Ångest
Detta innebär att ha ett förlängt fokus på negativa ångestväckande saker. Detta sker antingen genom oro/ruminering, att ha fokus på potentiella hot och/eller att använda sig av copingstrategier som vidmakthåller ett fokus på det negativa. Dessa är våra uppfattningar om våra tankar, det vill säga våra metakognitioner. Hur vi ser på våra tankar avgör hur vi reagerar på dem och hanterar de som dyker upp. Vi kan ha metakognitiva antaganden om att det är bra att hålla fokus på de negativa tankarna (exempelvis att det är förberedande att oroa sig), att oro är okontrollerbart och/eller att tankar kan medföra en reell fara (exempelvis "om jag oroar mig för mycket kan jag bli galen"). Alla kan få negativa, ångestväckande tankar, men det är våra metakognitiva antaganden som avgör hur vi reagerar på dem och därmed hur de påverkar oss. Detta går ut på att inte vara i tankar och känslor utan att observera dem så som de är utan att engagera sig i dem (då ett engagemang skulle innebära ett utökat fokus på det jobbiga). Detta är vår förmåga att rikta vår uppmärksamhet, vilket är avgörande för att styra om uppmärksamheten från det negativa till något annat eller till att se på tankarna ur ett metakognitivt läge. Ångest anses beröra nervbanor i amygdala och hippocampus. Med datortomografi har man kunnat observera att personer som möter obehagliga och potentiellt skadliga stimuli, som till exempel en obehaglig lukt eller smak, får ett ökat blodflöde i dessa delar av hjärnan. I dessa situationer rapporterar försökspersonerna också en lätt ångest. Detta visar att ångest kan vara en skyddsmekanism som är utformad för att hindra att organismen utsätts för fara, till exempel genom att man äter ruttnande föda. Att förstå vad som faktiskt händer i kroppen är av avgörande betydelse för att slippa ångest. Det handlar inte om en oförklarlig kraft eller en mystisk makt - som det mycket väl kan upplevas som - utan framför allt om en oftast omedveten anspänning. Den yttersta orsaken kan vara (omedvetna) kroppsliga signaler som misstolkas som hotande. Inom psykiatrin kategoriseras en grupp ångestrelaterade störningar som ångeststörningar. Dessa inkluderar paniksyndrom med eller utan agorafobi, agorafobi utan paniksyndrom, specifika fobier, social fobi, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, akut stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom och substansbetingat ångestsyndrom. Ångest kan också vara helt biologiskt betingat och uppkomma som symtom på sjukdom eller droger, se organisk psykisk störning och drogutlöst psykisk störning. I sådana fall orsakar en förändrad hjärnaktivitet (t.ex. abstinens, en hjärntumör eller endokrin rubbning) dessa symtom. Ångest är ett centralt begrepp inom den existentiella filosofin. Filosofer som Søren Kierkegaard, Martin Heidegger och Hans-Georg Gadamer framhåller ångesten som en grundsituation i tillvaron. Ångesttillstånd pekar snarare mot att synliggöra frågan om varats och intets mening. Dödsångesten handlar om att eftersom människan kan tänka har hon/han med döden att göra. Ett nära samband finns i ångest med känslan att vara trängd och utlämnad åt det främmande. Tillvaron känns kuslig, otrevlig och hemlös. Det är något gåtfullt att kunna närvara, vara vaken och medveten. Människan behöver kvalen för att ge sig själv gestalt. Idag avskiljer sig människan alltmer från naturens helhet genom att "glömma" döden. Människans har även en förmåga att använda logos och språket, vilket innebär att människan har en distans till sig själv. Dessa faktorer ökar livsångesten. Ångesten växer idag vilket kan förstås som att vår tid har ökat människans behov av säkerhet. Religionerna lämnar ett tomrum efter sig när de avlöses av vetenskapen som inte kan ge svar på den utsatthet som finns i tillvaron trots allt. Livsångesten kan sedan driva in oss i ängsligheten samt rädsla och skräck, vilket snarare är psykiatrins område.
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel är de inledande raderna i den första dikten i diktsamlingen Ångest (1916) skriven av Pär Lagerkvist. Samtliga dikter i samlingen saknar namn/titel och brukar därför hänvisas till med hjälp av deras inledande rader, till exempel de kända "Ångest, ångest är min arvedel" och "Min ångest är en risig skog". Lagerkvist hade år 1913 publicerat manifestet Ordkonst och bildkonst som förtydligade och argumenterade för vad han menade att modern diktning borde handla om och sträva mot. Han vände sig mot det realistiska i den samtida litteraturen och vad han upplevde som "dekadens." Dikterna i Ångest som kom ut tre år senare var hans egen konkretisering av manifestet. De saknade helt de traditionella dragen som exempelvis rim och deras bildspråk var helt nytt och ofta provocerande. Det finns två stycken äldre dikter som tjänat som bakgrund/kontrast till just Ångest är min arvedel och som i form och innehåll påverkat Lagerkvists utformning av den: Erik Axel Karlfeldts Längtan heter min arvedel från 1901 och Verner von Heidenstams Sverige från 1899. Karlfeldts dikt inleds med följande rader. Längtan heter min arvedel,slottet i saknadens dalar.Sakta ett underligt strängaspel tonar igenom dess salar. Heidenstams dikt inleds med. Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,vår längtans bygd, vårt hem på jorden!Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,och dåd blev saga, men med hand vid handsvär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden. Att jämföras med det första stycket i Ångest är min arvedel. Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand, nu stiga skogarna och stela höjder så kargt mot himmelens förkrympta valv. Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla. Att Karlfeldts dikt finns i bakgrunden är tydligt genom de närmast identiska formuleringarna. I Lagerkvists dikt har strängaspel i slottssalar bytts ut mot skrik i dunkla rum. Att Lagerkvist även utgått från Heidenstams dikt brukar motiveras med att de har nästan identiskt rytm och ordval. I båda fallen så ses detta som Lagerkvists markering mot en äldre form av traditionellt diktande med rimmad form, traditionellt bildspråk och konservativt innehåll. Dikten är på 23 korta rader med 2-8 ord per rad, fördelade på fyra stycken och med sammanlagt 108 ord. Diktens innehåll består av ett opersonligt diktjag som till en oförstående/ointresserad omvärld skriker ut sin själsångest. Det är en klaustrofobisk situation där diktjaget är begränsat och omgärdat i en hård och mörk miljö. Genom dikten försöker diktjaget att ta sig ur situationen ("jag river...", "Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna...") utan att lyckas. I den avslutningen upprepas den inledande meningen som ett bevis på misslyckandet att bryta sig ur situationen. Dikten får en sammanhållen form med hjälp av anaforer (upprepningar i början på meningar och rader). hur stelnat, svart och stilla. Jag famlar kring i detta dunkla rum. Jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar. Följande exempel på stilfigurer går att identifiera i dikten. Utmärkande för expressionistisk lyrik är en fokusering på det allmänna istället för den enskilda upplevelsen. Detta ofta formulerat som anklagande utrop gentemot en oförstående omvärld/lyssnare. "Ångest är min arvedel" uppvisar tydligt alla dessa drag. Omkastning: I de första meningarna hade den förväntade kombinationen varit "hjärtas sår" och "strupes skri" men istället skapar Lagerkvist formerna "strupes sår" och "hjärtas skri". Stegring: I diktens inledning "stelnar" miljön för att senare övergå till "hårt" och "kallt". Det finns också en stegring från börjans "jag famlar" till "jag känner" och "jag river". Besjälning i form av att föremål gör levande: "...mitt hjärtas skri i världen". Allitteration - upprepningar av stavelser i början av ord: "Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla".
Generaliserat ångestsyndrom
Generaliserat ångestsyndrom (eller GAD efter engelskans Generalized Anxiety Disorder) är en varaktig ångeststörning som kännetecknas av en generell och långvarig ångest. Till skillnad från rädsla har inte ångestkällorna objektivt sett legitimitet för andra, rädslan är inte adekvat. Dock kan ångestreaktionen ses som legitim när katastroftankarna tas med i beräkningen. Till skillnad från fobier är inte ångest knutet till en specifik situation eller annat stimuli. GAD är en tämligen vanlig psykisk störning, med en livstidsprevalens på 5,8 % i amerikanska undersökningar. Det finns en tydlig könsskillnad, med en överrepresentation för kvinnor på 2,5:1 (det går 2,5 kvinnor på varje man med GAD-diagnos). Det finns en stor komorbiditet mellan GAD och andra ångeststörningar som exempelvis tvångssyndrom och social fobi, och också till affektiva sjukdomar som depression, vilket kan förklaras dels av att underläggande mekanismen för olika psykiska åkommor kan densamma och att diagnoser inte är särskilda grupper av symtom utan mer att personen har mer eller mindre symtom generellt. Den behandling som hittills visats ha bäst effekt är metakognitiv terapi. Även då det skiljer sig från individ till individ har många med ångestproblematik katastroftankar som grund för sin ångest. Att jobbiga tankar, olämpliga impulser och hemska bilder dyker upp för sinnet är allmänmänskligt och det som gör att det bara leder till ångest för vissa är ett ihållande eller förlängt fokus på dessa tankar och bilder som dyker upp. En del ser på oro som något användbart då de tror att oron kan förbereda dem för eventuella problem som kan dyka upp. I terapi kan en med ångest få hjälp att se hur den kan vara förberedd utan att oroa sig. En annan anledning till att bara vissas negativa tankar leder vidare till ångest är att de behåller sitt fokus på det jobbiga i syfte att hålla koll på det. (Detta är även förekommande hos de med social ångest genom att de har ett stort fokus på sig själva och eventuella saker de sänder ut och visar upp för andra, om du skulle hålla fokus på något jobbigt är det bara naturligt att en jobbig känsla följer). En del har även uppfattningen att tankar berättar nånting om verkligheten, vilket kan göra olämpliga impulser extra jobbiga eftersom de tolkas som någonting personen vill göra ("Varför skulle jag tänka detta om jag inte ville göra det?"). Ett exempel på detta är impulsen att hoppa ut från en hög höjd, som många kan känna igen sig i. Om denna impuls skulle tolkas som ett vittnesmål om en faktiskt vilja är det inte långt bort att bli rädd för sina egna impulser. Ytterligare något som kan leda till ångest ärädslan att få ångest. Denna oro för oro kallas meta-oro. Vanligt förekommande orosmål för meta-oro är att tro att en kommer dö av oro då den kommer att fortsätta öka okontrollerbart. Även rädslan för att bli psykisk galen är vanligt förekommande vid meta-oro. Symptomen på generaliserat ångestsyndrom är samma som ångest, det vill säga känslor av rädsla, oro och nervositet utan att det är adekvat i situationen. De flesta av de drabbade upplever obehag i maggropen eller i bröstet, muskelspänningar, ledsenhet, oro, illamående, svettningar, yrsel, palpitationer och ibland darrningar. Dessa fenomen kan lika gärna utlösa och vidmakthålla ångest, som utösas av ångest, vilket är viktigt att förstå. Rädslan brukar kretsa omkring oro för att misslyckas, ge koncentrationssvårigheter och motorisk oro, samt kan yttra sig i somatisering såsom spänningshuvudvärk. Ångestnivån korrelerar ofta med graden av stress, varmed följer att generaliserat ångestsyndrom som regel uppträder hos människor som lever under kronisk stress och att symptomen varierar i svårighetsgrad och uttryck. Dock är ett ångesttillstånd mer långvarigt än en panikattack som varar någon minut. Vid generaliserat ångestsyndrom varar en ångestattack mellan några dagar till några månader.
Panikångest
Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar, vilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli. Minst tre panikattacker under en period av tre veckor krävs för diagnosen panikångest. Återkommande panikattacker utan synbart skäl är ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller droger, som till exempel hypoglykemi, giftstruma, ämnesomsättningsrubbningar, vissa neurologiska sjukdomar, vissa hjärtsjukdomar, drogpåverkan (till exempel koffeinförgiftning, alkohol, amfetamin, kokain), abstinens vid substansmissbruk, vissa typer av mediciner och bieffekter vid utsättning av narkotikaklassade läkemedel. Ett upplevt hot (vilket kan väckas av någonting i miljön eller av inre tankar, även om det går att säga att något i den yttre miljön väcker inre tankar) leder till ett ångestpåslag som i sin tur orsakar kroppssymtom (hjärtklappning, svettningar m.m.). När dessa kroppssymtom sedan tolkas som någonting negativt blir de ett upplevt hot som då spär på ångestpåslaget ytterligare. Detta blir en ond spiral som leder till en ökande ångest som till slut kulminerar i en ångestattack. En del av det kognitiva uppmärksamhetssyndromet (KUS) är hotmonitorering, vilket innebär att ha ett fokus på något som kan vara till skada (både fysisk och psykisk) för oss. KUS innebär även oro/ruminering och copingstrategier som slår tillbaka genom ett bibehållet fokus på det jobbiga. Oro inför situationer där en person kan uppleva ångest kan i sig väcka ångest och på så sätt bidra till den onda spiralen som beskrivs ovan. Att undvika dessa situationer är en copingstrategi som slår tillbaka genom att personen fortsätter hålla fokus på något som väcker en oro (vilket är hotmonitorering). Genom att man inte går in i KUS ges den onda spiralen ingen möjlighet att dra igång. Detta görs genom att fråga sig om tankarna för med sig nånting bra, om tankarna är sanna eller om tankarna verkligen är okontrollebara (allt beroende på personen). Sedan kan tankarna ses som tankar som man inte behöver engegera sig i, en hjälpande metafor kan vara att se tankar som en ringande telefon som inte behöver svaras på, eller som bakgrundsbrus. När tankarna inte får vidare uppmärksamhet (notera att de fortfarande kan dyka upp ibland) ersätts de snart av nästa spontana tanke som dyker upp, vilket medför att de ångestväckande tankarna inte får tillräckligt fäste för att orsaka betydande ångest. Samma teknik används för alla delar av KUS, oro, hotmonitorering och val av situation (copingstrategi). Det krävs både ångest och en oro för ens fysiska eller psykiska tillstånd för att det ska bli en full panikattack. Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panik, oro, inadekvat rädsla eller nervositet, vilken vanligtvis bara varar någon minut. Vanlig ångest kan komma smygande och pågå en längre tid, medan panikångest uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning. Ångestattacken visar sig som andra ångeststörningar, med ett påslag av perifera nervsystemet, vilket kan ge palpitationer, darrningar, yrsel, svårigheter att andas (dyspné eller takypné), svettningar (hyperhidros), rodnad, med mera, men de individuella variationerna är stora. Attacken går i vissa fall över när personen ger sig av från platsen där den utlösts. Efter attacken kan personen ha en stark rädsla för att en liknande attack skall återkomma. Den höga ångestnivån kan leda till dissociation, depersonalisation och derealisation, det vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt.
