Baddräkt
Baddräkt, simdräkt eller simbaddräkt är ett klädesplagg avsett att användas vid bad och simning. Med baddräkt avses vanligen ett plagg i en del, men ibland ses den tvådelade bikinin som ett slags baddräkt och baddräkten i ett stycke kallas då hel baddräkt för att skilja dem åt. Baddräkt och bikini är de två typer av badkläder som kvinnor i regel brukar anses kunna välja mellan. Fram till mitten av 1900-talet brukade även män bära baddräkt, dock normalt med annan skärning än de baddräkter som kvinnor hade. Numera används baddräkt nästan uteslutande av kvinnor, medan män använder badbyxor. Liksom modet i stort har även baddräktens utseende varierat med tiden. Det har funnits ett mode i baddräkter åtminstone sedan mitten av 1800-talet då särskilt den begynnande medelklassen började tillbringa sommarsemestrar vid badorter. Baddräkter med relativt modernt utseende började komma under mellankrigstiden. Karaktäristiskt för tidigt 2000-tal kan sägas vara en blandning av stilarna från 1900-talets senare hälft. Flera stilar finns därmed representerade: 1950- och 60-talens baddräkter med ben, 1970-talets låga benskärning, 1980-talets höga benskärning med tangabakdel och 1980- och 1990-talets stringbakdel. Stringbaddräkten kan ses som badmodets mest utpräglade provokation sedan bikinins genombrott på 1950-talet. Den påminner något om stringbodyn. Simmare använder simdräkter, som till skillnad från baddräkter, är utformade för att ge minsta motstånd i vattnet. Simmare kunde vid tävling tidigare använda heltäckande simdräkter, exempelvis så kallad hajdräkt eller superdräkt, men detta är förbjudet sedan 1 januari 2010. Undantag gäller tävlingar i öppet vatten där våtdräkter får användas. Männens simdräkt får inte gå över eller nedanför knäna eller nå över naveln. Kvinnors simdräkt får inte täcka nacke eller axlar och simdräkten får inte gå över eller nedanför knäna.
Badkläder
Badkläder är de plagg som används vid bad och simmande i hav, sjö eller simbassäng. Ofta används samma typ av kläder även vid solbad eller för andra aktiviteter på badplatser och stränder vid varmt väder. Kvinnors badmode är bättre dokumenterat än mäns. I äldre tid brukade man bada naken, även utomhus. I det glest befolkade bondesamhället var risken inte stor att man skulle göra någon illa till mods genom att bli sedd naken de få gånger man faktiskt badade. Män badade för sig, kvinnor för sig. Ibland kunde familjer bada tillsammans. I samband med industrialiseringens tätare samhällsbildningar och 1800-talets moralkrav, uppkom behovet att skyla sig vid bad på allmänna platser. De första badkläderna täckte nästan lika mycket av kroppen, som tidens vardagskläder gjorde. Kvinnornas baddräkter vid mitten av 1800-talet var klänningar av material som inte blev genomskinliga av väta och som hade isydda tyngder för att de inte skulle flyta upp i vattnet. Männens baddräkter var mer kroppsnära, men täckte även armar och ben. Inte förrän i början av 1900-talet blev badkläderna något mer praktiska att ha på sig, men fortfarande var kvinnornas baddräkter inte alls lämpade för simning, eftersom de mer liknade korta klänningar än våra dagars figurnära baddräkter. Först på 1920-talet blir de mer figurnära och framåt 1930-talet börjar de mer likna moderna baddräkter. Även männen använde sig fortfarande av baddräkter, badbyxorna som lämnade bröstet bart blev vanliga först under 1930-talet. Efter andra världskriget kom den första tvådelade baddräkten för kvinnor, bikinin. När den kom ansågs den revolutionerande och många ansåg att den var alldeles för utmanande, medan den numera anses vara fullt gångbar på alla badplatser. Kvinnornas baddräkter förändrades också under denna tid, och förlorade de sista antydningarna till ben (även om sådana ibland kortvarigt har återkommit i badmodet). Männens badbyxor fick vid samma tid samma snitt som deras underbyxor, och har i princip behållit det utseendet sedan dess, med förändringar parallellt med underklädesmodet. För kvinnor har det utvecklats många olika typer av alternativa badkläder sedan 1950-talet, medan männens badbyxor bara varierar i byxlängd och form. Monokinin lanserades 1964 som en baddräkt som lämnade kvinnans bröst bara, men toplessbadandet blev inte populärt förrän på 1970-talet, och då oftast genom att kvinnan bara använde sig av underdelen till en bikini. Toplessmodet på stränder minskade i popularitet efter 1995. Andra baddräktsvarianter som har lanserats är slingbaddräkten och stringbaddräkten. Burkini är en typ av badplagg som formgavs av den från Libanon bördiga australiensiskan Aheda Zanetti. Burkinin anses täcka tillräckligt mycket av kroppen för att uppfylla traditionell muslimsk klädkod för bad, samtidigt som den är tillräckligt lätt för att möjliggöra simning. Många män använder sportiga varianter av kortbyxor när de badar, såsom Beckenbauer-shorts, i stället för traditionella badbyxor. Under 1990-talet lanserade baddräktstillverkare mer heltäckande baddräkter för tävlingssimning, så kallade hajdräkter. Dessa är kroppsnära men täcker ofta såväl armar som ben med material som skall göra det lättare att få grepp i vattnet och således möjliggöra snabbare simning. Materialet efterliknar hajars hud. Bakterier, svamp och andra mikroorganismer kan växa till snabbt i våta badkläder. Byte till torra badkläder bör ske direkt efter bad. Badbyxor (huvudsakligen för män). Baddräkt (numera huvudsakligen för kvinnor). Bikini (för kvinnor) Tankini. Badrock (plagg som kan användas före och efter själva badet).
Dräkt
En dräkt är en enhetlig uppsättning av kläder. En dräkt kan vara insignier för en organisation eller ett yrke eller ämbete (såsom en uniform eller ämbetsdräkt), användas vid fester och högtider (till exempel frack, balklänning, folkdräkt och smoking) eller vara avsedd att skydda kroppen vid extrema förhållanden (bland annat rymddräkt, rustning eller dykardräkt). Inom sport används särskilda tävlings- och träningsdräkter, ofta kallade matchställ, som kan vara allt från baddräkter till overaller. Inom teater- och filmproduktion kallas skådespelarnas dräkter scenkostym eller bara kostym. Scenkostymerna tas ibland fram av en kostymdesigner och hanteras av en kostymör.
Kelly Brook
Kelly Brook, egentligen Kelly Ann Parsons, född 23 november 1979 i Rochester, Kent, England, är en brittisk fotomodell och skådespelare. Hon är ibland även TV-presentatör. Brook studerade vid Italia Conti scenskola i London i tre år innan hon blev professionell fotomodell. Hennes modellkarriär tog fart 1995 då hon vann en skönhetstävling och började att modella för bland annat Bravissimo Lingerie, som specialiserar sig på behåar och underkläder för storbystade kvinnor. Hon gjorde även reklam för ölmärket Foster's Lager. Redaktionen för tabloidtidningen Daily Star fick upp ögonen för Brook och erbjöd henne ett modellkontrakt. 1997 figurerade Brook i Pulps musikvideo till låten "Help the Aged", hon dansar med Huck Whitney från gruppen The Flaming Stars. Inom kort uppmärksammades Kelly Brook av tidskriften FHM, och 2005 toppade hon dess lista över världens sexigaste kvinnor. Brook har därefter gjort reklam för baddräkter, sportkläder och damstrumpor. 2006 lanserade hon en egen kollektion av baddräkter och underkläder för den brittiska klädkedjan New Look. Julinumret 2008 av Sky Magazine innehåller ett bildreportage, där Brook är stylad som skådespelerskan Rita Hayworth och iförd en kopia av den svarta åtsmitande axelbandslösa satinklänning som Hayworth bar i filmen Gilda från 1946. När Brook var endast 18 år gammal, 1997, började hon att presentera ungdomsprogram på MTV, Granada Television och Trouble TV. Under ett halvår 1999 var hon en av programledarna för morgonprogrammet The Big Breakfast. Brook har haft biroller i en rad filmer och TV-serier. Under första säsongen av Smallville spelade hon rollfiguren Lex Luthors flickvän. Efter att ha fått en liten roll i The Italian Job 2003 spelade hon året därpå, 2004, huvudrollen i School for Seduction. Hon gestaltar italienskan Sophia Rosselini som kommer till Newcastle för att lära upp lokalbefolkningen i förförelsens konst. 2007 deltog Brook i Strictly Come Dancing, Storbritanniens motsvarighet till Let's Dance, där hon dansade med den professionelle dansaren Brendan Cole. Brooks far, Kenneth Parsons, avled under dansseriens gång, och hon drog sig ur tävlingen. Efter att ha brutit upp från ett sju år långt förhållande med skådespelaren Jason Statham, träffade hon 2004 skådespelaren Billy Zane, och paret förlovade sig, men gick skilda vägar i april 2008. 2006 - Miss Marple: Mord per korrespondens. 2005 - Deuce Bigalow: European Gigolo. 2005 - Romy and Michele: In the Beginning. 2004 - Need for Speed: Underground 2. 2004 - School for Seduction. 2001 - The (Mis)Adventures of Fiona Plum.
Borat (film)
Borat (egentligen Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan) är en amerikansk komedi från 2006 baserad på den brittiske komikern Sacha Baron Cohens karaktär Borat Sagdijev. Filmen är en satirisk fiktiv dokumentär. 2020 kom uppföljaren Borat Subsequent Moviefilm. Huvudpersonen Borat Sagdijev är en känd TV-journalist i Kazakstan. På uppdrag av informationsministeriet reser han till USA för att göra en dokumentär om landet. Häråkar han se ett avsnitt av Baywatch på TV och blir förälskad i Pamela Anderson. Han köper då en gammal glassbil och reser tvärs över USA till Kalifornien för att kunna gifta sig med henne. Efter att ha stannat vid en bed and breakfast som ägs av ett judiskt par bestämmer sig Borat för att skaffa sig något att skydda sig med. Först försöker han att köpa en pistol, men han får inte göra det eftersom han inte är amerikansk medborgare. Så han köper en svartbjörn som han döper till Oksana för att hedra sin avlidna fru och för att kunna skydda sig. Bara ett fåtal personer inblandade i produktionen visste vad som försiggick, medan de som är med i filmen inte var med på det hela. Inget manus ska ha funnits, utan mycket är improviserat. Polis tillkallades 91 gånger under inspelningen av filmen. Trots att Borat är från Kazakstan talas ingen kazakiska under filmen. Borats "kazakiska" är främst hebreiska medan hans kompanjon Azamat Bagatov talar på armeniska. Filmen hade premiär i Sverige den 3 november 2006. Filmen spelades in i Rumänien och USA. Filmen finns på DVD, liksom en "Bonus Preview Disc" med förhandsvisning (fyra minuter), filmtrailer och fem borttagna scener. I filmen lanserar Sacha Baron Cohen mankinin, en baddräkt för män. Baddräkten är utformad som en stor tangatrosa, fast man har "sidobanden" över axlarna istället för över höfterna. År 2012 spelades under en skyttetävling i Kuwait av misstag upp Kazakstans parodi-"nationalsång" från filmen istället för den riktiga nationalsången, efter att Kazakstans skytt Maria Dmitrenko vunnit tävlingen. Detta ledde till uttalanden från Kazakstans utrikesdepartement. Sacha Baron Cohen - Borat Sagdijev. Pamela Anderson - som sig själv. Ken Davitian - Azamat Bagatov.
Standphotos
Standphotos (Stillbilder ) är en samlingsvolym med dikter av den tyske poeten Rolf Dieter Brinkmann (1940-1975) utgiven första gången 1980. Standphotos var den allra första samlingsutgåvan av Rolf Dieter Brinkmanns arbeten och den första volymen av tre i en planerad utgåva av samtliga dikter. Titeln hämtades från en diktsamling med samma namn från 1969. Omslagsbilderna på både fram- och baksidan var en dikt av Brinkmann från samlingen Gras (1970), kallad Wolken ["Moln"]. Dikten var illustrerad - med dikten samtidigt textad i bilden - av bildkonstnären Berndt Höppner. Denne bildkonstnär hade samarbetat med Brinkmann på ett liknande sätt från och till i olika sammanhang under åren 1969-71. De flesta av Brinkmanns diktsamlingar från 1960-talet var tunna och hade publicerats på små exklusiva förlag och i små numrerade upplagor, emellanåt signerade och illustrerade. Originalutgåvan av Standphotos till exempel förefaller mer som ett samlarobjekt eller som konst i bokform än som något för en bokmarknad, i 100 exemplar, på ett tunt genomskinligt syntetiskt plastmaterial, 11 dikter och fyra färgetsningar av konstnären Karolus Lodenkämper, numrerade och signerade av båda upphovsmännen. Större upplagor och större omfång hade de tre diktsamlingarna Was fraglich ist wofür (1967), Die Piloten (1968) och Gras (1970), alla utgivna av kölnerförlaget Kiepenheuer och Witsch, som även utgav alla Brinkmanns prosaböcker under 1960-talet. Standphotos innehåller nio diktsamlingar utgivna åren 1962-1970. Ingen av dem har översatts till svenska. Enstaka dikter ur dem är däremot översatta i det svenska urvalet Doktor Karneval (1988). Ihr nennt es Sprache ["Ni kallar det språk"], (1962). Le Chant du Monde, (1964) Samlingens titel överensstämmer med titeln på en roman av Jean Giono från 1934. Denna roman filmatiserades av Marcel Camus 1964, men hade premiär året efter. Ohne Neger ["Utan neger"] (1966). och Gedichte ["och dikter"] (1966). Was fraglich ist wofür ["Tvivelaktigt varför"] (1967). Godzilla (1968) . Titeln anspelar på det japanska filmodjuret Godzilla. Samlingen består av 17 dikter och temat är sex. Den inleds med ett diktcitat av den amerikanske poeten Tom Clark översatt till tyska av Brinkmann själv. Dikten heter Efter Abélard och lyder: "Jag föll i koma. Charles Olson, sa jag, älskar Mimmi Pigg mig? Ja, hon älskar dig, sa han. För det är så stort avstånd, han sträckte ut sin jättehand, från ditt anus upp till själva sprutlackeraren. Det är hennes Heliga land." Originalupplagans dikter trycktes mot bakgrund av färgfoton ur reklamkataloger för baddräkter. Bilderna har behållits men inte deras färg i samlingsutgåvan. Die Piloten ["Piloterna"] (1968).
Bikini
Bikini är ett tvådelat badplagg för kvinnor. Tillsammans med baddräkt kan det anses som en av de två huvudtyperna av dambadkläder. En bikinis överdel har bland annat funktionen att fungera som en bysthållare som stöttar bysten. Bikini är inte enbart ett nutida plagg. I Villa Romane del Casale på Sicilien finns flera mosaiker från 300-talet e.Kr. med idrottande flickor klädda i tvådelad miniatyrdräkt, liknande senare tiders bikinibaddräkter (och även påminnande om den kostymering nutida friidrottskvinnor beagagnar). Bland många andra äldre exempel på liknande klädsel kan nämnas en illuminerad handskrift från 1500-talet som visar "De offentliga horornas kapplöpning i Augsburg 1509". och en idrottande flicka från 1920-talet. Under 1930-talet lanserades den tvådelade baddräkten, men den fick inget större genombrott, 1937 ansåg man tvådelade "filmstjärneliknande" tvådelade baddräkterna passade främst passade för tonåringar, men även bland dessa blev populariteten liten. Den amerikanska bildtidningen Life har i numret den 3 juli 1939 en kvinna klädd i tvådelad baddräkt på omslaget, inuti tidningen finns olika typer av baddräkter, bland annat just tvådelade. 1941 under pågående världskrig lanserades de lastexrynkade tvådelade badräkterna av cellull. Omedelbart efter krigsslutet 1945 lanserades de första riktiga bikinibaddräkterna, även om benämningen "bikini" inte tillkom då. I Australien väckte den nya baddräktsmodellen ett sådant uppseende att de första bikiniflickorna blev föremål för polisingripanden och myndighetsförbud. Ordet bikini introducerades med den baddräktsmodell som presenterades den 5 juli 1946 av Louis Réard, en före detta bilingenjör som samma år tagit över sin mors affär för damunderkläder. Mannekäng var nakendansösen Micheline Bernardini. Ordet "bikini" syftar på en atoll i Marshallöarna, Bikiniatollen, där USA 30 juni 1946, fem dagar före plaggets lansering, genomfört ett kärnvapenprov. Ursprungligen hade Réard tänk kalla sin skapelse atomen på grund av dess ringa storlek, men kom på det nya namnet när kärnvapenproven fick omfattande uppmärksamhet. Réard valde namnet eftersom han ansåg att plagget var "ytterst explosionsartat". Prefixet "bi- kan också syfta på något det är två av, efter latinets bis, två. Efter Bernardinis framträdande i Réards nya baddräkt erhöll hon mer än 50 000 friarbrev. Det bör påpekas att Réard alltså inte alls uppfann bikinibaddräkten, trots att detta hävdas i nästan alla källor. Endast benämningen "bikini" kommer från honom. Under 1940- och 1950-talet vann bikinin sakta men säkert ökad poularitet, bland annat tack vare skådespelerskan Brigitte Bardot, som lanserade plagget i filmen Flicka i bikini 1953. I USA ansågs plagget vid denna tid som för vågat och slog igenom först i början av 1960-talet. I konservativa länder som Spanien lär plagget ha varit förbjudet vid denna tid. Från 1960-talet och framåt blev bikinin mer eller mindre allenarådande som dambaddräkt. Modevärldens försök att återlansera den hela baddräkten har rönt föga framgång. Bikinin har lanserats i ett otal utföranden, exempel inkluderar hipster, tanga, string med mera. En variant av bikinin med större överdel är tankinin, medan varianter som är så små att de bara precis täcker det allra nödvändigaste har kommit att kallas microkini på engelska. När en kvinna badar topless är det underdelen av en bikini som hon bär. Detta mode startade mot slutet av 1960-talet på Franska rivieran och slog under 1970- och 1980-talet igenom över stora delar av världen. Redan 1964 hade den amerikanske modeskaparen Rudi Gernreich försökt lansera toplessmodet med monokinin, en modell som kan liknas vid badbyxor med hängslen, men hans plagg kom knappast till användning på badstränderna, trots stor uppmärksamhet i pressen.
