg som kan ändra form. Förutom vardagsföremål kan termen också syfta på generella system av enklare komponenter som kommunicerar med varandra, till exempel större affärssystem som moderniserats genom att delas upp i flera hårdvaruenheter som samverkar. Experter uppskattar att sakernas internet kommer att bestå av mellan 20,8 och 50 miljarder saker år 2020. Marknadsvärdet prognostiseras till 80 miljarder dollar. Termen myntades 1999 av den brittiske entreprenören Kevin Ashton medan han arbetade vid Auto-ID Labs (från början kallat Auto-ID centers, vilket syftade på ett världsomspännande nätverk av föremål som kopplades till radio-frequency identification, eller RFID). Tanken var att alla föremål och objekt skulle förses med identifierare, så att datorer skulle hantera och upprätta register. Förutom RFID kan märkningen ske genom teknik såsom närfältskommunikation, streckkoder, QR-kod och digital vattenstämpling. Många apparater är också kopplade till Internet via Wi-Fi eller mobiltelefoninäten. Då apparater kan styras över Internet kan de styras också av obehöriga, om säkerheten inte sköts tillräckligt bra. Det förekommer att t.ex. hissar, jordvärmepumpar, luftkonditioneringsapparater och övervakningskameror, till och med kylskåp, deltar i DDoS-attacker eller skickar skräppost. Ansvarsfrågan är oklar: tillverkaren kan mena att deras ansvar tog slut då supportavtalet gjorde det, internetleverantörer har ofta klausuler där de överför ansvaret för apparaturen på konsumenten och konsumenten har svårt att vare sig bedöma säkerhetsriskerna eller åtgärda säkerhetsproblemen. Förutom att apparaterna används för attacker på andra datorer och system kan de användas för att styra de system de kontrollerar på sätt som innehavaren absolut inte skulle vilja. I ett svenskt bostadsrättsbolag försvann varmvattnet efter ett dataintrång. En butik hade sina frysar kopplade till Internet via ett osäkert system, med risk för stora skador. En del bilar kan möjligen styras via Internet. Det är vanligt att de inbyggda systemen har standardlösenord och andra säkerhetsproblem. Genom att byta lösenordet, hålla apparaten uppdaterad och koppla den till ett intranät eller virtuellt intranät istället för direkt till Internet kan man öka säkerheten, men många problem återstår. Bland de osäkra apparaterna finns också många modem och routrar, apparater som borde skydda hemnätverket mot intrång. Speciellt apparaterna för hemmabruk är problematiska. Vid ett test av sju vanliga modem visade sig inget ha bra säkerhet. År 2013 gjordes intrång på 300 000 modem i Polen. Nedan är en lista över länder sorterat efter hur många apparater som är uppkopplade, per 100 invånare, enligt OECD (2015). Antalet ökar snabbt, enligt en uppskattning femdubblas det på fem år.
Telekommunikationstjänst
Telekommunikationstjänst, eller teletjänst, avser arbete som utförs av en aktör inom telekommunikationsbranschen, vanligen ett företag, på uppdrag av en kund, finansierat genom till exempel avgifter eller reklam. Teletjänster innefattar. Detta ska skiljas från användningen av begreppet tjänst eller kommunikationstjänst i teknisk bemärkelse inom tele- och datakommunikationsområdet, exempelvis webbtjänst. I det sammanhanget avses arbete som utförs av en programvara eller en utrustning åt en människa (och är då synonymt med tillämpning) eller åt annan programvara eller utrustning. En data/telekommunikationstjänst följer ett kommunikationsprotokoll, till exempel ett applikationsprotokoll om tjänsten utförs åt en människa. Kommunikationstjänster eller nättjänster, det vill säga abonnemangsform som ger access till telekommunikationsnätverk, och som levereras av internetleverantörer, mobiloperatörer, och andra teleoperatörer. Mervärdestjänster, till exempel medflyttning, vidarekoppling och intelligenta nätverkstjänster. Innehållstjänster, till exempel internettjänster, betalsamtalstjänster (exempelvis interaktiva frågesporter och datinglinjer), callcentertjänster och wap-portaler.
Middle East Media Research Institute
Middle East Media Research Institute, MEMRI, är en icke-vinstinriktad organisation baserad i USA som översätter utdrag ur arabiska, persiska och turkiska medier. Den grundades 1998 och har sedan dess kostadsfritt sänt översättningar och analyser till journalister, akademiker och politiker. År 2002 hade organisationen över trettio anställda. I ett äldre måldokument från 2001, tidigare utlagt på webben, sade sig MEMRI vara obundet och politiskt oberoende. MEMRI skrev att det forskar om "kulturella, politiska, sociala och ekonomiska trender" i Mellanöstern samt "politiska och kulturella trender" i Israel. Vidare stod det att "I sin forskning betonar institutet den fortlöpande relevansen av sionism för det judiska folket och staten Israel". Av de sex medarbetare som nämndes vid namn i det äldre måldokumentet hade minst tre bakgrund i den israeliska försvarsmakten, däribland grundaren Yigal Carmon med bakgrund i den militära underrättelsetjänsten. Värnplikt är obligatoriskt för alla män och kvinnor i Israel. Medlemmar av MEMRI:s styrelse har inkluderat Elie Wiesel, Donald Rumsfeld, Ehud Barak och Alan Dershowitz. MEMRI säger sig få dagliga förfrågningar av medlemmar i USA:säkerhetsetablissemang och politiska kretsar för översättningar av utdrag från media i muslimska länder. Sedan 2007 erbjuder man amerikanska internetleverantörer att anmäla arabiskspråkiga webbplatser de tillhandahåller till MEMRI för "verifikation av att de inte är jihadistiska". Man har även en "Jihad and Terrorism Threat Monitor" där man översätter och analyserar media från muslimska länder för hot från islamistiska terrorister. År 2012 rapporterade den israeliska dagstidningen Haaretz att landets underrättelsetjänster i stort är beroende av material från MEMRI samt Palestinian Media Watch för information om Israelfientlighet i palestinsk media. Premiärminister Benjamin Netanyahus kontor svarade med att alla källors trovärdighet kontrolleras innan de används. MEMRI har mött kritik för att påstås ha en politisk agenda i sina översättningar. MEMRI har tillbakavisat denna kritik. MEMRI har också fått stöd av olika skribenter. MEMRI översatte 2001 uttalanden av Al-Gamei'a, överhuvud för det Islamiska kulturcentret i New York samt Al-Azhar universitets representant gentemot USA, som ofta deltog i interreligiösa gudstjänster. När han 2001 återvände till Egypten gav Al-Gamei'a en intervju för en Islamisk webbsida i vilken han sa att Israel låg bakom 11 september attacken och "om det blev känt för det amerikanska folket, skulle de göra mot judarna vad Hitler gjorde", och att "[judarna] rider på världsmakterna". MEMRI:s översättning av intervjun citerades senare av New York Times, som hyrt in två oberoende översättare som bekräftade MEMRI:s översättning. MEMRI kategoriserar sina översättningar och analyser enligt följande. Demokratisering i den arabiska och muslimska världen. Ledande arabiska och muslimska reformister. Minoriteter i Mellanöstern. Dokumentationsprojekt antisemitism. Förintelsen och dess förnekelse. Koranen och hadithernas antisemitiska myter. Europa och arabiska och muslimska världen. USA och arabiska och muslimska världen. Interarabiska relationer.
