Förstoppning
Förstoppning, obstipation, är ett tillstånd av att antingen avföring kommer sällan (färre än tre gånger i veckan) eller att den är hård i konsistensen, om tillståndet varar i mer änågon vecka. Förstoppning är ett symtom på ett flertal olikartade sjukdomar. Förstoppning innebär att avföring förekommer sällan eller att den är hård. Till symtombilden kan föras att avföringen upplevs vara otillräcklig vid tömning på toalettbesök och eller att den är svår att få ut. Förstoppningen kan göra magen uppsvälld, orsaka magsmärta samt ge illamående och kräkningar. För somliga personer varvas förstoppning med diarré. Förstoppning uppkommer för att avföring stannar kvar för länge i tjocktarmen. Av den anledningen tar colon upp för mycket vatten från avföringen. Detta beror ofta på att tarmrörelserna är långsamma. Vätskebrist, fiberfattig kost, stillasittande livsstil, viss medicin och näringstillskott, irritabel tarm och stress utgör vanliga orsaker. Det kan också bero på att tarmpassagen är blockerad, neurologiska sjukdomar, problem med musklerna i bäckenbotten, och endokrina sjukdomar. Kvinnor som är gravida eller befinner sig i en viss fas i menstruationscykeln kan bli förstoppade. Det finns olika behandlingar mot förstoppning, beroende på orsak. Om orsaken är stillasittande livsstil och dålig kost, bör livsstilen bli mer hälsosam. Det finns livsmedel som fungerar milt laxerande som kan förbättra tillståndet vid kronisk förstoppning, framförallt fiberrika livsmedel som vetekli, bönor, ärtor, grovt bröd, müsli och frukt. För tillfällig förstoppning kan laxermedel vara auktioner/aktuellt/">aktuellt. Vissa laxermedel är tarmretande, vilket innebär att de irriterar tarmen och därmed ökar tarmrörelserna. Dessa medel är effektiva men kan samtidigt bli beroendeframkallande och bör därför inte användas regelbundet. Andra laxermedel smörjer tarm och avföring så tarmtömning underlättas. Osmotiska medel drar ut vatten i tarmen och gör avföringen lösare. Bulkmedel fyller ut tarmarna, som därmed får mer att arbeta med. Tillfällig förstoppning kan vidare behandlas med ett vattenbaserat lavemang. Lavemang kan också förebygga förstoppning genom att stimulera tarmmotorik. Vårdguiden om förstoppning. Apotekets produkter för att avhjälpa förstoppning.
Hirschsprungs sjukdom
Hirschsprungs sjukdom är en medfödd sjukdom som innebär att enteriska nervsystemets ganglier (plexus myentericus samt plexus submucosus) saknas i nedre delen av tjocktarmen. Det medför att peristaltiken saknas vid detta parti, vilket i sin tur medför att tarmarna ovanför detta parti blir kraftigt utvidgade. Symptomen som redan vid födseln kan iakttas är en uppsvullen buk samt svåra förstoppningar.
Heroin
Heroin eller diacetylmorfin är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, morfin. Till skillnad från morfin har heroin en högre fettlöslighet, vilket gör att heroinmolekylen (diacetylmorfin) snabbare passerar blod-hjärnbarriären och ger typiska effekter, som mycket kraftig eufori, samt apati, förstoppning, illamående och eventuell uppkastning, gåshud, sömnlöshet, mios. Ruset pågår under mindre än 10 minuter tills det går över till ett vanligt morfinrus som håller i sig cirka 4-5 timmar. Under ruset uppstår en våg av välbehag och tillfredsställelse. Heroin kan injiceras venöst medelst spruta, men det kan också sniffas genom näsan ("snorta"), administreras rektalt eller rökas genom att heroinet hettas upp och ångorna andas in. Drogen är mycket beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Heroin är narkotikaklassat och ingår i förteckningarna N I och N IV i 1961 års allmänna narkotikakonvention, samt i förteckning I Sverige. Den kemiska summaformeln för heroin är C21H23NO5. Heroin började tillverkas av läkemedelsbolaget Bayer AG 1899 som lanserade det som ett helt ofarligt och icke vanebildande medel för den som var beroende av morfin. Heroin var klassat som läkemedel i Sverige fram till 1964. Från och med 1988 blev själva användningen av narkotika förbjuden i lag och sedan 1993 kan en användare dömas till fängelse. Det var kemisten, britten Charles Robert Alder Wright som år 1874 uppfann diacetylmorfin, genom att koka ättika och morfin. Dock var det hans tyske kollega Felix Hoffmann som 23 år senare syntetiserade heroin för medicinskt bruk. Enligt en spridd uppfattning skulle varumärket Heroin ha baserats på grekiskans ήρως (hjälte) på grund av att konsumenten kände sig euforisk, men detta är inte belagt. I USA marknadsfördes produkten som hostmedicin på 1920-talet. detta var innan man var medveten om ämnets starka beroendeframkallande effekt. Testpatienter hade beskrivit effekten på ett sätt som fick läkemedelsföretaget att kalla sin nya medicin för heroin, "hjältinna". Medlet har förvisso (liksom morfin) en dämpande egenskap på hosta, men detta är inte ämnets främsta egenskap och som hostmedicin drogs medlet snabbt tillbaka. Svenska tullen klassificerade tidigare heroinbas som morfin klass III och det vita vattenlösliga heroinsaltet som morfin klass IV. Denna klassificering gäller inte längre. Den torkade mjölksaften från opiumvallmons omogna frökapsel kallas opium. Ur detta kan man utvinna ett ljusgult, kristalliskt pulver, morfin. Utvinning av heroin ur morfin sker i två steg: först framställs heroinbas genom att upphetta morfinet med ättiksyraanhydrid. Ur heroinbasen kan sedan heroinhydroklorid framställas genom användning av saltsyra. Med rökheroin menas att röka den brunaktiga heroinbasen. Heroinbasen kallas även brown sugar. Heroinbas är olösligt i vatten och för att injicera heroinbas måste en syra tillsättas. Detta sker samtidigt som drogen tillreds för injektion. Vanligt är att använda askorbinsyra eller citronsyra, varvid de vattenlösliga salterna heroinaskorbat respektive heroincitrat bildas. Effekten vid användning beror på om användaren har använt heroin förut. Första gångerna man intar heroin är kräkningar vanliga, samtidigt som ruset innebär en känsla av att alla bekymmer försvinner, all smärta, ångest, tristess och leda är borta, och personen känner en varm våg av lättnad och intensivt välbefinnande. Vid stora doser känner användaren sig varm, är omväxlande pigg och sömnig och känner sig torr i munnen. Ögats pupiller krymper till ungefär ett knappnålshuvuds storlek. Akut förgiftning med heroin är ofta del i en blandintoxikation med alkohol, andra droger och/eller narkotikaklassade läkemedel, framförallt lugnande medel, s.k. bensodiazepiner (t.ex. Flunitrazepam, Alprazolam m.fl.). Anledningen till detta riskfyllda blandmissbruk av både heroin och bensodiazepiner är att de signifikant ökar och förlänger heroinets effekt och rus.
Magsmärta
Magsmärta är smärta eller värk i buken. Det finns många inre organ i buken som kan orsaka smärtan, men magsmärtor kan också bero på exempelvis stress eller muskelvärk. Om smärtan är svår och uppkommer plötsligt, och man samtidigt kräks färskt eller koagulerat blod eller har svart avföring, är det ett akut vårdfall, liksom om smärtan är synnerligen svår eller oförklarlig. Akuta magsmärtor kallas akut buk eller för spädbarn kolik. Vid livshotande tillstånd förändras medvetandegraden, pulsen, andningsfrekvensen, och hudfärgen. Magsmärtor kan ofta härledas till bukens inre organ: mag- och tarmkanalen, levern, gallan, mjälten, urinvägarna, urinblåsan, njurarna, bukspottkörtel, inre könsorgan (prostata, livmoder, äggstockar, äggledare), och ibland yttre könsorgan. Nedre delen av aorta löper genom buken. Man kan uppleva smärta i buken på grund av problem i organ som ligger nära buken, exempelvis lungorna eller hjärtat. Smärta upplevs inte alltid härröra från det ställe där en sjukdom eller skada sitta, vilket när det avviker kallas refererad smärta. När smärtan kommer från inre organ kallas tillståndet viskeral smärta. Vid viskeral smärta är det vanligt med ett påslag av autonoma nervsystemet, vilket yttrar sig i hyperhidros, illamående och att blodtrycket stiger, och att smärttypen är molande eller kolikartad. Problem med föda såsom matsmältning (förstoppning och gaser), tarmvred, matallergi och förgiftning, och magsjuka kan yttra sig i magsmärtor. Andra orsaker kan vara exempelvis infektioner, inflammationer, tumörer, cystor, bråck, invagination, torsion, stenos, konkrement, blodpropp, neuralgi, spasmer, kramper, muskelbristningar, hematom, emfysem, och ruptur. Stress kan yttra sig i magsmärtor. Detta gäller både tillfällig stress och långvarig. Irritabel tarm, dyspepsi, och magneuros kan ha sådan orsak. Orsaker till akuta tillstånd som ger magsmärta som symtom innefattar hjärtsjukdomar, ovarialtorsion, testistorsion, utomkvedshavandeskap, lungemboli, lunginflammation, aortaaneurysm, njurbäckeninflammation, bukspottkörtelinflammation, magsår, tarmvred, och inre rupturer. Om smärtan förvärras av att andas, tyder det på pleuristisk bröstsmärta, vilket exempelvis kännetecknar lungemboli.
Kodein
Kodein, C18H21NO3, är ett smärtstillande ämne, ett morfinderivat, tillhörande gruppen opiater. Kodein är en av de naturliga opiaterna i opiumvallmo. Jämfört med de besläktade ämnena heroin och morfin, har kodein lägre potens. Den biokemiska förklaringen till att kodeins verkan är densamma som den för morfin, är att kodein omvandlas till morfin i kroppen. Vanligtvis används läkemedel med kodein för behandling av svårare huvudvärk (till exempel migrän), benbrott och andra typer av måttlig till svår smärta. Kodein omvandlas i kroppen till morfin. Farmakologiskt binder kodein till samma opioidreceptorer. Vissa människor saknar det nödvändiga enzymet för omvandlingen till morfin, och för dessa har kodein liten effekt. Omkring 1 % av den vita befolkningen är så kallade ultrasnabba metaboliserare och har i stället dubbla uppsättningar av enzymet. Detta leder till att kodeinet oavsett läkemedelsmängd har mycket kraftigare effekt, eftersom kodeinet då omvandlas till mer morfin än vad som normalt är fallet. Halter av kodein i blodet tillsammans med alkoholintag kan orsaka andningsdepression. Vanlig biverkning - som med andra opiater - är förstoppning. Kodein är beroendeframkallande. Hur lång tid beroendeutvecklingen tar varierar, stora doser kodein framkallar mycket snabbare ett begär än kodein för medicinskt bruk i terapeutiska doser. Abstinensbesvären kan vara både fysiska och psykiska, men är sällan lika kraftiga som vid rent morfinmissbruk. Vid missbruk av kodeintabletter som också innehåller paracetamol (till exempel Citodon, Panocod) riskerar missbrukaren leverskador på grund av paracetamolet. Risken för beroende av kodein är mycket liten jämfört med risken för beroende av heroin eller morfin, men risken är ändå påtaglig, särskilt vid långtidsanvändning. I Sverige är alla preparat innehållande kodein narkotikaklassade. Alla läkemedel innehållande kodein är receptbelagda och särskild receptblankett krävs. Exempel på sådana läkemedel är Treo Comp och Citodon som vardera innehåller 30mg kodein. I en ekvipotenstabell motsvarar 30mg kodein 3-4,5mg morfin, resten bryts ned till det overksamma ämnet norkodein och passerar via njurarna ut ur kroppen.
Sviskon
Sviskon eller katrinplommon (Prunus domestica ssp. domestica) är en underart av plommon som är särskilt lämplig för torkning. Orden syftar oftast på den torkade frukten, för vilken sviskon är handelsnamn. I denna betydelse kan även andra plommonsorter användas. Frukterna är små, ovala med spetsig topp och har blå eller blåviolett färg. Kärnan lossnar lätt och fruktköttet är fast. Frukterna har högre sockerhalt än andra plommonsorter. Dessa egenskaper gör sviskonen lämpliga för torkning och de har oftast odlats just för det. Torkade sviskon ingår som ingrediens i vissa maträtter såsom grytor, såser och efterrätter. De äts även som de är vid förstoppning för sin milt laxerande effekt. I Disneys tecknade serier om Kalle Ankas universum är en av medlemmarna i Björnligan förtjust i sviskon. Sviskon kommer via lågtyska från senlatin damascena (pruna), '(plommon från) Damaskus'. Katrinplommon kommer från tyska Katharinenpflaume eller franska prune de Sainte Cathérine, troligen med namn efter något helgon med namnet Katarina.
Hålrot
Hålrot (Aristolochia clematitis) är en växtart i familjen piprankeväxter och förekommer naturligt från centrala, till östra och sydöstra Europa, norra Turkiet och Kaukasus. Den odlas ibland som trädgårds- eller medicinalväxt i Sverige. Hålrot är en flerårig ört som blir 50-70 cm hög och har gula, drygt två cm långa, blommor. Den är giftig för hästar, främst rötterna. Symtom på förgiftning är fodervägran och förstoppning (källa: Meyer, 1992). Aristolochia infesta Salisb. Svensk Kulturväxtdatabas. Hållrot i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926). Manna from hell (TheScientist).
Sennasläktet
Sennasläktet (Senna) är ett växtsläkte i familjen ärtväxter med cirka 250 arter som förekommer vanligen i tropiska och subtropiska områden. Några få arter växer dock i den tempererade regionen. Sennae folium skördas från flera arter i släktet, det är dock vanligen arten senna (Cassia alexandrina). Sennabladen har genom historien används som medicinalväxt vid förstoppning eftersom de har en laxerande effekt och bladen intas då som te. De används också vid läkning av hemorrojder. Bladen är upp till 6 cm långa, 2 cm breda och mycket kortstjälkade. De är lansettformade, ganska tunna och släta, och med en livligt grön färg. Sennablad har en svag, egendomlig doft och en obehagligt bitter, söt smak. De innehåller antrakinoner, en amorf glykosid, katartinsyra, olika sockerarter, bitterämnen, spår av harts samt malat och tartrat av kalium, kalcium och magnesium. Hartsfria sennablad tillverkas genom kall urlakning av bladen med alkohol. Härigenom avlägsnas harts som är illasmakande och orsakar magsmärta hos en del människor. Svensk Kulturväxtdatabas.
Lavemang
Lavemang är ett slags ändtarmssköljning. Detta är en av de äldsta terapeutiska metoderna som ännu är i bruk i skolmedicinen. Redan inom klassisk grekisk medicin var det känt att lavemanget kan ha en hälsobefrämjande effekt. Även inom alternativmedicinen har lavemanget en roll att spela. Lavemang används bland annat för att behandla förstoppning och för att skölja tarmsystemet inför olika diagnostiska undersökningar som exempelvis endoskopi och bukröntgen. Inför en förlossning brukade den gravida få ett lavemang. Finns det avföring i ändtarmen töms det ut under krystningsskedet. Eventuellt är det bra för den nyfödda att få kontakt med lite avföring för att utveckla en egen bakterieflora och motståndare påstår att det gör mer ont att föda med tom tarm. Andra säger att det kan vara bra med lavemang om man har full och trög mage. En coloningjutning (även kallad bariumlavemang) är ett medicinskt ingrepp som används för att undersöka och diagnostisera problem med tjocktarmen. Röntgenbilderna är tagna medan kontrastmedlet bariumsulfat fyller tjocktarmen via ändtarmen. Inom flera alternativmedicinska skolor spelar olika former av lavemang och tarmrening en roll. Ofta gör man anspråk på en renande effekt: lavemanget sägs skölja bort olika avlagringar som påstås finnas i tarmsystemet. Det finns även tankar om att balans mellan olika delar av kroppen återställs. Vissa grenar av homeopatin använder sig av lavemang och metoden förekommer också som traditionell huskur. Värdet av regelbundna lavemang är inte vetenskapligt belagt. Rätt utfört är ett lavemang inte obehagligt. Den som skall ges eller själv ta ett lavemang lägger sig på sidan, med knäna halvt uppdragna mot kroppen, ett annat alternativ är att stå på alla fyra. Därefter förs ett väl insmort munstycke varsamt upp i ändtarmsöppningen. Munstycket sitter på en slang som i andra änden är ansluten till en behållare eller plastpåse med cirka 1,5 liter ljummet vatten (och eventuell lavemangstillsats). Behållaren placeras 50–100 centimeter över stjärten. Vattenlösningen får därefter rinna långsamt men säkert in i tarmen. När behållaren är tömd, skall lösningen hållas kvar i tarmen 10–30 minuter. Därefter tömmer man ut lösningen på toaletten eller i annan lämplig behållare. Vid ett enkelt lavemang är behandlingen därmed fullbordad. Vid ett fullt lavemang upprepas proceduren ytterligare två gånger. Så kallad mikrolavemang, till exempel Microlax består av en liten tub med verksamma ämnen, som man klämmer ut i ändtarmen. Transanal irrigation/Tarmsköljning.
