LCD (bildskärm)
LCD-skärmen är en typ av plattskärm, där ett tunt lager av celler med flytande kristaller bildar skärmbilden. En LCD-skärm fungerar genom att egenskaperna hos flytande kristaller bestämmer den optiska genomträngningsförmågan hos ljusstrålar beroende av pålagd spänning över kristallen. Skärmen är inte lambertiell, det vill säga synligheten är beroende på vilken synvinkel ögat har för att upptäcka ljusstrålarna. Fenomenet upptäcktes 1888 och började användas i stor skala på 1970-talet, i miniräknare, klockor, spel etc. Bildskärmar med monokrom punktgrafik förekom i bärbara datorer från 1980-talet. 2008 gick LCD-skärmarna om katodstråleskärmarna i antal sålda enheter för dator- och TV-bruk, som anses ha ersatts helt i vanligare tillämpningar. En LCD-skärm är en digital bildskärm, dvs. oavsett insignal hanteras bildinformationen av digital elektronik som styr respektive bildpunkt ("pixel"). LCD:er kan antingen vara transmittiva eller reflektiva. En transmittiv LCD har ett lysande lager på ena sidan och ses från den andra. Aktiva celler är därför mörka medan inaktiva celler är ljusa. Denna typ av LCD används i skärmar som kräver hög kontrast. Vanligtvis konsumerar lampan mer energi än själva LCD:n. En reflektiv LCD, som vanligtvis används av miniräknare och armbandsur, använder ljus från omgivningen som reflekteras i bakre delen av skärmen. Skärmen har ofta lägre kontrast eftersom ljusstrålen passerar två gånger genom LCD innan den når ögat. Fördelarna med denna skärm är att det inte finns någon lampa som konsumerar energi och därmed förlängs ett eventuellt batteris hållbarhet. En transflektiv(transflexiv) LCD använder en kombination av transmittiv och reflexiv teknik. Flytande kristaller som används i LCD:er släpper ut ljus oberoende av våglängden, men olika förbättringar har lagts till för att producera färger. I en färg-LCD delas varje pixel upp i tre komponenter: en med ett rött filter, en med ett grönt filter och en med ett blått filter. Pixeln kan fås i godtycklig färg genom att variera respektive färgkomponents ljusstyrka (gråskalenivå). Även pixelgeometrin, det vill säga hur de tre komponenterna är ordnade, inverkar på färgen. Kristallskärmar med få segment (pixlar), som de i armbandsur, miniräknare eller den "digitala siffran" (som ofta baserar sig på lysdioder), dvs 7-segmentsdisplayen, är ofta kopplade med en kontakt var för sig, det vill säga varje segment adresseras med en egen ledning. Den elektriska signalen för att driva varje segment kommer från en yttre krets. Denna så kallade direkta adressering blir snabbt komplex, och displayens storlek begränsas av ledningsdimensionen som måste dras till varje segment, om inte mer kostsamma framställningsmetoder används. Halvstora skärmar, som till exempel monokroma fickdatorer och vissa små TV-skärmar, har en så kallad matrisadressering. Denna typ har kontakter för varje rad och kolumn, istället för varje individuell pixel. Nackdelen är dock att endast en pixel kan adresseras åt gången. Övriga pixlar måste komma ihåg deras tillstånd till dess att kontrollkretsen har tid att förändra dem. Detta resulterar i försämrad kontrast och dålig bild för snabba rörelsebilder. Ju fler pixlar som displayen har, desto mer ökar nackdelarna. Tekniken i dessa displayer är ofta supertwistad nematik (STN), eller en variant med dubbellager, så kallad dubbelt supertwistad nematik (DSTN), som korrigerar färgskiftningsproblemet hos STN-baserade displayer. Det finns dock övrig teknik som kan komma att utnyttja passiv matrisadressering, där varje beståndsdel av pixeln har någon form av bistabilitet från ämnets ferroelektriska eller ferromagnetiska egenskaper.
Digitalur
Digitalur (digitalklocka) är i ordets allmänna betydelse ett ur på vilket tiden visas i form av siffror på en sifferdisplay. Oftast bygger tekniken på att man utifrån antalet svängningar för en noggrann kristall via logik eller en enkel mikroprocessor beräknar tiden och omvandlar svängningsantalet till elektriska signaler som styr visningen av siffrorna. En LCD-display består av flytande kristaller, medan en LED-display består av lysdioder. Det är vanligt att digitalur även innehåller andra funktioner eller integreras i elektriska produkter. Det första digitala armbandsuret lanserades 1972 och digitala armbandsur var särskilt vanliga från slutet av 1970-talet till början av 1980-talet. Marknadsföringen brukar riktas till teknikintresserade, trendmedvetna eller aktiva människor. Det förekommer även andra digitalur, till exempel väggur och i väckarur (exempelvis klockradio), tidur, tidtagarur, termometrar och annan elektronisk mätutrustning, mikrovågsugnar, TV-apparater, videobandspelare och mobiltelefoner. I viss teknisk mening kan även ur där tiden visas på traditionellt sätt på en urtavla med visare ("analog tidsvisning") vara digitala, nämligen om digital elektronik används för att beräkna tiden och styra visarna, men om dessa ur brukar inte ordet digitalur användas.
Kassaapparat
En kassaapparat, kassaregister, är en maskin som ofta används i butiker till att räkna samman priset på varor och förvara en kassa. Själva kassaapparaten brukar vara placerad på ett litet kassaskåp som öppnas automatiskt när ett köp har genomförts. En kassaapparat brukar också ha ett mindre tangentbord samt en display som visar för kassören vilka produkter som registrerats. Numera talar man om kassaregister eller kassasystem, istället för kassaapparater, då funktionerna är betydligt fler än tidigare. Den första kassaapparaten uppfanns av den amerikanske barägaren James Ritty 1879. Anledningen var att Ritty ville hindra oärliga anställda från att stjäla pengar. 1883 sökte James och hans bror John patent på kassaapparaten. 1906 uppfann Charles F. Kettering den första kassaapparaten som var elmotordriven. Vanligtvis så brukar en kassör dra varornas streckkod framför en streckkodsläsare som läser in streckkoden och kollar upp varan mot ett varuregister där den hämtar information om varan (bland annat namnet och priset), därefter skickas informationen vidare till kassan där den sparas tillfälligt. När alla kundens varor har blivit registrerade så kan kassören avsluta köpet, då skrivs ett kvitto ut och kunden kan betala. Vanliga kassaregister har en streckkodsläsare, kvittoskrivare samt kassalåda för pengaförvaring. I matbutiker så finns det nästan alltid en våg för att kunna räkna ut priset på kilovaror, så som grönsaker och lösgodis. En annan ofta förekommande funktion till kassaregister som förekommer i matbutiker är rullband som kunden lastar upp sina varor på. Rullbandet för sedan varorna mot kassören där de registreras för att sedan föras vidare till ett område där varorna stannar. En display kan ofta kopplas in till kassaregistret så att kunden kan se vilka varor som registreras och hur mycket de kostar. Äldre kassaapparater användes främst till att förvara pengar under dagen och innehöll en mekanik som lät kassören dra i olika spakar eller knappar för att ställa in priset varpå kassören sedan vevar i en vev för att skjuta upp luckan till kassaskåpet där pengarna placeras. Enligt kassaregisterlagen måste alla näringsidkare som säljer varor och tjänster mot kontant betalning från och med 1 januari 2010 ha ett certifierat kassaregister som uppfyller kraven i skatteverkets föreskrifter. Detta syftar till att försvåra fusk. Skatteverket anger i sina föreskrifter att ett certifierat kassaregister består av två enheter, dels ett kassaregister med medföljande tillverkardeklaration som intygar att kassaregistret uppfyller kraven i föreskrifterna, dels en certifierad kontrollenhet för kassaregister som skall certifieras enligt kraven. En kontrollenhet för kassaregister tar emot kvittoinformation från ett kassaregister och registrerar denna i en krypterad databas. Som svar skickar kontrollenheten tillbaka en kontrollkod som i princip är en digital signatur som verifikation på att kontrollenheten behandlat kvittot. Kontrollkoden skrivs ut på journalremsan eller lagras i ejournalen så att kontrollanter i efterhand kan kontrollera att kvittot är giltigt. En kontrollant kan läsa ut den krypterade databasen genom att stoppa in ett Secure Digital-minneskort i kontrollenheten. Skatteverkets föreskrifter för kontrollenheter (SKVFS 2009:12) definierar tre olika typer av kontrollenheter. Krav på kontrollenheten i korthet. Ett kassaregister måste vara kopplad till en certifierad kontrollenhet som är igång och fungerar. Ett kassaregister måste överföra specificerad information till kontrollenheten. Ett kassaregister får inte ha några andra funktioner än vad som framgår av dess dokumentation. Ett kassaregister får inte vara kopplat till annan utrustning som påverkar funktionerna som omfattas av föreskrifterna. Ett kassaregister får inte ha någon mjukvara installerad som påverkar funktionerna som omfattas av föreskrifterna. Kassaregistret måste alltid skriva ut ett kvitto vid köp. Kassaregistret ska kunna registrera växelkassa.
Parkeringsskiva
En parkeringsskiva (kortform: p-skiva) eller parkeringsbricka är en anordning som används för att visa bilens ankomsttid på en avgiftsfri parkeringsplats. För att kunna använda en parkeringsskiva måste detta vara angiven på en tilläggskylt som visar den avgiftsfria parkeringstidens totala längd. Ett system som liknade dagens parkeringsskiva introducerades 1957 i Paris för att förhindra långtidsparkering av bilar. Bakom systemet stod ingenjören Robert Thiebault och polisprefekten Roger Genebrier. I Tyskland infördes parkeringsskivan 1961 i Kassel. Den 31 maj 1979 enades europeiska transportministerkonferensen (CEMT/ECMT) om en enhetlig reglering och år 2000 om ett enhetligt utseende av själva parkeringsskivan. Bestämmelserna för vilka skivor som kan användas skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Farsta Centrum var den första plats i Stockholm där man kunde använda parkeringsskivan. Systemet genomfördes i samarbete med Stockholms gatu- och fastighetskontor, premiären för det var 1 december 1993. Parkeringsskiva används i många städer i världen. Där parkerar man kostnadsfritt under den tid som står angiven på den för parkeringsplatsen gällande skyltningen. I regel kan man hämta en parkeringsskiva i en automat inom parkeringsområdet. Parkeringsskivan placeras väl synligt innanför framrutan, inställd på ankomsttiden, alltså den tiden där man anländer till parkeringsplatsen för att parkera sitt fordon. Man får inte ha flera parkeringsskivor samtidigt innanför framrutan. Parkeringsskivan består av ett fodral i kartong eller plast med en vridbar skiva på insidan. En vit pil på blå botten markerar den inställda tiden. Det finns även automatiska parkeringsskivor. Det är i princip en batteridriven elektrisk klocka. Vid användandet av en automatisk parkeringsskiva behöver man bara öppna förardörren, gå ut och stänga den. När bildörren stängs visar displayen automatiskt närmast följande hel- eller halvtimme. Den inbyggda klockan tickar dock vidare och displayen visar verklig tid igen, först när bildörren öppnas på nytt. Automatiska parkeringsskivor godkänns bara i vissa länder. Fordonets ankomsttid skall, avrundat till närmast följande hel eller halv timme, ställas in vid pilen på parkeringsskivan. Påbörjar man parkeringen innan tidsbegränsningen börjar och skall parkeringen pågå under denna begränsning, ställer man in parkeringsskivan på tiden för begränsningens början. Parkeringsskivans inställning på fordonets ankomsttid får inte ändras under pågående parkering inom tidsbegränsningen. Parkeringsskivan placeras innanför vindrutan, om möjligt på höger sida, och skall vara lätt avläsbar utifrån. Endast en parkeringsskiva får användas vid uppställningstillfälle.
Bildskärm
Bildskärm, (videoskärm) även kallad datorskärm, TV-skärm eller monitor, är en utenhet som visar analogt, elektroniskt skapad text, bild eller video. Bildskärmar finns av flera olika typer som med varierande resultat kan visa bilder, genererade av till exempel videobandspelare, datorer, tv-spel eller TV-sändningar. Vanliga bildformat är 16:10, 4:3 och 16:9, där den första siffran anger bredden och den andra höjden. Skärmens storlek mäts mellan två diagonala hörn och anges traditionellt i tum. Mindre bildskärmar i bärbara enheter som mobiltelefon eller personsökare kallas på svenska även display. En äldre typ av bildskärm använder ett analogt katodstrålerör (engelska: Cathode Ray Tube – CRT). Dessa utnyttjar elektroluminiscensteknik för att generera bilder från en analog videosignal. Via analoga elektriska svängningar från en styrenhet bildas med hjälp av en elektronstråle en bild på en transparent yta utrustad med ett stort antal punkter av ett självlysande material. Elektronstrålen sveper över bildytan en rad i taget och aktiverar därmed kortvarigt de självlysande punkterna på bildskärmen. Genom att använda noggrann styrning av elektronstrålen och bildpunktsmaterial som aktiveras till att avge röd, grön eller blå färg kan färgbilder skapas. Sedan mitten av 00-talet har platta skärmar i form av flytkristallskärmar (LCD Liquid Crystal Display), plasmaskärmar och LED-skärmar (Light Emitting Diode) tagit över marknaden. Dessa skärmar består också av ett stort antal individuella ljuspunkter men dessa ljuspunkter är direkt elektriskt aktiverade i enlighet med dess X-Y-koordinater. Digitala bildskärmar är idag i stort sett uteslutande färgskärmar som aktiverar kristaller eller dioder i färgerna röd, grön och blå för att producera den slutliga färgbilden. Skärmar med en bilddiagonal upp till (minst) 50 tum och en upplösning upp till (minst) 1920 × 1080 har under 2010-talet blivit allt vanligare. Signalanslutningar som man kan hitta på en bildskärm är RGB (PC), Video, Audio, HDMI, VGA och DVI. En äldre kontakt är Micro-DVI. På Apples nya skärmar och datorer finns ofta Mini Displayport. Katodstrålerör (Cathode ray tube). Kristallskärmar (Liquid crystal display). LED-skärmar (Light emitting diode display). Plasmaskärmar (Plasma display panel). SED-skärmar (Surface-conduction electron-emitter display). OLED (Organic light-emitting diode).
Frontpac
FrontPac är en svensk tillverkare av förpackningar och displayer i offsettryckt kascherad wellpapp och kartong. Det som idag är FrontPac startade 1982 som SydPac AB i Arlöv, Malmö. FrontPac har idag produktion i Sverige och Kina, och kontor i Danmark. Totalt ca 200 anställda och en omsättning på 350 miljoner SEK. FrontPac AB, Arlöv, Sverige: Utveckling och tillverkning av offsettryckta förpackningar och displayer i kascherad wellpapp och kartong. FrontPac ApS, Hellebæk, Danmark: Säljkontor. FrontPac China, Beijing, Kina: Tillverkning av offsettryckta förpackningar och displayer i kascherad wellpapp och kartong.
Nummerpresentatör
En nummerpresentatör, nummervisare eller call-id är en apparat som visar telefonnumret till den som ringer upp på en display. Syftet är att man ska kunna veta vem som ringer innan man bestämmer sig för att svara, eller kunna se vem som ringt när man har varit borta från telefonen. Denna typ av apparat började bli populär i mitten av 1990-talet sedan Telia gått ut med en massiv reklamkampanj om detta. Enkla modeller av nummerpresentatörer visar telefonnummer, medan mer avancerade modeller även kan visa namn. Hemliga och skyddade telefonnummer visas ej på displayen. Nummerpresentatören brukar även visa antal registrerade namn eller nummer samt datum och klockslag för påringningarna. En blinkande lampa kan indikera nya namn eller nummer. Via knappar på framsidan kan manövrera nummerpresentatören och exempelvis visa eller radera poster. Vissa nummerpresentatörer har även en knapp för automatisk uppringning till inkommet telefonnummer. En nummerpresentatör kopplas antingen till telefonen eller telefonjacket och drivs av batterier eller en extern nätadapter. För att få tillgång till nummerpresentation via det fasta telenätet krävs ofta ett särskilt abonnemang hos teleoperatören. Många modernare telefoner och mobiltelefoner har inbyggd nummerpresentatör.
