Downs syndrom
Cancer är för personer med Downs syndrom inte en lika vanlig dödsorsak som hos andra amerikaner enligt en undersökning på nära nitton tusen avlidna personer med Downs syndrom i USA. De hade 93 % mer sällan cancer än en kontrollgrupp. Undantaget var leukemi och testikelcancer. Undersökningen visar även att livslängden nästan hade fördubblats mellan åren 1983 och 1997, från 25 till 49 år. I Sverige var livslängden cirka 35 år i början av 1970-talet och beräknas till 57 år på 1990-talet. Med hjälp av så kallad molekylärgenetisk metodik har man nu kunnat visa att det amyloidprotein som avlagras i hjärnan vid Alzheimers sjukdom styrs av gener på samma kromosom som är rubbad vid Downs syndrom (kromosom nr 21). Patienter med Downs syndrom utvecklar ofta Alzheimers sjukdom när de blir äldre. Amyloidprotein ingår som en viktig komponent i de senila placken och troligen i de förändrade nervcellerna vid Alzheimers sjukdom. Man har vid flera tillfällen på senare tid upptäckt att personer med Downs syndrom som utvecklat Alzheimers har fått fel diagnos. Dessa personer har i stället varit deprimerade eller haft autismliknande tillstånd som har med psykologhjälp och stimulans gjort att personerna har blivit av med sin diagnos Alzheimers. Personer med Downs syndrom är ofta kortvuxna. Barnet har en normal tillväxt under graviditeten och fram till sex månaders ålder. Därefter avtar tillväxthastigheten och barnet växer långsammare fram till tre års ålder. Därefter växer de normalt. Under puberteten växer de något långsammare än normalt. Forskningen om Downs syndrom fortsätter hela tiden, man använder sig mycket av möss under forskningssammanhangen. Anledningen till att man använder sig av möss är att deras genuppsättning är mycket lik människans. Forskare har till exempel lyckats få fram möss som visar symtom på Downs syndrom och som samtidigt stärker bevisen på att det är en extra kopia av kromosom 21 som är ansvarig för utvecklingsstörningen. European Down Syndrome Association har tagit initiativet till Internationella Downs syndrom-dagen. Den invigdes för första gången 21 mars 2006. Invigningen gick av stapeln med en stor fest i Brugge i Belgien. Ett sätt att uppmärksamma dagen är att bära olikfärgade eller udda strumpor. Downs syndrom har sitt namn efter John Langdon Down, den brittiske läkare som år 1866 blev den första att beskriva syndromet. Det var tidigt i hans karriär när han jobbade som medicinsk föreståndare på en institution för barn med inlärningssvårigheter som han upptäckte att barnen hade liknande ansiktsdrag. Down lyckades dock aldrig komma fram till orsaken till detta tillstånd. Efter Downs död 1896 fortsatte många med hans arbete, men på grund av den begränsade tekniken dröjde det till slutet av 1950-talet innan man kom fram till orsaken till tillståndet. Upptäckten att det hela berodde på en extra kromosom nr 21 gjordes av Jérôme Lejeune år 1959. Trisomi 21 (94 %). Det finns en extra lös kromosom 21 i samtliga celler. Trisomi 21 uppstår vid bildningen av könsceller, vid den sk. reduktionsdelningen som sker vid ägglossningen. Translokationstrisomi 21 (4 %). En extra kromosom 21 "sitter fast" med en annan kromosom (kromosom 13, 14, 15, 21 eller 22). Trisomi 21-mosaik (2 %). Är en blandning av vanliga celler och celler med kromosomavvikelsen trisomi 21. Partiell trisomi 21 (0,1 %). Detta betyder att en bit av kromosom 21 finns i tre uppsättningar i cellerna. Ett extra segment av kromosom 21 sitter på en annan kromosom. För tidigt född och/eller underviktig. Muskelslapphet (Hypotonus) (80 %). Långsamt utvecklad så kallad Mororeflex hos det nyfödda barnet. (Reflexen kan utlösas genom att man släpper barnets huvud bakåt. Barnet slår då ut med armarna och gör sedan en omklamringsrörelse). (85 %). Överrörliga leder (80 %). Rikligt med nackskinn (80 %). Epikantveck, även kallat mongolveck (därav benämningarna mongolism och mongoloid ): ett veck i inre ögonvrån.
Edwards syndrom
Edwards syndrom, även kallat trisomi 18, är en kromosomrubbning. Liksom vid Downs syndrom är det fråga om en trisomi, personer med Edwards syndrom har en extra kromosom 18. Detta är en av de få trisomier som över huvud taget inte är förenligt med liv, 95% av drabbade foster blir dödfödda. Sett till levande födda drabbar syndromet oftare flickor än pojkar och i Sverige rör det sig om en födsel per 6 000–7 000 födda barn. Denna trisomi medför många missbildningar, både på inre och yttre organ. Svår utvecklingsstörning brukar råda och 80 % av de drabbade dör inom ett år efter födseln. Endast ett fåtal lever mer än ett par år och ytterst få lyckas lära sig tala. Det är de svåra missbildningarna i kroppen och därmed dess funktioner som ligger bakom de höga dödstalen. En stor majoritet har till exempel hjärtfel.
XYY-syndrom
XYY-syndrom är ett genetiskt tillstånd när en man har en extra Y könskromosom. Oftast leder denna kromosomförändring inte till några ovanliga fysiska drag eller hälsoproblem. Personer med XYY är oftast längre än medellängden och flera centimeter längre än sina syskon och föräldrar. I några tidiga rapporter upptäckte man akne, men dermatologer specialiserade på akne tvivlar nu på något samband. Testosteron-värden är normala hos XYY-män. De flesta XYY-män har normal sexuell utveckling och normal fertilitet. Eftersom XYY inte märks genom tydliga fysiska drag, upptäcks tillståndet oftast genom att man genomför någon annan genetisk undersökning. XYY-pojkar (och män) har en ökad risk för inlärningssvårigheter och fördröjda tal- och språkfärdigheter. Senare utveckling och uppträdandeproblem är också möjliga, men det varierar stort och är inte helt unikt för XYY. Tidigare trodde man att eftersom XYY-män var överrepresenterade i fängelser, så berodde detta på att XYY-män var våldsammare. Anledningen har i stället visat sig vara att XYY-män i medel har lägre IQ och därför oftare blev bestraffade. De är dessutom markant längre, vilket underlättade identifiering. XYY ärvs inte utan tillkommer genom en mutation i tillverkningen av spermier. Det blir en förändring vid delningen som medför att spermien får två Y-kromosomer till skillnad från det normala tillståndet, med en Y-kromosom. Ungefär en av tusen pojkar föds med XYY, oberoende av föräldrarnas ålder. Första rapporten om en man med XYY gjordes 1961 av Dr. Avery A. Sandberg och hans medarbetare i Buffalo, New York. Detta upptäcktes av en slump när en karyotyp gjordes av en 44-årig man, eftersom hans dotter hade Downs syndrom.
Intellektuell funktionsnedsättning
För att fastställa en intellektuell funktionsnedsättning utgår man enligt DSM 5 ifrån tre kriterier. I tidigare versioner av DSM såsom DSM-IV lades ett större fokus på uppmätt IQ för diagnosticering och specificering av intellektuell funktionsnedsättning. I DSM 5 baseras bedömningen inte lika mycket på uppmätt IQ, utan är istället en kombination av uppmätt IQ och klinisk bedömning av funktionsnivå. I undantagsfall sker det även att personer med IQ strax under 70- inom regel skulle ha varit intellektuellt funktionsnedsatta fast antas som svagt begåvade om de har godare grunder som inte förefaller för majoriteten av personer med intellektuell funktionsnedsättning. I nu aktuella diagnosmanualer (ICD-10, DSM 5) skiljer man på lindrig intellektuell funktionsnedsättning (IQ 55-70), måttlig intellektuell funktionsnedsättning (IQ 35-55) och grav intellektuell funktionsnedsättning (IQ <, 35) även om DSM 5 inte definierar dessa kategorier i termer av IQ-poäng utan individens funktionsförmåga inom tre domäner: konceptuell, social och praktiska. Många personer med intellektuell funktionsnedsättning har även andra funktionsnedsättningar såsom rörelsehinder eller sämre syn. Hjärnskador av typen cerebral pares (CP-skada) innebär inte i sig själv intellektuell funktionsnedsättning, men många av de drabbade har även intellektuell funktionsnedsättning. Det finns många olika orsaker till intellektuella funktionsnedsättningar och i de flesta fall går det ej att finna någon orsak. En av de vanligaste påvisbara orsakerna var förr att barnet drabbats av syrebrist under graviditet eller under förlossningen. Det är med förbättrad förlossningsvård mer sällsynt idag, men i gengäld har förekomsten av hjärnskador till följd av mycket tidig födsel ökat. En annan orsak är genetiska avvikelser vilka ibland är ärftliga. Även ämnesomsättningsrubbningar kan i specifika fall leda till intellektuell funktionsnedsättning. Detta kan ofta behandlas med en strikt diet. Missbildningar av hjärnan och skallen (microcefali) kan leda till att hjärnan inte utvecklas normalt och omfattande funktionsnedsättningar kan uppstå. Ovanliga progredierande (framskridande) hjärnsjukdomar kan även orsaka flerfunktionsnedsättning. Inavel och kusingiften ger klart förhöjd risk för intellektuell funktionsnedsättning.Mall:Ref?Därför är intellektuell funktionsnedsättning betydligt vanligare i etniska grupper där kusingifte är vanligt. Förändringar i arvsmassan är en förutsättning för mänsklig utveckling i darwinistisk mening. Dock blir en del förändringar så omfattande att dna:t ej längre förmedlar en funktionell genetisk kod. Ibland blir det rejäla molekylära fel på dna-molekylen, såsom att en arm sticker ut eller att stora segment bytt plats. Följden av de flesta kända kromosomavvikelser varierar men har en del gemensamheter, t.ex., en diffus global påverkan på hela den biologiska organismen, vilket tar sig uttryck i att bland annat förändringar i cirkulationssystemet och centrala nervssystemet är vanliga. Kromosomförändringar kan vara nedärvda och förändringens uttryck följer vanliga genetiska lagar (Mendel) men är ofta, speciellt vid mer drastiska uttrycksformer, följden av en spontan mutation. Förändringen har oftast skett i gonaden, i den första sammansmältningen eller i någon av de allra första celldelningarna. Människans celler har normalt 46 kromosomer i 23 par. Den vanligaste kromosomavvikelsen som leder till intellektuell funktionsnedsättning är Downs syndrom (Trisomi 21). Tri står för tre och somi för kroppar, d.v.s., kromosompar nr 21 har tre i stället för två kroppar (vilka vi idag känner som dna-molekyler). Denna extra molekyl kan dras med på i princip tre olika sätt och mängden påverkade celler kan variera (mosaikism). Endast en ovanlig variant är ärftlig. Personer med Downs syndrom har oftast lindrig till grav intellektuell funktionsnedsättning.
Trisomi
Trisomi är en typ av kromosomrubbning, som innebär att man har tre exemplar i stället för det normala två av någon kromosom i sina celler. Den vanligaste trisomin är den för kromosom 21, vilket ger upphov till Downs syndrom. En äldre term för Downs syndrom är mongolism och då kallades en person som hade syndromet för mongoloid eller mongolid. Uttrycket uppfattas idag som kränkande. Uttrycket mongolism uppkom på grund av det så kallade mongolvecket. Vecket vid ögat som personer med Downs syndrom har, vilket också är vanligt hos folk med östasiatisk bakgrund. Andra trisomier är Edwards syndrom (trisomi 18) och Pataus syndrom (trisomi 13). Trisomierna brukar medföra utvecklingsstörning och kroppsliga missbildningar. Deras allvarlighet beror på typ av trisomi (Downs syndrom är lindrigt i jämförelse med de andra två exemplen, medan trisomier på andra kromosomer ger så grava missbildningar att de oftast ger upphov till missfall), och därtill på "grad" av trisomi. Det finns nämligen förutom vanlig trisomi även mosaicistisk trisomi, vilket innebär en extra kromosom i vissa men inte alla kroppens celler, och partiell trisomi, vilket innebär en del av en extra kromosom i cellerna i stället för en hel sådan. Sådana trisomiformer kan innebära lindrigare handikapp.
Fosterdiagnostik
Fosterdiagnostik är samlingsnamn för olika undersökningar på mänskliga foster som utförs när de befinner sig i moderns livmoder. Olika undersökningar används under olika delar av graviditeten och för olika frågeställningar. Vanligt använda metoder är analyser av ultraljudsundersökning av livmodern och fostervattensprov. Rutinkontrollen med ultraljud företas I Sverige kring vecka 18 för att beräkna tidpunkten för förlossningen eller att konstatera om ett foster vissa har allvarliga skador eller riskerar att utveckla svår sjukdom. Vissa sjukdomar hos fostret kan behandlas redan innan barnet är fött. Även moderkakans läge i livmodern undersöks för att kunna förhindra det för modern livshotande tillståndet placenta praevia, dvs. att moderkakan ligger "i vägen" för fostrets passage ut genom förlossningskanalen. I debatten om fosterdiagnostiken har vissa farhågor framförts om den etiska problematiken och om effekterna på sikt, jämförelser har ibland gjorts med den kontroversiella tvångssteriliseringen. KUB-test (eller kombinerat ultraljud och biokemiskt prov) används för att bedöma sannolikheten för bland annat Downs syndrom. Ett antal nyare metoder för att bedöma både Downs syndrom och andra trisomier finns. Vilka som erbjuds att göra undersökningen är olika inom olika regioner och landsting. År 2016 erbjöd man i Sverige ultraljud till alla gravida kvinnor kring vecka 18, och vissa landsting även utökad ultraljud i samband med KUB-undersökning. Olika genetiska metoder som KUB kan användas för att upptäcka kromosomala fel eller andra genetiska avvikelser. Ett antal olika metoder för fosterdiagnostik finns, men olika fördelar och nackdelar. Det traditionellt använda i Sverige är ett så kallat kombinerat ultraljud och blod-test: KUB-test. Diagnostiskt ultraljud erbjuds idag för alla gravida kvinnor i Sverige kring vecka 18. Ultraljud kan visa fostrets ålder och förväntad förlossingsdatum, samt påvisa vissa missbildningar i foster såväl som moderkaka. En metod som används vid ultraljudsdiagnostik är nackuppklarningstest (NUPP). Invasiv fosterdiagnostik innebär oftast att man tar ett fostervattenprov och analyserar vävnad med hjälp av olika genetiska analysmetoder. Karyotypering är en form av genetisk analys som innebär att man färgar in kromosomer från fostret för att kunna upptäcka olika kromosomala avvikelser under mikroskop. Detta är den traditionellt använda analysmetoden vid diagnostik av fostervattenprov. Den kan upptäcka avvikelser såsom trisomier som kan orsaka Downs syndrom, Edwards syndrom, eller Pataus syndrom. Tillförlitligheten när karyotypering används för att upptäcka trisomier är hög, men otillräcklig för andra kromosomala avvikelser. Mikroarrayanalys är en nyare form av genomisk analys som innebär mer detaljerad information om fostrets genuppsättning. I en SBU-rapport från 2016 visades att avvikelser i hjärta eller flera organsystem kunde mer noggrant identifieras med mikroarray än ett antal andra undersökningmetoder. Detta höll dock inte för fall då kromosomavvikelserna berodde på hög ålder hos den gravida, oro, eller annars hög sannolikhet för kromosomavvikelse i tidigare KUB-test. Icke-invasiv fosterdiagnostik (non-invasive prenatal testing, NIPT) är en nyare form av test, vilket innebär att man tar blodprov från den gravida kvinnan. NIPT kan då upptäcka de vanligaste kromosomavvikelserna hos fostret. Detta har flera fördelar jämfört med tidigare metoder: det är enkelt, riskfritt och kvinnan får ett tillförlitligare beslutsunderlag än vid KUB. Fostervattensprov kan undvikas i större utsträckning, vilket innebär lägre risk för missfall och minskat obehag för kvinnan. NITP-test kan utföras redan i graviditetsvecka 9-10. I de fall NIPT-test visar på kromosomavvikelse finns det goda skäl att genomföra provtagning från moderkaka eller fostervatten. NITP kan i ett fåtal fall ge falskt positiva- eller negativa, även om NIPT-testets tillförlitlighet är hög.
