Kosttillskott
Kosttillskott är livsmedel med syfte att komplettera den vanliga maten och kan innehålla exempelvis vitaminer, mineraler, fetter, proteiner och kolhydrater. Kosttillskott bör endast användas vid bristande intag av särskilda näringsämnen. Kosttillskott är vanligt bland idrottare och tyngdlyftare då behovet av vissa mineraler och protein ökar. Det bör endast innehålla ämnen som finns i kost för att kunna tituleras kosttillskott. När det gäller kosttillskott i form av multivitamintabletter är det inte fastställt huruvida de har någon verkan eller effekt på en välnärd individ som i övrigt äter en balanserad och varierad kost. Vissa studier antyder att de har en svag positivt effekt, andra studier visar att de inte har någon effekt över huvud taget, medan andra studier visar på en skadlig effekt. På senare tid har begreppet i folkmun breddats till att även inbegripa mer eller mindre avancerade preparat framställda på syntetiskt väg. Huruvida dessa är kosttillskott eller inte är en tolkningsfråga. Likt övrigt är det inte direkt farligt att konsumera kosttillskott förutsatt att de inte överdoseras eller någon överkänslighet föreligger. I Sverige regleras kosttillskott enligt livsmedelslagstiftningen och är således betraktade som livsmedel. Därmed finns det inget krav på att produkterna skall godkännas eftersom Livsmedelsverket inte ställer sådana krav innan de saluförs, olikt läkemedel som måste godkännas av läkemedelsverket innan saluföring. Det är dock ett krav att specifikt kosttillskott registreras hos ansvarig kontrollmyndighet i den kommun det ämnas skall saluföras i. I livsmedelslagstiftningen finns specifika regler för kosttillskott vilka tillhör Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS), detta betyder inte att kosttillskott är undantagna övriga regler i livsmedelslagstiftningen. Dessa regler återfinns i LIVSFS 2003:9. Livsmedelsverket har utformat ett vägledande dokument utifrån LIVSFS 2003:9, detta dokument utgör källa för resterande information under denna rubrik. Det är inte tillåtet att använda beteckningen "kosttillskott" om energigivande produkter som måltidsersättninger, energidrycker och sportprodukter, exempelvis proteinpulver och så kallade "bars". Kosttillskott ska saluhållas i dosform och vara avsedda att intas i uppmätta små mängder, exempelvis en kapsel, en matsked eller ett dosmått. Kosttillskott får inte säljas i lösvikt till slutkonsument. Märkningen på kosttillskottet får inte tillskriva livsmedel egenskaper som innebär att de kan förebygga, behandla eller bota mänskliga sjukdomar eller antyda sådana egenskaper. Det måste stå på förpackningen att den av tillverkaren rekommenderade dagsdosen inte ska överskridas. Denna uppgift ska finnas med oavsett om det finns hälsorisker med att överskrida den dagliga dosen eller inte. Medicinska påståenden får inte göras om kosttillskott, oavsett om påståendet stämmer eller inte. Då klassificeras produkterna istället som läkemedel. Exempel på medicinska påståenden: "lindra oro", "lindra huvudvärk", "mot ledvärk", "mot eksem", "bättre sårläkning", "mot impotens", "mot magbesvär" och anspelning på "rökavvänjning".
Prestationshöjare
Prestationshöjare är en benämning på olika preparat som intages för att höja den fysiska prestationsförmågan. Det finns prestationshöjare som snabbt påverkar kroppen och andra som verkar långsammare. Preparaten kan vara förbjudna antingen genom lag eller inom idrott genom att vara klassade som dopning. Det finns en mängd lagliga preparat som räknas som dopningspreparat. Prestationshöjande medel kan delas in på flera sätt. Dels genom hur de påverkar kroppen men även om de är lagliga eller inte. Exempel på prestationshöjare är koffein och kreatin. Koffeinet är ett centralstimulerande preparat och verkar på det sättet att det höjer prestationsförmågan en kort tid efter intag. Koffeinbaserade preparat intas därför vanligtvis på tom mage (för påtagligare effekt) 30 minuter före träning. Det ökar förmågan till ansträngning genom att blockera kroppens trötthetssignaler. Kreatin däremot är ett preparat av sorten monohydrat och verkar långsammare och tas ofta dagligen under en period för att kroppen ska kunna fylla sina kreatinfosfatdepåer vilka i sin tur bidrar positivt till kroppens förmåga att utföra fysiskt arbete. Många av de prestationshöjande kosttillskotten på marknaden innehåller ofta också andra ämnen än endast de ovan nämnda, som exempelvis aminosyran beta-alanin som för vissa personer kan ge en kliande känsla som dock är helt ofarlig. En annan aminosyra som ofta också tillsätts i prestationshöjare är arginin. Syftet med beta-alanin och arginin är att ge en känsla av "pump" vilket sker till följd av den ökade blodcirkulationen dessa aminosyror i samband med fysisk aktivitet tros ge.
Antioxidant
Några mindre kända faktorer är. Det finns idag tusentals identifierade polyfenoler. Mest uppmärksammade är flavonoiderna, flavonoider har dock visat sig tveksamma som antioxidanter men tros ha en viktig funktion för cellsignalering. Men det finns även mängder av andra grupper av polyfenoler som kan vara av stor betydelse för vår hälsa. Eftersom blodets innehåll av karotenoider är en bra markör för intag av frukt och grönsaker och att höga halter av karotenoider visat vara viktigt för att undvika och minska risk för sjukdom har vården nu börjat göra mätningar av karotenoider i blodplasma. I kroppen skyddar bland annat lutein och zeaxantin ögats näthinna mot skadligt ljus. Dessa analyser gör exempelvis Universitetssjukhuset i Linköping via Landstinget i Östergötland. Det finns idag hundratals identifierade karotenoider, nedan finns ett axplock av dem. Tokoferoler har visat sig vara mest betydande för att stoppa lipidperoxidation. Alla åtta E-vitaminerna är fettlösliga och kräver C-vitamin för att agera effektivt i blodfetter mot skadlig oxidation. Växter kan bilda tokoferoler som då finns i varierande halter i växtens fettinnehållande delar. Via växter överförs sedan tokoferolerna till djur. E-vitaminer transporteras via blod från levern ut till vävnader med lipoproteiner av typ LDL. De tas aktivt upp i celler där tokoferoler följer med och skyddar fleromättat fett. γ-tokoferol anses speciellt viktig mot reaktivt peroxynitrit bildat från superoxidradikalen och kvävemonoxid. Därför tror forskarna att just denna tokoferol är särskilt viktig för att skydda LDL och motverka ateroskleros. Utöver dessa finns även fem strukturmässigt liknande ämnen som kallas för tokotrienoler som också tros ha en viktig roll för antioxidantförsvaret). Klorofyll har visat sig kunna minska oxidativ stress. Klorofyll kan binda farliga oxiderande ämnen. Klorofyll är en antioxidant, men tas inte upp av kroppen. Antioxidanter samverkar vilket innebär att den sammanlagda effekten blir större än effekten från var och en av dem. Framför allt i antioxidantrika livsmedel som frukt och grönsaker är denna synergieffekt särskilt viktig och framträdande. Detta är en av anledningarna till att det är bättre att äta frukt och grönt än kosttillskott. Många forskningsstudier har pekat på att man genom att tillföra kroppen kost som är rik på antioxidanter skapar ett starkt skydd mot oxidativ stress och sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och cancer. Tillskott av antioxidanter har däremot gett förhållandevis blygsamma resultat. Man pratar ibland om antioxidantparadoxer, till exempel. Personer som äter mycket frukt och grönsaker löper lägre risk att drabbas av cancer. De har också höga värden av β-karoten i blodet. β-karoten som tillskott har dock ingen skyddande effekt mot cancer, och flertalet studier har också visat att kosttillskott med enstaka antioxidanter såsom β-karoten kan öka cancerrisken. Fastän vissa nivåer av de antioxiderande vitaminerna C och E behövs i kosten för god hälsa, så pågår omfattande debatt om huruvida mat eller kosttillskott rikt på antioxidanter har egenskaper som förhindrar sjukdomar. Om de är fördelaktiga så är det okänt vilka antioxidanter i kosten som är hälsofrämjande, och i vilka mängder utöver ett typiskt dagligt näringsintag. Vissa forskare motsätter sig hypotesen att antioxiderande vitaminer skulle kunna förhindra kroniska sjukdomar, medan andra forskare hävdar att sådana hypoteser är obevisade och vilseledande. Antioxiderande vitaminer finns i grönsaker, frukt, ägg, legymer och nötter. Vitaminerna A, C och E kan förstöras av långtidslagring eller för lång tillagning. Effekterna av tillagning och livsmedelsbearbetning är komplexa, då dessa processer också kan öka biotillgängligheten av antioxidanter, så som karotenoider i grönsaker. Livsmedelsbearbetad mat innehåller färre antioxiderande vitaminer än färsk och icke-tillagad mat, då tillagningen exponerar mat för värme och syre.
Probiotika
Probiotika eller mikrobiska preparationer är kost eller kosttillskott med levande bakterier som påstås vara gynnsamma för hälsan. Inom vissa tänkta medicinska användningsområden har man kunnat visa på viss effekt men vid andra sjukdomar har effekten varit otillräcklig för att motivera behandlingsmetoden eller inte alls gått att påvisa. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) tillsammans med Världshälsoorganisationen (WHO) definierar probiotika som "levande mikroorganismer som, när de administreras i adekvata mängder, ger en gynnsam hälsoeffekt". Probiotika tillsätts och förekommer således i vissa mjölkprodukter, syrade grönsaker (som surkål), kombucha och kefir. Probiotiska bakteriekulturer förekommer även som kosttillskott. Den normala människans magtarmkanal innehåller cirka 400 olika typer av bakterier som minskar tillväxten av skadliga bakterier och främjar ett friskt matsmältningssystem. Probiotika har använts inom sjukvården för att minska risken för diarré, gas, och tarmkramper orsakade av antibiotika. Men enligt en omfattande studie gjord 2013 i Storbritannien saknar probiotikan effekt på den allvarligaste sortens antibiotika-framkallade diarréer. Hypotesen har annars varit att antibiotikan dödar "nyttiga" bakterier tillsammans med de bakterier som orsakar sjukdom. En minskning av nyttiga bakterier kan leda till problem med matsmältningen, men genom att äta probiotika har man antagit att de förlorade nyttiga bakterierna ersätts, vilket i så fall skulle kunna förhindra diarré. Flera studiers brist på påvisad tydlig effekt har gjort att användningen av probiotika minskat eller upphört inom delar av vården. Det finns inga godkända hälsopåståenden för probiotika och därför får termen probiotika inte användas vid försäljning av livsmedel enligt Livsmedelsverket. Det beror på att det saknas evidens för probiotikas effektivitet. En föreslagen mekanism för hur probiotika verkar är att de probiotiska bakterierna fäster på slemhinnan i tarmen och genom att ta upp ett möjligt bindningsställe försvårar de för andra bakterier att fästa på tarmslemhinnan. Dessutom konkurrerar bakterierna om den tillgängliga näringen. Vissa stammar av probiotika kan sänka kolesterolnivån i blodet. Troligen sker det framför allt genom att bakterierna bryter ned gallsalter i tarmen vilket stör det enterohepatiska kretsloppet. Vissa bakteriearter som kan bryta ned laktos kan vara behjälpliga för laktosintoleranta personer. Det finns ett antal metastudier i vetenskapliga publikationer som visat att probiotika kan motverka irritabel tarm (IBS) och andra tarmproblem, eksem men ej andra allergier och kronisk förstoppning. Det mesta av probiotikan finns redan i vårt matsmältningssystem. En del av probiotikan har vi använt oss av väldigt länge, till exempel fermenterade livsmedel och kultiverade mjölkprodukter, varav inget verkar orsaka sjukdom. Fler studier krävs dock för att påvisa om probiotika är säkert för barn, pensionärer och de med ett svagt immunsystem. Det finns dock forskning som påvisar att många probiotika är ineffektiva och att vissa även kan orsaka skada. Vissa forskare menar att prebiotika hellre borde användas.
Askorbinsyra
Askorbinsyra, mer känt som C-vitamin, är en organisk syra och antioxidant. Askorbinsyra kan syntetiseras ur glukos av de flesta växter och djur. Människor, vissa apor, marsvin och några få andra djurarter har emellertid en enzymdefekt som gör att dessa saknar förmågan att producera eget C-vitamin. Istället måste då detta intas via kosten. Födoämnen som innehåller höga halter av C-vitamin är till exempel potatis, grönsaker, citrusfrukter, sura bär, paprika, nypon, svarta vinbär, röda vinbär, jordgubbar samt en del inälvsmat såsom lever och binjurar. Askorbinsyra är värmekänslig. Vid den långvariga varmhållning och upprepade uppvärmning som kan förekomma då mat distribueras från centralkök, bryts efterhand askorbinsyran ned. Matens värde som C-vitaminkälla minskar då. 1937 fick Norman Haworth Nobelpriset i kemi för sitt arbete med att utreda askorbinsyrans struktur (det delades med Paul Karrer som fick pris för sitt arbete med vitaminer). Medicinpriset det året gick till Albert Szent-Györgyi för hans studier av askorbinsyrans biologiska funktioner. Askorbinsyra är vattenlöslig. Salter och estrar av askorbinsyra får ändelsen -at och kallas askorbater. Askorbinsyra finns i livsmedelsbutikers kryddhylla och en påse på 15 g motsvarar 200 dagsdoser á 75 mg. Som tillsats (antioxidationsmedel) i livsmedel har det E-nummer E 300. Askorbinsyra namngavs på 1920-talet av Albert von Szent Györgyi och Norman Haworth som tog fasta på dess egenskap att motverka skörbjugg, eng. anti-scorbutic (scorbutic = något som har att göra med skörbjugg). Namnet Vitamin C är något äldre och härrör från en lista upprättad av Kazimierz Funk över näringsämnen, kallade vitaminer, som orsakade sjukdom hos människor som hade brist på dem. De fick sedan olika bokstäver som beteckning eftersom man inte visste deras struktur. C-vitamin är nödvändigt för bland annat bindvävens ämnesomsättning. Det underlättar järnupptagningen i magen (överför metalljonerna till enzymerna). Dess benägenhet att oxidera ger askorbinsyran en antioxidativ effekt på andra ämnen i kroppen. Lindrig brist kan ge blödningar i tandköttet (vilket kan leda till tandlossning), försämrad sårläkning, trötthet, muskelsvaghet, ökad risk för infektioner. Allvarlig brist av askorbinsyra ger skörbjugg. Askorbinsyra är vattenlösligt, vilket gör att ett eventuellt överskott försvinner ur kroppen med urinen. Det finns exempel på att personer med benägenhet att bilda njursten får just njursten om de intar kroniskt stora mängder av askorbinsyra. Forskning har även bevisat att C-vitamin neutraliserar fria radikaler som annars förhindrar produktionen av kväveoxid i blodådrornas endotelceller. Detta medför att deras vasodileringsförmåga, eller flexibilitet, förbättras och därmed utjämnar högt eller lågt blodtryck mer effektivt. C-vitamin har exploderat i popularitet och används idag i mängder av olika hudvårdsprodukter såsom i ansiktskrämer, masker och serum. Mängder av fördelar attribueras till C-vitamin, i form av Askorbinsyra, i husvård som t.ex. I Riksmaten - 2010-11 (en undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen genomförd av Livsmedelsverket mellan 2010 och 2011) var det rapporterade genomsnittliga intaget av C-vitamin per dag genom kosten (kosttillskott ej inräknade) 96 mg för kvinnor, 93 mg för män och 95 mg för hela vuxna befolkningsgruppen i undersökningen. I samma undersökning uppgav också 21 procent att de intog kosttillskott i någon form, varav 9 procent uppgav att de intog C-vitamin-preparat. Skydda huden mot påverkan från solen , föroreningar och fria radikaler. Motverka pigmentering i huden som ex. ärrbildning och melasma. Sägs jämna till hudtonen. Sägs främja kollagenproduktionen m.m.
