Lista över Sony Ericsson-produkter
Den här listan över Sony Ericsson-produkter listar produkter som säljs under Sony Ericssons varumärke. Listan anger produkternas grundnamn. Många av modellerna har extra bokstäver på slutet av namnet som anger för vilken marknad de är anpassade. Vanligast är "i" för den internationella marknaden, men även "c" för Kina och "a" för den nordamerikanska marknaden förekommer. J200: Enkel och mycket liten modell utan kamera, men med stöd för Java. J300i: Bastelefon, SMS, MMS, e-post, färgskärm, MP3, 12 MiB minne. K300: Färgskärm och kamera. En enkel mobil av standardtelefon. T105: Mycket enkel och liten. F100i: En enklare vikmodell designad i samarbete med Dolce och Gabbana. Modellen är även känd under namnet Jalou vilket betyder avundsjuka. K500i: Något enklare variant av K700 som saknar Bluetooth. Såldes även under Vodafone-flagg med namnet F500. K530i: En 92 grams mobil med 2 megapixels kamera. Har ett 16 MB stort inbyggt minne och radio. K700i: Storsäljare med VGA-kamera, IR och Bluetooth. K750i: Lanserad i maj 2005 som en ersättare till K700. Har utöver vad K700 erbjuder bl.a. en tvåmegapixelkamera med autofokus. Säljs i en något annorlunda variant kallad D750 av operatören T-Mobile. K790i: Tillsammans med systermodellen K800 den första Sony Ericsson-telefonen med tremegapixelkamera och riktig blixt. K850i: Kameramobil med 5 megapixel kamera. S700i: Ganska stor telefon av fällknivsmodell. första SE-telefonen med megapixelkamera, plats för minneskort samt utmärkt och stor skärm (320x240 pixlar). S312: Uppgraderingen till S102 med 2 megapixel kamera och photo fix. T610: Första massproducerade mobiltelefonen med kamera. T630: En något uppgraderad T610. Z200: Enkel telefon av snäckskalsmodell. Z500: Vikbar telefon, gjord för den amerikanska marknaden. Z600 En hopfällbar mobiltelefon med VGA-kamera, Bluetooth och utbytbara skal. W550: Fällknivsmodell. Två högtalare för stereoljudåtergivning. W600: W550 fast anpassad för den amerikanska marknaden och med EDGE-radio för högre datahastigheter. W610i: Walkman-telefon lanserad våren 2007. W700i: W800 med en enklare fixfokuskamera och annorlunda färgsättning. W710i: Snäckskalstelefon med stegräknare. W800: Den första modellen i Walkman-serien av mobiler som är extra lämpade som musikspelare. W800 är en K750 i annan färgsättning och med en del ändringar i programvaran, bl.a. ett bättre ljuduppspelningsprogram, samt bättre hörlurar. Dessutom har W800 ett 512 MB minneskort som standard. W810: Väldigt lik W800, men med en uppdaterad programvara och EDGE-radio för högre datahastigheter. W850i: Sony Ericssons första slider, alltså en telefon där ovandelen av telefonen skjuts uppåt för att avtäcka knappsatsen. Introducerar även en ny musikspelare Walkman 2.0, och musikigenkänningsfunktionen TrackID. W880: En supertunn (9,4 mm) 3G-lur, med Walkman 2.0. Uppföljaren av W850 i Candybar-design. W890i: Uppföljaren till W880, tunn musiklur med turbo-3G. W900i: Sony Ericssons första 3G-modell i Walkman-serien. W950i: Musik-smarttelefon. W960i: Kommande musik-smarttelefon. K600: Lite enklare 3G-telefon. Säljs den första månaden av Vodafone som V600. K608i: Samma telefon som K600 men med ett annat utseende. Säljs av 3. K610i: Kompakt telefon med tvåmegapixelkamera (fixfokus). K800i: Cyber-shot. Tillsammans med systermodellen K790 den första Sony Ericsson-telefonen med tremegapixelkamera (3,2 megapixel) och riktig blixt av xenontyp. Introducerar även Blogger-funktionalitet. K810i: En vidareutveckling av K800i. Ny design och några nya funktioner. K850i Kameramobil med Turbo-3G och 5 megapixelkamera. Z800i: Prisbelönt fällbar 3G-telefon. Såldes det första halvåret (2005) enbart av Vodafone, då under namnet V800. Z1010: Den första 3G-telefonen från Sony Ericsson. Vikbar. C702: Cyber-shot. Tremegapixelkamera (3,2 megapixel) och inbyggd GPS med geotagging. Robustare än en vanlig mobil, tål damm/sand och vattenstänk bättre. P800: Sony Ericssons första smartphone. P900: Uppföljaren till P800. P910: En uppgraderad P900.
Videokamera
Videokamera kallas en kamera som spelar in videofilm. Kameran har ett objektiv som projicerar en bild på en sensor, som skapar en videosignal. Signalen kan förmedlas direkt som en TV-signal eller lagras i kameran på magnetband, skivminne (hårddisk), DVD-skiva eller minneskort. De flesta kameror tar även upp ljud, med inbyggda eller anslutna mikrofoner, som förmedlas eller sparas tillsammans med bilden. Kameran kan ha en bildskärm som direkt visar vad som spelas in, alternativt en optisk sökare. Videosignalen från sensorn består av ett antal bilder i sekunden, som vardera består av horisontella linjer och bildpunkter (pixel). I äldre, analoga TV-system angavs alltid bildens höjd som antalet linjer, exempelvis 525 (NTSC) eller 625 (PAL). För digital video anges vanligen bildens bredd som antalet bildpunkter längs en horisontell linje: 320, 640, 720, 1280 och 1920 är några vanliga mått. Man kan också, som i digitala stillbildskameror, multiplicera bredden med antalet linjer och få bildens storlek i megapixel. Kameror med bildstabilisering har funktioner som kompenserar för skakningar. Det är speciellt betydelsefullt vid högre zoomfaktor. Stabiliseringen kan göras optiskt eller digitalt. Vid optisk stabilisering används ett prisma. Vid digital stabilisering används de yttersta pixlarna i varje scanning som en buffert. Den optiska bildstabiliseringen ger högre kvalitet, men är dyrare än den digitala. Det finns minst åtta olika typer av videoformat. VHS-kameran har normalstora bandkassetter som kan spelas upp direkt i en videobandspelare. VHS-kameror blir därmed relativt stora och tunga. VHS-C (Compact) använder mindre bandkassetter som klarar 45–90 minuters film. Kameran kan därmed göras betydligt mindre. Denna typ har normalt LCD-skärm, zoom-objektiv och olika specialeffekter. För att dessa mindre kassetter ska kunna läsas i en vanlig videobandspelare placeras de i en adapter som i sin tur placeras i spelaren. S-VHS (Super) ger högre upplösning. Kamerans kassett fungerar dock inte i vanliga videospelare utan kräver en SVHS-spelare. Video8- kameran har band med bredden 8 mm vilket ger 2–4 timmar inspelning. Systemet introducerades 1985 och finns ej längre kvar på marknaden. MiniDV-kameran har bättre bild än kamerorna ovan. Ljudet har CD-kvalitet. Filmen kan överföras till dator via t.ex. Firewire. Kameran använder mycket små kassetter, vilket gör att denna typ av kameror kan göras mycket små. DV-kameran har samma kvalitet som MiniDV-kamera men använder dubbelt så stora kassetter. Kamerorna blir därför större. MicroMW är ett nytt digitalt format med något mindre band än DV. Kameran har också ett elektroniskt minne som kan lagra information om och inställningar för den inspelade filmen. DVD-kameran spelar in filmen direkt på en DVD-skiva som kan spelas upp direkt i en DVD-spelare. Kameran kan också kopplas direkt till TVn. Flertalet kameror kan spela in såväl på DVD-R som DVD-RW-skivor. DVD-R-skivor måste avslutas innan den kan spelas upp. DVD-RW-skivor kan återanvändas 1 000-tals gånger. Hårddisk-kameran spelar in film i form av digitala filer direkt på en hårddisk. Filmfilerna kan sedan överföras till en dator. Kameror som spelar in film på minneskort använder sig av samma typ av teknik då filminspelningarna lagras som digitala filer.
Smartkort
Smartkort, chipkort eller ICC (Integrated Circuit Card) (engelska Smart Card (SC)) definieras som ett kort i fickstorlek med inbyggda kretsar som kan processa information. Detta anger att det kan ta emot indata som bearbetas och levereras som utdata. Det finns två breda kategorier av dessa kort. Minneskort innehåller enbart lagringskomponenter, och i vissa fall någon specifik säkerhetslogik. Kort med mikroprocessor innehåller komponenter både för lagring och process. Kortet är av plast, oftast PVC, men ibland ABS. Kortet kan även ha ett hologram för att motverka förfalskning. Att använda smartkort är även en form av stark säkerhetsautentisering för enstaka log in-tillfällen till företag och organisationer.
Mac Mini
Mac mini är en persondator från Apple som lanserades den 11 januari 2005. Mac mini är relativt liten, modellen som lanserades i mitten av 2010 är 3,6 cm hög, och 19,7 cm djup och bred och väger 1,37 kg, de tidigare modellerna var knappt 5,1 cm höga och 16,5 cm djupa och breda och vägde 1,32 kg. Vid lanseringen lanserades också begreppet BYODKM – bring your own display, keyboard and mouse, vilket på svenska betyder "ta med din egen skärm, tangentbord och mus". Detta syftar på att de nämnda delarna inte medföljer vid inköp. Användaren ska alltså använda utrustning denne redan har, alternativt inhandla tillbehören separat. Den första modellen i serien med namnet Mac mini lanserades i januari år 2005. Den var då den billigaste datorn i Apples historia, där den enklaste modellen vid lanseringen kostade under 5 000 kronor. Ursprungliga modellspecifikationer vid lanseringen. Mer minne (max 1024 MiB), större hårddisk (max 80 GB), WLAN, Bluetooth och DVD-brännare valbart. Apple har valt en design som gör det svårt att öppna datorn, för att göra det krävs en nedslipad spackelspade eller liknande. Eftersom det är förhållandevis krångligt att öppna datorn samt att det på den ursprungliga modellen endast finns en minnesplats på moderkortet rekommenderas modeller med minst 512 MiB i interminne. Passande minnestyper är DDR PC2700/333MHz CL3 utan buffer eller ECC (KTA-G4333), men även snabbare minnen kan i vissa fall användas men de klockas då ner till den ursprungliga hastigheten. Mac mini har även sålts med en något snabbare processorer av PowerPC-typ än de som ursprungligen användes samt utrustad med en grafikkrets som fick dubbelt så mycket minne. Från och med februari 2006 fram till och med september år 2006 fanns tre modeller med intel processorer att välja på. Den billigare hade Intel Core Solo-processor på 1,5 GHz och 60 gigabyte hårddisk. De två lite dyrare hade Intel Core Duo-processor på 1,66 gigahertz och 80 gigabyte hårddisk. I grundversionen sitter 512 megabyte RAM, ett integrerat grafikkortet av typen Intel GMA 950, kombinerad dvd-läsare och cd-brännare, fyra portar för USB 2.0, en port för Firewire 400, en port för gigabit Ethernet, en port för in- respektive ljudutmatning samt en DVI-port med en adapter för att koppla in VGA-skärm. Båda modellerna har Airport (trådlöst nätverk, WLAN) samt Bluetooth. I den dyraste modellen finns även en kombinerad DVD-brännare och CD-brännare, en så kallad Superdrive. Det fanns även möjlighet att i viss utsträckning kundanpassa sin Mac mini. Jämfört med grundmodellerna var arbetsminnet uppgraderingsbart till 1024 megabyte samt hårddisken uppgraderingsbar till 120 gigabyte (för den billigare modellen gick det även att välja en hårddisk med 80 gigabyte). Processorn som är av typen Intel Core Solo eller Duo kan byttas till valfri processor som passar i samma sockel som har 479 pinnar. Minnen är parvis monterade och av samma typ som passar till samtida bärbara datorer. Mellanmodeller från och med september 2006 är i stort sett likvärdiga med tidigare modeller. Modellerna har fått processorer som arbetar med en högre frekvens samt att Soloprocessorn har bytts ut mot Duo. Observera att Macintoshdatorer som har en processor tillverkad av Intel inte kan köra program i det så kallade Classicläget i OS X. Maximal minnesmängd: två gigabyte fördelat på två minneskort. Modeller från och med augusti 2007 till och med mars 2009 har fått 64-bitarsprocessorer. Dessa modeller har fått dubbelt så mycket minne (1 gigabyte), processorer som arbetar med en högre frekvens samt kommer med enbart Core 2 Duo-processor. Observera att Macintoshdatorer som har en processor tillverkad av Intel inte kan köra program i det så kallade Classicläget i OS X. Maximal minnesmängd som stöds av Apple: två gigabyte fördelat på två minneskort. Man kan installera 3GB minne, 1*2GB och 1*1GB, Kan också fås med 160 gigabyte hårddisk. Den 3 mars 2009 kom nya modeller av Mac mini. Den 20 oktober 2009 kom nya modeller av Mac mini.
Portastudio
En portastudio, ibland även bara porta är en portabel inspelningsstudio. Från början var portan en fyra- eller åttakanalig kassettbandspelare med inbyggd mixer. TASCAM:s Portastudio var världens första fyrkanaliga inspelningsapparat för kassettband. Termen portastudio är exklusivt för TASCAM, men används ofta som en generell beskrivning för kassettbaserade inspelningsapparater. Portastudion, speciellt i dess första utförande, Teac 144, har krediterats för att ha satt igång heminspelningsvågen, som gav musiker möjlighet att spela in och producera musik hemifrån på ett billigt sätt. Den är även erkänd som en av de mest signifikanta uppfinningarna inom musikproduktion. Portastudion TEAC 144 visades första gången 1979 på Audio Engineering Societys årsmöte. Den efterföljdes av flera olika modeller av TASCAM, och sedan även av andra tillverkare. För första gången fick musikerna möjlighet att spela in flertalet instrument- och sångdelar på olika spår på den inbyggda fyrkanalsbandspelaren, och sedan mixa ihop alltihop, innan de sedan spelas över till en extern enhet. Tascam Portastudio 244 introducerades 1982 och hade liknande design som dess föregångare, men förbättrad ljudkvalitet och fler funktioner, som dbx noise reduction, dual/koncentriska svepbara equalizers, samt möjligheten att spela in fyra spår samtidigt. Generellt sett användes dessa enheter av musiker för att göra demoinspelningar, men används än idag för att göra inspelningar i lo-fi. De analoga portastudios tillverkade av TASCAM (en division av TEAC) och liknande enheter av Fostex, Akai, Yamaha, Sansui, Marantz, Vestax, Vesta Fire, TOA, Audio-Technica, Peavey spelade generellt sett in på kassettband med high-bias. De flesta apparaterna var fyrakanaliga, men det fanns även sex- och åttakanaliga apparater. Idag är portastudioutrustningen digital och mestadels används hårddiskar som lagringsmedium. I slutet av 1990-talet lanserade Tascam, Sony och Yamaha portastudios med minidisc som lagringsmedia. De hårddiskbaserade maskinerna dök upp på marknaden ungefär samtidigt och säljs fortfarande jämte modeller på vilka minneskort används för att lagra inspelat material. De begränsningar som fanns tidigare för ljudkanaler finns inte längre. William och Jim Reid från The Jesus and Mary Chain använde en TASCAM Portastudio för att spela in deras första demos, som skickades till Bobby Gillespie och Alan McGee. Primus första släpp Suck on This som är en samling av flertalet liveinspelningar, spelades helt in på en TASCAM quarter-inch åttakanalig rullbandspelare, TASCAM 388. Lou Reed gjorde demoinspelningar till hans album New York på en flerspårig kassettenhet. Reed valde senare en inspelningsstudio som kunde fånga samma ljud och känsla då albumet spelades in. En b-sida togs direkt från demokassetten. John Frusciante spelade in sina två första soloalbum, Niandra Lades och Usually Just A T-Shirt och Smile From The Streets You Hold på en Portastudio 424. Bruce Springsteen spelade in hela albumet Nebraska på en Portastudio 144. Alan Wilder spelade in sitt första soloalbum, 1+2, under artistnamnet Recoil på en fyrakanalig Portastudio. Ween spelade in sitt andra album, The Pod, på en fyrakanalig Tascam. "Weird Al" Yankovic spelade in hälften av låtarna på hans debutalbum på en Portastudio i sin trumslagares garage, innan han senare använde sig av en professionell studio. Wu-Tang Clans debutalbum, Enter the Wu-Tang (36 Chambers), mixades på en Portastudio 244. Iron and Wines debutalbum från 2002, The Creek Drank the Cradle spelades in på en fyrakanalig portastudio. Madlib spelade in sitt första album som Quasimoto, The Unseen, på en TASCAM Portastudio.
