Tardiv dyskinesi
Termen tardiv dyskinesi introducerades 1964. Dyskinesi syftar på en försämring av frivilliga rörelser. De tics och andra rörelser, som resulterar kallas ofta för dyskinesier. Dyskinesi orsakas ibland av långtidsanvändning av antipsykotika eller andra dopaminantagonister som antiemetikat metoklopramid. Effekten av dessa läkemedel kan vara tardiva, vilket betyder att dyskinesi fortsätter eller uppträder även efter att läkemedlen inte längre tas. Vad gäller behandling av iatrogen tardiv dyskinesi, skall neuroleptikat inte längre användas under en period av 3-6 månader för att se om detta löser problemet, men problemet kan misslyckas att förbättras eller även förvärras. I denna situation är det vettigt att pröva tetrabenazin 25-50 mg/8tim peroralt. (Oxford Handbook of Clinical Medicine). I samband med Parkinsons sjukdom är ofta dyskinesier resultatet av kronisk levodopa (L-dopa) terapi. Dessa motorfluktuationer uppträder hos mer än hälften av Parkinsonspatienterna efter 5 till 10 års levodopaterapi med procenten av påverkade patienter ökande med tiden. Dyskinesier uppträder vanligen vid tiden för högsta L-dopa plasmakoncentration och kallas därför för toppdos-dyskinesier. När patienterna fortsätter i sjukdomsförloppet kan de uppleva difasiska dyskinesier, som uppträder när läkemedelskoncentrationen stiger eller faller. Användningen av MDMA har visats öka effekterna av L-Dopa medan associerade dyskinesier reduceras hos primater med simulerad Parkinsons sjukdom. Det har också funnits många anekdotiska rapporter att kronisk samtidigt missbruk och tillförsel av det sedativa-hypnotiska GHB tillsammans med amfetaminer eller i samband med högre doser, inducerar övergående manifestationer av tardiv dyskinesi och mer ihållande akatisi. Båda tillstånden är också associerade med GHB abstinens åtföljt av dygnet runt tillförsel under månader eller år. Tardiv dyskinesi är karaktäriserad av repetitiva, ofrivilliga, meningslösa rörelser. Inslag av tillståndet kan inkludera grimasering, tunguträckning, läppsmackande, rynkningar, läppihop-pressning och snabba ögonblinkningar. Snabba rörelser av armar, ben och bål kan också förekomma. Störda rörelser av fingrarna kan uppträda som om patienten spelar en osynlig gitarr eller piano. Patienter med Parkinsons sjukdom har svårigheter att förflytta sig, medan patienter med tardiv dyskinesi har svårigheter att inte röra sig. Andra närbesläktade neurologiska tillstånd har blivit kända som varianter av tardiv dyskinesi. Tardiv akatisi involverar smärtsamma känslor av inre spänning och ångest och ett tvång att röra på kroppen. I extrema fall kan individen undergå inre tortyr och kan inte längre sitta still. Tardiv tourettism är ett tics-tillstånd, som nästan kan likna Tourettes syndrom, ibland så nära att de två bara kan åtskiljas genom detaljerna hur de startade. Orsaken till tardiv dyskinesi förefaller vara relaterad till skadan till systemet som använder och processar signalsubstansen dopamin. Det tros att postsynaptiska dopaminerga receptorer blir överkänsliga för stimulering som ett resultat av användningen av neuroleptika och att denna överrkänslighet orsakar symptomen av tardiv dyskinesi. Den tillgängliga forskningen tycks föreslå att samtidig profylaktisk användning av neuroleptika och ett antiparkinson medel är verkningslös för att undvika tidiga extrapyramidala bieffekter och kan göra patienten mer känslig för tardiv dyskinesi (Crane, 1973). Eftersom några av symptomen på tardiv dyskinesi kan tolkas som schizofreni av läkare, kan de förskriva ytterligare neuroleptiska läkemedel för att behandla det, vilket leder till ökad risk för mer prevalent tardiv dyskinesi. Flera studier, som har ifrågasatts, har indikerat att långtidsanvändning av neuroleptika är associerad med både försämring och atrofi av hjärnan.
Dopamin
Mesokortikala systemet är en bana från ventrala tegmentiella arean (VTA) till frontalloben, som är essentiell för exekutiva funktioner. Mesolimbiska dopaminsystemet en bana från ventrala tegmentiella arean (VTA) till nucleus accumbens. Nucleus accumbens utgör en del av belöningssystemet. Tuberoinfundibulara systemet är en bana från hypotalamus till hypofysen. Dopamin förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglerar motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation. Förändringar i dopaminkänsligheten kan ses vid psykopati. Underskott kan yttra sig i Parkinsons sjukdom, rastlösa ben, depression, likgiltighet, uppmärksamhetssvårigheter och ADHD. Dopaminerga agonister och antagonister verkar påverka proopiomelanokortinets mRNA. Sänkt aktivitet på D2-receptorn, mätt i tillväxthormonets respons på dopaminagonister hos deprimerade patienter, korrelerar troligen med självmordsrisk, dock inte med huruvida självmordsförsöken faktiskt hade dödlig utgång. Dopaminaktiviteten hänger i så fall samman med aggressioner som riktar sig mot individen själv (självskadebeteende). Även personer som inte är deprimerade har en liknande korrelation mellan sänkt D2-aktivitet och självmordsbenägenhet. En svensk studie har hävdat att det visserligen förekommer en uppenbar förändrad dopaminerg funktion i hypotalamus och cortex vid självmord, men att detta kan bero på självmordets tillvägagångssätt. Dopamin utsöndras i reaktion på kortisol under stress, vilket leder till att stress gör personer mer vakna, stimulerade, fokuserade, motiverade och alerta. Dessa effekter har bara pulsatilt dopamin under kortvarig stimulans, under långvarig stress sänks dopaminreceptorernas känslighet, vilket ger motsatt effekt: personen blir dysforisk, dissociativ och deprimerad. Det har länge varit ett faktum att dopaminet påverkar beteenden som har med lust och njutning att göra. Dopaminet påverkar dock inte upplevelsen (gör den mer njutbar) eller belöningsupplevelsen per se. Dopaminet påverkar i stället viljan till lust och njutning, orsakar ett uppsökande beteende gentemot föremål som bereder njutning och känslan av belöning, och gör individer mer njutningsbenägna. Effekten påverkar också viljan till att påverkas av andra stimuli, och ökar motivationen. Det finns belägg för att en variant av D2-receptorn påverkar graden av nyfikenhet och utforskande beteende (Novelty seeking), samt att en annan typ av samma receptorklass påverkar det skadeundvikande beteendet (Harm avoidance) och det slags stress som är negativt relaterat till olika antisociala störningar. Förändringar i utforskande och skadeundvikande beteende har också iakttagits hos patienter med Parkinsons sjukdom. Dopaminerga systemet är centralt för en känslas valens, huruvida ett stimuli upplevs som attraktivt eller frånstötande, men inte för känslans arousal, som bland annat beror på aktiviteten av amygdala. Dopamin hör intimt samman med sexualitet. I djurförsök har man sett att en hona som fått en dopamininfusion valde att para sig med den hane som fanns tillgänglig vid infusionstillfället och "övergav" då sin ordinarie partner. När förälskelsen övergår i kärlek tycks oxytocin och ADH överta dopaminets roll och passionen ersätts då av mer stillsam kärlek. Den viljestyrda motoriken och den synaptiska plasticiteten regleras till stor del av dopaminet i striatum, och är beroende av antalet dopaminreceptorer där. Det finns forskning som tyder på att kreativa människor har färre dopaminreceptorer i talamus. Forskare vid Karolinska institutet har konstaterat att halten av dopamin i hjärnan ökar under minnesträning. Dopamin ingår i ett negativt feedbacksystem med prolaktin, där höga dopaminnivåer ofta kan konstateras vid låga prolaktinnivåer och vice versa. Det är möjligt att dopamin och nervtillväxtfaktor har samma reglerande verkan på varandra. Dopaminnivåerna påverkar nivåerna av TSH, vilket i sin tur påverkar nivåerna på tyreoideahormonerna.
Proteostas
Proteostas är homeostas på proteinnivå, och syftar till regleringen bakom proteinernas koncentration, konformitet, bindningsförmåga, veckning, struktur, proteolys, och placering, vilket skapar proteom genom återanpassning inuti cellen. Proteostas är mekanismen bakom den celldifferentiering som orsakar barnens tillväxt och pubertet, och äldre personers normala åldrande, samt annan proteinanpassing till miljöfaktorer. Flera sjukdomar, som Parkinsons sjukdom, Alzheimers, ALS och Huntingtons sjukdom, av vilka de flesta uppkommer högre upp i åldrarna, hänger samman med problem med proteostasen.
Dysartri
Dysartri (av grek. dys- och a'rthron, "led"), svårighet för artikulerat uttal. Dysartri är ett samlingsnamn för en grupp talstörningar som orsakas av nedsatt neurologisk kontroll av musklerna som normalt används vid tal. Skadan sitter antingen i centrala nervsystemet eller perifera nervsystemet. Det finns två orsakstyper. Man brukar dela upp dysartri i sex olika typer: slapp, spastisk, ataktisk, hypokinetisk, hyperkinetisk och blandad dysartri. För att bedöma och behandla dysartri krävs kontakt med logoped. plötsliga och icke-progredierande (till exempel stroke och traumatisk hjärnskada), samt. långsamma och progredierande (till exempel Parkinsons sjukdom, multipel skleros, Kennedys sjukdom och tumörsjukdomar).
Neurologi
Neurologi är en gren av medicinen som behandlar sjukdomar i nervsystemet. Dock kan begreppet även mena på studiet av nervsystemet i helhet. En läkare som är specialist i området kallas för neurolog och är utbildad för att diagnostisera, behandla och hantera patienter med neurologiska sjukdomar. Många neurologer är inblandade i klinisk forskning, kliniska prövningar men även grundforskning och kallas för neuroforskare. Psykologer kan genomgå en specialistutbildning och då bli neuropsykologer. Neurologiska sjukdomar är sjukdomar som drabbar centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg), perifera nervsystemet (perifera nerver inklusive kranialnerver), eller autonoma nervsystemet (delar som är lokaliserade både i centrala- och perifera nervsystemet). Neurologer diagnosticerar och behandlar även vissa muskulära sjukdomar. I Sverige har en neurolog läkarexamen, läkarlegitimation och 5 års specialistutbildning. Smärre variationer förekommer i andra länder. Vid en neurologisk undersökning undersöker läkaren vakenhetsgrad, pupillreaktion, ögonrörelser, muskelstyrka, förmåga att koordinera rörelser, balans, känsel och olika reflexer. Det hjälper läkaren att fastställa om det är fråga om en sjukdom i nervsystemet. Neurologen är ansvarig för diagnos, behandling och hantering av alla ovanstående sjukdomar och flera andra. När kirurgi är nödvändig krävs en annan specialistkompetens, från en så kallad neurokirurg. Neurologer behandlar ofta patienter med ärftliga genetiska sjukdomar vars huvudsakliga symptom är neurologiska. En lumbalpunktion är en rutinmässig provtagning av ryggmärgsvätska som en neurolog genomför, antingen för att ställa diagnos eller följa sjukdomsförlopp. I vissa länder, till exempel USA och Tyskland, kan neurologer specialisera sig i klinisk neurofysiologi som bland annat utför EEG (hjärnvågsstatus), nervledningsundersökningar och EMG (elektrisk aktivitet i muskler). I andra länder är neurofysiologi en självständig disciplin (exempelvis i Sverige och Storbritannien). huvudvärkssjukdomar som migrän, spänningshuvudvärk, Hortons huvudvärk, trigeminusneuralgi. neurodegenerativa sjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Creutzfeld-Jakobs sjukdom och Amyotrofisk lateralskleros. cerebrovaskulära sjukdomar, som stroke. infektioner i hjärnan som (encefalit) och hjärnhinneinflammation (meningit). infektioner som drabbar perifera nervsystemet, som botulism. tumörsjukdomar, inklusive hjärntumörer och tumörer i ryggmärgen och perifera nervsystemet. rörelsehinder som Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, Tourettes syndrom. demyeliniserande sjukdomar i centrala nervsystemet, som multipel skleros, och i perifera nervsystemet, som Guillain-Barrés syndrom. ryggmärgssjukdomar - tumörer, missbildningar, infektioner. perifera störningar i nerver eller muskler som polyneuropati och myastenia gravis. mentala förändringar som koma och förvirring. Mer om neurologiska diagnoser - Netdoktor. Internetmedicin - Neurologi.
Excitotoxicitet
Excitotoxicitet är en process som leder till död av nervceller och anses ibland utgöra förklaringen till vissa degenerativa sjukdomar i centrala nervsystemet som Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom. Exitotoxicitet i perifera nervsystemet är mindre utforskat, men kan drabba hörselnerven efter höga ljud. Cytostatika innehållande platina och aminoglykosider kan ge hörselnedsättning, balansrubbningar och tinnitus. Excitotoxicitet uppstår när stora mängder av signalsubstanser orsakar alltför höga intracellulära koncentrationer av kalciumjoner. Mest studerat är glutamat vars bindning till NMDA-receptorer orsakar stort inflöde av kalcium i cytoplasman vilket i sin tur är direkt skadligt för nervcellen. Kalciumjonerna buffras i det endoplasmatiska retiklet och även i mitokondrier vilket påverkar cellandningen. När cellandningen inte längre kan producera ATP kan inte transmembrana jonpumpar upprätthålla jongradienter längre, vilket leder till nekros och alternativt apoptos.
Byråkrati
Byråkrati är den struktur och uppsättning av regler som skapats för att styra en vanligen större organisation. En person som ingår i en byråkrati kan kallas byråkrat. I nedsättande bemärkelse betyder termen ämbetsmannavälde. Även om alla större organisationer har någon form av struktur som kan kallas byråkrati, används termen ofta i nedsättande bemärkelse om administrativa apparater som uppfattas som alltför omfattande eller ineffektiva. Begreppet grundades av Vincent de Gournay. Ordet byråkrati härstammar från början från ‘kontorsstyre' och byråkrat har setts som en person som utgår och styrs från ett kontor. Senare har man sett det som den byråkratiska organisationsmodellen. Max Weber lade fram en teori för hur en ideal byråkrati ska fungera för att dels stödja den större organisation (till exempel samhället, kommunen, företaget) som byråkratin är en del av, dels arbeta utan inre spänningar och konflikter. Precis som det finns en effektivaste form av lagerhållning eller marknadsföring, finns det en perfekt form av byråkrati. I denna ska befordringsgång, makt och position utgå ifrån kompetens och klara regler, och inte enligt nepotistiska mått. Den byråkratiska organisationen bör vidare karakteriseras av hög decentralisering av små beslut, men hög centralisering av stora beslut. Ett annat karaktärsdrag är kategoriseringen av kunder och en rutinmässig behandling av dessa. Två organisationstyper i den privata sektorn som visat sig fungera bättre med en webersk byråkratisk struktur är banker och försäkringsbolag. Byråkrati är den grundläggande organisationsformen i det utvecklade industrisamhället. I informella sammanhang används termen byråkrati används särskilt i informella sammanhang ofta i negativ bemärkelse och betecknar då ett tillstånd som inträder då beslut i en organisation tenderar att fattas av ämbetsmän efter vissa rutiner, snarare än av dem som är utsedda att agera beslutsfattare. Ett tecken på byråkrati är närvaron av alldeles för många blanketter, antingen av papper eller på en webbplats, och att alla man försöker vända sig till hävdar att problemet skall lösas av någon annan. Ett annat tecken på byråkrati kan vara till exempel när anställda på ett företag stelbent hänvisar till ett internt regelverk snarare än behandlar sina kunder på ett sådant sätt att företaget inte riskerar dåligt rykte. Den byråkratiska organisationsmodellen utgör ett grundmönster som har kritiserats och analyserats som ett hinder för mänsklig utmaning inom arbetslivet på grund av dess stelbenta uppbyggnad. Författaren Franz Kafka gestaltade ofta den enskildes maktlöshet gentemot en anonym byråkrati i sina böcker, i synnerhet i det kända verket Processen. I den satiriska boken Parkinsons lag (1957) stipuleras att "En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet" – som ett exempel på byråkratiskt tankesätt. I filmen Brazil från 1985 regisserad av Terry Gilliam gestaltas en dystopisk satir-värld styrd av en jättelik byråkratisk diktatur. "Det avgörande skälet till att den byråkratiska organisationen vunnit terräng har alltid varit dess rent tekniska överlägsenhet över alla andra organisationsformer. En fullt utvecklad byråkratisk apparat förhåller sig till dessa andra former som en maskin till de icke mekaniska slagen av varuproduktion. Precision, snabbhet, entydighet, kännedom om akterna, kontinuerligt, diskretion, konsekvens, strikt subordination, minskade friktioner och minskade materiella och personella kostnader - dessa fördelar är stegrade till ett optimum vid en strikt byråkratisk förvaltning genom skolade ämbetsmän, i synnerhet i dess monokratiska form, till skillnad från alla slags former av kollegial, hedersuppdrags- eller bisysslenatur. I den mån det rör sig om komplicerade uppgifter, är avlönat byråkratiskt arbete inte endast mera noggrant utan i slutändan ofta till och med billigare än formellt sett oavlönat hedersuppdrag".
