Ödemarksområde
Ödemarksområden (finska: erämaa-alue) är områden i Finland som skyddats genom ödemarkslagen den 17 januari 1991 (1991:62). De har inrättats för att bevara områdenas ödemarkskaraktär och trygga den samiska kulturen och naturnäringarna. Skyddet omfattar ca 15 000 km² i Lappland. Utmål för gruva får inte fastställas och permanent väg inte anläggas utan särskilt tillstånd. Renskötsel, fiske, jakt och insamling av naturprodukter är, liksom "naturenlig skogsvård", tillåtna enligt en skild plan. Områdena sköts av Forststyrelsen. Lapska armens ödemarksområde i Lapska armen. Tarvantovaara ödemarksområde kring Tarvantovaara i Lapska armen. Pöyrisjärvi ödemarksområde kring och sydost om Pöyrisjärvi. Muotkatunturi ödemarksområde nordväst om Enare kyrkoby. Paistunturi ödemarksområde kring Paistunturit och Kevo kanjon. Kaldoaivi ödemarksområde kring Kaldoaivi i Utsjoki. Vätsäri ödemarksområde kring Vätsäri, nära Treriksröset Finland-Norge-Ryssland. Tsarmitunturi ödemarksområde i sydöstra Enare kommun, mot gränsen till Ryssland. Hammastunturi ödemarksområde kring Hammastunturi, inklusive Ivalojoki guldgrävarområde. Pulju ödemarksområde mellan Pöyrisjärvi ödemarksområde och Lemmenjoki nationalpark. Kemihaara ödemarksområde där Kemi älv får sitt upphov, intill Urho Kekkonens nationalparks södra del. Tuntsa ödemarksområde söder om Urho Kekkonens nationalpark.
Robert Woodward
Robert Burns Woodward, född 10 april 1917 i Boston, Massachusetts, död 8 juli 1979 i Cambridge, Massachusetts, var en amerikansk kemist. Woodward belönades 1965 med Nobelpriset i kemi "för hans förtjänster om den organiska synteskonstens utveckling". Han belönades för att han på kemisk väg lyckades syntetisera en lång rad komplicerade naturprodukter, bland annat kortison. Bakom dessa framgångar låg en helt ny syn på den organiska kemin, där han införde fysikalisk-matematiska metoder i en vetenskap som dittills mer handlat om "slaskande på måfå". Woodward, född i Boston 1917, intresserade sig tidigt för kemi och byggde som tonåring upp ett eget hemlaboratorium. Redan som 16-åring kom han in vid det berömda Massachusetts Institute of Technology, men var nära att åka ut efter ett år, då ett alltför stort kemi-engagemang lät andra ämnen bli lidande. Tursamt nog insåg fakultetsledningen ynglingens stora talang och försåg honom med ett individuellt studieprogram. Redan före sin fil.kand-examen 1936 hade han publicerat flera forskningsuppsatser och året därpå promoverades han till doktorsgrad. Woodward sökte sig till Harvard, först på ett stipendium, men från 21 års ålder med en ordinarie tjänst. Han förblev Harvard trogen under hela sin karriär, från 1950 som professor. Förhoppningarna från studietiden infriades på allvar i och med fyra forskningsuppsatser från 1940-talets första år, där han med utgångspunkt i olika steroider (kolesterol, könshormoner, etcetera) ställde upp ett antal regler för sambandet mellan ett ämnes ultravioletta spektrum och molekylens uppbyggnad. Skilda ämnen absorberar ("suger upp") ultraviolett ljus av olika våglängder, beroende på utseendet hos de "elektronbanor" som är gemensamma för större delar av molekylen. Dessa regler skapade nu nya möjligheter att fastställa molekyluppbyggnaden för många naturliga ämnen, ett första steg mot att också kunna kopiera dem på kemisk väg. Den första framgången på detta område nådde Woodward 1944, när han tillsammans med William von Eggers Doering lyckades syntetisera växtalkaloiden kinin, som användes mot malaria och som allmänt febersänkande medel. Parallellt deltog Woodward under kriget i de brittisk-amerikanska ansträngningarna att bestämma strukturen för penicillin. Där kollegorna drog felaktiga slutsatser utgående från kemiska reagens, klarade Woodward uppgiften med spektroskopiska metoder, och 1945 var hela strukturen löst. Under de följande 20 åren kom framgångarna slag i slag. Woodward bestämde strukturen för bland annat växtalkaloiden stryknin (ett av de äldsta och mest svårlösta strukturproblemen inom organisk kemi), antibiotikumet tetracyklin och blåsfiskgiftet tetrodotoxin. Bland de ämnen han lyckades syntetisera fanns steroiderna kolesterol och kortison (1951). Detta är komplicerade molekyler med fyra hoplänkade ringar. Dessutom ingår hela 7 atomer som kan vara antingen höger- eller vänstervända - och alla måste hamna korrekt för att rätt ämne skall bildas. Allt detta löste Woodward tack vare att han med fysikaliska metoder och matematiska beräkningar skapade förståelse för varför en viss reaktion inträffar och hur den kan styras i en viss riktning. Av denna anledning betecknas Woodward ofta som "den organiska syntesens fader". Under senare delen av 1950-talet lyckades han bland annat framställa stryknin, lysergsyra (en naturlig släkting till LSD), det lugnande medlet reserpin och växtfärgämnet klorofyll. För sina unika framsteg inom synteskemi belönades han med 1965 års Nobelpris i kemi. Klorofyll tillhör en grupp av naturliga ämnen som kallas porfyrinderivat. I mitten av ett organiskt ringsystem finns en magnesiumatom. Andra, besläktade ämnen är hem (med järn i mitten), som för med sig syre i vårt blod, samt vitamin B12 (med kobolt), som fungerar som en "enzymmedhjälpare", vid tillverkningen av DNA i våra celler.
Faktori
Faktori (av latinets factor, jämför med engelskans factory, fabrik) är ett gammalt och sällan använt ord för större fabrikskomplex, verkstad, särskilt för gevärstillverkning. Ordet betecknar också ett betydligt varunederlag eller liten koloni av handelsfilialer i främmande, vanligen transoceaniskt, land, för export av landets naturprodukter och import av hemlandets industrialster. Ett sådant faktori förestås oftast av en faktor. Europas handelsförbindelser med många utomeuropeiska länder började i många fall med faktorier. Särskilt kända är faktorierna i Kanton, vilken var den enda kinesiska hamnen öppen för västeuropeisk och nordamerikansk handel mellan 1760 och 1842.
Neopren
Neopren är ett syntetiskt gummimaterial. Dess formella namn är kloroprengummi och förkortas CR. Varumärket Neoprene tillhör det amerikanska företaget DuPont. Det marknadsfördes först under varumärket Duprene. Neopren är kemiskt sett en sammansättning polymeriserad klorbutadien och framställs med kol, väte och klor som utgångsmaterial. Tillverkningen är komplicerad och sker i följande etapper. Genom inverkan av saltsyra på den bildade föreningen, även här i närvaro av en katalysator omvandlas den till kloropren, som under vissa, noga kontrollerade former polymeriseras till en plastisk massa, som mycket liknar naturgummi. Försök har visat att det med hänsyn till elasticitet, sträckbarhet, brottgräns, seghet och slitstyrka inte finns någon skillnad mellan naturprodukten och syntetiskt framställd konstprodukt. Däremot är neopren betydligt mera motståndskraftigt mot inverkan av syre, ozon, solljus, värme, syror och alkalier än naturgummi. Neopren har även kommit till användning för slangar för kemiska produkter, ytskikt i oljeledningar, kabelisolering m. Materialet används inom dykningen främst till dräkter, både våt- och torrdräkter. Materialet är vattentätt, stötdämpande, värmeisolerande och oljebeständigt, men rivkänsligt. Den första torrdräkten i neopren tillverkades av svenska Poseidon 1963. Tillverkning av kalciumkarbid av kol och kalksten. Framställning av acetylen av kalciumkarbid. Polymerisering av acetylen till monovinylacetylen med hjälp av en katalysator, vanligen kopparammonium. Skummad neopren: Neopren med gasblåsor i, det material som man gjorde de första torrdräkterna av. Gasblåsorna i ämnet gör att materialet komprimeras vid tryckökning. Krossad neopren: Neopren där man har krossat luftbubblorna i materialet, så att gasen i dem kan röra sig fritt i dräkten, vilket gör materialet smidigare när det används i dräkter. Komprimerad neopren: Neopren där man vid tillverkningen har tryckt ihop materialet, vilket gör att det inte komprimeras (och därmed ändrar form och egenskaper) vid tryckökning på samma sätt som skummad neopren.
Terpen
Terpener är en mycket stor grupp av de kolväteföreningar, som är de dominerande beståndsdelarna i eteriska oljor och andra naturprodukter. Dessa har ofta tydlig lukt, mest typiskt i barrträdsoljor. Det finns tiotusentals varianter med tusentals användningsområden. Namnet terpen härleds från terpentinolja (av grekiska terebinthos = trebint) som var en av de först utforskade eteriska oljorna. A-vitamin (retinol) byggs upp av en diterpen, medan karoten är en tetraterpen. När karoten intas med födan sönderdelas den av kroppens enzymer och bildar A-vitamin. Tall innehåller bland annat terpenerna pinen och limonen. Terpener är sammansatta av flera likadana isopren-enheter (C5H8)n. Allt efter ämnets uppbyggnad är egenskaperna och effekterna på människan mycket olika. Företag som säljer eteriska oljor varnar för att vissa av dessa, speciellt i koncentrerad form och olämplig dos, kan vara mer eller mindre giftiga eller skadliga, varför försiktighet och kunskaper är nödvändiga. I sin koncentrerade form är eteriska oljor tusentals gånger starkare än växterna de kommer ifrån. Fullt friska människor kan skadas vid olämplig användning, och flera av dessa skador kan bli verkligt allvarliga och/eller bestående. Eteriska oljor kan också döda. Mindre än en tesked av en del oljor har dödat barn. Hemiterpen (5 kolatomer) ("Isoprenenhet"). Monoterpener (10 kolatomer). Seskviterpener (15 kolatomer). Diterpener (20 kolatomer). Tetraterpener (40 kolatomer). Polyterpener (mer än 40 kolatomer). När terpener modifierats på kemisk väg, genom till exempel oxidation eller genom andra förändringar i kolkedjornas struktur, kallas resultatet i engelskspråkig litteratur ibland för terpenoids (terpenoider). Vissa engelskspråkiga rapporter använder nästan enbart termen terpenoids. Enligt International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) rekommendation från 1994 är terpenoider en stor klass ämnen av naturprodukter, som i sin tur innehåller bland annat undergruppen terpener. Limonen, viktigaste aromämnet i citron och apelsin. Växtdroger, till exempel THC i Cannabis. Terpentin, ett lösningsmedel gjort av destillerat barrträ som används i målarfärger, dock inte lika mycket idag på grund av att det är hudretande, och vid långvarig exponering kan ge allergier (s k målareksem). Rotundon, viktig aromkomponent i framförallt kryddor och örter. För svart- och vitpeppar har man visat att rotundon är den dominerande smakkomponenten för dessa kryddors aromkaraktär.
Farmakognosi
Farmakognosi, läran om naturprodukter vilka används som läkemedel eller vid framställning av läkemedel. Exempel på läkemedel som har sitt ursprung i naturen. Sveriges enda universitetsavdelning för farmakognosi finns på institutionen för läkemedelskemi vid Uppsala Universitet. Här bedrivs idag forskning på bland annat cyklotider, substanser med marint ursprung, COX-2 hämmare samt utvecklandet av ett kemiskt navigeringssystem för upptäckter av nya läkemedel från naturen. Atropin - belladonna, Atropa belladonna, Solanaceae. Digoxin, digitoxin - fingerborgsblomma, Digitalis sp., Plantaginaceae. Cyklosporin - mikrosvamp, Tolypocladium sp. Kinin - kinaträdets bark, Cinchona sp., Rubiaceae. Morfin, kodein - opievallmo, Papaver somniferum, Papveraceae. Penicillin - mögelsvamp, Penicillum chrysogenes. Salicylsyra - älgört, Filipendula ulmaria, Rosaceae. Paklitaxel - idegran, Taxus sp., Taxaceae. Vinkristin - rosensköna, Vinca (Catharanthus) rosea, Apocynaceae. Gunnar Samuelsson (1986-1991). Finn Sandberg (1968-1986). Finn Sandberg (1954–1968). Richard Westling (1918-1934). Henrik Victor Rosendahl (1901-1918). Wenche Rolfsen – adjungerad professor vid Uppsala universitet. Jan G. Bruhn – adjungerad professor vid Högskolan i Kalmar / Linnéuniversitetet.
Cigarr
Cigarr är ett rökverk tillverkat av fermenterad (genom jäsningsprocesser förädlad) och ofta lagrad tobak, rullad i ett eller flera tobaksblad. Fermentationen reducerar sockerhalten och bryter även ner proteiner. Detta gör att röken blir basisk, vilket i sin tur medför att nikotinet, som är en alkaloid, uppträder fritt i röken. Nikotinet kan därför upptas direkt i munnens slemhinnor, och röken behöver därför inte dras ner i lungorna för att få samma upptagning av nikotin. Ordet cigarr kommer från spanskans ord cigarro, vilket av Oxford English Dictionary föreslås vara en variation på cigarra, spanska för cicada, på grund av formen, särskilt den facon som kallas perfecto. Andra källor har indikerat att ordet kommer från mayaspråkets ord sikar, röka. Cigarrer av hög kvalitet är handrullade, men det finns även cigarrer som är maskintillverkade (samt några mellanting). En cigarr består av olika typer av tobaksblad, till skillnad från cigaretter, som består av skuren, ej fermenterad tobak innesluten i papper. Man kallar cigarrens tre byggstenar, dess konstruktion, för inlaga, omblad och täckblad – täckbladet är det yttersta och inlagan det innersta. Det ställs höga krav på täckblad för kvalitetscigarrer. De skall helst vara tunna och utan hål. För att få tunna och ljusa blad odlas ofta täckblad under vit väv, som utjämnar ljuset från solen och håller fuktigheten kvar i luften. Vuelta Abajo-distriktet på Kuba har nära perfekta odlingsbetingelser och anses därför av många som det bästa området i världen för produktion av cigarrtobak. Inlaga och omblad bildar en vickel. En handgjord kvalitetscigarr är gjord uteslutande av hela tobaksblad, så kallade longfiller blad. Det är en ren naturprodukt och som sådan fri från kemiska tillsatser. Inlagans longfiller ger kanaler genom den färdiga cigarren, vilket ger ett behagligt lågt sugmotstånd. Tröskad tobak, s.k. shortfiller, som används i de flesta maskintillverkade cigarrer, ger ett högre sugmotstånd. Cigarrer kan sorteras i färger: claro = ljus, Colorado = medelfärg, maduro = mörk och oscuro = svart. Översta lagret, "spegeln", bör ha jämn färg. För att jämna ut färgen har vissa tillverkare matterat cigarrerna. Mattering innebär att man målar cigarren med fint tobaksmjöl. Cigarrer förekommer i olika storlekar som har olika namn. De kan variera men tabellen nedan ger en fingervisning. En cigarr bör förvaras i en humidor som håller en relativ luftfuktighet på 65-72%. I en omgivning med för låg luftfuktighet kan oljorna i tobaken till slut börja dunsta och smaken försämras. Vid introduktion av för mycket fukt kan cigarrerna spricka eller mögla. Det är en vanlig uppfattning att cigarrers smak och brandegenskaper vinner på lagring, ofta i storleksordningen flera år. Cigarrer från Kuba anses av många som de finaste rökverk som finns, men det finns många platser där tobak odlas och rullas, bland annat Dominikanska republiken, Honduras, Brasilien, Mexiko och Nicaragua. Även i Sverige har av entusiaster under senare år lyckade försök gjorts med odling och beredning av cigarrtobak. Efter USA:s handelsembargo mot Kuba inleddes 1962 är kubanska cigarrer förbjudna i USA. Det är olagligt för amerikanska medborgare att köpa kubanska cigarrer, oavsett var i världen de befinner sig.
Hinokitiol
I cellkulturer och djurstudier har hinokitiol visats hämma metates och har antiproliferativa effekter på cancerceller. Zinkbrist har visats i vissa cancerceller och att återställa optimala intracellulära zinknivåer kan leda till undertryckande av tumörtillväxt. Hinokitiol är en dokumenterad zink-jonofor, men mer forskning krävs vid denna tidpunkt för att fastställa effektiva koncentrationer av leveransmetoder för Hinokitiol och zink. Hinokitiol används ofta i en rad konsumentprodukter, inklusive: kosmetika, tandkräm, munsprayer, solskyddsmedel och hårväxtprodukter. Ett av de ledande varumärkena i försäljningen av konsumentprodukter med hinokitiol är Hinoki Clinical. Hinoki Clinical (est. 1956) bildades strax efter att den första industriella utvinningen av hinokitiol började år 1955.Hinoki har för närvarande över 18 olika produktserier med hinokitiol som ingrediens. Ett annat varumärke, nämligen "Relief Life", har stoltserat med över en miljon försäljningar av sin "Dental Series" tandkräm som innehåller hinokitiol. Andra kända tillverkare av hinokitiolbaserade produkter är Otsuka Pharmaceuticals, Kobayashi Pharmaceuticals, Taisho Pharmaceuticals, SS Pharmaceuticals. Förutom Asien börjar företag som Swanson Vitamins® använda hinokitiol i konsumentprodukter på marknader som USA och Australien som ett antioxidant serum och i andra produkter. Under 2006 klassificerades hinokitiol under Domestic Substances List i Kanada som icke-långlivade, icke-bioackumulerande och giftfria för vattenlevande organismer Miljöarbetsgruppen (EWG), en amerikansk aktivistgrupp, har ägnat en sida till ingrediensen hinokitiol som indikerar att det är "låg risk" i områden som "Allergier och immunotoxicitet", "Cancer" och "Utveckling och reproduktionstoxicitet" gav Hinokitiol en poäng på 1-2. Till skillnad från Hinokitiols poäng uppvisar Propylparaben, en ingrediens som fortfarande säljs i olika munvatten, enorm toxicitet och farliga problem. Propylparaben har bedömts av Europeiska kommissionen för hormonstörning som en mänsklig hormonstörning bland andra oro lämnar det till en rating på 4-6 på EWG: s webbplats. Den 2 april 2020 lämnade Advance Nanotek, en australisk tillverkare av zinkoxid, in en gemensam patentansökan med AstiVita Limited, för en anti-viral komposition som inkluderade olika munvårdsprodukter med hinokitiol som en viktig komponent. Varumärket som nu innehåller denna nya uppfinning kallas Dr ZinX och kommer sannolikt att släppa sin zink + hinokitiol-kombination 2020. Den 18 maj 2020 publicerade Dr ZinX testresultat för "Kvantitativ suspensionstest för utvärdering av virucidal verksamhet inom det medicinska området" med en '3.25 log' minskning (99.9% minskning) för en koncentration i 5 minuter mot COVID-19 surrogat fcov Zink är ett viktigt kosttillskott och spårämne i kroppen. Globalt beräknas att 17,3% av befolkningen har otillräckligt zinkintag. Hinokitiol upptäcktes 1936 av Dr. Tetsuo Nozoe från den essentiella oljekomponenten i taiwanesisk cypress. Upptäckten av denna förening med en heptagonal molekylstruktur, som sägs inte existera i naturen, erkändes globalt som en stor prestation i kemins historia. Nozoe Tetsuo föddes i Sendai, Japan den 16 maj 1902. Vid 21 års ålder startade han en kemikurs vid Tohoku Imperial University på Institutionen för kemi. Efter sin examen i mars 1926 stannade Nozoe kvar som forskningsassistent men lämnade snart Sendai för Formosa (nu känt som Taiwan) i slutet av juni 1926. Nozoes huvudsakliga forskningsintressen låg i studien av naturprodukter, särskilt de som finns i Formosa. Nozoes dokumenterade arbete i Formosa gällde de kemiska komponenterna i Taiwanesisk cypress, ett infött barrträd som växer i bergsområden. Nozoe fann en ny förening, hinokitiol, från komponenterna i denna art och rapporterade den för första gången 1936 i en särskild utgåva av Bulletin of the Chemical Society of Japan.
