Ramverk
IT-ramverk – en uppsättning regler, riktlinjer och rekommendationer. Ramverk (programmering) – en abstraktion inom programmering.
Det finanspolitiska ramverket
Det finanspolitiska ramverket, även kallat "budgetreglerna" är ett antal principer för finanspolitiken i svenska staten och Sveriges kommuner. Bland annat hur Sveriges statsbudget ska se ut och hur besluten fattas i Sveriges riksdag. Syftet är långsiktig stabilitet i statskassan med målet att förhindra stora budgetunderskott. Vissa av reglerna är reglerade i svensk lag, medan andra är reglerade i praxis. Reglerna stramades upp efter finanskrisen i Sverige 1990–1994 då det funnits en okontrollerad statsskuldsutveckling under decennier. Ett av Lindbeckkommissionens förslag var att införa en striktare budgetprocess. Reglerna infördes 1996 och tillämpades första gången inför 1997 års budget. Enligt Per Molander, som ses som arkitekten bakom den reformerade budgetprocessen, avsåg man att motverka de naturliga tendenserna i hur människor fattar beslut där risker för underskott är inbyggt i beslutsfattandet, Att vi tenderar att lägga större vikt vid sådant som ligger nära i tiden och att vi ser den kortsiktiga nyttan med att öka utgifterna för ett ändamål men inte lika lätt den långsiktiga kostnaden. De viktigaste reglerna innebär. Reglerna ger möjlighet att bryta ut enskilda frågor ur budgetdiskussionen i steg två. Enligt reglerna finns det då utrymme för att sänka utgifterna i ett anslag mer än vad som fattats beslut om i steg ett. Reglerna säger dock inget om möjligheten att på samma sätt öka inkomsterna. Båda typerna av beslut ligger dock i linje med den övergripande budgetrestriktionen, det vill säga att skulden inte ökar mer än vad som förutsetts i regeringsförslaget i steg ett. 2010 enades oppositionspartierna (S, MP, V, SD) mot Regeringen Reinfeldt och sänkte anslaget till Regeringskansliet. Vid beslut om höstbudgeten 2013 enades oppositionspartierna (S, MP, V, SD) mot Regeringen Reinfeldts förslag om höjd brytpunkt för statlig skatt. Företrädare för Regeringen Reinfeldt kritiserade oppositionen för att bryta ut frågan. Det finanspolitiska ramverket har ifrågasatts av Carl-Johan Westholm som 2019 menade att det ledde till eftersatt infrastruktur, investeringar och underhåll, minskade offentliga investeringar, samt att räntenivån blev konstlat låg. Westholm ifrågasatte principen att inte särredovisa och inte särbehandla utgifter för konsumtion och investeringar. att riksdagen ska fatta beslut om ett utgiftstak för de kommande tre åren. att den offentliga sektorn ska visa ett överskott på en procent över en hel konjunkturcykel. krav på att även Sveriges kommuner ska ha sina budgetar i balans. striktare ramar för hur riksdagen fattar beslut om statsbudgeten: Först ska statens utgifter och intäkter fastslås. Därefter beslutas hur pengarna ska fördelas: I det första steget bestäms storleken på den statliga sektorn och utgiftsramarna för de 27 utgiftsområdena. I det andra steget fördelas pengarna inom dessa utgiftsområden. Den som i det andra steget vill öka ett anslag inom ett utgiftsområde måste då finansiera det genom att samtigt föreslå en minskning av ett annat anslag som ligger inom samma utgiftsområde.
Parisavtalet (Förenta nationernas klimatavtal)
Parisavtalet (engelska: Paris Agreement, franska: Accord de Paris) är ett internationellt klimatavtal som slöts den 12 december 2015 och togs fram under Förenta nationernas klimatkonferens 2015 i Paris. Avtalet består av bestämmelser som rör bland annat minskade utsläpp av växthusgaser, klimatanpassning och omfördelning av ekonomiska medel för att hjälpa de som drabbas av klimatförändringarna. Parisavtalet ersätter det tidigare Kyotoprotokollet som innebär åtaganden fram till år 2020. I det överenskomna avtalet åtar sig varje land bidra till att den globala uppvärmningen ska hålla sig långt under 2 °C (till år 2100 jämfört med förindustriella nivåer) samt en intention om att göra ytterligare ansträngningar för att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 °C. Vidare ska världens länder se över sina löften vart femte år och helst även ge nya löften om att ytterligare minska utsläpp av växthusgaser. Dessutom ska världens rika länder från och med år 2020 bidra med 100 miljarder dollar årligen för att minska skadorna från det varmare klimatet hos fattigare länder. Avtalet vann laga kraft den 4 november 2016, men redan den 22 april skrevs avtalet under av representanter från en majoritet av världens länder. I och med att Syrien ratificerade avtalet i november 2017 hade alla länder i världen skrivit under eller ratificerat avtalet. Däremot tillkännagav Donald Trump den 1 juni 2017 att USA ska lämna avtalet. Avtalets regler tillåter dock inte USA att lämna förrän tidigast i slutet av 2020. Den 20 januari 2021 skrev den nyblivna presidenten Joe Biden under en presidentorder som gjorde så att USA åter igen går med i avtalet. Parisavtalet omfattas av 29 artiklar som tydliggör på vilket sätt de ingående parterna förväntas arbeta med klimatfrågor. I den andra artikeln anges Parisavtalets mål som är att öka implementeringen av klimatkonventionen genom att. Parisavtalet har, till skillnad mot exempelvis det tidigare Kyotoprotokollet, ingen tidsbegränsning. Dessutom är det första internationella klimatavtalet som etablerar rättsligt bindande åtaganden för de deltagande staterna i form av nationellt fastställda bidrag som ska rapporteras in vart femte år. De nationella bidragen måste innehålla åtgärder för begränsade utsläpp av växthusgaser, men kan också handla om åtgärder kopplat till exempelvis klimatanpassning, klimatfinansiering, kapacitetsutbyggnad och tekniköverföring. Det är möjligt att genomföra de nationella bidragen både inom det egna landet och i frivilliga samarbeten med andra länder. Inbyggt i avtalet finns dessutom ett mätnings- och rapporteringssystem, som gör det möjligt att utvärdera och följa upp staternas bidrag. Arbetet med att implementera Parisavtalet på nationell nivå har påbörjats. I EU arbetar medlemsländerna gemensamt med implementeringen av Parisavtalet som har ratificerats både på nationell nivå och EU-nivå. EU:s energi- och klimatramverk 2030 för EU:s gemensamma fullgörande som antogs 23 oktober 2014 är namnet på EU:s gemensamma nationella bidrag till Parisavtalet. Inom ramverket anges att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 % (jämfört med nivåerna från 1990) till år 2030 och 80–95 % till år 2050. Åtgärder omfattar bland annat en reform av EU:s utsläppshandelspolitik, ökad energieffektivisering, ökat användande av förnyelsebar energi, samt ett nytt ramverk som möjliggör inrapportering från nationella aktörer och som kan utvärderas på EU-nivå. Greta Thunberg började i augusti 2018 skolstrejka för klimatet, först varje dag och sedan september samma år endast fredagar, med målet att få Sveriges miljöpolitik att gå i enlighet med i Parisavtalet. Även många andra skolungdomar världen över följde hennes exempel. Den globala temperaturökningen ska begränsas till långt under två grader Celsius och ansträngningar göras för att hålla ökningen under 1,5 grad Celsius jämfört med förindustriell nivå.
Revisionsberättelse
Revisionsberättelse är sammanfattningen och huvudprodukten av revisorernas granskning av bokslutet. Revisorn samlar först tillräckligt med underlag och analyserar de finansiella rapporterna, så att de ger en väsentlig och rättvisande bild av företagets verksamhet. Efter detta ger revisorn ut en revisionsberättelse. Revisionsberättelsen är en skriftlig rapport riktad till aktieägarna, som understöds av en regelbunden och fullständig dokumentation av revisionen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett inledande avsnitt, ett avsnitt om styrelsens samt ledningens ansvar för redovisningen. Dessutom skall en revisionsberättelse innehålla en beskrivning på revisorns uppgifter och plikter, samt revisorns slutsatser. Avslutningsvis innehåller revisionsberättelsen datum och underskrifter. Revisionsberättelsen kan antingen uttalas i standardformat eller som ett modifierat uttalande. Revisorn använder sig av en revisionsberättelse i standardformat då de finansiella rapporterna följer lämpliga ramverk (ISA 700) inom alla områden och poster som anses vara väsentliga. Revisionsberättelse i standardformat kan ges då revisorn kan ge alla uttalanden som lagen kräver utan att berättelsen innehåller några tilläggsuppgifter. Revisionsberättelsen följer uttalandet i standardformat, men med en förklaring av poster av särskild betydelse eller enbart övrig information som kan vara avgörande för förståelsen av årsredovisningen. Dessa upplysningar påverkar inte uttalandet. Avsnittet om övriga upplysningar kommer direkt efter konklusionsavsnittet. Då bokslutet inte ger tillräckliga eller riktiga upplysningar om företagets verkliga läge ger revisorn ut en modifierad revisionsberättelse. Revisorn framställer ett modifierat uttalande av revisionsberättelsen då det förekommer begränsningar i revisionen eller då det uppkommer en avvikelse från lagar och ramverk som bör följas vid finansiell rapportering. Begränsningar i revisionen uppkommer då revisorn saknar tillräckligt med lämpliga underlag som skulle kunna stödja konklusionen av revisionen. Då kan revisorn inte dra slutsatsen att de finansiella rapporterna skulle vara felfria, utan väsentliga felaktigheter förekommer. Effekten av dessa felaktigheter är av väsentlig eller till och med av avgörande betydelse. Ett modifierad uttalande kan vara med reservation, inget uttalande eller med avvikande mening. Ett uttalande med reservation publiceras av revisorn då det förekommer felaktigheter som är väsentliga och som kunden inte vill rätta till. Uttalandet uppger då att bortsett från det som revisorn uppmärksammat, är årsredovisningen tillräcklig och innehåller korrekta uppgifter. Revisorn avstår från att uttala sig då revisorn inte kan få tag på tillräckligt med ändamålsenliga underlag. Dessutom i fall de möjliga effekterna av felaktigheter som inte blivit upptäckta skulle kunna vara av definitiv eller av väsentlig betydelse för konklusionerna. Revisorn utmärker ett uttalande med avvikande mening då revisorn samlat ihop tillräckligt med lämpliga revisionsbevis och konklusionen att felaktigheterna är både av avgörande betydelse samt väsentliga för den finansiella rapporten. ISA (International Standards on Auditing) är internationella standarder för revision som vägleder revisorn i sitt arbete. För revisionsberättelsen aktualiseras ISA 700 - 799 som handlar om slutsatser och rapportering av revision. ISA 700 handlar om att revisorn ge ett utlåtande om de finansiella rapporterna och hur revisorn ska framställa sina utlåtanden om rapporterna. ISA 706 innehåller instruktioner åt revisorn hur upplysningar av särskild betydelse och övriga uttalanden struktureras i rapporten för att det ska vara lätta att läsa. Informationen som presenteras ska även ha jämförande information enligt ISA 710. Det ska finnas jämförelsetal och jämförande finansiella rapporter till de rapporter som konstrueras.
Värdebaserad vård
Värdebaserad vård (VBV) kan beskrivas som ett ramverk för hälso-sjukvården. Ett ramverk är en praktisk tillämpning av en teori eller modell. Olika insatser, åtgärder och metoder inom ramverket syftar till att få bästa möjliga hälsa för de resurser som används. I VBV beskrivs värde enligt värdeekvationen. Istället för att inrikta sig på hur mycket vård som produceras och vad varje vårdinsats kostar vill man framhålla det slutgiltiga värdet av insatserna. VBV beskrivs också som ett skifte från styrsystemet New Public Management. I Sverige har VBV införts i varierande grad på bl.a. Akademiska sjukhuset i Uppsala, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, samt Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Införandet har varit föremål för debatt. Få studier har undersökt VBV, och de spretar på ett sådant sätt att det var svårt att utvärdera specifika effekter. Enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) skulle förståelsen av vad som kan fungerar och i vilka sammanhang gynnas av att involvera verksamhetsföreträdare, patienter, professionella och experter. Begreppet värdebaserad vård introducerades av Michael Porter och Elisabeth Olmsted Teisberg i en artikel från 2004 i Harvard Business Review. Idéerna utvecklades som ett svar på det amerikanska sjukvårdssystemet som präglats av kvalitetsbrister och höga kostnader under många år. Trots att sjukvården till större delen är privatfinansierad, så följde inte den amerikanska hälso- och sjukvårdsmarknaden samma utvecklingstrender som andra privata marknader där process- och metodförbättringar och innovationer ledde till lägre priser. Istället fortsatte kostnaderna att öka trots att utbudet begränsades. Stora brister upptäcktes också kring tillämpningen av evidensbaserad vård och man såg stora variationer i kostnader och kvalitet mellan olika vårdgivare och i olika geografiska områden. I sin analys pekade Porter och Teisberg ut grundfelet som missriktad konkurrens med fokus på volym av vårdproduktion. Värdebaserad vård består av sex komponenter. VBV har ingående behövt anpassas efter hälso- och sjukvårdskontexten som ofta anses skilja sig från tillverkningsindustrier, ur vilken många av VBVs komponenter kan härledas, t.ex. "vårdkedjor" som kommer från strategiforskning för tillverkningsindustrin. Kritiken har riktats mot att patienter ogärna kan placeras i rigida "vårdkedjor" och att kroniskt eller multisjuka patienter faller utanför ramverket. Punkt tre har även väckt debatt och tolkas på många olika sätt då ersättning kopplas till värde enligt värdeekvationen. Under ledning av World Economic Forum utgavs en omarbetad version av VBV under våren 2017. Den ämnade förtydliga begreppen och behöll värdeekvationen, men ersatte de sex delstrategierna med tre principer som skulle underlättat införandet av värdebaserad vård. Fyra faktorer anses underlätta detta. SBU utredde det vetenskapliga kunskapsläget kring VBV under 2018. Då fann man att få studier hade undersökt styrsystemet i sin helhet och att studierna spretade på ett sådant sätt att det var svårt att utvärdera specifika effekter. Enligt SBU skulle utvecklingen av meningsfulla utfallsmått och andra komponenter i VBV gynnas av att involvera såväl verksamhetsföreträdare som patienter, professionella och experter. Då skulle man bättre förstå vad som kan fungerar och i vilka sammanhang. En delvis förändrad värdebaserad vård, kallas numera standardiserade vårdförlopp (SVF). Organisering i integrerade vårdenheter. Mätande av hälsoutfall och kostnader för varje patient. Övergång till vårdepisodersättning för hela vårdcykeln. Integrering av vård som ges på flera enheter. Expandering av högkvalitativ vård geografiskt. Byggande av ett stödjande IT-system. Systematiskt mätande av utfall och kostnader för hela vårdcykeln. Identifiering av tydligt definierade befolkningssegment. Utveckling och anpassning av segmentspecifika interventioner för att förbättra värde.
Intern kontroll
Intern styrning och kontroll är en process som påverkas av bolagets styrelse, ledning och annan personal, och som utformats för att ge en rimlig försäkran om att bolagets mål uppnås inom följande områden. Intern styrning och kontroll påverkar alla delar av organisationen och är inte begränsad till uppföljning av ekonomi. Den kan ses som en del av verksamheten, närmare bestämt en del av systemet för styrning och ledning. Intern styrning och kontroll kan till exempel omfatta riskbedömningar för organisationens verksamhet, uppföljning av mål, utarbetandet av lämpliga arbetsrutiner och hjälpmedel samt kontroll i efterhand av att rutiner följs. Modellens olika delar stadgas även i ISA 315-standarden (International Standard on Auditing) som har fokus på bedömningen av materiella felaktigheter för enheten. Modellen är dock inte uppbyggd enligt någon speciell typ av företag, utan fungerar enbart som ett ramverk där företaget sedan själv får bestämma hur de väljer att tillämpa modellen. COSO, Committee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission, har utarbetat principer för intern styrning och kontroll. COSO har i sitt ramverk COSO internal control kommit med idén om att intern styrning och kontroll byggs av fem olika komponenter. De olika komponenterna är sedan uppdelade i olika principer, sammanlagt 17 stycken. Principerna i sin tur är uppdelade i fokuspunkter, det finns totalt 79 fokuspunkter. COSO-modellen är det (internkontroll) mest använda internationella verktyget för intern kontroll. The Committee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission har också tagit fram modellen COSO ERM (enterprise risk model). Summan av de processer, standarder och strukturer i en enheten som stöder och ger en riktning till hur interna kontrollen genomförs, kallas kontrollmiljö. Denna miljö ger bl.a. en bild av enhetens etiska värderingar, organisationsstrukturen och fördelningen av ansvar inom enheten, hur bra man lyckas med att samla konkurrenskraftig arbetskraft och motivera dem att arbeta effektivt och ledningens motivation att uppfylla den ansvarsfulla uppgift de har. Genom att aktivt identifiera och uppskatta storleken på både interna och externa risker, kan man få viktig information för reviderade enheten vilket kan hjälpa att nå de uppsatta målen. Riskbedömningen ger en grund även till själva hanteringen av riskerna. Ofta brukar man i detta stadium skapa en riskmatris. Då man känner till riskerna bör man sedan utforma mål och aktiviteter för att minska och förebygga att riskerna inträffar. Kontrollaktiviteterna delas in i direkta och indirekta aktiviteter, med en fortsatt indelning till resultat- eller rutinorienterade kontroller. Båda grupperna är till för att minska riskerna, där de direkta aktiviteterna fokuserar på att reducera eller helt och hållet eliminera risken genom att rikta sig mot en bestämd rutin eller process, medan de indirekta kontrollerna strävar efter att motverka att risken från första början uppstår genom t.ex. informationsinsatser eller kompetensutveckling. Information och kommunikation är viktigt för att kunna uppnå en effektiv intern kontroll. Man bör identifiera, fånga och lyckas kommunicera just den relevanta informationen till ledningen. Detta är väsentligt i och med att det ofta kan uppstå oändliga mängder med information, där man måste se efter vad som är viktigt och relevant. Det är nödvändigt att man genomför en intern kontroll som strävar efter att samtidigt uppnå verksamhetens mål. Chalmers, Hay och Khlif (2018) har sammanfattat den vetenskapliga forskningen i redovisning inom interna kontroller. Ändamålsenlig och effektiv verksamhet. Tillförlitlig finansiell rapportering samt. Efterlevnad av tillämpliga lagar och förordningar.
