Personal Identification Number
Personal identification number (PIN-kod) är en personlig säkerhetskod som utgörs av numeriskt lösenord. PIN-kod anges bland annat vid start av mobiltelefoner och vid uttag från uttagsautomater. Vanligtvis består PIN-koden av fyra siffror. Anledningen till det är att det skall vara både relativt säkert och vara ganska lätt att komma ihåg. Vissa produkter, som exempelvis Maestro-kontokort i vissa länder, har sex siffror i sin kod. Koden skyddas mellan PIN-terminalen (kallad PIN Entry Device) och terminalen (uttagsautomaten eller betalterminalen) med hjälp av kryptering. Som en extra säkerhetsåtgärd, för att minimera risken att obehöriga ska kunna gissa sig till koden, begränsas antalet felaktiga inmatningsförsök, vanligen till tre i följd. När maximalt antal försök uppnåtts förhindras vidare inloggningsförsök automatiskt. För att häva spärren brukar användaren vara tvungen att kontakta utgivaren personligen för att få en ny PIN-kod. För köpta produkter kan det istället finnas en upplåsningskod/nollställningskod på originalförpackningen eller i användarmanualen. Ett säkerhetsproblem som uppmärksammats på 2000-talet är att kriminella ligor kapar kortläsare och avläser knapptryckningar med hjälp av en spionkamera eller en takspegel. Därför uppmanas man att täcka över tangentbordet med den andra handen när man knappar in sin PIN-kod. Detta hjälper dock inte om själva PIN-terminalen är modifierad så att den vidareförmedlar PIN-koden åt de kriminella.
Pinuppbild
Pinuppbild är en erotisk bild på en kvinna. Den avbildade (avfotograferade) kvinnan kallas pinuppa. Även om en pinuppbild kan vara en bild på någons fästmö, blev själva uttrycket populärt särskilt under andra världskriget och användes då om PR-foton på filmskådespelerskor, vanligtvis litet lättklädda så att deras sexappeal accentuerades. Ordet kommer från att man satte upp dylika foton (pin up, nåla fast med knappnål eller häftstift) på barackväggarna. The Great American Pin-Up Girls.
Jacques Cathelineau
Jacques Cathelineau, född 5 januari 1759 i Le Pin-en-Mauges, Frankrike, död 11 juli 1793 i Saint-Florent-le-Vieil, Frankrikevar en fransk militär och generalissimo i den katolska och kungliga armén. Han var en av franska Vendéan-upprorets ledare under revolutionen och känd bland sina anhängare som Saint of Anjou. Född i Le Pin-en-Mauges, i den landsdel som nu bildar departementet Maine-et-Loire, blev han välkänd i Anjou, en region i vilket han reste som gårdfarihandlare och påstådd återförsäljare i smuggelvaror. Han var en troende katolik och stödde kyrkans traditionella roll i det franska samhället. Hans stora fysiska styrka, karisma och fromhet gjorde det möjligt för honom att skaffa sig respekt hos andra vendeaner. Under de första året av revolutionen anslöt sig Cathelineau till ett antal vendeanska bönder som upprördes av prästerskapets civila konstitution, lagförslaget och avrättningen av Frankrikes kung Louis XVI. Han samlade en armé av bönder och förde ett privat krig mot den första franska republikens regering. När kriget utvecklades blev vendéerna upprörda över massakrerna och grymheterna som begåtts av revolutionärerna mot både katolska präster och andra vendéer. Den 10 mars 1793 gjorde unga människor från distriktet Saint-Florent-le-Vieil uppror mot den nationella kongressen och slog ned och skingrade den lokala väpnade styrkan. Efter att ha fått kännedom om dessa händelser lämnade Cathelineau sin stuga, samlade sina grannar och övertygade dem om att det enda sättet att få slut på terrorns härjning var att resa vapen och attackera republikanerna. Han tog initiativ till att samla alla stridsdugliga män från sin by för att konfrontera republikanerna. Den 12 mars följde tjugosju unga män honom, i all hast beväpnade med alla vapen de kunde hitta och marscherade vidare mot Jallais, larmade och rekryterade en skara bönder. Anlända till Jallais den 13 mars, försvarad av 80 republikaner och en kanon, intog han slottet och erövrade kanonen - känd för vendéanerna som " Missionären ". Snart intogs också staden Chemillé den 14 mars och många fler volontärer kom för att förstärka Cathelineaus trupper. Den 14 mars hade han redan 3 000 man under vapen, och med hjälp av Jean-Nicolas Stofflet marscherade han mot Cholet där han åter segrade. Därefter gick de i kraft med de andra Vendéan-ledarna Charles de Bonchamps och Maurice d'Elbée. Cathelineau fortsatte att ha ett stort inflytande på bönderna när royalisterna intagit Vihiers och Chalonnes. Kampanjen avbröts sedan när upprorsmakarna återvände hem för att fira påsk. Den 9 april var hans män under vapen igen, men han var tvungen att lämna Chemillé och dra sig tillbaka till Tiffauges. Med 3 000 man gick han i förbund med Stofflet och tog Cholet, Vihiers och Chalonnes. Han intog Beaupréau den 23 april och vann slaget vid Thouars den 5 maj. Efter att ha tryckts tillbaka till La Châtaigneraie den 14 maj besegrades vendéerna i Fontenay-le-Comte av general Alexis Chalbos den 16 maj. Cathelineau tog dock tillbaka genom att besegra republikanerna vid Montreuil-Bellay och Saumur den 9 juni 1793. Efter slaget vid Saumur och erövringen av staden hade upproret tagit så stor vikt att royalisternas ansåg det vara nödvändigt att säkerställa överenskommelsen om deras operationer och ge befälet till en ledare. Uppskattad av trupperna utropades Cathelineau av Louis Marie de Lescure och Maurice d'Elbée till generalissimo för den katolska och kungliga armén av de församlade ledarna i Vendée den 12 juni 1793. Bönderna inspirerades vidare av att en av dem fick arméns befäl. Med tanke på den stora fromhet och mod som Cathelineau visade för att försvara tron föreslogs hans saliggörelse i slutet av 1800-talet. De mest informativa delarna av stiftprocessen förlorades dock i en brand i biskopsarkivet i Angers under bombningen 1944. Han är fortfarande vördad som en helig man, även om han inte erkänns som sådan av kyrkan.
Skimning
Skimning (av engelskans skimming) är en form av kontokortsbedrägeri där en bedragare använder en avläsare för att stjäla kortuppgifterna på ett kontokort. Bedragaren kan sedan använda kortuppgifterna för att genomföra betalningar på internet, utan att ha tillgång till själva kortet. Trådlös skimning innebär att med en NFC-läsare trådlöst läsa av och stjäla kortuppgifter. Många mobiltelefoner har idag inbyggda NFC-läsare och det finns även NFC-läsare som ansluts via USB till en dator. Metoden är avsedd för att stjäla kortuppgifter till kontaktlösa kort, populärt kallas dessa för "blippkort". Kortuppgifterna på kontaktlösa kort är okrypterade vilket gör att en bedragare kan läsa av kortuppgifterna utan att betalkortet behöver lämna offrets plånbok. Läsavståndet är upp till 1 meter. En mer avancerad form av skimning är att montera speciell elektronisk apparatur på en bankomat eller annan kortterminal och sedan läsa av kortuppgifterna samt PIN-koden. Därefter gör man en kort-kopia som tillsammans med PIN-koden kan användas för att genomföra betalningar eller uttag utan att ha tillgång till originalkortet. Den tre- eller fyrsiffriga säkerhetskoden kan inte läsas av trådlöst. Det är uppskattningsvis 43% av alla webbshoppar som inte kräver säkerhetskoden för att genomföra ett köp. I Sverige har problemen med kortbedrägerier ökat kraftigt under åren 2012-2019. Antalet anmälda fall uppgick till cirka 128 000 år 2019. Det är ett av Sveriges allra vanligaste brott och utreds sällan. Det finns en typ av skyddskort som stoppar trådlös skimning. Skyddskortet är i samma storlek som ett vanligt betalkort och placeras i plånboken med korten som ska skyddas. Skyddskortet innehåller en störsändare som stör ut skimningsutrustning och förhindrar avläsning. Det finns även speciella plånböcker i metall som blockerar kommunikationen mellan det kontaktlösa betalkortet och avläsaren. Det finns inget sätt för kortanvändare att skydda sig mot skimning när bedragare har monterat avläsningsutrustning i en kassaterminal.
Day of Silence
Day of Silence är en årlig aktion för att protestera mot det dåliga sätt på vilket homosexuella, bisexuella och trans-studenter (HBT), och de som stöder dem, ibland bemöts både i skolan och utanför. Studenterna avlägger ett tysthetslöfte för en hel dag för att symbolisera det sätt som HBT-studenter och de som stöder dem tystas ned. Det hela började 1997 och hålls sedan dess en gång om året på en dag i april. Day of Silence 2011 hölls fredagen den 15 april. I USA organiseras Day of Silence av Gay, Lesbian and Straight Education Network (GLSEN) och United States Student Association (USSA). Enligt en undersökning gjord av GLSEN deltog över 450 000 studenter på fler än 4000 skolor i Day of Silence 2006. Studenter som vill organisera detta på sin skola ombeds att be om tillstånd från skolan innan de organiserar det hela, men detta är inte ett tvång. Eftersom det är en studentledd aktion, tar det hela plats i skolan. De elever som avlagt tysthetslöfte är då tysta hela dagen eller i alla fall en del av dagen. Eleverna bör helst vänta en lektion eller två för att få folks uppmärksamhet innan de delar ut så kallade "speaking cards" som förklarar varför de är tysta och vad det står för. År 2007 stod det så här på korten. Detta kan också utökas med andra texter eller bilder. Vissa skolor tillverkar eller köper även in pins eller klistermärken som eleverna sätter på sina skåp eller kläder. Andra klär sig helt i svart med regnbågsfärgade band eller munkavlar för att visa vad de står för. Om skolan tillåter kan man även skicka ut meddelanden via högtalare eller liknande under dagen för att folk ska få reda på vad som pågår. Oftast avslutas dagen med ett "bryt tystnaden" event där deltagande studenter samlas och deltar i aktiviteter, utbildning eller annat passande. Day Of Silence är till för att få slut på mobbning, diskriminering och annat ofredande gentemot studenter. Det hela startades av Maria Pulzetti som organiserade den första lokala Day of Silence på University of Virginia 1996, då hon studerade där. Året därpå utvecklade Pulzetti och den då 19-åriga Jessie Gilliam ett projekt som kunde användas nationellt. Det döptes till "National Day of Silence" och nästan 100 högskolor och universitet deltog. 1998 gick de ut mer med The Day of Silence Project och fick dubbelt så många deltagare som föregående år. År 2000 föreslog man att dagen skulle bli ett officiellt projekt för organisationen GLSEN som utvecklade sitt första "studentledarskapsteam" som en del av Day of Silence.
Kontokort
Kontokort är ett betalningsmedel som fungerar på de inköpsställen som accepterar kortet som betalningsmedel. Kontokort indelas i tre typer. Kontokort har oftast innehavarens namn och kortnummer präglat på kortet. För kortutgivare som är anslutna till VISA eller MasterCard finns formkrav hur kortet skall se ut för att korten ska accepteras i alla länder. Kort som betalningsmedel lanserades i USA på 1950-talet. Det första kortet anses vara Diners Club, skapat av Frank McNamara 1956. I Sverige kom tidigt Köpkort och senare Eurocard att dominera marknaden under 1960-talet. Kontokortet liknar i sin modell checken, men har genom sin utbyggda infrastruktur och den garanterade betalningen till säljföretaget, kommit att slå ut checken helt i Norden. I andra länder, som exempelvis USA, är checken fortfarande ett vanligt betalningsmedel. Den första uttagsautomaten kom 1967. I samband med att de svenska sparbankerna under 1970-talet började erbjuda mer automatiserade tjänster, kom Minuten, som kunderna kunde komma åt med hjälp av ett plastkort (Minuten-kort). Affärsbankerna svarade med att starta ett eget samarbete, under namnet Bankomat. Varumärket Bankomat registrerades 1968. Bankomatkortet var i sin ursprungliga mening just ett bankkort, ett kort för att komma åt banktjänster. För köp i butik fanns vid denna tid främst Köpkort, men genom att kombinera kortens funktioner - ta ut pengar från sitt lönekonto och betala för varorna i butiken - kom bankkorten att bli vad de är idag, nämligen debetkort. Kortköp är ett köp som görs, vid vilket kunden använder ett kontokort som betalningsmedel. Normalt kontrolleras kortet via datakommunikation med banken (s.k auktorisation). Om banken ger klartecken och säljföretaget gör de kontroller som den inlösenbanken kräver, är säljföretaget garanterad att få betalt. Reglerna för kontroller varierar mellan hur säljföretaget tar emot kort, till exempel om det sker vid en bemannad kassa, i en bensinpump, en parkeringsautomat eller en självutcheckning i butik. För att slutföra köpet, måste kortinnehavaren/kunden godkänna att kontot debiteras. Detta gör kunden genom att antingen slå in sin PIN-kod (PIN-köp) eller, om kortutgivaren tillåter det, skriva under ett kvitto (signaturköp). Vid signaturköp, har de svenska bankerna kommit överens om att om kortet är utgivet av en svensk bank, måste kunden visa upp en legitimationshandling om köpet överstiger 200 kronor. För kort utgivna av utländska kortutgivare ställs normalt inte motsvarande krav, även om många säljföretag har samma rutin för dessa. Ett inlösenavtal kan dock vara utformat så att säljstället ska kontrollera legitimation även på lägre belopp. Efter säljföretagets stängning töms terminalen och transaktionerna (kortköp) genomförs till kortinlösaren. Därefter skickad transfaktionsinfornationen vidare till kortinnehavarens bank, varefter kunden debiteras. Debitering kan ske genom uttag på konto (bankkort eller genom att samla köpen på en faktura (betalkort och kreditkort). Kortterminaler eller uttagsautomater som använder magnetremsa öppnar för möjligheten att denna blir kopierad. Om samtidigt den fyrsiffriga PIN-koden videofilmas eller på annat sätt blir reproducerad, kan uttag ske från innehavarens konto utan någon som helst kontroll. För kortterminaler som använder den inbyggda enchipsdatorn är det svårare för utomstående att reproducera plastkortet. Dock kan en reläattack genomföras där en fejkad kortterminal sänder iväg den fyrsiffriga koden och ger tillgång till enchipsdatorn på kortet, och genomför andra transaktioner än den kunden avsett. Chip ger dock rimlig säkerhet för den tänkta applikationen med vardagliga betalningar för konsumenter. Men detta visar också på att säkerheten är beroende av den fysiska apparaten där koder slås in och visuell återkoppling ges. bankkort, som är direkt kopplat till innehavarens konto. betalkort, som låter innehavaren betala mot månatlig faktura.
