Freestyle
Freestyle är den "svenskspråkiga" benämningen på en typ av bärbara kassettbandspelare. Freestylen lanserades den 1 juli 1979 av Sony under varumärket Walkman. Därefter har freestyle blivit en generell benämning på portabla bandspelare som vanligtvis används tillsammans med hörlurar. På enkla modeller saknas flera tekniska finesser som finns på större bandspelare, cd-spelare etc. Som standard finns ett volymreglage och tre knappar – uppspelning, snabbspolning framåt och stopp. För att spola tillbaka kassettbandet är man då tvungen att ta ut kassetten, vända sida på den och spola framåt. Därutöver finns en utgång avsedd för hörlurar samt ett bältesclips. Standardmodeller drivs av batterier. Det finns även modeller med olika extrafunktioner som exempelvis integrerad högtalare, snabbspolning bakåt, AM-/FM-radio, uttag för nätadapter, extra basåtergivning, equalizer samt omkopplare för normal-, krom- och metallband. Dåvarande Svenska Språknämnden försökte försvenska uttrycket till bärspelare, men detta uttryck slog aldrig igenom. Bärbara CD-spelare kallades på svenska för CD-freestyle när de introducerades. Det finns även andra typer av bärbara kassettbandspelare, exempelvis så kallade fickminnen (diktafoner) och bergsprängare. Den 22 oktober 2010 meddelade Sony att produktionen av bärbara kassettbandspelare upphört.
Fristil
Fristil (brottning) – en disciplin inom brottning. Fristil (disc) – en disciplin inom frisbee. Fristil – en disciplin inom längdåkning, se Skate (längdskidåkning). Fristil – en disciplin inom simning, oftast benämnd frisim. Freestyle (olika betydelser).
Svenska Dagbladets idrottsstipendium
Svenska Dagbladets idrottsstipendium, även kallat Årets nykomling och Lilla Bragdguldet, är ett idrottspris som instiftades 1994 efter en donation från en svensk elitidrottare som föredrar att vara anonym. Stipendiet som tidigare var på 50 000 kronor, men numera är på 75 000 kronor delas ut till en ung svensk idrottare som uppvisat en lovande resultatutveckling. Priset delas numera ut på Svenska idrottsgalan. Årtalet nedan avser det år då vinnaren kvalificerat sig för priset och året då vinnaren offentliggörs (i december). Själfa priset delas ut i januari nästkommande år. 1994 – Emelie Färdigh (senare Linderberg), friidrott. 1995 – Magnus Molin, bordtennis. 1996 – Anna Lindberg, simhopp. 1997 – Eric Zachrisson, skridsko. 1998 – Lina Andersson, längdskidor. 1999 – Jimmy Lidberg, brottning. 2000 – Christian Olsson, friidrott. 2001 – Ida Marko-Varga, f. Mattsson, simning. 2002 – Carolina Klüft, friidrott. 2003 – Lina Johansson, konståkning. 2004 – Aron Anderson, handikappidrott. 2005 – Jesper Björnlund, freestyle. 2006 – Johanna Mattsson, brottning. 2007 – Charlotte Kalla, längdskidåkning. 2008 – Emma Samuelsson, fäktning. 2009 – Sarah Sjöström, simning. 2010 – Angelica Bengtsson, friidrott. 2011 – Moa Hjelmer, friidrott. 2012 - Gabriel Landeskog, ishockey. 2013 - Irene Ekelund, friidrott. 2014 - Sandra Näslund, skicross. 2015 - Khaddi Sagnia, friidrott. 2016 - Jesper Svensson, bowling. 2017 – Jennie-Lee Burmansson, freestyle (skidor). 2018 - David Åhman och Jonatan Hellvig, beachvolleyboll. 2019 - Smilla Sand, bordtennis (parasport). 2020 - Alice Magnell Millán, friidrott. 2021 - Ebba Årsjö, alpin skidsport (parasport).
Frisbee
En frisbee är en leksak och ett idrottredskap, som oftast är tillverkad av plast. Frisbeen kastas med spinn för att sväva genom luften. Frisbee är ett varumärke sedan den 26 maj 1959, då Wham-O:s "Frisbee" godkändes som registrerat varumärke (Registered Trademark #679186), men används oftast även som generisk term om alla fabrikat av "flygande diskar". I mitten av 1900-talet började frisbeen massproduceras under namnet Pluto Platter men fick snart därefter namnet frisbee. Det första kända tillfället då någon kastat en disk var av några universitetsstudenter på Yale University i USA i början av 1900-talet. Yales universitetsområde låg i närheten av "Frisbie Pie Company", ett företag som sålde pajer i metallformar. Dessa formar visade sig ha god svävförmåga och blev en kul grej för ungdomarna att leka med. Den numera vanliga aktiviteten att "kasta frisbee" var fortfarande en relativt okänd idé fram till att den frisbee vi idag känner till: frisbeen av plast. Den uppfanns av Fred Morrison 1948 och blev mer populär då den visade sig kunna flyga bättre och längre än de tidigare formarna av trä och metall. Denna uppfinning började sedan massproduceras av leksaksföretaget Wham-O toy company år 1951. Vid detta tillfälle hette det däremot inte frisbee eller disc. Företaget valde att kalla sin produkt för "Pluto Platter". År 1954 anordnades den första tävlingen med en Frisbee när studenter från Dartmouth universitetet i USA organiserade en turnering i den sport som idag kallas för "Guts". År 1955 bytte Wham-O namn på produkten och kallade den för frisbee istället. Detta på grund av att man saknade rättigheterna att kalla den för detta tidigare, men då pajföretaget "Frisbie Pie Company" lagt ner sin produktion 1954 kunde Wham-O ta tillbaka det namn som verkade mer passande: Frisbee. Det nu godkända mekaniska patentet för frisbee ansöktes av Ed Headrick 1966. I Sverige bildades Svenska Frisbeesportförbundet 1974. Det är sedan 1983 medlem av Riksidrottsförbundet. Discgolf, där spelaren med så få kast som möjligt skall nå från en utkastsposition till en för sporten speciell korg som frisbeen skall landa i. Ultimate, där två lag skall försöka samla poäng genom att passa frisbeen till en medspelare som befinner sig i motståndarnas målområde. Spelet påminner till sin uppbyggnad om andra lagidrotter som bygger på att göra mål. Discathon, där den tävlande skall springa en sträcka och samtidigt växelvis kasta två frisbees som ska passera vissa portar. Längd, där de tävlande skall kasta frisbeen så lång som möjligt. Guts, där två lag kastar en frisbee fram och tillbaka mellan sig och får poäng om motståndarlaget misslyckas med att ta emot frisbeen. Detta sker i första hand genom att frisbeen kastas så hårt att det blir svårt att greppa den. Fristil, där lag om två eller tre utövare presenterar ett koreograferat program till musik, under vilket man utför en mängd trick. Double Disc Court (DDC), där två dubbelpar kastar två frisbees mellan sig. Det gäller att inte tappa frisbeen, att inte missa motståndarnas spelruta, samt att inte, inom laget, röra vid mer än en frisbee åt gången. Maximum Time Aloft (MTA), där en deltagare skall kasta frisbeen mot vinden och sedan själv fånga den igen. Den tid som frisbeen är i luften utgör tävlingsresultatet. Throw Run and Catch (TRC), där en deltagare kastar frisbeen och sedan själv skall fånga den så långt från utkastspunkten som möjligt. Self Caught Flights (SCF), som är en kombinationstävling bestående av MTA och TRC. Allround, som är en mångkamp bestående av längdkastning, SCF, discgolf, discathlon, fristil och DDC. Svenska Frisbeesportförbundet. World Flying Disc Federation. Diabolic Hell Belgian Ultimate Frisbee Team. Ken Westerfield History of Freestyle.
Forspaddling
Forspaddling är paddling i åar och älvar med inslag av fors. Forspaddling bedrivs i huvudsak med kanot (kajak eller kanadensare) och skiljer sig därmed från till exempel forsränning som utförs med gummibåt avsedd för flera personer. Fripaddling - paddling för rekreation där paddlaren gör korta eller längre turer och ofta stannar för surf och lek i olika vågor och valsar. Freestyle (forspaddling) - Tävlingsform där paddlaren på en begränsad tid ska utföra olika trick på en våg eller vals, ofta mycket spektakulärt och intensivt. Kanotslalom - Olympisk tävlingsdisciplin där paddlaren skall följa en bana i forsen - snabbaste tiden vinner. Banan är markerad med portar och missad port eller islag ger tidstillägg. Creeking - Teknisk, avancerad utförspaddling i brantare vattendrag vanligtvis med lägre vattenvolym men med inslag av vattenfall och svåra passager. Kajakcross - Flera forspaddlare tar sig ned för en bana i forsen samtidigt. Tacklingar och prejningar är tillåtna.
G – som i gemenskap
G – som i gemenskap är en svensk film som regisserades av Staffan Hildebrand, och hade biopremiär i Sverige den 25 februari 1983. Filmen handlar om de tre unga killarna Kim (Niclas Wahlgren), Robban (Joakim Schröder) och Alexander (Sebastian Håkansson). De har just slutat gymnasieskolan på Södra Latin i Stockholm. De har olika problem som de tampas med under filmens gång. Kim är kär i Mia (Ulrika Örn), men han har inte vågat ligga med henne. Han tror att hon är mycket mer erfaren än han är. Han tror sig även vara litet dragen till sin homosexuelle vän Kristoffer (Magnus Uggla), som driver nattklubben G. Robban har hamnat snett i livet. Hans mamma vet ingenting om drogerna, men de har ständiga gräl om Robbans sena nattvanor och underliga kompisar. En dag hinner polisen ikapp Robban. Alexander är sångare i källarbandet Barn. En manager lyckas övertala honom att överge sina kompisar och börja sjunga med Nürnberg 47, ett dekadent popband med en nyfascistisk stil. Filmen G spelades in sommaren 1982 i Stockholm. Flera kända personer agerar i filmen. Magnus Uggla gör rollen som den homosexuelle Kristoffer. Författaren och debattören Lasse Strömstedt spelar rättrådig farsa och arbetsgivare. Regissören Staffan Hildebrand själv gör en cameo i början av filmen i en kör. Nattklubbsscenerna från den fiktiva klubben G spelades in i Kolingsborg. Det finns även en kort dokumentärfilm gjord av Anders Lennberg 2006 som handlar om castingen och inspelningen av G. Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009). Musiken ur filmen släpptes efteråt på LP, och sålde guld. Med på filmens soundtrack finns bland annat låtar av Eva Dahlgren, Freestyle, Nasa, Reeperbahn (som spelar Nürnberg 47) och bandet Barn som också har en central roll i filmen. Bandet Nürnberg 47 skapades för filmen. De spelar låten "Hundarna brinner" som initialt skall ha hetat "Ugnarna brinner" och anspelat på händelserna i Nürnberg. Olle Ljungström, sångare i Reeperbahn, förklarade senare ändå det hela så här: "Det behövdes ett namn för det här nazi-bandet och jag kom på "Nürnberg 47", men sen kom det fram efter filmen att rättegångarna skedde ju 1948. Det hände inte ett skit i Nürnberg 1947 ..." (I själva verket pågick rättegångarna mellan 1945 och 1949.) Nürnberg 47 spelar även låten "Spegelbild" samt en version av Velvet Undergrounds "Venus in Furs". I samband med den erotiska poolscenen med Kim och Mia spelas "I'll Find My Way Home" med Jon och Vangelis. Staffan Hildebrand har skrivit manus till en uppföljare till G – som i gemenskap, och hans plan var omkring 2006 att några av de gamla skådespelarna från filmen G skulle återgå till sina rollfigurer, dock som vuxna tonårsföräldrar. Filmen skulle handla om tre ungdomar med olika sociala bakgrunder, som bor vid tre olika tunnelbanestationer längs den röda linjen i Stockholm. Arbetstiteln på uppföljaren var Röda linjen. Joakim Schröder – Robban. Sebastian Håkansson – Alexander. Magnus Uggla – Kristoffer. Ewa Fröling – Robbans mamma. Dominik Henzel – Sudden. Lasse Strömstedt – Mias pappa. Ulf Brunnberg – managern Allan. Jerry Williams – motorcykelknutte. Jan Borchies – Robbans kompis. Linus Wahlgren – Robbans lillebror. Agneta Fagerström – Kims mamma. Rebecca Pawlo – Westman, polis. Olle Ljungström – gitarr, sång. Peter Korhonen – trummor. Eddie Sjöberg – gitarr. Sebastian Håkansson – sång. Niels Jensen – keyboard. Jean Frédéric Axelsson. Eva Dahlgren – Sexhets. Eva Dahlgren – Strömningar. Eva Dahlgren – Drömmar av guld. Barn – Tre tusen meter. Nürnberg 47 – Hundarna brinner. Nürnberg 47 – Spegelbild. Nasa – Nattens drömmar. Freestyle – Nattens dockor. Niels Jensen – Delat samma cigarett. Jon och Vangelis – I'll Find My Way Home.
Friåkning
Friåkning är en typ av alpin skidåkning i huvudsak på obehandlad terräng och involverar olika typer av trick och hopp. Åkningen kan inbegripa en terrängpark med räcken, lådor och liknande hinder. Till skillnad från traditionell freestyle, utövas friåkning inte uteslutande i terrängparker byggda för ändamålet. Det råder delade meningar om freestyle och friåkning ska betraktas som två olika sporter eller två varianter av samma. Friåkning har ökat i popularitet sedan sent 1990-tal och det finns många professionella friåkare. De flesta friåkare tävlar i friåkning med specialisering på något eller några områden. Friåkning har även tagit fäste på sociala medier och vissa åkare har gjort sig kända genom att producera videor. Friåkningen började utvecklas under 1990-talet som reaktion mot de restriktiva reglerna inom sporten som sattes upp av Internationella skidförbundet. Denna form av skidåkning är farlig på grund av den höga farten, branter som kan gömda hinder och lavinrisken. Denna form av skidåkning har förbjudits på vissa platser eftersom risken för allvarliga skador och dödsfall är stor. Parkåkning utförs på särskilda områden med utplacerade hinder i form av lådor, hopp, räcken och halvrör. Friåkning eller utförsåkning överlag kräver minst tre saker till utrustning. skidor, pjäxor samt bindningar till skidorna. I samband med detta väljer många skidåkare att använda annan utrustning som, skidhjälm, skidglasögon, skidkläder, ryggskydd samt annan säkerhetsutrustning till bland annat laviner. I princip allting som används enbart för friåkning är gjort speciellt för friåkning och är därför mer relevant till friåkning än vanlig utförsåkning.
Cykelsport
Det finns flera motionslopp i Sverige, en lista nedanför på några exempel. Giovanni Brunero, Gino Bartali, Fiorenzo Magni, Bernard Hinault och Felice Gimondi vann alla Giro d'Italia tre gånger under sina karriärer. Tony Rominger och Roberto Heras vann Vuelta a España två gånger under sina respektive karriärer. Tom Simpson avled under en etapp av Tour de France 1967. Paolo Bettini vann världsmästerskapen 2006 och 2007. Han tog också guldmedaljen i de Olympiska sommarspelen 2004. Magnus Bäckstedt var den första svenska herrcyklisten någonsin att vinna en etapp på Tour de France. Han vann också Paris-Roubaix 2004. Två svenska cyklister, Sven-Åke Nilsson och Thomas Löfkvist, har burit ledartröjor i Tour de France. Bröderna Fåglum, Gösta, Sture, Erik och Tomas Pettersson, vann världsmästerskapen i lagtempo 1967, 1968 och 1969 och räknas som Sveriges genom tidernas främsta herrcyklister. Gunnar Sköld tog guld i världsmästerskapen 1921. Harry Snell blev den andra svenska cyklisten att ta guld i världsmästerskapen 1948. Marianne Berglund vann VM i linjelopp 1983 och år 2002 och 2003 korsade Susanne Ljungskog mållinjen framför sina konkurrenter i VM:s linjelopp. Inom cykelsporten för män är de Olympiska spelen den mindre viktiga stora tävlingen, men vinnaren av en guldmedalj blir ihågkommen under lång tid. Under de Olympiska sommarspelen 1976 i Montréal tog den svenska cyklisten Bernt Johansson hem OS-guld. Under sin karriär vann han också VM-guld i lagtempo tillsammans med Lennart Fagerlund, Sven-Åke Nilsson och Tord Filipsson år 1974. Johansson slutade också trea i Giro d'Italia 1979. Gustav Larsson tog silver i tempoloppet i Olympiska sommarspelen 2008 och tog därmed den första individuella medaljen, för herrar sedan Bernt Johanssons guld 1976. Harry Stenquist tog dock den första svenska guldmedaljen i Antwerpen 1920. Inom cykelsporten för kvinnor är de Olympiska spelen dock en viktigare tävling. Den 10 augusti 2008 under de Olympiska sommarspelen 2008 tog den svenska cyklisten Emma Johansson hem Sveriges första medalj i damcykling någonsin. 1971 vann Gösta Pettersson Giro d'Italia och kom trea i Tour de France året innan. Mellan 1996 och 1998 vann Glenn Magnusson tre etappsegrar i Giro d'Italia. Tommy Prim slutade tvåa på det italienska etapploppet 1981 och 1982. Året därpå vann han den inledande tempoetappen. Under sin karriär vann Tommy Prim också Tirreno-Adriatico och Romandiet runt. Bland andra kända svenskar cyklister märks Tobias Ludvigsson, Gustav Larsson, Monica Holler, Marcus Ljungqvist , Alf Segersäll och Fredrik Kessiakoff. Den sistnämnde började sin karriär som framgångsrik MTB-cyklist men har bytt till landsvägscykling och hade bergströjan i Tour de France under sju dagar 2012. Senare under samma år vann han även en etapp under Vuelta a España. ,Mountainbike är en terrängcykel och namnet användsför såväl cykeln som aktiviteten. Tävlingsformerna inom mountainbike definieras av terräng och därmed även för dess speciellt framtagna cyklar. Downhill, free-ride/cykelenduro, cykeltrial, singlespeed och olika varianter cross-country är några av dessa. BMX (cykelmotocross) kräver en speciell typ av cykel och utövas på en motocross-liknande bana med olika typer av hopp och doserade kurvor, kallade bermar. BMX utvecklades i Kalifornien USA under det tidiga 1970-talet av pojkar som var för unga för att köra motorcykel. BMX Freestyle förekommer i varianter som Flatland, Street, Miniramp, Vertramp och Dirt. Från och med Olympiska sommarspelen 2008 i Peking, Kina är BMX en sommarolympisk gren. Tävlingarna framförs typiskt på varvbana där varvtiden är omkring fem till tio minuter och den totala tävlingstiden är runt 40 minuter för damelit och juniorer och runt 60 minuter för herrelit. Banan ska innehålla variationer mellan till exempel stig, leråker, sand, väg, park eller äng för att ge cyklisterna tempovariation. Därutöver är hinder vanligt förekommande för att skapa situationer där cykeln måste bäras.
