Mixerbord
Mixerbord eller mixer (den sistnämnda ofta en mindre variant av mixerbord) är en enhet för att styra hur ljud från olika ljudkällor summeras innan de skickas vidare till exempelvis högtalare, bandspelare eller dator. Grundfunktionen är att styra hur starkt var och en av de olika ljudkällorna ska höras då de hörs tillsammans. Ljudkällor kan till exempel vara mikrofoner, skivspelare eller inspelade ljudkanaler. En modern mixer innehåller ofta många fler funktioner än att bara styra ljudvolymer. Panorering är en funktion att styra ljudet åt vänster eller höger högtalare och är idag standard på alla studio- och livemusik-relaterade mixerbord. Med inbyggd equalizer på varje ljudkanal kan frekvensområden höjas eller dämpas, vanligen ljudets bas, mellanregister och diskant. Mixern har även möjlighet att ansluta och balansera yttre effekter i en port som kallas AUX. En annan typ av port som ger samma möjlighet att ansluta yttre effekter, men utan balanseringsmöjlighet, kallas insert. Digitala mixerbord brukar ofta ha många effekter inbyggda, som reverb, eko eller distortion. Ofta har mixern möjlighet att ge strömförsörjning till mikrofoner, kallad fantommatning. Ljudsignalen som då kommer in måste förstärkas vilket görs med ljudkanalens förförstärkare, oftast kallad preamp. En mixer avsedd för DJ-bruk begränsar sig ofta till två kanaler anslutna till var sin skivspelare. DJ-mixern saknar ofta många funktioner som inte är nödvändiga i DJ-sammanhang. Det viktigaste kontrollverktyget på DJ-mixern är cross-fadern, ett reglage som panorerar mellan de två ljudkällorna.
Mixer
Mixer (köksmaskin) – en köksmaskin bestående av ett kärl med motordrivna mycket vassa knivar. Mixer (elektronik) – en krets som blandar två frekvenser. Mixerbord – en enhet för att styra hur ljud från olika ljudkällor. Ljudmix – en procedur oftast utförd av ljudtekniker där elektroakustiskt ljud mixas ihop till en helhet. Mixer - ett yrke, se ljudtekniker.
Ljusbord
Ljusbord är det kontrollbord som ljussättaren eller ljusteknikern använder sig av för att styra och programmera sin ljusrigg. Ljusbord kan även vara ett bord med transparent skiva som belyses underifrån och som exempelvis används vid tryckeri för att sätta samman sidlayout. Ett ljusbord kan vara antingen analogt eller digitalt. Nya större ljusbord är nästan alltid digitala. Med digitalt innbär det att ljusbordet skickar en digital signal till exempel en dimmer och säger åt den vilka kanaler den ska tända och på vilken styrka lampa ska lysa. Man kan även styra Moving heads eller andra intelligenta armaturer. Bordet kan ha flera DMX-universum, varje universum innehåller 512 kanaler och varje kanal skickar en signal mellan 0-255. Dessa kanaler kan göra allt ifrån att dimra en lampa till att t.ex. snurra (panorera) en moving head. Ett digitalt ljusbord använder i 99 fall av 100 DMX512 för att skicka data. Det finns även ljusbord som kan skicka DMX via en ethernet-kabel, det är en väldigt ny metod att skicka DMX-data med ethernet-kabel och det är ganska ovanligt. Digitala ljusbord har ofta en inbyggd dator eller kräver en extern dator. På de datorbaserade ljusborden så programmerar(patchar) du in den armatur som du har i ljusbordet och ljusbordet vet då automatiskt vad armaturen kan göra. Ljusbordet kan då ha vissa förprogrammerade program för just din armatur. Om du exempelvis har en moving head så är sannolikheten stor att ljusbordet har förprogrammerade rörelser. På lite äldre eller billigare digitala ljusbord så har man oftast ett visst antal reglar. Dessa reglar fungerar exakt på samma sätt som de datorbaserade ljusbordet bara att du måste hitta rätt lägen själv med reglarna. På nästan alla digitala mixerbord så har du möjlighet att programmera olika program för din ljusshow. Då lär du bordet hur du vill att det ska se ut och bordet ändrar sedan värdet mellan 0-255 automatiskt. Några exempel på populära digitala ljusbord är GrandMA, Jands och Avolite. Analoga ljusbord är idag ganska ovanliga. De gick ur tiden för ca. 10 år sedan. Ett analogt ljusbord använder oftast inte DMX512 utan de använder MIDI. Det analoga ljusbordet skickar inte en siffra mellan 0-255 utan den skickar en liten spänning. Detta använde man för att styra dimmerpack förr när det inte fanns digitala armaturer. Man skickade en spänning till en dimmer som sedan dimmrade upp den lampa som man ville. De analoga ljusborden hade ingen programmeringsfunktion utan det var ett visst antal reglar beroende på hur många lampor man hade.
Ljudtekniker
En ljudtekniker är en person som ansvarar för all ljudteknik i en musikstudio, på radio, på en konsert eller något annat framförande. En ljudtekniker har även ansvar för ljudmix och mastering av musik men även andra tekniker som kan påverka soundet i musiken, framförallt vid inspelning. Ljudteknikern kan därför ha en konstnärlig roll även om namnet inte direkt tyder på det. Ibland kallas därför ljudtekniker för ljuddesigner eller musiktekniker. Inom filmbranschen skiljer man på ljudteknikern som tar upp ljudet på filminspelningen och dialogläggaren, ljudläggaren eller ljuddesignern som tar han om ljudet under efterarbetet. Ljuddesignern brukar vara den som har det kreativa ansvaret för filmens ljud. Ljudteknikern, som även kallas inspelningstekniker (beror på om det är live eller i studio) jobbar med inspelningen genom att använda effekter, ljudprocessorer och EQ för att jämna ut nivåer. En ljudtekniker ska även förstärka ljud och står för mixningen. I jobbet ingår det också att placera ut mikrofoner, signalförstärkare och ställa ingångsnivåer. Oftast jobbar man då för att producera ljud för film, radio, television, musik eller elektroniska produkter som dataspel. Som ljudtekniker kan man också få rigga upp PA-system, soundchecka och göra en livemixning med hjälp av ett mixerbord. Detta sker oftast i sammanhang som konserter, teatrar, sportevenemang och företagsevenemang. Som ljudtekniker i studio följer man fyra olika steg för en produktion, inspelning, redigering, mixning och mastering. Vissa ljudtekniker väljer att utför alla dessa steg själva. En liveljudstekniker har diverse uppgifter för att se till att allting fungerar. Liveljudsteknikern måste se till att utrustningen och kablarna fungerar som de ska. Om någon del inte fungerar så måste liveljudsteknikern antingen laga eller skicka in delen för reparation så att allting fungerar när det ska användas. Samt ska extra utrustning finnas på plats, så att delar kan bytas ut under en spelning om något går sönder. Några fler uppgifter är att koppla in utrustningen enligt de akustiska kraven på platsen, se till att det finns personal på plats som har tillräckliga kunskaper inom säkerheten och se till att ljudkvalitén är bra. Samt sköta felsökningar vid behov. Studioteknikern är den som arbetar i en studiomiljö med den anläggning som finns och behövs. Det är också den teknikern som har hand om inspelningen och mixningen. Nu för tiden är det även vanligt att studioteknikern agerar som musikproducent. Den som spelar in ljud. Inspelningstekniker har också ansvaret för att utrustningen fungerar som den ska, mikrofoner är placerade korrekt och att nivåerna är justerade. Man behöver dessutom ha en god kunskap inom det inspelningsprogram man använder. Den som mixar ihop alla kanaler, ser till att nivåerna är jämna i jämförelse med varann. Det är också mixningsteknikern som lägger till effekter såsom efterklang, delay och processerar ljudet med hjälp av kompressor eller EQ. Den som gör det slutgiltiga stereospåret och gör finjusteringarna så att mixen är redo för att bli utgiven. Det finns ljudtekniker som arbetar och att forska och utveckla ny teknik och utrustning som till exempel ljudkort, mikrofoner och så vidare för att kunna underlätta processen. Det kan vara att skapa en simulation av ett rum för ljudsignals processeringen med hjälp av algoritmer för att specificera kraven för högtalaranläggningar. Detta ska sedan beräknas för att fylla de specifika kraven för högtalarsystemen. Som ljudtekniker kan man komma från många olika bakgrunder, antingen har man lärt sig privat, genom kurser eller via universitet och högskola. De som kommer från universitet eller högskola brukar oftast delas in i två huvudkategorier, antingen har de läst med en kreativ inriktning som ljudtekniker eller musikproducent, eller så har de läst en mer teknisk eller naturvetenskaplig inriktning som ger dem en djupare förståelse.
Reverb
Reverb är en effekt inom ljudtekniken som skapar en simulering av ett rums efterklang. Genom att reverb läggs på i efterhand spelas ofta ljudmaterialet som ska reverbereras in i dämpade utrymmen som ger lite efterklang. Användning och påläggning av reverb är en del av ljudmixen. Reverbet används mest inom populärmusiken och olika genrer och årtionden har populariserat reverbet olika mycket. Reverbet hade en storhetsperiod under 80-talet med framförallt mycket reverb på trummor. Minst populärt var reverbet under 70-talet, men även om ett musikmaterial vid första anblicken inte verkar innehålla reverb kan materialet ändå ha lite reverb pålagt för att ge en mjukare och jämnare klang. Som ett exempel kan ett reverb med lång efterklang pålagt sparsamt på en röst få en större tydlighet genom reverbets lugnande och utjämnande karaktär. Plate-reverb använder sig av 1-2 m stora metallplattor i ett dämpat utrymme, till exempel en låda. En elektronisk ljudupptagare gör om vibrationerna i plattorna till en elektrisk signal. Längden på efterklangen kan kontrolleras med hjälp av en dämpningsmekanism på metallplattorna. Fjäderreverb påminner om plate-reverbet ovan men använder sig istället av metalliska spiralfjädrar som bärare av vibrationerna. Fjädrarnas längd kan variera frånågon decimeter till någon meter, och har ofta byggts in i t.ex. gitarrförstärkare och mixerbord. Digitala matematiska reverb använder digital teknik och matematiska algoritmer för att skapa reverbklangen. Denna typ av reverb är vanligast idag. "Konvolverande reverb" egentligen faltande reverb använder inspelade reverbklanger med digital ljudteknik. Inspelningen går till genom att en högtalare placerad i ett utvalt rum spelar upp sinustoner som sveper genom frekvensområdet och mikrofoner fångar upp klangen som skapas. Efter att ha avfaltat inspelningen från själva sinussvepet får man ut ett knäpp med efterföljande efterklang. En startpistol eller exploderande ballong kan också användas för att skapa efterklang i rummet som spelas in. Med hjälp av faltningsalgoritmen kan man i efterhand återskapa rummet hört genom mikrofonerna. Ekokammare, den första typen av reverb. I ett rum spelar en högtalare upp det ljud som skall reverbereras och en eller flera mikrofoner fångar upp ljudet med klangen som skapas i rummet. Ofta är rummet kalt och har stor klang likt en toalett. Bland annat Phil Spector använde denna teknik flitigt, men har idag spelat ut sin roll då det konvolverande reverbet är en smidigare variant av denna teknik.
Akustisk rundgång
Akustisk rundgång (eng. Acoustic feedback) är en ton som kan uppstå när en mikrofon tar in det en högtalare ger ut, när denna högtalare ger ut mikrofonens signal. Ljudet hamnar då i en cirkel genom att gå från högtalaren till mikrofonen till högtalaren igen tills man drar ned mikrofonens signal via mixerbordet, eller mikrofonen flyttas bort från högtalaren. Rundgång karaktäriseras oftast som ett snabbt växande tjut och kan vara öronbedövande. Vid tillräckligt lång tidsfördröjning, exempelvis i telefonisystem, uppfattas inte rundgången som en ton inom det hörbara frekvensområdet, utan som ett snabbt växande eko. Den akustiska rundgången kan emellertid också kontrolleras och, till exempel, användas som konstnärligt uttryck. Bland andra kan nämnas gitarristen och virtuosen Jimi Hendrix som var känd för att använda sig av tekniken vid sina framträdanden, där han lät högtalarljudet återkopplas till vibrationer (resonans) i gitarrsträngarna som togs upp av gitarrens mikrofon och sändes vidare till förstärkaren och högtalarsystemet i ett kretslopp, det vill säga rundgång. I lokaler med hörselslinga kan rundgång höras i gitarrförstärkaren, exempelvis på grund av att gitarrens mikroner eller gitarrförstärkarens reverbfjäder tar upp slingans elektromagnetiska vågor, och PA-anläggningen tar upp ljudet från gitarrförstärkaren och sänder ut det i slingen. Detta är emellertid inte akustisk rundgång. Något förenklat kan man säga att rundgång inträffar om systems förstärkning är större än ljudets dämpning när det färdas från högtalaren tills det når mikrofonen, och om signalen inte är fasvänd. Om tidsfördröjningen tur-och-retur mellan mikrofon och högtalare är T ger rundgången upphov till en ton med frekvensen f=1/T. Tidsfördröjningen beror av avståndet mellan mikrofon och högtalare enligt formeln T>, d/v, där v är ljudets hastighet. I högtalartelefoner och vissa programvaror för videokonferenser används digital signalbehandling för ekosläckning för att dämpa och fasvrida rundgångsfrekvensen, exempelvis ett kalmanfilter (en form av adaptivt filter, som mäter upp och anpassar sig till rummets efterklang.) En enklare form av ekosläckning som förekommer är en dämpning av ljudstyrkan i ena kommunikationsriktningen när någon talar starkt i den andra riktningen.
Ljudmix
Ljudmix eller mixning är en procedur oftast utförd av ljudtekniker där elektroakustiskt ljud mixas ihop till en helhet, och som till slut ska komma ut ur högtalare. I studiosammanhang mixas ljud till ett inspelat medium, som musik på cd eller film på dvd, och i livebruk till publik, som en konsert eller tv. Målet med att mixa är att ta fram det bästa ur ens inspelningar i sin DAW eller multitrack med hjälp av olika tekniker som exempelvis ställa nivåer, panorering och diverse effekter såsom reverb eller delay. Detta i sin tur utgör den väsentliga intentionen med en mix, att få varje ljud att låta bra tillsammans. Då en ljudmix är utförd och ska användas på ett medium kommer ytterligare en procedur kallad mastering eller pre-mastering. Mixningsprocessen kan börjar redan innan man spelar in sitt material. Allt ifrån mickpositioner, till vad för sorts rumsklang man vill få ut av reflektioner på inspelningsplatsen. Att sträva efter att få en så bra ljudkvalité på inspelningen som möjligt kommer att underlätta för mixningen, likaså att välja musiker som passar bäst för det ändamål man har med produktionen. Mixningen handlar om att bestämma ljudvolymer för ljudkanaler. Bearbetningen kretsar kring ett mixerbord, eller mer vanligt idag, ett virtuellt mixerbord i digitala system. Oavsett om mixningen sker genom fysiska apparater eller virtuellt så är signalkedjorna de samma, där ljudvolymreglar bestämmer ljudkanalernas ljudvolym och ljudprocesseringseffekter processerar ljuden, antingen direkt på ljudkanalerna eller i grupperade ljudkanalgrupper. Den ljudmixande försöker, med vissa undantag, få ljudets helhet att i högtalarna låta så neutralt som möjligt. Om man ska mixa analogt eller digitalt, det vill säga med outboards eller in the box har olika för- och nackdelar. Veteranerna i branschen som var med i uppstarten, argumenterar för användningen av analog utrustning och påstår att det "låter bättre". Medan de som växt upp i takt med den digitala utvecklingen inte helt instämmer. När man arbetar analogt med outboards så görs detta genom att använda ett fysiskt mixerbord som är uppkopplat till en multitracker som endast är där för att spela in samt upp ljud. För att använda sig av effekter som EQ, kompressor, reverb så använder man sig av fysisk patchning. Detta innebär att man skicka signalen med hjälp av kablar och skickar in det i fysiska processeringsenheter sedan för att hämta tillbaka signalen till mixerbordet. När en elektrisk signal går igenom kablar samt instrument/ utrustning så utsätts signalen för elektrisk interferens (elektriska störningar). Kablar är skyddade med ett gummi eller plasthölje för att minska störningar och signalförvrängningar, men desto längre signalen skickas utanför hårdvaran ju högre blir risken för störningar. När signalen har kommit in i datorn och bearbetas i hårdvaran arbetar datorn i binära koder, där signalen inte kan ändras. En anledning till att man inte använder outboards i många fall är att kostnaden blir högre. Det varma soundet kommer av transistorer och vakuumrör som i sin tur ger en harmonisk distorsion. Därav initierades en utveckling av algoritmer som inte bara skulle efterlikna samma mättande känsla utan även ge chansen att själv välja hur mycket av det soundet man vill ha. Ett annat, mer vanligt sätt att mixa ljud är att använda sig av processeringsverktygen efter att man har spelat in sina obearbetade ljudspår. I detta fall så kan man använda sig av mixning för att på varje individuellt spår försöka att antingen rädda ljudet och ta bort/ändra störningar i inspelningen. Man kan också mixa på det här sättet för att lyfta fram karaktärer i inspelningarna som man kan tycka ska ta mer plats i helheten. Digital vs. Analog mixning. In the box vs. outboard mixing.
