Videokamera
Videokamera kallas en kamera som spelar in videofilm. Kameran har ett objektiv som projicerar en bild på en sensor, som skapar en videosignal. Signalen kan förmedlas direkt som en TV-signal eller lagras i kameran på magnetband, skivminne (hårddisk), DVD-skiva eller minneskort. De flesta kameror tar även upp ljud, med inbyggda eller anslutna mikrofoner, som förmedlas eller sparas tillsammans med bilden. Kameran kan ha en bildskärm som direkt visar vad som spelas in, alternativt en optisk sökare. Videosignalen från sensorn består av ett antal bilder i sekunden, som vardera består av horisontella linjer och bildpunkter (pixel). I äldre, analoga TV-system angavs alltid bildens höjd som antalet linjer, exempelvis 525 (NTSC) eller 625 (PAL). För digital video anges vanligen bildens bredd som antalet bildpunkter längs en horisontell linje: 320, 640, 720, 1280 och 1920 är några vanliga mått. Man kan också, som i digitala stillbildskameror, multiplicera bredden med antalet linjer och få bildens storlek i megapixel. Kameror med bildstabilisering har funktioner som kompenserar för skakningar. Det är speciellt betydelsefullt vid högre zoomfaktor. Stabiliseringen kan göras optiskt eller digitalt. Vid optisk stabilisering används ett prisma. Vid digital stabilisering används de yttersta pixlarna i varje scanning som en buffert. Den optiska bildstabiliseringen ger högre kvalitet, men är dyrare än den digitala. Det finns minst åtta olika typer av videoformat. VHS-kameran har normalstora bandkassetter som kan spelas upp direkt i en videobandspelare. VHS-kameror blir därmed relativt stora och tunga. VHS-C (Compact) använder mindre bandkassetter som klarar 45–90 minuters film. Kameran kan därmed göras betydligt mindre. Denna typ har normalt LCD-skärm, zoom-objektiv och olika specialeffekter. För att dessa mindre kassetter ska kunna läsas i en vanlig videobandspelare placeras de i en adapter som i sin tur placeras i spelaren. S-VHS (Super) ger högre upplösning. Kamerans kassett fungerar dock inte i vanliga videospelare utan kräver en SVHS-spelare. Video8- kameran har band med bredden 8 mm vilket ger 2–4 timmar inspelning. Systemet introducerades 1985 och finns ej längre kvar på marknaden. MiniDV-kameran har bättre bild än kamerorna ovan. Ljudet har CD-kvalitet. Filmen kan överföras till dator via t.ex. Firewire. Kameran använder mycket små kassetter, vilket gör att denna typ av kameror kan göras mycket små. DV-kameran har samma kvalitet som MiniDV-kamera men använder dubbelt så stora kassetter. Kamerorna blir därför större. MicroMW är ett nytt digitalt format med något mindre band än DV. Kameran har också ett elektroniskt minne som kan lagra information om och inställningar för den inspelade filmen. DVD-kameran spelar in filmen direkt på en DVD-skiva som kan spelas upp direkt i en DVD-spelare. Kameran kan också kopplas direkt till TVn. Flertalet kameror kan spela in såväl på DVD-R som DVD-RW-skivor. DVD-R-skivor måste avslutas innan den kan spelas upp. DVD-RW-skivor kan återanvändas 1 000-tals gånger. Hårddisk-kameran spelar in film i form av digitala filer direkt på en hårddisk. Filmfilerna kan sedan överföras till en dator. Kameror som spelar in film på minneskort använder sig av samma typ av teknik då filminspelningarna lagras som digitala filer.
Barnflickkamera
Barnflickkamera eller Nanny camera (förkortat Nanny cam) är en dold videokamera som i hemlighet sätts in i hem för att övervaka aktiviteten, ofta i samband med att en barnflicka bor och arbetar där, med syfte att spela in om barnflickan misshandlar barnet eller på andra sätt behandlar det illa. Mottagaren kan kopplas till en videobandspelare eller digital videospelare, eller en bärbar mottagarskärm som föräldrarna kan bära med sig mellan rummen och titta till barnen. Kameran kan även kopplas upp till ett Internetbredband för kontroll medan föräldrarna är borta. Den kan kopplas till videospelaren antingen med. Många nyhetsrapporteringar har handlat om en dold kamera som spelat in barnflickor som misshandlat barnet. De kan också användas för att bevisa en misstänkt misshandlares skuld eller oskuld. Kamerorna kan finnas i olika former. De kan gömmas i barnets teddybjörn, väggklockan, en klockradio, en blomma eller en ansiktsservettlåda. Av bekvämlighetsskäl kan de flesta kamerorna använda inbyggda sändare för att sända videofilmen till en inspelningsapparat i annat rum eller på annan våning. USA:s lagstiftning Title 18, kapitel 119, section 2512 förbjuder avlyssning av muntlig kommunikation i "smyg" som en dold kamera, varför de flesta kamerorna inte finns tillgängliga med ljudinspelning. Vissa kameror säljs ändå med möjligheten att spela in ljud, men att spela in ljudet uppmuntras inte på grund av lagarna. eller en trådlösändare placerad i kameran och en trådlös mottagare.
Nu, pogodi!
Nu, pogodi! (ryska: Ну, погоди!, ungefär Vänta du bara!) är en sovjetisk/rysk animerad TV-serie producerad av Sojuzmultfilm. Serien skapades 1969 och blev en populär tecknad serie i Sovjetunionen. Ytterligare avsnitt har producerats i Ryssland sedan 2006. Originalspråket är ryska, men mycket få ord används (de som förekommer är oftast interjektioner). Serien handlar om en odygdig men konstnärlig varg som försöker fånga (och förmodligen äta) en hare. Serien har ytterligare ett par karaktärer som ofta försöker hjälpa haren att undkomma vargen eller stoppa vargen i dennes planer. Vargen (röst av Anatoli Papanov), ibland kallad Volk i västvärlden (ryska: Волк), var från början avbildad som en huligan som gärna ägnade sig åt vandalism, misshandel och rökning. Å andra sidan så inkluderade många av Vargens försök att fånga haren besynnerliga förmågor (däribland konståkning, balett och vals) för humoristiskt värde. Vargen är dessutom väldigt duktig på att spela gitarr och åker motorcykel. Trots dessa talanger brukar Vargens planer ofta misslyckas. Strax innan och efter upplösningen av Sovjetunionen kännetecknades Vargen av att vara allt mer "tecknad" och mindre kriminell. I det senaste avsnittet (#20), suger till exempel Vargen på en godisklubba istället för en cigarett och hans förhållningssätt liknar nyare ryska animationer, snarare än den slapstick-liknande hållningen under Sovjet-tiden. Vargen har också successivt blivit mer feg sedan de första avsnitten, vilket är en stor kontrast mot hans tidiga personlighet. Haren (röst av Klara Rumjanova), ibland kallad Zayats i västvärlden (ryska: Заяц) är seriens hjälte. I serien fick han mycket mindre TV-tid än Vargen och många av hans handlingar är reaktioner på vad Vargen har gjort. Därför sympatiserar tittaren ofta med Vargen som har en mycket mer komplex personlighet, trots att Haren är hjälten. I de senare avsnitten är Harens roll mer framträdande, och han räddar till och med Vargen vid flera tillfällen. Serien innehåller även en stor mängd biroller, av vilka den vanligaste är den fysiskt starka och tunga Flodhästen, ibland kallad Begemot (ryska: Бегемот). Flodhästen har flera roller i serien, bland annat arbetare i ett museum, kassabiträde och förbipasserande. I det femte avsnittet från 1972 hittar Haren Vargen som är gömd bland vattenmeloner (Vargens keps agerar kamouflage i scenen). Flodhästen vill köpa meloner, vilket leder till att Haren rekommenderar den "melonen" som är Vargens huvud. Flodhästen trycker på "vattenmelonen" för att se hur mogen den är, vilket leder till att Vargen måste göra sig till känna. Avsnittet slutar med att Vargen hamnar under Flodhästen i Moskvas tunnelbana. En annan återkommande figur är Katten (ryska: Кот), som är illusionist och ses göra flera scenframträdanden i serien. Katten är en bra magiker, men är väldigt självupptagen och känslig för applåder. I det nionde avsnittet från 1976 gör Katten så att Vargen flyger (som en del i dennes levitation-akt), vilket gör att Haren kommer undan. Han släpper sedan Vargen i marken två gånger under framträdandet för att få Haren att applådera. Andra djur visas i serien, bland annat björnar, rävar, elefanter, bävrar och grisar. Sedan järnridån föll har både ryska och västerländska tittare noterat likheter mellan Nu, pogodi! och amerikanska TV-serier, framförallt Tom och Jerry. Regissören har sagt att han blev inspirerad från Disneyfilmer som Bambi, men han hade inte sett några Tom och Jerry-avsnitt tills han köpte en videospelare 1987. Nu, pogodi! har mer fokus på vardagliga situationer än Tom och Jerry. Väldigt få ord används i serien, men den vanligaste är "Nu, pogodi!" (Vänta du bara!) som används av Vargen när hans planer misslyckas. I slutet på varje avsnitt säger Vargen seriens signum, "Nu, Zayats, nu pogodi!" (Nå, Haren, vänta du bara!). Serien innehåller även många stön, skratt och sånger. "Stad och strand" 14 juni 1969 (1969-06-14).
