Migrän
Triptaner, t.ex. sumatriptan, är effektiva mot både smärta och illamående hos upp till 75 % av alla som drabbas av migrän. Dessa är de behandlingar som först rekommenderas vid måttlig till svår smärta eller vid mildare symtom där vanliga smärtstillande medel inte hjälper. De olika intagsformerna som finns är bl.a. orala, injicerar, nässprayer och smälttabletter. Rent generellt verkar alla triptaner vara lika effektiva och ger liknande biverkningar. Emellertid kan olika individer svara bättre på vissa triptaner. De flesta biverkningarna är milda, som t.ex. rodnad, men sällsynta fall av myokardischemi har förekommit. Det rekommenderas därför inte för personer med kardiovaskulär sjukdom. Även om de historiskt sett inte rekommenderas vid basilarismigrän, finns det i dessa fall inga specifika bevis för att användning av dessa skulle vara skadlig eller att de skulle behöva användas med försiktighet. Triptaner är inte beroendeframkallade, men kan orsaka läkemedelsöveranvändningshuvudvärk om de används oftare än 10 dagar i månaden. Ergotamin och dihydroergotamin är äldre läkemedel som fortfarande förskrivs mot migrän, den senare som nässpray och i injicerbara former. De verkar vara lika effektiva som triptanerna, är billigare, och ger vanligtvis ofarliga biverkningar. I de mest försvagande fallen, som vid status migrainosus, verkar de vara de effektivaste behandlingsalternativen. CGRP-hämmare är ett relativt nytt sätt att förebygga migrän och används i första hand vid kronisk migrän. De är så kallade monoklonala antikroppar riktade mot kalcitonin gen-relaterad peptid (calcitonin gene-related peptide, CGRP) eller dess receptor. CGRP är ett protein som har visat sig ha en nyckelroll vid sjukdomar som migrän och Hortons huvudvärk. I en systematisk översikt från 2019 rapporterades att CGRP-hämmarna eptinezumab, erenumab, frenamezumab och galcanezumab minskar migrän på kort sikt, det vill säga mindre än tre månader. Denna bedömning baseras på data från 16 randomiserade kontrollerade studier med totalt cirka 9 500 deltagare. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering bedömer att översikten i huvudsak är välgjord och har låg risk för bias. Botulinumtoxin är ett muskelavslappnande medel som innehåller den aktiva substansen onabotulinumtoxin typ A. Det verkar genom att delvis blockera nervimpulser i de skelettmuskler som det injiceras i och minskar kraftiga sammandragningar av dessa muskler (t.ex. tortikollis). När det gäller kronisk migrän är den vanligaste hypotesen att botulinumtoxin blockerar smärtsignaler i sensoriska nerver vilket indirekt förhindrar att migrän utvecklas eller gör den lindrigare. Men det är inte helt klarlagt hur botulinumtoxin fungerar vid kronisk migrän. Behandlingen ges enligt ett specifikt program (PREEMT) vilket innebär att injektioner ges subkutant eller intramuskulärt på 31 olika ställen i regioner i huvudet i genomsnitt var tredje månad. I en kommentar från 2020 till en metaanalys från Cochrane, sammanfattade Statens beredning för medicinsk och social utvärderingar att botulinumtoxin möjligtvis kan minska antalet dagar med kronisk migrän per månad med tre dagar. Det sammanvägda resultatet bedömdes ha låg tillförlitlighet. För personer med episodisk migrän gick det inte att bedöma om botulinumtoxin minskade antalet dagar med migrän. Intravenös metoklopramid eller intranasalt lidokain är andra möjliga behandlingsalternativ. Metoklopramid är behandling som har rekommenderas på akutmottagning. En enstaka dos av intravenöst dexametason, då det används som tillägg vid en standardbehandling av migränattacker är förknippat med 26 % minskning av förekomst av återkommande huvudvärk under de efterföljande 72 timmarna. Det finns inga bevis som stöder användning av spinal manipulation (kiropraktisk teknik) för behandling av pågående migränhuvudvärk. Det rekommenderas att opioider och barbiturater inte används.
Hortons huvudvärk
Hortons huvudvärk är en sjukdom som innebär återkommande attacker av mycket svår huvudvärk. Sjukdomen påminner på många sätt om migrän, men det rör sig i själva verket om två olika sjukdomar. Sjukdomen är ovanlig och mindre än en promille av befolkningen drabbas (cirka 0,1%). De flesta, åtta av tio, som drabbas är män. Flertalet ärökare. Sjukdomen brukar debutera i tjugo- till trettioårsåldern och upphör oftast i sextiofemårsåldern. Exakt vad som orsakar sjukdomen är ännu inte helt känt. Vad man vet är att under en attack är hypotalamus aktiv, den del av hjärnan som styr bland annat dygnsrytmen. Under anfallet sväller även blodkärl upp bakom det öga där smärtan sitter och skapar en kraftig svullnad. Sjukdomen yttrar sig genom attacker av mycket svår huvudvärk som är återkommande under perioder från en vecka upp till några månader (därav det engelska namnet cluster headache). Perioderna kommer ofta vid samma tid på året, ofta under hösten eller våren. Under en sådan period drabbas patienten av anfall från varannan dag upp till flera gånger per dygn. Värken återkommer inte sällan samma tidpunkt på dygnet, ofta nattetid när patienten sover. Det är oftast under just REM-sömnen som ett anfall börjar. Smärtan är så intensiv att patienten väcks med ett ryck ur sin sömn. Anfallen kan dock även komma när patienten är vaken. Huvudvärken utvecklas snabbt och varar från femton minuter upp till flera timmar, men väldigt sällan längre än ett par dagar. Eftersom anfallen ofta kommer när den drabbade sover och väcker denne ur sin sömn, blir patienten fort både fysiskt och psykiskt utmattad. Förutom smärtan kan en del andra symptom uppstå under en attack så som oroskänsla och rastlöshet, svettningar i ansiktet, rodnad i ögat och hängande ögonlock, nästäppa, rinnande näsa och öga. Smärtan är i regel halvsidig med centrum bakom ögat och är mycket intensiv och skärande. Det kan kännas som att ögat trycks ut från huvudet. Vid smärtattacker kan svimning förekomma på grund av smärtchocken. Graden av smärta som upplevs under ett anfall är påfallande större än andra huvudvärksanfall (såsom till exempel migrän) och kan väcka en person från djup sömn. Huvudvärken har även kallats "suicide headache" (självmordshuvudvärk) på grund av den rent olidliga smärtan den drabbade upplever och för att det finns fall då detta drivit personen ifråga till att begå självmord. Kvinnliga patienter har beskrivit smärtan som mycket svårare än den vid en förlossning. Hortons huvudvärk har i vissa texter blivit beskriven som det svåraste smärttillståndet som en människa kan uppleva. Vid en attack är det vanligt att patienten vankar av och an eller sitter upprätt och trycker händerna mot tinningarna. Att lägga sig ner gör ofta att smärtan blir ännu värre. Smärtan vid Hortons huvudvärk är svårbehandlad med vanliga smärtstillande läkemedel. Vid akuta attacker kan medicinskt syre vara en bra behandling och bör då sättas in så snart som attacken börjar. Vanligtvis används cirka 7–12 liter syre per minut men vissa patienter behöver upp till 15 liter per minut för att få effekt. Vanlig behandlingstid är cirka 10–15 minuter. Syrgasbehandling är en snabb och effektiv behandling som har visat sig fungera bra för många patienter. Dessutom har syrgasbehandlingen få biverkningar. Annan akut behandling är injektioner av sumatriptan där patienten är begränsad till två doser per dygn. Ibland används olika former av förebyggande medicinering under skov. Kontakt med läkare är viktigt för att ställa rätt diagnos och hitta rätt medicinering, både förebyggande och för akut behandling. Behandling med vanlig nässpray i tidigt skede har visat sig kunna mildra attacken och i vissa fall stoppa den.
Spänningshuvudvärk
Spänningshuvudvärk, huvudvärk av spänningstyp är tillsammans med migrän en av de allra vanligaste orsakerna till huvudvärk hos barn och vuxna. Spänningshuvudvärken beskrivs som "en trång mössa", "tryck över tinningarna" eller "hela huvudet". Den beskrivs även som tryckande, tung och molande, dock inte som pulserande. Ibland kan den vara borta i flera timmar för att sedan, väldigt sakta, smyga sig tillbaka och vara ännu en period. De flesta människor drabbas någon gång i livet av spänningshuvudvärk. Denna form av huvudvärk är inte ihållande utan går oftast över efter någon eller några dagars smärta. Vissa patienter är dock svårt drabbade av ofta återkommande eller ibland daglig huvudvärk. I en befolkningsstudie fann man att nära 80 % drabbas av spänningshuvudvärk någon gång i livet medan omkring 3 % har kronisk spänningshuvudvärk, det vill säga minst 15 dagar per månad med huvudvärk. Personer med lätta eller tillfälliga besvär av spänningshuvudvärk behöver sällan söka sjukvård. Det finns inget bestämt test för att ställa diagnosen. I allmänhet räcker det med patientens uppgifter och en enkel läkarundersökning. Ibland tar man blodprover eller gör en datortomografi för att utesluta andra orsaker till huvudvärken. Enligt det internationella huvudvärkssällskapet IHS ställs diagnosen spänningshuvudvärk om en huvudvärk. Det förekommer dock blandformer mellan till exempel spänningshuvudvärk och migrän som komplicerar diagnosen. Trots att spänningshuvudvärk är ett oerhört vanligt tillstånd är orsakerna inte fullständigt kända. Man tror att värken delvis orsakas av förhöjd muskelspänning i huvudets, ansiktets och nackens muskler, delvis (särskilt vid kronisk värk) av en förhöjd smärtkänslighet ungefär som den man tror ligger bakom fibromyalgi. Tillfällig spänningshuvudvärk kan ofta kureras med vila och avslappning. Ofta används läkemedel som innehåller paracetamol eller inflammationshämmande smärtstillande medel som acetylsalicylsyra, ibuprofen eller naproxen. Alltför flitig användning av smärtstillande medel medför tyvärr risk för så kallad läkemedelsöveranvändningshuvudvärk. Vid långvarig och svårbehandlad kronisk spänningshuvudvärk hjälper oftast tricykliska antidepressiva (TCA), till exempel tryptizol, vilka ska tas på kvällen. Spänningshuvudvärk förekommer bland barn under hela uppväxten och förefaller att bli vanligare under tonåren. År 2001/02 uppgav 24 procent av alla 15-åriga flickor huvudvärk mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna (Skolbarns hälsovanor 2004). Värken kan reduceras med smärtstillande medel som paracetamol. Denna behandling har dock endast övergående effekt. En ytterligare möjlig behandling är avslappningsträning. En systematisk översikt av 15 randomiserade kontrollerade studier visar att effekten av avspänningsträning är väl säkerställd . Effekten kvarstår vanligen flera år efter avslutad behandling . Försök har redovisats där avslappningsträning erbjudits förebyggande i skolan. varar mellan 30 minuter och 7 dagar (kronisk spänningshuvudvärk kan dock vara kontinuerlig). uppfyller minst två av kriterierna 1) dubbelsidighet, 2) tryckande eller stramande karaktär, 3) mild till måttlig intensitet, 4) förvärras inte av lätt fysisk aktivitet. inte är förenad med kraftigt illamående eller kräkningar. inte är förenad med både ljus- och ljudkänslighet. inte kan förklaras av någon annan, allvarlig sjukdom. Fumal A, Schoenen J: "Tension-type headache: current research and clinical management", Lancet Neurology 2008: 7: 70-83.
Fenacetin
Fenacetin är ett organiskt preparat, som bildar färglösa kristallblad eller vitt kristallinskt pulver utan lukt och smak. Det är lösligt till en del på 100 delar kokande vatten och till en del på 15 delar alkohol. Det kan användas som ett verksamt medel mot feber, migrän, ledgångsreumatism och huvudvärk. Användningen har dock upphört p.g.a. biverkningar i form av cancerrisk och njurskador. I Sverige förbjöds ämnet 1983.
Mejram
Mejram (Origanum majorana L.) är en ört som är nära släkt med kungsmynta. Den används som krydda och har även använts inom folkmedicinen. Mejram är en perenn kryddväxt, som kan bli upp till 80 cm hög med ovala blad ca 2,5 × 2,5 cm, avsmalnande mot basen. Blommorna är vita, men ytterst svagt tonade i violett. De sitter strödda i växtens toppar, 3 – 7 mm stora. De är två-läppiga, med undre läppen uppdelad i tre flikar. Blomningstiden är juni — september. Frukterna är i stort sett klotformade med ca 1 mm diameter. I några geografiska områden har man inte skiljt på mejram och kungsmynta, varför bägge dessa arter betecknats med samma lokala namn. Ur mejram har innehållsämnen som askorbinsyra, bitterämnen, borneol, flavonoider, garvämnen, glykosider, pinen, rosmarinsyra (C18H16O8, CAS-nummer 20283-92-5 (E,R) och 537-15-5 (E,RS) ) analyserats. Mejrams ursprungsområden är Cypern, norra Afrika och Anatolien. Mejram vill ha mycket sol. Klarar sig under en mild vinter, men i svenskt klimat osäkert härdig. En hybrid av mejram och kungsmynta, Origanum vulgare kallas fransk mejram. Den tål vinterklimat bättre, men dess smak är svagare än för ren mejram. Som krydda användes mejram redan i det forntida Egypten. Den kan användas färsk eller torkad som krydda i bland annat korv och kötträtter. När mejram används som krydda i varm mat, t.ex. ärtsoppa, är det viktigt att den tillsätts först i slutet av matlagningen, eftersom smakämnena är flyktiga, och kan ånga bort efter för lång uppvärmning. Den mejram, som säljs i livsmedelsbutikerna är gjord på torkade hela kvistar med blad, och med eller utan blommor. Smaken, som styrs av innehållet av eteriska oljor, kan variera en hel del, alltefter växtplats, lokalklimat och tiden på året för skörd. I äldre tider förekom det att man som ett alternativ till enris strödde mejramkvistar på golvet, för att ge en frisk doft åt rumsluften. Mejramolja kan användas för doftsättning av lyxtvålar, rengöringsmedel, kosmetika, hårpomada, parfym, konserveringsmedel i hudkräm m. Smaksättning av vermouth. Doftämnen är små mängder av cineol och kamfer. Mejram har tillmätts många medicinska egenskaper, mest stött på beprövad användning och tradition, men utan större vetenskaplig grund, ibland ren humbug. Bland allehanda krämpor, som kunde lindras med mejramolja nämns menstruationsvärk, humörsvängningar, migrän, nervösa spänningar, kramper, muskelvärk, kylskador, blåmärken, sömnproblem. I medicinaltaxan 1699 angavs att mejramolja kunde gnidas in mot förlamning. Mejramolja används tillsammans med andra påstått hälsosamma oljor inom aromterapi. Linné nämnde mejram som hälsosam i sin Pharmacopedae Holmensis, utgiven ca 1740. Den svenska farmakopén upptog mejramessens 1699, och den kvarstod i alla upplagor fram till 1817. Mejramolja är en antioxidant. Det har påståtts att så litet som 0,4-procentig mejramolja (8 droppar i 1 dl av något obestämt lösningsmedel) skulle döda tuberkelbaciller. Om det skulle användas för desinfektion av föremål eller behandling av en sjuk person framgår ej. Det synes emellertid vara enbart homeopati. (Tesen om ju mer utspätt, dess större verkan.). Mejram innehåller 0,7 ... 3,5 % eteriska oljor. Genom vattenångdestillation av blommande toppar och blad erhålles en lättflytande färglös, ljusgul eller gröngul mejramolja. Efterhand mörknar oljan, för att till sist bli brun. I mejramolja ingår bl a. Förvaring ska ske mörkt, svalt och lufttätt. I hälsobutiker kostar en liten flaska med 10 ml mejramolja 60 ... 200 kr. Finns att få även i ekologisk kvalitet. Efter borttagning av i oljan ingående terpener fås en olja med dubbel styrka. Mejramolja är vid normalt bruk ogiftigt, men kan i höga doser leda till narkomani. Bruk av mejramolja avrådes vid graviditet. Innehåll i 100 g torkad mejram. Energi 1 136 kJ (271,5 kcal). Den språkliga motiveringen varför Linné valde artepitetet majorana är oklar. Mejram är en förvrängning av majorana i det vetenskapliga namnet.
