Trådlöst LAN
Trådlöst LAN eller WLAN (av engelskans wireless local area network) är ett samlingsnamn för olika typer av trådlösa lokala datornätverk. För att förhindra sammanblandning med VLAN bör termen "Trådlöst LAN" användas, eller det mer specifika Wi-Fi. Den vanligaste typen är IEEE 802.11-familjen som bland annat kan användas för att koppla ihop en central accesspunkt (AP) med klienter i form av datorer, IP-telefoner, handdatorer, smarta mobiltelefoner, mediaspelare och annan utrustning i kontors- eller hemmiljö. Trådlösa LAN använder sig av teknologi baserad på radio eller mikrovågor (vid radio-LAN), och förr även infraröda vågor, för att kommunicera med andra enheter inom en begränsad radie. Detta ger användaren möjligheten att röra sig fritt inom detta område och fortfarande vara ansluten till nätverket. Radio-LAN har på senare tid blivit mer och mer populär bland annat på grund av den låga investeringskostnaden jämfört med trådbundet LAN. De standarder som idag används för radio-LAN ger tillgång på upptill 300 Mbit/s i delad överföringshastighet (beroende på router och mottagare), det vill säga hastigheten delas av samtliga klienter i nätverket. Norman Abramson professor vid University of Hawaii utvecklade världens första trådlösa nätverk för datakommunikation, ALOHAnet, med hjälp av billiga radioapparater. Systemet gick ut på att sju datorer placerades ut på fyra öar för att kommunicera med den centrala datorn på Oahu utan att använda telefonlinjer. Ett okrypterat nätverk kan i allmänhet användas eller avlyssnas av vem som helst inom hörbarhetsområdet. Accesspunkten har oftast ingen möjlighet att skilja mellan legitima och icke-legitima användare på sådana nät eller nät utan lösenord eller kryptografisk nyckel. Att använda sådana nät (eller nät med otillräcklig kryptering) utan tillstånd kallas snyltning. Vanligen används NAT på privatpersoners intranät, och snyltares nätverkstrafik kommer då utåt att se ut att komma från samma dator som de legitima användarnas trafik. Det är också vanligt att medvetet lämna sitt trådlösa nät öppet att användas av andra som tillfälligt behöver en Internet-anslutning. Snyltning skall inte förväxlas med wardriving som är att samla på Wi-Fi-nät precis som fågelskådaren samlar på fåglar och tågskådaren samlar på lok och tågsätt. För att skydda sig mot snyltning och andra typer av intrång, tillämpas olika typer av skydd. Det vanligaste är att man krypterar nätverket. Det finns olika typer av krypteringsmetoder, de vanligaste är WEP, WPA och WPA2. WPA och WPA2 är nyare och bättre standarder, men WEP-krypteringen existerar fortfarande p.g.a. att många accesspunkter inte stöder något annat. Det finns även andra sätt att skydda sitt trådlösa nätverk från intrång, till dessa hör MAC-adressbegränsning, MAC-filtrering och att stänga av SSID-broadcast. Dessa skydd bör bara användas som komplement till kryptering då de är mycket lätta att komma förbi och deras huvudsakliga uppgift är att stänga ute oavsiktlig användning. Snyltare kommer förbi dem ändå genom att bland annat använda spoofing. Att stänga av SSID-broadcast ger egentligen inget skydd alls eftersom SSIDet fortfarande finns i all trafik på det aktuella WLAN:et. IEEE 802.11/Wi-Fi - Världsstandarden. HomeRF - Data över DECT. HiperLAN - Europeisk IEEE 802.11-konkurrent.
Kontaktlöst betalkort
Kontaktlöst betalkort är ett betalkort som kan blippas i en kassaterminal istället för att använda magnetremsa eller synliga kontakter. Kontaktlösa betalkort introducerades i Sverige år 2015 och har sedan dess vuxit i popularitet. 2017 var cirka 40 % av alla betalkort i Sverige kontaktlösa. Kontaktlösa betalkort har ett inbyggt RFID-chip som överför informationen trådlöst via radiovågor. RFID står för Radio Frequency Identification Tag vilket översatt till svenska betyder ungefär "tagg som identifieras med hjälp av radiovågor". Tekniken kallas även för NFC som står för Near Field Communication vilket översatt till svenska betyder "närfältskommunikation". Läsavståndet för ett kontaktlöst betalkort är med de flesta läsare cirka 5 cm. Kontaktlösa betalkort har fått kritik för att vara osäkra. Detta eftersom kortuppgifterna är lagrade helt okrypterat vilket gör det enkelt att stjäla kortuppgifterna. Det är meningen att uppgifterna som ges ut kontaktlöst skall vara begränsade (och summorna som kan överföras utan bekräftelse små), men i ett test visade det sig att de uppgifter man kunde läsa ofta var tillräckliga för att betala i en del webbutiker. Missbruk har inte förekommit i större utsträckning och den som hanterat sitt kort omsorgsfullt borde kunna få tillbaka sina pengar, men tekniken i sin nuvarande form hindrar inte sådant missbruk.
Christofer Johnsson
Christofer Johnsson, född 10 augusti 1972 i Upplands Väsby, är en svensk musiker. Han startade bandet Therion som han spelar gitarr i och har tidigare även varit med i Carbonized, Liers in Wait, Messiah och Demonoid. Under åren har han kommit att släppa inte mindre än 22 studioskivor med dessa band, varav 16 med huvudbandet Therion, i vilket Johnsson är den enda kvarvarande originalmedlemmen och som bitvis varit hans soloband. I mars 2006 meddelade han att han framöver inte längre kommer att sjunga, utan enbart spela gitarr under liveframträdanden med Therion. Som barn lyssnade Christofer på klassisk musik och började gradvis upptäcka sin fars musiksamling med musik från 1950- och 60-talet. Popmusik på radion från denna era brukade generellt ha mycket stråkorkester inblandad och även om mycket av musiken från tiden inte låg i hans smak, så påverkade det ändå honom. Som 7-åring hörde han för första gången progressiv rock i form av vinjettmusiken till ett norskt barnprogram (Professor Drövels hemlighet). Som 9-åring började han lyssna på The Beatles, som använde bleckblåsinstrument och stråkar i låtar som Penny Lane. Vid 11 års ålder tog hans musiksmak en ny väg och han började lyssna på hårdrock och heavy metal. Det var band som Accept, Judas Priest, W.A.S.P., Iron Maiden, Saxon, Motorhead, Venom, Manowar, Ozzy Osbourne, Black Sabbath och Uriah Heep, varav några av dessa band hade orkestrala arrangemang i någon låt, som kom att prägla hans syn på musik. När han var 14 började han lyssna på tyngre musik, thrash metal som Metallica, Slayer, Anthrax och i synnerhet Celtic Frost. Efter att ha hört en skiva med Scorpions från 1970-talet, så blev han ett stort fan av deras tidiga epok med gitarristen Uli Jon Roth och senare även dennes soloskivor. Han nämner Uli Jon Roth som en av sina största influenser för de symfoniska skivorna med Therion. Den 26 juli 1992 utsattes Johnssons föräldrars hus för ett försök till mordbrand. Christofer Johnsson var inte hemma vid tiden för incidenten, utan befann sig på turné. Endast någon decimeter av en bakdörr skadades dock innan elden släcktes. Media blåste upp händelsen och blev orsak till många rykten inom den internationella hårdrocksscenen. Förövaren var ett ungt kvinnligt fan av Burzum , som ansåg att Christofer Johnsson var en "posör". ▪ 3 Gibson Les Paul Custom ▪ Gibson Les Paul Standard ▪ Gibson Les Paul Studio (numera endast som back up). ▪ Fractal Audio Axe-FX II. ▪ Sennheiser trådlöst system för gitarr. ▪ Ulimate Ears UE18 in ear ▪ Sennheiser trådlöst in-ear monitorsystem.
Viktigt meddelande till allmänheten
Viktigt meddelande till allmänheten, VMA, i Finland kallad nödunderrättelse, är ett varnings- och informationssystem, som dels utgörs av utomhuslarm, dels av meddelande i radio och TV. I en del länder kan man även använda sig av högtalarsystem eller högtalarförsedda fordon för att nå ut med meddelanden till berörda. Signalen kan avgränsas geografiskt till just det område där faran finns. Signalen kan användas för att varna för akuta hotsituationer som krig, allvarliga bränder, gasutsläpp, akuta hot mot vattenförsörjning, med mera. Vanligen används larmanordningarna i både krig och fred. Inom EU måste det finnas system för att varna allmänheten enligt EU-direktiv 82/501/EEG, som utfärdades efter Sevesokatastrofen. I Belgien testas det nationella varningssystemet den första torsdagen i varje månad. I Danmark aktiveras VMA av polisen, vanligen på order av Räddningstjänsten, men systemet administreras och underhålls av Beredskabsstyrelsen. Sirenerna är elektroniska och funktionskontrolleras dels varje natt ljudlöst, dels en gång per år, närmare bestämt den första onsdagen i maj kl 12.00 för att säkerställa att befolkningen inte glömmer signalerna och deras betydelse. Fram till 24 november 1993 prövades sirenerna med ljud en gång i veckan, eftersom de ursprungliga sirenerna var mekaniska och inte kunde prövas ljudlöst. Från juni 1951 till april 1967 skedde dessa tester varje lördag kl 12.00, mellan 1967 och 1993 varje onsdag kl. 12.00. I svenskspråkig lagtext i Finland kallas meddelandena för nödunderrättelser, vilka är en underkategori av myndighetsmeddelanden. Nederländernas system för VMA kallas waarschuwings- en alarmeringssysteem, WAS, och består av 4275 sirener, som kan kopplas in tillsammans eller oberoende av varandra. Sirenerna är trådlöst manövrerade från den lokala brandkåren. Varningssystemets testas med ljud den första måndagen i månaden klockan 12.00. Då larmet ljuder skall befolkningen gå inomhus, stänga dörrar och fönster och lyssna till den så kallade katastrofradion, vilken sänder över lokalradions frekvenser. De nederländska myndigheterna undersöker möjligheterna att utvidga larmsändningar med hjälp av SMS eller liknande mobilteknik. Nedan visas en lista över den nederländska katastrofradion (rampenzender) med stationer, sändarplatser och frekvenser. De flesta larmanordningarna är tyfoner som drivs med tryckluft, till skillnad från de flesta andra länder som huvudsakligen har motorsirener. Man valde tyfoner för att de även skall fungera vid strömavbrott. Signalen Viktigt meddelande testas fyra gånger per år. Information ges i Sveriges Radios samtliga radiokanaler strax före detta klockslag och när provet är avslutat. I de centrala delarna av Sydneys affärsdistrikt sattes till 2007 års APEC-konferens ett kombinerat siren- och högtalarsystem upp. I övrigt har landet mindre typer av sirener (Model 5, Model A), vanligen installerade på brandstationer. De används också på badstränder för att varna för hajar. När larmet går måste alla lämna vattnet omgående. Alarm används också vid fängelser för att varna vid rymningar. Schweiz har för närvarande cirka 7750 mobila och fasta signalanordningar som täcker ca 99 procent av befolkningen. Därutöver finns 750 installationer i närheten av dammanläggningar. Båda systemen testas den första onsdagen i februari varje år. Befolkningen informeras av media innan testerna genomföres. Merparten av amerikanska VMA sänds via varningssystemet Emergency Alert System, EAS. Systemet kan aktiveras av nationella, regionala eller lokala myndigheter som polis, räddningstjänst, meteorologiska eller andra myndigheter. EAS används typiskt vid oförutsedda händelser som en tornado, jordbävningar eller farliga utsläpp. Den absolut största andelen EAS-varningar genomförs av den nationella vädertjänsten, National Weather Service. Faran över ges efter VMA och samtliga andra signaler när faran är över. Signalen är en 30-40 sekunder lång signal.
Internetuppkoppling
Internetuppkoppling eller internetaccess är ett begrepp för olika accesstekniker som låter datorer, handdatorer, mobiltelefoner och liknande att ansluta till Internet. Fast uppkoppling i hög hastighet kallas bredbandsaccess. Att vara uppkopplad innebär att (för tillfället eller kontinuerligt) ha tillgång till Internet. Den vanligaste metoden för att koppla upp sig var under 1990-talets andra hälft att skaffa ett abonnemang hos en internetleverantör och använda uppkopplad förbindelse via det allmänna telefonnätet, mobiltelefonnätet eller leverantörens (egna eller hyrda) förbindelser för att via leverantörens apparatur ha kontakt med det övriga Internet. Det innebar vanligtvis en uppringd, analog anslutning med hjälp av ett modem kopplat till och via det publika telefonnätet, men kunde även vara en uppringd digital anslutning via ISDN, som även den förmedlades av telefonnätets kablar och växlar. Modemen för det publika telefonnätet möjliggör en överföringshastighet på högst 56 kbit/s nedströms och 48 kbit/s uppströms (på grund av att telefonväxeln bandbassfiltrering och begränsade digitala interna kapacitet), medan ISDN till privatpersoner möjliggjorde 128 kbit/s samtidigt i båda riktningarna. En så kallad bredbandsaccess, fast anslutning eller direktuppkoppling till Internet innebär att man är uppkopplad dygnet runt via en egen eller hyrd kabel eller fast radioförbindelse. Som "bredband" räknar man enligt en definition en förbindelse på minst 500 kbps, då den inte konkurrerar med vanlig telefonanvändning och inte behöver stängas mellan sessioner. Universitet och större företag har länge kunnat hyra svart fiber eller kapacitet i telefonnätets fiberkablar för ändamålet. ADSL kom i slutet av 1990-talet att möjliggöra fast anslutning även till bostäder och mindre företag. Tekniken utnyttjar höga frekvenser i telefonkablarna mellan bostaden och närmaste telefonstationsbyggnad (accessnätet), endast frekvenser väsentliga för att uppfatta tal vidareförmedlas i telefoninätet. Vid ADSL kan man uppnå 24 Mbit/s nedströms om man bor nära telefonstationen (2 Mbps för längre förbindelser). Uppkoppling via kabeltelevisionsnätet förekommer också i många bostadsområden, men accessnätets kapacitet delas då med grannarna och hastigheten blir därför i hög grad beroende av hur många som för tillfället utnyttjar områdesnätet. Dessa tekniker avsedda för privatpersoner är asymmetriska, det vill säga högsta överföringshastighet vid nedladdning är högre än högsta uppladdningshastigheten. Digital mobiltelefoni tillät tidigt även dataförbindelser, men det tidiga nätet (2G, GSM) gav endast långsamma förbindelser. Numera är mobil internetaccess via 3G och 4G (mobilt bredband) allt vanligare. Uppkoppling med 4G tillåter i teorin 1 Gbit/s, men idag (2015) finns ingen utrustning som klarar sådana hastigheter. Sverige skiljer sig från andra länder med att optisk fiber blev vanligt tidigt i områdesnät och stadsnät, och inte bara i nationella stamnät. I flerfamiljshus är det sedan sekelskiftet därför vanligt att man limmar tvinnad kopparkabel (Ethernetkabel) i trapphuset från en switch i källaren till en varje lägenhet. Switchen i källaren ansluts i sin tur via områdesnätets optiska fiber. Fibre-to-the-home, det vill säga fiber i accessnätet ända till bostaden (villa eller radhus), började bli vanligt i Sverige efter mitten av 00-talet. På vissa orter, särskilt hotell, tåg, vänthallar, bibliotek och Internetcaféer, finns publika surfzoner, det vill säga trådlösa nätverk avsedda för allmänheten, ibland kostnadsfritt. Möjlighet till bredband saknas på vissa orter på landsbygden, då ingen av ovanstående bredbandsaccesstekniker är tillgängliga över hela Sverige. I bostaden eller på företaget finns vanligen en router som möjliggör att flera datorer kan dela på samma Internetuppkoppling. En trådlös router möjliggör att datorer i hemmet kan anslutas till Internetuppkopplingen via ett trådlöst nätverk.
