Batteriladdare
Batteriladdare (Mobilladdare) är en elektrisk apparat som används för att ladda och återuppladda laddningsbara batterier. Man ska endast ladda s.k. laddningsbara batterier som är avsedda för batteriladdare. Laddade batterier kan sedan användas och laddas många gånger om. Det finns olika typer och styrkor av batteriladdare och laddningsbara batterier. Ett nyköpt laddningsbart batteri ska vanligtvis fulladdas i batteriladdaren innan det kan användas. Ett batteri som återuppladdas bör ofta inte vara helt slut när laddningen påbörjas. Det finns ett flertal olika batteriladdare att tillgå för laddning av olika typer av enheter. Allt ifrån mobiltelefoner till större maskiner. En powerbank (alternativ portabel laddare) är ett batteripack som kan användas för laddning av olika typer av smarta enheter som till exempel mobiltelefoner, surfplattor, digitalkameror och bärbara datorer. De fungerar som ett externt extrabatteri som ansluts till enheterna via en USB-kabel för att sedan föra över ström från batteripacket till den mobila enheten utan att någon av dem är ansluta till ett kontaktdon. På så vis kan man hålla sina mobila enheter vid liv under vistelse i områden där kontaktdon inte finns att tillgå. Powerbanken består av ett eller flera battericeller av uppladdningsbar litiumjon- eller lipolymer-celler, en eller flera USB utgångar för laddning och ett moderkort som anpassar strömtillförseln när en kompatibel enhet har anslutits.
Bilbatteri
Ett bilbatteri är en blyackumulator, egentligen blyackumulatorbatteri, som främst används som startbatteri i bilar och andra motorfordon. Ett bilbatteri utnyttjas för att dra runt fordonets startmotor (därav namnet startbatteri) men även för att förse övrig elektrisk utrustning i fordonet med ström. Bilbatteriets startkapacitet (kallstartseffekt) mäts i CCA (Cold Crank Amps) och förbrukningskapaciteten mäts i amperetimmar (Ah). Ett startbatteri har tunna blyplattor vilket är det som ger dem förmåga att leverera mycket ström på kort tid (starteffekt). Detta innebär att ett bilbatteri generellt är dåligt som förbrukningsbatteri i vilket blyplattorna bör vara tjocka för att ge en långsam och stabil strömförsörjning under en längre tid. Både vikten och priset av ett bilbatteri står i proportion till spänningen, kapaciteten och bilbatteriets teknologityp. Ett ordinärt 12-volts bilbatteri väger cirka 15–25 kg. Under färd laddas bilbatteriet från bilens generator. Kör du dock endast kortare sträckor så räcker inte laddningen från generatorn. Bilbatteriet bör därför underhållas med laddning från en batteriladdare med jämna mellanrum. Detta gäller särskilt om bilen används sällan eller står stilla längre perioder. Om batteriet inte underhålls sulfaterar blyplattorna och bilbatteriet "mördas". Trots många påståenden finns det ingen effektiv åtgärd för att återuppliva sulfaterade batterier. Varje battericell ger en spänning av 2,12 volt, och vanligen har man alltså 6 seriekopplade celler i ett 12-voltsbatteri. Ett batteri anses vara urladdat när det har spänningen 12,0 volt och fulladdat när det har spänningen 12,72 volt. En cell består av två plattor (anod och katod) nedsänkta i en elektrolyt som består av en vattenlösning av svavelsyra. I vissa batterier måste man med jämna mellanrum fylla på destillerat vatten, men i underhållsfria batterier är det inte nödvändigt. 12-voltsbatteriet har alltså en högre spänning än 12 volt när det är fulladdat, 12,72 volt. Det kan vara bra att känna till om man ska koppla in någon känslig utrustning, som behöver exakt 12 volt.
Motorvärmare
Motorvärmare används inbyggda i motorfordon för att värma upp deras motor. Den används under vinterhalvåret. Motorvärmaren uppfanns 1947 av den amerikanske elektroingenjören Andrew Freeman. Fördelarna med motorvärmarna är många, de är relativt billiga, enkla att montera, är ytterst driftsäkra och driftskostnaden är låg. Det finns dock nackdelar som till exempel kravet på tillgång till 230 volts nätspänning och att uppvärmningen tar förhållandevis lång tid. Effektnivån är ungefär 400-600 watt för personbil, elektriska motorvärmare finns med effekter upp till 2000 watt för större motorer. Bland tillverkare av elektriska motorvärmare märks Calix AB och DEFA. Det finns två huvudtyper av elektriska motorvärmare. En elektrisk motorvärmare som används före körning minskar slitaget vid kallstart och gör att motorn kommer upp i arbetstemperatur snabbare. Avgasreningen kommer igång snabbare och minskar utsläpp av skadliga ämnen. En varm motor drar även mindre bränsle än en kall, vilket är ekonomisk fördelaktigt. En motorvärmare är effektiv vid temperaturer upp till +10 grader. Man ska tänka på att en motorvärmare som används fel inte är ekonomisk eftersom elkostnaden kan bli högre än vad bränslebesparingen blir. Nedan följer för- och nackdelar som en lista. En bränsledriven motorvärmare är en liten brännkammare som drivs av bilens bränsle, till exempel bensin eller diesel, för att förvärma motorns kylvätska innan start. Dessutom förvärms vanligen passagerarutrymmet. Motorvärmaren är monterad utanför kupén, skild från motorn. Brännkammaren är omsluten av motorns kylarvätska som värms upp. En liten elektrisk pump transporterar kylvätskan till och från värmaren, runt i motorns system och in i passagerarutrymmets värmeelement. Bilens ordinarie kupéfläkt körs samtidigt med värmaren så att kylvätskan kan avge sin värme även till passagerarutrymmet. Värmarna genomför ingen direkt uppvärmning av motoroljan. En typisk effekt är 5 000 W för en personbil. Vid en utomhustemperatur på 0 °C når motorn sin drifttemperatur, det vill säga en kylvätsketemperatur på cirka 85-90 °C, på 15 minuter. Är värmaren kopplad till passagerarutrymmet blir även detta uppvärmt på ungefär samma tid. Vid mycket låga temperaturer, cirka -25 °C, kan värmaren behöva gå en hel timme. Förbrukningen är cirka 0,4-0,6 liter drivmedel per timme. Värmarens bränsleåtgång sparas till viss del in eftersom bilmotorns initiala förbrukning är avsevärt lägre när den startas varm. Förutom bränsle förbrukar värmarens pumpar och fläktar relativt mycket elektricitet, vilken tas från bilens startbatteri. De djupurladdningar som värmaren orsakar gör att startbatteriet åldras i förtid. Vissa anläggningar kan kompletteras med en batteriladdare för att undvika urladdning. Värmaren kan startas från bilens förarplats eller med ett tidur, där tiden för start eller tiden för avfärd anges. Det finns också lösningar där värmaren startas med en fjärrkontroll eller med ett SMS. Idag blir det allt vanligare att man använder sig av en app i sin smartphone. Om bilen behöver köras innan värmaren förvärmt motorn till dess drifttemperatur kan värmaren arbeta samtidigt med bilens motor tills drifttemperaturen uppnåtts för att få en kortare uppvärmningstid av motor och passagerarutrymme. Bland tillverkare av bränsledrivna motorvärmare märks Eberspächer, Webasto och Ardic. Förr var Volvo Flygmotor en tillverkare i Sverige med stor marknadsandel. Tillsatsvärmaren är närapå identisk med en bränsledriven motorvärmare men den går bara när motorn är igång och den saknar möjligheten att startas separat då den ibland saknar elektrisk cirkulationspump. Biltillverkaren kan konvertera tillsatsvärmaren till motorvärmare genom små mekaniska ändringar eller en mindre uppgradering av bilens mjukvara. Värmare som värmer motorns kylarvätska via montage i en frostplugg (insticksvärmare) eller i en slang i motorns kylsystem (slangvärmare).
Hörlurar
Det finns en rad varianter av hörlurar, anpassade för olika behov, användningsområden och ändamål. Till att börja med används två olika typer av högtalarelement: dynamiska och elektrostatiska. De senare är mindre vanliga, och sitter i exklusiva och dyra hörlurar. En elektrostatisk hörlur måste drivas av en speciell förstärkare som ger den höga spänning som krävs. Många uppskattar dock de elektrostatiska hörlurarnas höga upplösning och renhet. Också till det yttre finns många varianter av hörlurar. De enklaste och billigaste består av ett mycket litet högtalarelement i ett plastchassi som placeras en bit in i hörselgången. Till följd av placeringen kan dessa hörlurar sällan ge ett naturligt ljud, eftersom ytterörat inte alls träffas av och påverkar ljudet. Det är också svårt att få de små membranen att alstra djupbas med tillräcklig kraft och renhet. Allt fler modeller klarar dock detta. De flesta hörlurar är dock av utanpåliggande typ. De har antingen ett hjässband eller ett nackband som håller kåporna på plats. Det finns även en typ som hängs på ytterörat med en krok. Konstruktionen med hjässband är den klart vanligaste. En vanlig anmärkning mot hörlurar är att ljudet tycks komma inifrån huvudet snarare än utifrån. Här är dock hörlurens konstruktion av stor betydelse, och halvöppna och öppna hörlurar är på denna punkt bättre än slutna hörlurar, och i all synnerhet de hörlurar som placeras i hörselgången. Detta problem kan ytterligare minskas med digital teknik som Dolby Headphone. Med sådan teknik är det även möjligt att på ett övertygande sätt återge flerkanalsljud med hörlurar. Hörlurar kan vara antingen slutna, halvslutna/halvöppna eller öppna. Ifall de är utrustade med en liten mikrofon kallas helheten headset eller mikrofonlurar. Den slutna typen har den fördelen att de erbjuder god ljudisolering. De hindrar ljud att komma såväl in som ut. Denna hörlurstyp är mycket vanlig inom inspelningssammanhang. En annan fördel med den slutna konstruktionen är den goda basåtergivning som den kan ge. Nackdelen är att ljudet ofta blir mindre öppet än med en mindre sluten konstruktion. Och det blir mycket svagar att höra. Den halvöppna typen har en dyna som sluter tätt mot eller runt ytterörat, men en kåpa som är öppen utåt. Denna typ har blivit mycket vanlig på senare tid. Dynan bidrar till god basåtergivning, samtidigt som den öppna kåpan bidrar till ett öppet och luftigt ljud. Den helöppna typen är öppen både mot örat och utåt. Högtalarelementen hänger då en bit utanför örat. Ny teknik har löst det tidigare problemet med nivåfall i basen hos öppna lurar. Dessa helt öppna hörlurar kan ge ett naturligare ljud, då också ytterörat påverkas. En hörlurstyp som har blivit mycket vanlig på senare tid är den trådlösa. En trådlös hörlur består av en s.k. basstation, som innehåller en sändare och vissa fall också en batteriladdare, samt hörluren, som innehåller en mottagare. Överföringen sker antingen med infrarött ljus eller FM-radio. Ofta har trådlösa hörlurar olika mer eller mindre avancerade och sofistikerade ljudförbättringsfunktioner, alltifrån enkla tonkontroller till akustikprocessorer och avkodare för flerkanalsljud. rawr.
Tudor (företag)
Tudor AB eller Svenska Ackumulator-Fabriks A/B Tudor var ett företag som med början i Nol, Ale kommun från 1914 tillverkade olika typer av blyackumulatorer och torrbatterier. På 1880-talet utvecklade ingenjören Henri Tudor i Luxemburg en metod för framställning av blyackumulatorer (blybatterier). Han inledde ett samarbete med tysken Adolf Müller och 1890 bildades tyska AFA (Accumulatoren-Fabrik Aktiegesellschaft). Försök av AFA att starta produktion i Sverige ägde rum 1898 men satsningen gick i likvidation redan året efter. 1914 bildades Svenska Ackumulator-Fabriks A/B Tudor som dotterbolag till AFA, med huvudkontor på Birger Jarlsgatan 55 i Stockholm. En ackumulatorfabrik anlades i Nol på ett område som tidigare disponerats av Nols Glasbruk och en Konstsilkefabrik, med en ursprunglig arbetsstyrka på fyra personer. Fabriken låg fem mil från kraftverken vid Trollhättefallen och vid kommunikationslederna Göta älv och Bergslagernas Järnvägar. Huvudproduktionen var till en början stora stationära batterier, men 1920 levererades det första svenskproducerade ubåtsbatteriet. Fabriken i Nol producerade dessa för ett Tyskland som hade förbjudits egen tillverkning genom Versaillesfreden. Först 1933 återupptog AFA sin produktion av ubåtsbatterier i Tyskland vid sin fabrik i Hagen. 1928 började man även tillverkning av bilbatterier i Nol, då det började bli efterfrågan på bekvämare startmetoder än startvev. År 1933 startades tillverkning av Tudor-torrelement vid Pertrixverken i Sundbyberg. Tyska Pertrix Chemische Fabrik AG, grundat 1920, var också ett dotterbolag till AFA. Vid andra världskrigets utbrott var man uppe i 160 anställda, men samma år hade arbetsstyrkan fördubblats för att säkerställa produktion av ubåts- och startbatterier till svenska försvaret. Mot krigets slut upphörde förbindelserna med tyska AFA, och fabriken kom därefter att förvaltas av Flyktkapitalbyrån. År 1947 inköptes fabriken av AGA och vid mitten av 1950-talet var antalet anställda ca 750 personer. Produktionen utökades även med traktionära batterier (främst truckbatterier) och batteriladdare. Då höga halter av bly i blodet kan leda till blyförgiftning vidtogs olika åtgärder. Anställdas blod-blyvärde mättes, och noggrann hygien upprätthölls genom att ofta tvätta händer och ansikte. Golven besprutades med vatten för att binda blydamm. Gratis mjölk erbjöds de anställda, vilket ansågs förhindra förgiftning, och arbetsrotation infördes mellan bly- och icke-blyarbete. Under 1970-talet investerades ca 9 miljoner kronor i förbättrad arbetsmiljö. Här spelade också fackets representanter en betydelsefull roll. Efter olika ägarbyten under 1980-talet köptes Tudor 1994 av amerikanska batteritillverkaren Exide Co. Hösten 2004 fusionerades Exides svenska del och Tudor AB till ett bolag: Tudor AB. År 2008 bytte företaget namn till Exide Technologies AB, men namnet "Tudor" finns kvar som ett registrerat varumärke på olika blybatteri-produkter. Verksamheten med tillverkning av batteriladdare och likriktare avknoppades redan 1935 till företaget Kraftelektronik AB. Efter en brand i Nol-lokalerna i mitten av 1980-talet flyttade företaget från Tudors område till lediga lokaler hos nedlagda Surte glasbruk. Vid fabriken i Nol lades tillverkningen av blybatterier ner 1999, och endast lagerverksamhet återstod till hösten 2016 då Tudor (Exide) flyttade till nya egna lokaler i Mölnlycke bredvid R40. Det nya lokalerna sörjer för distrubition till alla nordiska länderna och är också nordiskt huvudkontor. De tidigare produktionslokalerna övertagits av ETC (Energi Teknik Centrum) Battery and FuelCells Sweden AB, som är ett utvecklingsbolag med intressenter från Ale kommun, flera eneriföretag och högskolor för att ta tillvara kompetens på området batteri- och bränslecellsteknik. Avknoppningar från verksamheten är föreningen Vätgas Sverige, samt företaget Alelion Batteries som bland annat tillverkar batteripaket och styrsystem för litiumjonbatteri-celler.
