Javascript
Javascript, i marknadsföringssyfte skrivet JavaScript och förkortat JS, är ett prototyp-baserat skriptspråk som är dynamiskt, svagt typat och hanterar funktioner som första-klass-objekt. Javascript används främst på klientsidan i webbtillämpningar, det vill säga exekveras i en webbläsares Javascriptmotor. Då Javascript används i webbläsare arbetar det mot ett gränssnitt som kallas Document Object Model (DOM). Vanligtvis inbäddas Javascript i, eller inkluderas från, HTML-sidor. Exempel på användningsområden är kontroll av ifyllda fält innan formulär skickas till en server, funktioner för att visa eller dölja delar av en sida och växling av annonsbilder med visst intervall. Javascript kan även användas för mer avancerade funktioner i en webbläsare såsom spel och bildbehandling. Skriptspråket kan implementeras i andra program än webbläsare. Ett numera vanligt exempel av implementation utanför webbläsaren är Node.js, som tillåter utvecklaren att använda Javascript på serversidan för att kunna arbeta med anslutningar till databaser, skicka e-post-meddelanden och så vidare. En Javascriptmotor är en specialiserad programvara som exekverar Javascript, särskilt för webbläsare. Javascript utvecklades ursprungligen av Brendan Eich, då under namnet Mocha som senare ändrades först till Livescript men i och med att Netscape ungefär samtidigt började stödja Sun Microsystems programspråk Java i syfte att kunna ha miniprogram i webbläsaren, valde man att kalla det Javascript, främst i marknadsföringssyfte. Förutom namnet har Javascript inget med programspråket Java att göra förutom att de delar programspråket C:s syntax. Det faktum att namnen liknar varandra har lett till en del förvirring. Javascript dök för första gången upp i Netscape Navigator 2.0B3, släppt i december 1995. Microsoft skapade en egen variant av Javascript, som namngavs JScript för att undvika varumärkesintrång. Denna kom i version 3.0 av Internet Explorer. JScript och Javascript skilde sig markant på inbyggda objekt och funktioner vilket ledde fram till behovet av en gemensam standard för skriptspråket, standarden kom att kallas för ECMA-262, även känt som Ecmascript. Javascript-koden i detta exempel är inbäddad i HTML-koden med hjälp av en script-tagg och skriver ut texten "Hello, World!". Man kan även skapa en funktion på följande vis. Funktionen kan sedan anropas via ett HTML-element, exempelvis genom att klicka på en hyperlänk. Javascript stöder det mesta av syntaxen i C (till exempel if-satser, while-slingor, switch-satser, osv.). Som i de flesta skriptspråk är variabeltyper inte knutna till variabeln själv, utan snarare till dess värde. Till exempel så kan variabeln x vara en sträng som innehåller siffror. Det betraktas då inte som ett tal, utan just som en sträng. Den strängen kan sedan konverteras till ett tal dynamiskt, ex. Javascript stöder olika sätt att testa vilken typ av variabel det handlar om. Man kan även skriva funktioner i Javascript-koden som man kan kalla på senare i HTML-koden. Till exempel. Koden ovanför innebär att om funktionen "bytBild" kallas i HTML-koden så kommer bilden med namnet "bild" att ändras till bilden "bild2.jpg". Detta kan vara användbart om man vill göra en knapp som ska se annorlunda ut när man håller musen över den. För att förenkla användandet av Javascript, DOM och för att undvika återuppfinnandet av hjulet (d.v.s. att man i onödan skriver sådan kod som andra redan har skapat) har erfarna programmerare skrivit Javascript-bibliotek som innehåller funktioner och objekt som man kan återanvända.
Javanesiska
Javanesiska eller javanska är ett malajo-polynesiskt språk i den austronesiska språkfamiljen. Språket talas som modersmål av ungefär 84 miljoner människor, vilket gör det till det 10:e största språket i världen(2013) och det största av de austronesiska språken. Javanesiska har status som regionalt språk i tre javanesiska provinser: Jawa Tengah (centrala Java), Yogyakarta och Jawa Timur (Östra Java). De flesta talare är bosatta i de centrala och östra delarna av ön Java i Indonesien (omkring 97 procent av befolkningen på centrala Java och omkring 75 procent av befolkningen på östra Java talar javanesiska). Andra områden där javanesiska talas är de sydostasiatiska grannländerna, framför allt Malaysia, den forna kolonialmakten Nederländerna och gamla holländska kolonier som Surinam. Det finns tre huvudsakliga dialekter: Västjavanesiska, centraljavanesiska och östjavanesiska, där den centraljavanesiska dialekten ligger till grund för standardjavanesiskan. Dialekterna är ömsesidigt förståeliga. Surinamsk javanesiska ligger också centraljavanesiskan närmast. Språket är nära släkt med sundanesiska, maduresiska och balinesiska. Ett javanesiskt skriftsystem (Carakan) har varit i bruk sedan 900-talet e.Kr.. Ända sedan den tiden finns också en kontinuerlig litterär tradition. Det javanesiska, stavelsebaserade, skriftspråket är nära släkt med det balinesiska. Under 1900-talet har den javanesiska skriften mer och mer övergivits till förmån för latinska bokstäver eller modifierade arabiska bokstäver. Det allra äldsta beviset på skriven javanesiska finns i sanskritinskriptionen Tarumanegara från 450 e.Kr. Det äldsta bevarade dokumentet som skrivs helt på javanesiska kallas "Sukabumi-inskriptionen" och är daterad till mars 804 e.Kr. Det är emellertid en avskrift av ett original som är 120 år äldre, där bara denna kopia blivit bevarad. Dokumentet gäller byggandet av en damm för konstbevattning i närheten av floden Śrī Hariñjing, som numera har namnet Srinjing.
Java
Java (indonesiska: Jawa) är en ö i Indonesien. Här ligger både landets huvudstad, Jakarta, och landets nästörsta stad, Surabaya. Java är världens folkrikaste ö och mycket tätbefolkad. Java ligger i en kedja av öar med Sumatra i nordväst, Bali i öst, Borneo i nordöst och Julön i söder. Den är världens trettonde största ö. Ursprunget är nästan helt och hållet vulkaniskt, och inte mindre än 38 berg har den koniska form som visar att de vid någon tid varit aktiva vulkaner. Javas högsta berg Semeru är en fortfarande aktiv vulkan. Vanliga turistmål på ön är staden Yogyakarta, buddhisttemplet Borobudur och Prambanan, Javas största hinduistiska tempel. Den första statsbildningen på Java, Tarumanagara, är daterad till runt år 450 e.Kr. Det upplöstes av en invasion av Shrivijayariket 669, som sedan länge dominerade ön från Sumatra. Det har funnits många olika kungadömen med sina säten på ön, bland dem kungariket Medang (717-1017), som lät uppföra det berömda Borobudur. Vissa av dessa lokala riken dominerade de övriga, så som kungariket Kediri (1045-1222), Singhasari (1222-1292) och Majapahit (1293-1498), vars ledande brukar kallas Javas guldålder. Dess sista inhemska monarki var sultanatet Mataram. Det existerade mellan cirka 1570 och år 1755, då Java blev del av Nederländerna. Nederländerna kontrollerade ön tills den blev självständig tillsammans med resten av Indonesien 1949. Java är indelat i fyra provinser (Banten, Jawa Barat, Jawa Tengah, Jawa Timur), en speciell region, daerah istimewa (Yogyakarta) och ett speciellt huvudstadsdistrikt, daerah khusus ibukota (Jakarta). Javaneser är i regel tvåspråkiga. Det historiskt viktigaste språket på Java är javanesiska, som talas av 97 procent av befolkningen på centrala Java och omkring 75 procent av befolkningen på östra Java. Andra större språk är balinesiska, maduresiska och sundanesiska. De flesta invånare talar indonesiska som andraspråk. Den stora majoriteten av befolkningen på Java (över 95 %) talar även nationalspråket indonesiska (infört 1927), som förstaspråk eller mer eller mindre flytande andraspråk. Javanesisk skrift används ibland fortfarande för att skriva de lokala språken och arabiska i vissa religiösa sammanhang för den muslimska majoriteten, men det latinska alfabetet dominerar sedan 1950-talet. Trafikskyltningen följer internationell standard.
Java (olika betydelser)
Javakaffe – en kaffesort odlad i Indonesien. Java (programspråk) – ett objektorienterat programspråk Java Virtual Machine – ett program som "kör" program skrivna i Java. Javascript – ett prototyp-baserat skriptspråk. Java (distriktshuvudort), Mtscheta-Mtianeti. Java, en av Indonesiens öar. Java (kulle), Fristatsprovinsen, Thabo Mofutsanyana District Municipality. Java (ort), South Dakota, Walworth County.
Thomas Stamford Raffles
Sir Thomas Stamford Raffles, född 5 juli 1781 i Port Morant, Jamaica, död 5 juli 1826 i Barnet, London, var en brittisk kolonial administratör, resenär och naturintresserad utforskare. Han grundade 1819 den moderna staden Singapore som brittisk koloni. Sir Thomas har gett namn till det berömda Raffles Hotel i Singapore och världens största blomma, Rafflesia arnoldii. Vid 14 års ålder började Raffles som extra skrivare i Brittiska Ostindiska Kompaniets tjänst och sändes 1805 ut till Penang som biträdande sekreterare till guvernören där. Han blev 1807 guvernörens ordinarie sekreterare, studerade det malajiska språket och seder och lyckades 1808 förhindra genomförandet av kompaniets sedermera på hans råd upphävda beslut att överge och förstöra den 1795 ockuperade staden Malacka på Malackahalvön. 1810 besökte Raffles Calcutta och uppgjorde därvid med generalguvernören över Brittiska Indien, Lord Minto, en plan för erövring av den nederländska kolonin på Java. Han åtföljde 1811 Minto på expeditionen dit och var från oktober 1811 till mars 1816 som vice guvernör Javas styresman. Som sådan befäste han britternas välde över hela ön - holländarna hade endast kontrollerat 60 procent av Java. Han uppmuntrade kaffeodlingen, mildrade lagstiftningen, införde jury i rättskipningen samt avskaffade tortyr och slaveri på ön. Hans försök att genom modernisering av jordbeskattningen förvaltningen tryggade inkomster mötte på flera håll av motstånd. Då England 1816 återlämnade ön till holländarna, bibehöll dessa de flesta av Raffles reformanordningar, och hans ämbetstid kom därigenom att bilda epok i Javas historia. Raffles hade hoppats, att Storbritannien skulle behålla ön, och han hade drömt om, att den skulle bli medelpunkten för ett brittiskt örike i Fjärran Östern samt utgångspunkt för anknytning av politiska och ekonomiska förbindelser med Japan. Under en tids av hälsoskäl nödvändig vistelse i hemlandet utgav Raffles sin History of Java (1817) och belönades för detta av prins-regenten med knightvärdighet samma år. Han var från mars 1818 till december 1823 vice guvernör i Bengkulu på Sumatra och sysselsatte sig där, liksom förut på Java, mycket med naturvetenskapliga, språkliga och arkeologiska studier. Under en forskningsfärd inåt ön 1818 i sällskap med den unge botanisten Joseph Arnold upptäckte han den efter dem båda uppkallade parasitväxten Rafflesia arnoldii. Oupplösligt förknippat med Raffles namn är hans varaktigaste livsverk, grundläggandet av staden Singapore 1819 på en av honom genom fördrag med sultanen av Johore förvärv av en ö i Malackasundet, varigenom jämvikt vanns mellan engelsmän och holländare i Sydostasien och en stödjepunkt skapades för den brittiska handelns expansion österut. När Raffles 1824 anträdde hemresan från Bengkulu, råkade fartyget i brand, och han förlorade därvid sina naturvetenskapliga samlingar samt kartor och manuskript. Efter hemkomsten tog han initiativ till stiftandet av Zoological society (1826).
Rattus argentiventer
Rattus argentiventer är en däggdjursart som ingår i släktet råttor, och familjen råttdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten beskrevs först av Robinson och Cecil Boden Kloss 1916, och inga underarter finns listade i Catalogue of Life. I Vietnam ses gnagaren som en delikatess, vilket gör att en stor mängd råttkött exporteras från Kambodja. Denna råtta når en kroppslängd (huvud och bål) av 13,5 till 23 cm och en svanslängd av 15 till 21 cm. Vikten varierar mellan 50 och 240 gram. Den borstiga pälsen på ovansidan är orangebrun med några svarta fläckar. På undersidan är pälsen mörkgrå till silvervit och på bukens mitt finns ofta en mörk längsgående strimma. Hos unga individer förekommer vanligen orange päls framför öronen. De långa och smala fötterna är täckta av mörka hår. Arten förekommer i Sydostasien från norra Vietnam längs kusten till Malackahalvön, Borneo, Sumatra, Java och mindre öar i regionen. Rattus argentiventer introducerades av människan i Filippinerna, på Sulawesi och på öarna mellan Java och Timor. Som artens naturliga habitat antas fuktiga gräsmarker. Som kulturföljare hittas Rattus argentiventer främst i risodlingar och andra odlade regioner. Rattus argentiventer äter gröna växtdelar som gräs och stjälkar samt frön och några ryggradslösa djur som insekter, musslor och krabbor. Individerna gräver underjordiska bon, till exempel i fördämningar mellan risfält. På dagen vilar de även gömda i halmstackar. Hanar och honor lever i stora flockar och etablerar en hierarki. Ungarna av årets första kull föds vanligen när risplantorna blir stora. Vid andra kullen blir risplantorna mogna och den tredje kullen infaller efter skörden. Dräktigheten varar cirka tre veckor och sedan föds 5 till 7 ungar. I sällsynta fall har kullen 18 ungar. På Java fortplantade sig alla vuxna honor av den observerade population vad som orsakade en kraftig ökning av beståndet. Unga honor kan tidigast para sig efter 28 dagar när de väger 30 till 40 gram. Vanligen får de sin första kull med en vikt av 60 till 120 gram. Vanligen förstör arten 10 till 20 procent av årets risskörd i sitt utbredningsområde. I regioner där åkrarna odlas två eller tre gånger i följd kan andelen vara ännu större. Största skadan med upp till 50 procent förekommer i områden däråttan kan undfly bekämpning som i bergstrakter eller vid stora kanaler.
Datorprogram
Ett datorprogram, även kallat dataprogram, är en serie instruktioner som styr en dator, och beskriver de operationer som datorn ska utföra, då programmet körs. Datorprogrammet kan utföra en liten specifik uppgift eller bilda en omfattande helhet, som en operativsystemkärna, en ordbehandlare eller en webbläsare. En samling datorprogram eller datorprogram i allmänhet kallas ofta programvara eller mjukvara. Ett datorprogram skrivs typiskt i ett människovänligt programspråk (till exempel Java, C++ eller Delphi) och kompileras eller tolkas sedan till maskinkod, som datorn förstår. Datorprogram kan delas in. Man kan också göra skillnad till exempel mellan serverprogram och program avsedda att användas direkt eller mellan program för normala bords- och serverdatorer och program för inbyggda system, till exempel för mobiltelefoner, bilar och tvättmaskiner. Maskinkoden är bunden till en viss typ av processor och övrig hårdvara, ofta också till ett visst operativsystem och de tjänster operativsystemet och olika programbibliotek erbjuder. I vissa fall kan man med olika trick skriva programmet så att olika maskinkod körs beroende på omgivningen. Källkoden, d.v.s. koden i den form den ursprungligen skrivs, kan däremot någorlunda lätt skrivas så att programmet går att kompilera för olika hårdvara och olika operativsystem. Då programmet skall användas i en ny miljö måste det i allmänhet anpassas för denna, men anpassningen är enkel om programmet skrivits portabelt. Genom att fri programvara alltid har sin källkod tillgänglig och dessutom delvis bygger på traditioner från GNU-projektet (som gärna gjorde programmen tillgängliga för alla Unix-varianter), går den relativt lätt att anpassa till varje hackares favoritmiljö och finns sålunda ofta tillgänglig på allt som det minsta liknar Unix (se Posix) och också till exempel för Windows. Proprietär programvara distribueras däremot för det mesta färdigkomplierad eller utan rätt att sprida modifierad kod, varför proprietära program är mer bundna till den eller de omgivningar som stöds av programleverantören. Det typiska datorprogrammet skrivs i ett eller flera programspråk, som sedan kompileras till maskinkod och länkas ihop med olika programbibliotek. Ett datorprogram kan också vara en lista av instruktioner i form av ett skript, som tolkas i realtid till maskinkod medan programmet körs. Denna senare typ av program är inte direkt bundna till en viss typ av processor eller speciell dator om bara den skript-tolk som instruktionerna skrivits för finns tillgänglig. Skriptspråken innehåller ofta också mycket funktionalitet som i många mer maskinnära programspråk måste kodas skilt, och förutom att man slipper anpassa koden till nya datorplattformar går därför skrivandet också ursprungligen snabbare. Tolkningen kräver dock resurser när programmet körs, varför ett färdigt kompilerat program kör snabbare. De tolkade språken är också beroende av att tolken finns tillgängligt då programmet skall köras. Som mellanting finns dels programspråk som kompileras strax innan de körs (till exempel perl) och programspråk som kompileras till en kompakt och snabbtolkad bytekod (som inte är avsedd att läsas av mänskor) så att de snabbare kan tolkas då de körs (till exempel java), dels program vars för effektiviteten kritiska delar är skrivna i maskinnära språk (till exempel C), medan skriptspråk eller andra högnivåspråk används för huvuddelen av programlogiken och sådana funktioner som väl stöds i dessa språk. Skillnaden mellan tolkade och kompilerade språk är numera oklar, då det finns normala kompilatorer för många språk ursprungligen konstruerade som skriptspråk. systemprogram, som utgör plattformen, såsom operativsystemets kärna, drivrutiner och centrala verktyg samt program som behövs för bootningen (på en PC BIOS och bootloader), och systemverktyg. enkla program skrivna av användaren själv, ofta i form av skript eller makron för olika tillämpningsprogram.
