Alkoholism
Alkoholism (skåpsupa) (alkoholberoende) är en term med flera och ibland motsatta definitioner. I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar. Inom hälso- och sjukvården är alkoholism inte ett vedertaget begrepp eller diagnos, man särskiljer substansrelaterade tillstånd genom definierat missbruk (för fysiologin, fysiken eller psyket skadligt bruk av alkohol) alternativt beroende. Även termen riskbruk används inom sjukvården för att definiera ett riskabelt bruk av alkohol, där personen inte uppfyller kriterier för vare sig missbruk eller beroende. Bruk av alkohol betraktas inom sjukvården som en livsstilsfaktor i likhet med kost, motion och tobaksanvändning. Begreppet alkoholism kan i vissa sammanhang referera till en dragning åt konsumtion av alkohol och/eller en förhindrad förmåga att känna igen de negativa effekterna av överdriven alkoholkonsumtion. Även om inte alla dessa definitioner specificerar pågående och fortgående alkoholbruk så gör vissa det, och kan också ta upp konsekvenser av långvarigt alkoholmissbruk såsom fysiskt beroende och abstinens. Även om intag av alkohol, per definition, är nödvändigt för att utveckla så kallad alkoholism, är inte alkoholbruk i sig en indikator för utveckling av tillståndet. Kvantiteten och frekvensen på alkoholkonsumtionen som krävs för att utveckla vad som oftast avses med alkoholism varierar stort från person till person. Även om de biologiska mekanismerna som ligger bakom tillståndet är oklara, så har vissa faktorer, inklusive social omgivning, emotionell hälsa och genetisk predisposition, identifierats. Betydelsen av begreppet alkoholism karakteriseras av ökande psykiska, fysiska och sociala problem. De flesta så kallade alkoholister är socialt förankrade, det vill säga har ett socialt nätverk och ett arbete. Oavsett blir intag av alkohol alltmer överskuggande om inte processen hejdas i tid. Detta leder till att personens sociala situation kompliceras, frånvaron från arbetet ökar och sjukvårdsbehovet växer, på längre sikt hotas personer med överkonsumtion av alkohol av en förtidig död. Tungt eller långvarigt alkoholberoende kan leda till epileptiska kramper eller delirium tremens vid plötsligt avbrott. En tumregel är att motsvarande 70 cl starksprit per dag utan avbrott i tre veckor ökar risken för epileptiska krampanfall och delirium tremens, vilka båda är så kallade abstinenskomplikationer. En person med utpräglat alkoholberoende skall alltid bedömas av läkare med erfarenhet av beroendeproblematik för att utröna om det finns risk för abstinenskomplikationer. På mindre orter där specialiserad beroendevård inte finns är det vanligt att psykiatriker gör sådana bedömningar. Omkring 90 procent av den vuxna befolkningen konsumerar alkohol och av dessa uppskattas ungefär 10 procent ha en problematisk alkoholkonsumtion. Enligt Missbruksutredningen från februari 2011 uppskattas 4,4 procemt eller 330.000 svenskar uppfylla kriterier för alkoholberoende. Den begreppsförvirring som råder inom detta fält gör att personer med beroende felaktigt definieras som det mångtydiga begreppet "missbrukare" eller tvärt om. Det finns ett behov av ökad samsyn kring den terminologi som används rörande substansrelaterade tillstånd, något som uppmärksammats av bland annat Socialstyrelsen, se nedan. Lars Forsberg, en svensk alkoholforskare, har översatt ett antal frågor hämtade från the CAGE test utvecklad av John Ewing, grundare av Bowles Center for Alcohol Studies, University of North Carolina at Chapel Hill. CAGE är ett internationellt använt instrument för identifiering av personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Det används exempelvis inom primärvård och CAGE har översatts till åtskilliga språk. En SBU-rapport från 2015 fann stöd för vissa program inom skola och samhälle för att förebygga framtida missbruk.
Alkoholkonsumtion och hälsa
Fetalt alkoholsyndrom är en sjukdom med permanenta fosterskador som uppstått efter att kvinnan druckit alkohol under graviditeten. Det är okänt hur mängd, frekvens och tidpunkt som alkoholintaget äger rum spelar in på allvarlighetsgraden av missbildningarna och därför är rekommendationen att helt avhålla sig från alkoholen under graviditeten. Alkoholen passerar placentan och skadar därigenom det växande fostret, vikt och tillväxt drabbas liksom ansiktsförändringar, skador på nervsystemet vilket kan skapa mentala, psykiska eller beteendemässiga problem. Amerikanska läkarförbundet (JAMA) definierar alkoholism som "en primär kronisk sjukdom karaktäriserad av nedsatt kontroll över sitt drickande, besatthet av drogen alkohol, användandet av alkohol trots allvarliga konsekvenser och störda tankemönster." WHO har uppskattat att ca 140 miljoner människor i världen är alkoholister. Forskning tyder på att alkoholism hos båda könen är bestämt till ca 50-60 % av generna och 40-50 % av miljöfaktorer. Alkoholkonsumtion leder till brist på tiamin, vilket i sin tur kan leda till allvarliga bestående neurologiska skador. Ett exempel på en sådan skada går under namnet Wernicke-Korsakoffs syndrom. Livsmedelsverket har följande rekommendation. Dessutom bör alkohol inte bidra med mer än 5 % av energiintaget (5 E%) hos vuxna. Öl, vin och sprit kan utlösa överkänslighetssymtom. Orsaken kans vara dels etanol, dels innehåll av biogena aminer, sulfiter och andra tillsatser. Dessutom kan alkohol potentiera annan födoämnesöverkänslighet, till exempel mot skaldjur, på grund av alkoholens effekt på resorptionen av födan. Många migränpatienter uppger att vin kan utlösa deras symtom. Överkänslighetsreaktioner mot ren etanol kan förekomma men är sällsynt. En betydligt mera vanlig ökad känslighet mot alkohol förekommer hos asiater (kineser, japaner, koreaner), Omkring halva befolkningen i dessa länder har en ärftlig brist på ett enzym, aldehyd-dehydrogenas, som är involverat i etanolmetabolismen. En ökad nivå av acetaldehyd ger bland annat rodnad i ansiktet (flush), hjärtklappning och muskelsvaghet. Svavelföreningar kan orsaka överkänslighetsreaktioner hos känsliga personer, främst astmatiker. Särskilt den fria, gasformiga svaveldioxiden kan kraftigt påverka redan känsliga slemhinnor i luftvägarna. Sorbinsyra och sorbater kan hos känsliga personer ge hudirritation och rodnad kring munnen. Färgämnen är en grupp tillsatser som kan vara orsak till överkänslighet. De kan bland annat ge upphov till hudutslag och astma. I Campari ingår färgämnet karmin, som framställts av koschenillsköldlöss, och kan ge allergiska reaktioner. Den biogena aminen histamin i vin kan orsaka reaktioner. Även om halterna av histamin i vin är förhållandevis låga kan reaktionerna vara kraftiga då alkohol har en synergistisk (förstärkande) verkan. I många fall kan ett glas vin vara tillräckligt för att orsaka ett migränanfall. Under senare år har diskussionen kring eventuella positiva effekter av en måttlig alkoholkonsumtion tilltagit. Många forskare ställer sig positiva till en måttlig och regelbunden alkoholkonsumtion, i synnerhet för äldre personer. Några av de potentiellt positiva effekterna av en måttlig alkoholkonsumtion är följande. Barn, ungdomar, gravida och ammande rekommenderas att avstå. Minskning av hjärt-kärlsjukdomar, såväl förebyggande som lindrande vid symptom. Små mängder alkohol verkar under vissa förhållanden avstressande och kan därmed förhindra en stressutlöst förhöjning av plasma-ACTH och kortisol. Förebyggande mot typ 2-diabetes. Förväntad livslängd: Statistiskt sett, har personer med måttlig och regelbunden alkoholkonsumtion en något högre förväntad livslängd. Orsakssambanden är dock ej klarlagda och pekar åt olika håll. Redan tidigare sjuka personer med kort förväntad livslängd tvingas ofta avstå från alkohol - å andra sidan ärökare större konsumenter av alkohol.
robert-lepage-skriver-historia-i-paris
En kanot glider sakta strax ovanför scenen i naturens tystnad där endast enstaka fågelkvitter hörs. En man, hemmahörande i en kanadensisk ursprungsbefolkning, spelar in ljuden, kanske för att kartlägga det som är på väg att försvinna. Nästa scen klargör kontroversen, ett gäng skogshuggare med dånande motorsågar fäller träd i rasande fart, det sista trädet är en vackert utsirad totempåle. Med Robert Lepages samarbete med Ariane Mnouchkines legendomsusade Théâtre du Soleil skrivs teaterhistoria. Lepage börjar bli politisk. Med sin enmansshow 886 skildrade han hur den fransktalande minoriteten har förtryckts i Kanada under det sena 1900-talet. Med Kanata handlar det om landets ursprungsbefolkning som har behandlats med samma grymhet som australier eller nya zeeländare har behandlat aboriginer respektive maoris. Det så kallade civiliserandet har lett till att dessa har gått ner sig i alkoholism, drogberoende och prostitution. Samma sak i Kanada. Uppsättningen ställdes först in eftersom den väckte protester från den kanadensiska ursprungsbefolkningen kring representation. Samtal mellan Lepage, Mnouchkine och hövdingar ledde dock till att man kunde återuppta arbetet. I Frankrike är detta slags diskussioner ganska sällsynta, och Mnouchkines ensemble är milt uttryckt mångkulturell. Men som Lepage sagt i en intevju, ingen äger en kultur. Och endast nationalistiskt anstrukna grupper kan hävda att en kultur är stabil över tid. De smidiga scenövergångarna förvandlar en polisstation till en grisfarm på fyra sekunder. Problemet är dramatiserat i uppsättningen via två unga konstnärer, hon en målare, han en aspirerande skådespelare. De hyr ett loft i Vancouver, mitt i ett av de värsta områdena i staden. Miranda och Ferdinand, vars naivitet markeras av namnen som är lånade från Shakespeares Stormen, blir publikens ingång till historien. Flickor försvinner, polisen gör ingenting. Det visar sig att det finns en massmördare i grannskapet, en grisfarmare som lockar dem med knark för att sedan mörda dem i sin husvagn och ge liken som föda till svinen. Scenerna visar knarkarkvarteren, polisstationen, förhör med släktingar till de försvunna flickorna, som alla kommer från olika ursprungsbefolkningar och har hamnat i prostitution på grund av sitt drogberoende. Miranda vill göra en utställning med porträtt av de hundratals försvunna, vilket leder till problem med representation. Ferdinands skådespelarförsök handlar mest om dråpliga försök att lära sig amerikansk gangster-engelska. Historien är stark, inte minst tack vare Lepages förmåga att berätta i bilder. Här möter vi den ena suggestiva bilden efter den andra. De smidiga scenövergångarna förvandlar en polisstation till en grisfarm på fyra sekunder, liksom ett socialkontor blixtsnabbt blir en gränd med soptunnor. En drömsekvens med en kanot som lyfts upp och sedan vänds upp och ner där de båda skådespelarna i ultrarapid firar ner sig är anslående. Allt detta utan Lepages sedvanliga high tech, här får den 32 man starka ensemblen skifta scener för hand. Första delen spelas till mitten av februari, av allt att döma kommer det minst en del till och med all säkerhet kommer hela cykeln en gång att framförs i ett sträck. Kanata – episod 1: Kontroversen. Manus & regi: Robert Lepage. Scenografi: Ariane Sauvé, m fl. I rollerna: Vincent Mangado, Sylvian Jailloux, Omid Rawendah, Taher Bahig, Martial Jacques, m fl. Scen: Théâtre du Soleil, Paris.
Edgar Allan Poes död
Den 27 september 1849 lämnade Poe Richmond, Virginia på sin väg hem till New York. Det är inte känt var Poe befann sig förrän en vecka senare den 3 oktober, när han hittades på Baltimores gator, yrande utanför Ryan's Tavern, ibland kallat Gunner's Hall. Personen som hittade honom, en tryckare vid namn Joseph W. Walker, skickade ett brev till Dr. Joseph E. Snodgrass, en bekant till Poe, med begäran om hjälp. Snodgrass hävdade senare att anteckningen sade att Poe befann sig "i ett tillstånd av djurisk förgiftning," men originalbrevet visar något annat. I Poes dåliga tillstånd nämnde han en fru han hade i Richmond. Han kan ha hallucinerat och trott att hans fru Virginia Clemm Poe fortfarande var i livet, eller kan ha syftat på Sarah Elmira Royster, som Poe nyligen hade friat till. Han visste inte vad som hade hänt med hans väska med tillhörigheter, som han för övrigt hade lämnat efter sig vid Swan Tavern i Richmond. Moran rapporterade att Poes sista ord var "Herre, hjälp min arma själ" ("Lord, help my poor soul") innan han dog den 7 oktober 1849. Berättelserna ändrade till och med datumen. Vid olika tidpunkter hävdade Moran att Poe togs till sjukhuset den 3 oktober kl 17, den 6 oktober kl 21, eller den 7 oktober (dagen då han dog) "klockan 10 på eftermiddagen." För varje publicerad berättelse hävdade han att han hade sjukhusets handlingar som referens. En sökning efter sjukhushandlingar hundra år senare, specifikt efter en officiell dödsattest, gav inget resultat. Vissa kritiker hävdar att Morans motsägelser och felaktigheter enbart berodde på bristande minne, en oskyldig önskan att romantisera, eller till och med senildemens. Vid den tid då han skrev och offentliggjorde sin sista redogörelse 1885 var Moran 65 år. Den exakta orsaken till Poes död är omstridd men många teorier finns. Många biografier har tacklat frågan och lanserat olika slutsatser, från Jeffrey Meyers bedyrande att det var hypoglykemi till John Evangelist Walshs konspiratoriska teori om en mordkomplott. Det har också föreslagits att Poes död kan ha varit ett självmord på grund av depression. År 1848 dog han nästan av en överdos laudanum, som då var allmänt tillgängligt som lugnande och smärtstillande medel. Det är oklart om detta var ett verkligt självmordsförsök eller bara en felberäkning av Poe, men det var inte orsaken till Poes död ett år senare. Snodgrass var övertygad om att Poe dog som en följd av alkoholism och gjorde mycket för att sprida denna tolkning av händelserna. Han var dock anhängare av nykterhetsrörelsen och såg Poe som ett användbart exempel i sitt arbete. Snodgrass skriverier om ämnet har dock visat sig otillförlitliga. Moran motsade Snodgrass genom att i sin egen redogörelse från 1885 hävda att Poe inte dog under inflytande av något rusmedel. Moran hävdade att Poe "inte hade den minsta lukt av sprit i sin andedräkt eller på sin person." Trots detta rapporterade några tidningar vid tiden Poes död som "hjärnstockning" ("congestion of the brain") eller "hjärninflammation" ("cerebral inflammation"), termer som användes som eufemismer för dödsfall av vanhedrande orsaker såsom alkoholism. I en psykologisk studie av Poe föreslog en psykolog att Poe var dipsoman, och led av återkommande anfall som ledde till utsvävningar, ofta med alkohol, där personen inte kan minnas vad som har hänt henne eller honom. Karakteriseringen av Poe som alkoholist är dock omstridd, både som dödsorsak och vad gäller hans liv i övrigt. Poe var mycket lättpåverkad av alkohol och blev berusad efter bara ett glas vin, han hade varit utan alkohol flera månader åt gången och tycktes inte ha någon böjelse för det. Enligt denna teori drack Poe endast på grund av olyckliga händelser i sitt liv, som verkade finnas utan något slut. En ytterligare omständighet var att Poe var medlem i nykterhetsföreningen Sons of Temperance vid tidpunkten för sin död.
