Herpes (sjukdom)
Med herpes avses vanligen en infektion av herpes simplex-virus. I vidare bemärkelse skulle det egentligen också kunna beteckna infektionssjukdomar orsakade av andra typer av herpesvirus, även om det inte är brukligt. Det finns många olika herpesvirus, varav några kan infektera människor. De vanligaste av dessa är. Herpes simplex överförs vanligtvis mellan två personer genom fysisk kontakt, eller att man delar ett föremål såsom en tandborste eller rakhyvel med en smittbärare. Även djur kan smittas av herpesvirus. Det virus som smittar hundar med herpes heter Canine herpesvirus=CHV-1. Genom att undersöka blodprov från hundar i vissa europeiska länder kunde man konstatera att 40 procent av de testade nederländska hundarna och 88 procent av de testade brittiska hundarna hade utvecklat antikroppar mot detta virus, vilket innebär att de smittats med det. Även i Sverige verkar många vuxna hundar ha antikroppar mot herpesvirus. Man uppskattar att dessa antikroppar förekommer hos cirka varannan vuxen hund. herpes simplex 1 och 2, som orsakar munsår och könsherpes. Vid munsår, vanligast vid typ 1, är symptomet röda blåsor i munnen och i området runt omkring denna. Herpes i underlivet, även kallad genital herpes eller könsherpes, är vanligast vid typ 2. Det är en mycket vanlig könssjukdom som cirka var tredje individ har, men alla drabbade uppvisar inte symptom på sjukdomen. Symptomen vid herpes i underlivet är sår eller små blåsor som förekommer på könsorganen eller runt omkring dessa. varicella zostervirus, som orsakar vattkoppor och sekundärt även bältros. Även vid bältros är symptomet röda blåsor, men vid denna sjukdom förekommer blåsorna istället i ett band på ena sidan av kroppen. Den drabbade kan även uppleva svår nervsmärta, och innan utbrottet även en brännande eller stickande känsla på det område som drabbats av bältrosinfektionen. Epstein-Barr-virus, ett mycket vanligt virus som ger körtelfeber men ofta infekterar redan i småbarnsåldern och då inte ger några kraftiga symptom. cytomegalovirus, också ett vanligt virus som de flesta drabbas av någon gång. Kan ge alltifrån obemärkt infektion till ett antal veckors febersjukdom med organpåverkan.
Kondom
En kondom (kådis) är ett preventivmedel som träs på penis vid samlag för att förhindra spridning av könssjukdomar och/eller för att förhindra graviditet. Kondomen är ett fodral, vanligen gjort av latex. Vid mannens ejakulation töms sperman i en behållare i toppen på kondomen, och hindras därmed från att nå livmodern vid vaginalt samlag, varvid möjligheterna till graviditet förhindras. Kondomer används också som skydd mot könssjukdomar vid analsex och fellatio (oralsex), samt mot andra sjukdomar som smittar via slemhinnor (till exempel Hepatit B och C). Vid oralsex kan även en så kallad slicklapp användas. Kondomer finns även i plast (polyuretan), gjorda för latexallergiker. En annan fördel är att plastkondomer kan göras tunnare (0,015 mm) och leder värme bättre vilket ger en ökad känsla. En nackdel är att de är dyrare samt att de inte tål lika mycket friktion som tjockare kondomer vilket gör att de spricker lättare. Profilering av kondomer är utformning efter penis anatomiska form. Andra utföranden är knottriga, ribbade, spiralformade och smaksatta kondomer (som används vid oralsex). Det finns även kondomer som är extra tjocka (upp till 0,1 mm jämfört med 0,06 mm) som är lämpliga vid exempelvis analsex. Detta på grund av att ett tjockare material innebär en minskad risk för sprickor och medför större säkerhet. Kondomer finns också för kvinnor. Dessa kallas femidom, och är en tunn gummicylinder som förs in i slidan innan samlaget. Kondom är ett bra skydd mot graviditet och är det enda preventivmedlet som även skyddar mot könssjukdomar, dock bara till 85 % vid typiskt användande. Vid idealiskt användande har kondomen ett beräknat Pearl-index på 2 % räknat som antalet oönskade graviditeter på 100 kvinnor som använder metoden under ett år. Kondomers skydd mot olika sexuellt överförda infektioner och virus varierar. Enligt en metaanalysartikel från Cochrane Collaboration så reducerar kondomanvändningen risken att drabbas av HIV med 80 % hos heterosexuella jämfört med inget skydd. Enligt en annan metaanalys från Cochrane så har kondomer som inte är tillverkade av latex större risk att gå sönder men har ungefär ett liknande skydd mot graviditet vid typiskt användande varför dessa med fördel kan användas av latexallegiker.
Reglementerad prostitution
Reglementerad prostitution var under 1800-talet ett reglementeringssystem för prostituerade med syfte att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar genom registrering och tvångsundersökningar av prostituterade. Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien. Reglementerad prostitution infördes även i Sverige under 1800-talet. Före 1800-talet existerade inget uttryckligt förbud mot prostitution som sådant i Sverige, däremot var sex utanför äktenskapet förbjudet oavsett om det var frågan om prostitution eller inte, och bestraffades med antingen böter eller kroppsstraff inom kyrkoplikten, en lag som drabbade både som sålde eller köpte sex. Från 1724 och framåt kunde kvinnor i Stockholm, som inte kunde visa papper på att de hade försörjning genom ett lagligt yrke, förmögenhet eller någon som gick i god för dem, bli placerade på Långholmens spinnhus för att förhindra att de försörjde sig "osedligt", vilket i praktiken syftade på prostitution. 1734 års lag var den första lag som uttryckligen nämnde prostitution i någon mening: enligt denna kunde bordellverksamhet eller prostitution inom en bordell bestraffas med hudstrykning eller allmänarbete. Detta gällde oavsett om man som kvinna sålde sex eller om man som man köpte sex. I 1700-talets Stockholm misstänktes kaffehus, som drevs av före detta älskarinnor till rika män, ofta för att vara maskerade bordeller, och det förekom att pigorna på sådana etablissemang, liksom på krogar och värdshus, ibland utsattes för medicinska tvångsundersökningar för att förhindra spridningen av könssjukdomar, men detta skedde då utan stöd av någon specifik lag. I början av 1800-talet började nya lagar ta form då myndigheterna började oroa sig spridning av de obotliga könssjukdomarna syfilis och schanker samt gonorré, som även den var obotlig då antibiotikan och penicillinet ännu inte fanns. 1812 års cirkulär krävde inspektioner av människorna i de lägre samhällsklasserna. Lagen var en tydlig klasslag då könssjukdomar förknippades med underklassen. Både män och kvinnor inspekterades, men speciellt pigor, värdshuspigor samt de som sålde egna varor på marknaden som kaffekokerskor och cigarrförsäljerskor. Även de män och kvinnor som hade yrken där det krävdes att resa runt i Sverige inspekterades. Fram till år 1860 krävdes inrikes pass för resande inom landet, och för att få resa behövde den resande i samband med pass intyga med ett sundhetsbevis. Detta visade att denna genomgått en undersökning och blivit friskförklarad av läkare. Hade den resande inte sundhetsbevis kunde den få reseförbud samt tvingas till vård, detta för att inte sprida runt någon sjukdom. De som utförde dessa inspektioner var i första hand provinsläkare, fjärdingsmän, landshövdingar och präster. Fram till 1818 utförde även polisen razzior på olika näringsställen där större grupper kvinnor, ofta pigor, undersöktes av stadsläkare. Dessa kvinnor antecknades inte vid namn i polisens diarium utan vid nummer. Som en lösning på problemet av de alltmer spridda könssjukdomarna startade myndigheterna 1838 två kommunala bordeller i Stockholm: Stadt Hamburg på Järntorget och London på Skeppsbron. Där var tanken att friska kvinnor skulle prostituera sig till friska män och att de regelbundet kunde inspekteras och undersökas av fattigläkare. Kaffehus hade liksom cigarettaffärer ryktet att de bedrev prostitution med anställda. Detta år (1838) fick då två kaffehus semiofficiella tillstånd att "hålla hus" vilket på den tiden menades prostitution. År 1847 infördes medicinsk reglementering som påstods handla om smittrisk och smittskydd. Kvinnor som sålde sex eller troddes sälja sex blev då inskrivna i besiktningsbyrå där de regelbundet tvingades genomgå gynekologundersökningar. Om en kvinna var smittad hamnade hon på kurhus. År 1864 avkriminaliserades utomäktenskapliga sexuella umgängen.
London och Stadt Hamburg
London och Stadt Hamburg var två bordeller som var i verksamhet i Gamla stan i Stockholm 1838–1841. De var godkända av myndigheterna, som utfärdade tillstånd för dem till deras föreståndare, och ingick i ett projekt lanserat av myndigheterna. I Stockholm fanns under 1700-talet en hel del kaffehus och krogar där de kvinnliga anställda misstänktes för att vara prostituerade. Dessa kvinnor utsattes för slumpvisa gynekologiska undersökningar av myndigheterna för att förhindra könssjukdomar. En lag om detta infördes år 1812. För att kontrollera könssjukdomarna godkände myndigheterna år 1838 att två bordeller etablerades i Stockholm. Där skulle de prostituerade regelbundet genomgå hälsoundersökningar, och smittan kunde därmed kontrolleras bättre. Detta var ett system kallat reglementerad prostitution, som då användes utomlands. Myndigheterna utfärdade därefter ett tillstånd för att hålla bordell till två kvinnor: Anna Carlström, som öppnade bordellen London, och änkan Maria Martell, som öppnade bordellen Stadt Hamburg. Bordellerna fick sitt namn från städer där man trodde att könssjukdomar var vanliga. Martell överlämnade snart sin bordell till Thure Arenander, men Carlström behöll sin till 1841. Misären på bordellerna var svår. De prostituerade, som var i tjugoårsåldern, hamnade genom anställningsvillkoren i en skuldfälla. De tvingades betala bordellens föreståndare för kläder, smink, för alkoholen de drack med kunderna och för mat och husrum. De hade inte heller namn utan hänvisades till som rumsnummer. Många män från förmögna och mäktiga kretsar sågs regelbundet på bordellerna och de prostituerade tvingades genomgå undersökningar och ofta ta ledigt för att återhämta sin hälsa, vilket ökade deras skuld hos föreståndaren. Misären ska ha varit särskilt svår på Stadt Hamburg. Under de så kallade crusenstolpska kravallerna 1838 utsattes bordellerna för stenkastning och omlokaliserades. Myndigheterna ansåg snart projektet misslyckat och övergav det. År 1841 anmäldes Stadt Hamburg och upplöstes av myndigheterna. London ryktas ha blivit upplöst samma år i fruktan för att utsättas för undersökning. Myndigheterna tillät dock även i fortsättningen vissa krogar att ha "oproportionerligt många uppasserskor".
Klåda
Klåda är en känsla där huden signalerar om att begära kliande. Exempel på orsaker kan vara insektsstick, myggbett eller allergi, vilket får hudens nervsystem att skicka signaler om irritation. Oftast handlar klåda om ett symtom i huden, och gäller då någon form av stimulering av de fria nervändsluten (nociceptorer) i överhuden. Klåda i näsa, ögon och öron kan också förekomma och kan orsakas av allergisk rinit. Modern forskning har visat att klåda har många likheter med smärta där båda känslorna är obehagliga, men där de beteendemässiga mönstren skiljer sig åt. Smärta skapar en smärtreflex och klåda en klådreflex. Klåda kan också slås ut av smärta t. ex. vid stark hetta eller elektrisk stimulering. Bett av knott och loppor liksom stick av myggor orsakar klåda. När man bränner sig på maneter eller nässlor uppkommer också klåda. Det finns några hudsjukdomar som alltid medför klåda: urtikaria, eksem, dermatitis herpetiformis, lichen, skabb. Det finns även några invärtesmedicinska sjukdomar som kan medföra klåda: uremi, gallstas, blodbrist (inkl järnbrist) och speciellt polycytemia vera, lymfom, thyreoideasjukdomar. Svår klåda inom 30 minuter efter kontakt med vatten. oavsett temperatur. Symtomen startar oftast på underextremiteterna och sprider sig till resten av kroppen. Envis klåda som ses hos cirka 50 procent av alla i 70-årsåldern. Symtomen är mest uttalade på natten. Orsaken är oftast torrhet i huden. Klåda lokaliserad till genitalområden och omfattar ändtarmsområdet, mellangården (perineum), vulva och pungen (scrotum). Män har oftare besvär än kvinnor. Klådan är ofta värre på natten. Klåda där man inte finner någon anogenital orsak. Orsaken kan vara hemorrojder, anala fissurer och fistlar, psoriasis, vitfläckssjuka, könssjukdomar, tidigare strålbehandling och elakartade sjukdomar i området. Vid pruritus vulvae är den vanligaste orsaken infektion, oftast orsakad av candida albicans. Eksem är också en mycket vanlig orsak. Eksem kan vara förorsakat av en allergisk reaktion eller utlösas av någon irritation. Diagnosen är oftast en uteslutningsdiagnos. Ses oftast hos äldre. Antidepressiva preparat och ångestdämpande medel. Ständig eller periodisk klåda hos kvinnor efter klimakteriet. Persisterande eller periodisk klåda Är värst om natten. Substitutionsbehandling med kvinnliga könshormoner. Lokal intensiv klåda över skulderbladet (scapula). Det kan samtidigt kännas smärta. Orsaken är okänd. Klåda lokaliserad till området runt armbågen. Exponering för solljus förvärrar tillståndet. Försämring på sensommaren. Intensivt kliande utslag. Smittar via sexuell kontakt men det förekommer också epidemier på institutioner. Plötsligt insättande klåda i hårbotten. Vanligast bland barn. Klådan vid atopisk dermatit (atopiskt eksem) förvärras av rivning och kan leda till en ond cirkel med ytterligare klåda som följd. Vid psoriasis är klåda inte det mest typiska, men många patienter besväras ändå av klåda. Nässelutslag, urtikaria, innebär kliande, flyktiga, kvaddlar i huden. Den enskilda kvaddeln försvinner inom 24 timmar utan att efterlämna spår, men andra uppkommer istället. Intensivt kliande knutor. Drabbar huvudsakligen medelålders personer och framförallt kvinnor. Förändringarna kan efterlämna ärr. I princip kan alla läkemedel medföra kliande utslag på grund av en överkänslighetsreaktion. Förekommer vid kronisk njursjukdom med nedsatt njurfunktion. Vid vissa lever- och gallsjukdomar. Hepatit C är en vanlig orsak. Järnbrist kan orsaka klåda även utan att det föreligger blodbrist (anemi). Många patienter med obehandlad polycytemia verka får klåda efter kontakt med vatten. Troligen är det inte den direkta kontakten med vatten, som förorsakar klådan. Det är HUR vattnet appliceras. En s. k. energisparande dusch med sylvassa strålar medför omedelbart klåda, men en dusch som sprider vattnet som ett mjukt strilande tropiskt regn, medför oftast mindre plåga. Undvik kontakt med vatten.
