Svampförgiftning
Svampförgiftning syftar på konsekvenserna av att ha förtärt giftiga svampar, allt från milt illamående, via leverskador till död. Många svampar innehåller starka gifter som gör dem skadliga för människor. Modern forskning har också visat på förekomsten av skadliga, till och med livsfarliga, ämnen i svampar som tills nyligen ansågs vara goda matsvampar. Den absolut vanligaste orsaken till svampförgiftning är att en giftig svamp förväxlats med en ätlig. Risken för detta är stor dels för oerfarna svampplockare, dels vid svampplockning i en främmande trakt, där svampfloran skiljer sig från den man känner. Giftiga svampar kan också växa i eller invid ett bestånd av snarlika ätliga svampar. Giftsvamparna i Norden finns främst i vissa svampgrupper, varför risken för förgiftning kan minskas genom att plocka svamp som inte lätt kan förväxlas med giftsvamp. Flera ätliga svampar måste förvällas innan de kan ätas, de är giftiga, men giftet i dem är vattenlösligt och sköljs ur svampen vid kokning, vattnet blir då giftigt och måste hällas ut innan svampen kan förtäras (giftet kan också avdunsta, varför god ventilation behövs). Flera fall av svampförgiftning har även rapporterats efter förtäring av psykedeliska svampar, röd flugsvamp och andra giftiga svampar, i försök att uppnå en narkotisk effekt. Också icke-giftiga svampar kan vara olämpliga att äta innan de upphettats tillräckligt. Alla sorters svampar, även ej giftproducerande, har också en benägenhet att samla miljögifter. Giftig svamp kan smaka milt och behöver inte ge omedelbara förgiftningssymtom eller några uppenbara symtom överhuvudtaget. Till exempel märks symptomen efter förtäring av vit flugsvamp först då giftet redan gjort bestående skada och vissa gifter har långsiktig verkan i form av ökad risk för cancer eller minskad fortplantningsförmåga. Svampförgiftning kan leda till svåra skador och till och med döden, men går oftast att behandla om sjukvård uppsöks redan vid misstanke om förgiftning. I vissa länder finns särskilda nödnummer för giftinformation, till exempel i Finland där Helsingfors universitetscentralsjukhus giftinformationscentral tillhandahåller dygnetruntrådgivning, medan andra länder rekommenderar det allmänna nödnumret (112 inom EU och i många andra länder). I Sverige kan icke-akuta fall bli vidarekopplade till Giftinformationscentralen. Om svamp- eller matrester sparas så kan det utredas vilken svamp och vilket gift som har orsakat förgiftningen. Giftinformationscentralen - Svamp. En privatpersons sida om svampgifter. Södertörns svampförenings sida om svampgifter.
Toad (spelfigur)
Toads är fiktiva svampfigurer som förekommer i de flesta TV-spel i Nintendos Mario-serie. I TV-spelen så utspelar sig Toad som en kille och inte en tjej. Med sina stora prickiga mössor föreställer de någon sorts levande humanoida flugsvampar. De är invånare i Mushroom Kingdom och vissa är även tjänare åt prinsessan Peach i hennes slott. Namnet kommer från engelskans "Toadstool" som syftar på oätliga/giftiga svampar och även är prinsessans efternamn - namnet har således inget med paddor att göra. Alla Toads bär mössor med prickar i olika färger, oftast med vit bakgrundsfärg: bland annat röda, lila, gula, gröna och blåa prickar. Röda prickar är vanligast. De flesta Toads klär sig i tunna västar, som inte sällan motsvarar färgen på deras mössor, vilket till exempel skildrade alla "röda" Toads i Super Mario Bros., men många Toads med rödprickig mössa bär ofta också blå västar och skor, som till exempel alla Toads i Super Mario 64. I Super Mario Bros. 3 bar dock alla Toads svart väst till sina rödprickiga mössor samt en beige bakgrundsfärg på mössorna, och även Blöj-liknande byxorna, som annars nästan uteslutande har varit vita, var istället röda. I många spel får en enskild Toad, endast kallad Toad, en central roll, inte minst i sportspelen. Denna utvalda Toad betraktas ofta som en närmare vän till Mario och gänget och som Prinsessan Peach betjänt. I de flesta spel bär denna Toad en rödprickig mössa med blå väst, men i Super Mario Bros. 2 bar han en blåprickig mössa och i TV-serien Super Mario Bros. Super Show (i den svenska översättningen kallad "Flugis" eller "Flugsvamp") bar han en röd väst (i de två första episoderna hade dock de röda och vita färgerna bytt plats helt). Om det varit samma Toad i alla spel (samt i TV-serierna) är dock oklart. I Super Mario Bros. Wii medverkade två Toads som spelbara: en med samma blå utstyrsel som i Super Mario Bros. 2 och en gul. Han finns även med som föremål åt Peach i Super Smash Bros. Toad är en expert på olika föremål, han ger ofta Mario speciella föremål och tipsar om vad han bör göra. I spelet Wario's Woods har han förmågan att kunna gå på väggar och i Super Smash Bros. 2 är han betydligt snabbare och starkare änågon annan spelbar karaktär. I Super Princess Peach har han förmågan att kunna rotera i luften en stund efter att ha hoppat. I The Super Mario Bros. Super Show! använder han Eld-blommor för att växa till en starkare form och i The adventures of Super Mario Bros. 3 tillbringar han en hel episod i en groddräkt, vilket gör att han kan hoppa högre och simma fortare. ¤ I The Super Mario Bros. Super Show! bär Toad en röd väst istället för en blå. I några avsnitt är färgerna dessutom omkastade då han bär en röd mössa med vita prickar, en vit väst och röda byxor. ¤ Toads röst var från början gjord av Isaac Marshall i Mario Kart 64 (i den japanska versionen var det dock Eriko Ibe som gjorde rösten). Eriko Ibe gjorde sedan röst åt honom i. Jen Taylor gjorde hans röst i. Toads nuvarande röst görs av Samantha Kelly och har hittills framförts i. Toadette är en liten flicka i Mario-serien som dök upp första gången i Mario Kart: Double Dash!! till GameCube. Toadette bär en rosa klänning, en vinröd väst och en rosa mössa med vita prickar. Hon har två långa, stora rosa flätor. Hennes röst läses av Samantha Kelly och hennes svensk dubbning Mimmi Benckert-Claesson. Toadsworth är en äldre Toad och Prinsessan Peachs rådgivare. Han har figurerat i flera spel men blev först spelbar i sportspelen Mario Superstar Baseball och sedan Mario Super Sluggers i Peachs lag. Toadsworth har en brunprickig mössa med beige bakgrundsfärg. Super Mario Galaxy 1 och 2. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars. Mario vs. Donkey-Kong-serien. New Super Mario Bros. Wii. I The Super Mario Bros. Super Show! fick man för första gången se en Toad utan mössa, vilket avslöjade ett runt huvud med några hårstrån. Mario och Luigi: Partners in Time. Dance Revolution: Mario Mix.
Champinjoner
Champinjoner (Agaricus, tidigare också Psalliota) är ett släkte av både ätliga och giftiga svampar. Vissa arter ur släktet säljs som matsvamp i livsmedelshandeln såväl i färsk som i konserverad form. Champinjoner används mycket i matlagning. Vissa av arterna kan vara svåra att se skillnad på. Släktet inkluderar bland annat snöbollschampinjonen (Agaricus arvensis), som är en populär matsvamp, samt trädgårdschampinjonen (Agaricus bisporus), som är den mest odlade svampen i västvärlden. Arterna i släktet karaktäriseras av sin köttiga hatt eller pileus, och på dess undersida växer ett antal utstrålande lameller på vilka sporerna produceras (liksom på andra skivlingar). Sporerna är chokladbrun- till svartbrunfärgade. De har också en stam som höjer upp hatten ovanför det objekt som den växer på, samt en partiell hinna som skyddar lamellerna under deras utveckling och sedan bildar en ring kring stammen. Namnet champinjon kommer från franskans champignon (det allmänna ordet för svamp) och är en avledning av champ = fält. Champinjonens latinska namn är Agaricus (Psallio'ta). Fruktkroppens storlek varierar mellan arterna. Ibland är den mycket stor och köttig och ibland mycket liten. Hatten är vit, gul eller brun. Den så kallade hatthuden är slät, småluden eller fjällig och är alltid torr. Hatten kan lätt lösgöras från foten. Skivorna, som finns på hattens undersida är tunna. I början av säsongen är de ljusa eller svagt rosafärgade. Senare blir de bruna eller svarta på grund av sporpulvret. Foten har ring. Fotbasen är rak eller uppsvälld. Den har ingen strumpa. Svampköttet är ljust. Det gulnar eller rodnar hos många arter efter hand samt vid brytning. Champinjonen är marksvamp. Den bildar inte mykorrhiza. Champinjoner kan till utseendet lätt förväxlas med den mycket giftiga vita flugsvampen – en svampbok bör därför noga konsulteras innan champinjoner plockas i naturen. Champinjoner innehåller fenylhydrazin-derivat, varför man inte bör äta stora mängder av svampen. Flera av arterna anrikar kadmium, varför man bör vara noga med var man plockar dem och inte äta alltför stora mängder. Vid kommersiell hantering bör kadmiumhalterna kontrolleras.
Johan Wilhelm Smitt
Johan Wilhelm Smitt, född den 3 februari 1821 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död den 8 oktober 1904 i Kungsholms församling i samma stad, var en svensk affärsman och donator. Han var kusin till Fredrik Adam Smitt. Smitt växte upp i små omständigheter och antog 1840 erbjudandet att deltaga i kapten A.G. Oxehufvuds på sin tid mycket omtalade så kallade världsomseglingsexpedition. Han medföljde som superkarg (fraktuppsyningsman) och kvarstannade vid expeditionens förolyckande i Sydamerika, där han i Buenos Aires till en början etablerade en liten vinhandel. Genom skicklig användning av dåvarande politiska konjunkturer och även i övrigt kloka affärsspekulationer (egendomsinköp) lyckades han ganska snart samla en mycket stor förmögenhet. Först i slutet av 1850-talet återvände han emellertid till Sverige, varvid han för alltid bosatte sig i Stockholm och realiserade sina stora sydamerikanska domäner. Efter hemkomsten började Smitt i Stockholm ägna sig åt omfattande och framgångsrika tomtaffärer, särskilt på den då för tiden glest bebodda Kungsholmen, där han under 1860- och 1870-talen rådde om nästan alla till nuvarande Fleminggatan gränsande tomter ("Kungsholmskungen"). Han var även intresserad av vissa industriella företag. Bland annat grundlade han (jämte Immanuel och Alfred Nobel) det stora Nitroglycerinbolaget, vars styrelseordförande han alltifrån dess början var till sin död. Vidare var han delägare i bland annat de stora Graningeverken och ansågs länge som "Sveriges rikaste man". Smitt, som var generalkonsul för Argentina 1875–1902 och under en följd av år ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, fick även tid att med entusiastiskt intresse ägna sig åt svampstudiet och utgav Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga svampar (1863). Bland hans större donationer märks 100 000 kronor under namn av Wagener Smitts fond (1878) till Stockholms högskola, till vilken institution han 1898 för att hugfästa sin 1896 som ingenjör avlidne son överlämnade ytterligare 100 000 kronor under namn av August Smitts fond. Efter Smitts död hugnades högskolan med nya belopp, dels 200 000 kronor till en fond för den kemiska undervisningen, dels 200 000 kronor för utbildande av en juridisk fakultet. Hans genom testamentariskt förordnande utdelade övriga donationer uppgick till sammanlagt 400 000 kronor, varibland 100 000 kronor till den fond för "fattiga folkskolebarns bespisning", vartill Smitt förut till minne av sin son anvisat 100 000 kronor. År 1894 donerade han även 100 000 kronor till en stipendiefond för Kungliga Tekniska högskolan. Smitt är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Häxring
En häxring (även kallad älvring och älvdans) är en cirkel- eller bågformad sammanhängande grupp av svampar. Fruktkropparna växer utmed cirkelns kant och inne i häxringen är växtligheten ibland förtvinad och svag, ibland extra kraftig. Häxringar kan bli mer än 10 meter i diameter, men håller sig vanligen inom ett fåtal meter. Ringformen beror på att svampen, efter att ha börjat växa på en ny plats, sprider sitt mycel (rötterna) radiellt utåt. Den allra vanligaste häxringsbildande svampen, som ofta förekommer i gräsmattor, är nejlikbroskskivlingen, men även andra och giftiga svampar kan förekomma i häxringar. Orsaken till den förändrade växtligheten i häxringens inre är inte helt klarlagd, men teorier finns om att svampens underjordiska rottrådar förändrar jordens genomsläpplighet för vatten. Det är även påvisat att svampen släpper ifrån sig ämnen som är skadliga för gräsets rötter. Inom jakt är häxring eller älvaring en benämning på den cirkelrunda stig runt en sten eller en buske som trampats upp av rådjurspar under brunsttiden.
