Barnkläder
Barnkläder (barnkonfektion) är kläder gjorda speciellt för barn. Storlekarna mäts i centilong i stora delar av Europa och går oftast upp till 170 cl men i USA och vissa andra länder används barnets ålder eller vikt för att ange storleken. Under större delen av medeltiden var både pojkar och flickor klädda i tunikor och klänningar upp till sexårsåldern. Det var lätt att byta blöja på småbarnen och lätt för dem att klara av toalettbestyren på egen hand när de blev lite större. Pojkar kläddes i klänning långt in på 1800-talet. Den ersattes senare av byxdräkten skeleton till lite äldre pojkar. I början av 1900-talet kom nya material som var lättare att tvätta och stryka så pojkarna kunde få byxor som de vuxna. Moderna barnkläder skiljer sig huvudsakligen från vuxenkläder genom dess storlekar, men är ofta även konstruerade för att vara rymliga och tillåta rörelser. Konfektionsindustrin innebar ett uppsving för barnkläder, som blev allt mer praktiska. Overall blev som ett resultat populära under 1920-talet. Under 1930-talet satsades i Sverige på bra och billiga kläder, vilket ökades än mer efter att barnbidraget infördes 1948. Kläderna är ofta lätta att ta på sig, för att barnen själva ska kunna ta på sig dem. Flickkläder har ofta likheter med det kvinnliga modet, medan pojkkläder har mer gemensamt med herrmodet, med en striktare stil. Sjömanskostym är ett klassiskt pojkklädesplagg som finkläder. Jeans och trikåtröja har blivit en unisex kombination. Babykläder syftar på de kläder som används innan ett barn har lärt sig att gå. Eftersom småbarn har blöja är babykläder utformade på ett speciellt sätt. Historiskt har man ofta lindat barn, och så gjordes in på 1900-talet. På 1940-talet infördes storleksanpassade plastbyxor. När trikå infördes blev kläderna mer töjbara vilket tillät barnen att röra på armar och ben. Body är ett vanligt babyklädesplagg. Under 1950-talet lanserades för första gången en modestil som riktats speciellt till tonåringar. Modet har haft starka influenser från collegekläder i USA. Under 1960-talet övertog popmodet. Plaggen var likadana för pojkar och flickor till i början av 1900-talet. När man började skilja på pojk- och flickkläder var det vanligt att pojkarna kläddes i rosa, som liksom rött, signalerade krigiskhet och makt och flickorna i blått som bland katoliker kopplas till jungfru Maria. Färgerna bytte plats med varandra mellan första- och andra världskriget, men man vet inte varför. En teori är att soldaternas blåa uniformer och blått började att förknippas med maskulinitet och flickorna fick nöja sig med rosa. Modeindustrin hakade på trenden och började skapa kollektioner i olika färger för pojkar och flickor, män och kvinnor. Det var också ett sätt att öka konsumtionen eftersom en familj med döttrar då måste köpa nya kläder när de fick en pojke.
Kläder
Kläder är tillverkade produkter som människan bär på kroppen för att skydda sig mot kyla, väta eller värme, eller som kroppsprydnad. Människan klär i vissa fall även husdjur, som hundar, i kläder av samma skäl. Gångkläder är en benämning på de kläder som vi oftast bär, för att skilja dem från till exempel nattkläder och sängkläder. Det bredare begreppet beklädnad omfattar även skor, accessoarer och andra produkter som människor bär utanpå kroppen. Med kläderna kan man bland annat markera social status, social tillhörighet, yrkestillhörighet eller etnisk tillhörighet, vilket samtidigt uttrycker en avgränsning från andra individer eller samhällsgrupper. Med sin klädstil visar individen på ett enkelt sätt var den står i såväl politiska som religiösa spörsmål. För det sena 1900-talets ungdom har kläderna kommit att bli en stark markör av vilken stil man tillhör. På 1960-talet var hippiekulturen ett sätt att med hjälp av kläd- och livsstil göra andra människor införstådda med vilken kultur man ville tillhöra. Också idag är kläder ett sätt att visa tillhörighet. För att vara "inne" krävs det de nyaste kläderna från det senaste modet som ofta kostar mer än de vanliga kläderna. På så sätt blir det en makt- och statusfaktor att bära nya moderna kläder. Kläder kan tillverkas av olika material som läder, päls, vävtextil eller konstfibertextil. De kan vara avsedda för att bäras i ett yttre skikt eller, som underkläder, i ett skikt under gång- och ytterkläderna. I människans sätt att använda kläder blir det tydligt att modet är av stor betydelse. Modet skiftar under tidens lopp. Under 1900-talet har sportkläderna blivit en del av det vardagliga modet. Enligt arkeologer och antropologer bestod de första kläderna förmodligen av pälsverk, läder, löv eller gräs som draperats, omhöljts eller knutits runt kroppen. Kunskapen om sådana kläder kan inte bevisas, eftersom klädmaterial snabbt förmultnar i jämförelse med sten, ben, skal och metallartefakter. Arkeologer har identifierat väldigt tidiga synålar av ben och elfenben från omkring 30 000 f.Kr. från i närheten av Kostenki, Ryssland, 1988. Torkade linfibrer som kan ha använts till kläder har hittats i en förhistorisk grotta i Georgien som är daterade till 36 000 år före nutid. Enligt en hypotes skulle klädlusen ha utvecklats till en separat art för 107000 år sedan efter att kläder kommit i bruk. Detta skulle alltså innebära att bruket av kläder är äldre än så. Second hand-kläder är begagnade kläder. Under medeltiden hände det att man inte fick sälja annat än begagnade plagg. Under och efter 1970-talet har statusen på dessa plagg ökat, och har ansetts vara en lösning på den onödiga klädkonsumtionen. Välbevarade och högkvalitativa second hand-kläder kallas för vintage, som är ett samlat begrepp för retrospektiva modekläder. Barnkläder är kläder gjorda speciellt för barn. Storlekarna mäts i centilong och går oftast upp till 170 cl. Kläderna skiljer sig huvudsakligen från vuxenkläder genom sina storlekar, men är ofta även konstruerade för att vara rymliga och tillåta rörelser. Konfektionsindustrin innebar ett uppsving för barnkläder, som blev allt mer praktiska. Overall blev som ett resultat populära under 1920-talet. Under 1930-talet satsades i Sverige på bra och billiga kläder, vilket ökades än mer efter att barnbidraget infördes 1948. Kläderna är ofta lätta att ta på sig, för att barnen själva ska kunna ta på sig dem. Flickkläder har ofta likheter med det kvinnliga modet, medan pojkkläder har mer gemensamt med herrmodet, med en striktare stil. Sjömanskostym är ett klassiskt pojkklädesplagg. Jeans och trikåtröja har blivit en unisex-kombination. Nationen, genom förekomst av nationaldräkter, kläder i flaggmönster eller kläder som efterliknar landslagsuniformer. Ämbetet eller yrket, genom förekomst av uniformer, speciellt utformade arbetskläder eller profilkläder med arbetsgivarens logga på.
Fröknarna von Pahlen
Den femte delen utspelar sig under sommaren 1914, till största delen midsommar, i Nynäshamn där Peter von Pahlen med familj - hustrun Lilian och barnen Stellan och Paula - har sommarnöje. Dit kommer Angela och Petra för att tillbringa sommaren. Även familjen Landborg har sommarnöje i grannskapet så Angela träffar sin goda väninna från hushållsskolan, Stanny. Dit kommer också Thomas Meller som gäst hos familjen Landborg. Han och Angela har ett förhållande hela sommaren. Även Stanny har en kort romans, med sin bror Bernhard. Skammen över förhållandet och insikten om att Bernhard inte älskar henne lika mycket som hon älskar honom leder till slut till att hon tar sitt liv. Mot slutet av sommaren bryter kriget ut i Europa, och Thomas med son lämnar Sverige för att förenas med sin fru. Vad han inte vet är att Angela väntar hans barn. Hösten 1914 flyttar Angela och Petra tillbaka till Eka för att tillsammans som en familj ta hand om Angelas barn. De vill dölja graviditeten så länge som möjligt, och tillbringar kvällarna tillsammans med att sy barnkläder. Adèle snokar som vanligt men kommer inte på deras hemlighet. Bernard Landborg betalar Stellan för att gifta sig med Frideborg som han gjort gravid. Samtidigt har greve af Sauss tröttnat på sin tillvaro med sina homosexuella pojkar och ber den rejäla Agda gifta sig med honom för att "räddad honom". Betty som är besviken på sonhustruns missfall och behöver något att göra erbjuder de båda brudparen att fira sina bröllop i Ekered. Det passar Lilian utmärkt eftersom hon inte tycker om Stellans giftermål. Det lilla samhället fylls under några dagar av alla bröllopsgäster, men blir tomt och lugnt när de reser. De flesta till Berlin. Adèle upptäcker att Angela är gravid och sprider nyheten på bygden, först till Betty på Ekered innan Petra eller Angela. En kväll hittar Petra i ryggen på sin karmstol en dagbok skriven av hennes faster Laura (som hon ärvt gården Eka av). Petra sträckläser dagboken och får inte bara veta att Agda och Frideborg är halvsystrar, utan att hon själv dessutom är halvsyster till Agda. Strax därefter kommer Agda och Frideborg till Eka. Efter otrevliga upplevelser i Berlin har de har lämnat sina män. Frideborg är lat och bryr bara om sig själv, medan Agda däremot gärna sysselsätter sig med både att sy barnkläder och ta hand om hönsgården. Angela och Agda förälskar sig, vilket får Petra att sakna Angela. Arrendatorn Tord står till slut inte ut med sin fru Adèle och dödar henne. Petra förstår då att hon älskar honom och ger sig till honom innan han grips. Frideborg blir lugnare och mer omtänksam sedan hon fött en son. Angela söker sig tillbaka till Petra. När våren kommer föder hon en dotter. Petra – Peters, Hans och Hugos lillasyster. Ogift, bosatt på Eka herrgård i Småland. En av huvudpersonerna i romanserien. Peter – äldre bror till Petra, bosatt i Stockholm. Stellan – Peters och Lillians son, homosexuell konstnär. Paula – Peters och Lillians dotter. Hans – bror till Petra och Peter, godsägare, bosatt på godset Ekered i Småland. Bor granne med sin syster Petra. Betty – Hans fru (judinna). Sven – Hans och Bettys äldste son. Gotthard – Hans och Bettys yngsta son. Edla – Hans och Bettys dotter. En begåvad flicka som i de senare romandelarna studerar vidare till lärarinna. Hugo – bror till Hans, Peter och Petra. Död sedan några år tillbaka när romansviten börjar. Hans dotter Angela kommer att tas om hand om av hans lillasyster Petra. Lucie – Hugos fru, även hon död. Angela – Föräldralös liten flicka som tas om hand av sin faster. En av huvudpersonerna i romanserien. Johan – lätt efterbliven man som bor i närheten av Eka herrgård. Nära släkting till Petra. Benno Levin – far till Betty von Pahlen och Jacob Levin. Läkare, bosatt i Stockholm. Jacob Levin – bror till Betty von Pahlen. Driftig kvinnoläkare, som drömmer om ett eget förstklassigt förlossningshem. Sally Levin – Jacobs fru.
Familjen Grahams barn
Familjen Grahams barn (engelska: The Graham Children) är en oljemålning av den engelske konstnären William Hogarth. Den målades 1742 och ingår i National Gallerys samlingar i London sedan 1934. Målningen är ett konversationsstycke och ett grupporträtt av fyra lyckligt tindrande barn med sin katt och sin burfågel – en steglits. Deras far Daniel Graham (1695–1778) var kunglig apotekare till George I och George II. Först efter ett tag träder bildens djupare innebörd fram – katten som lystet är ute efter fågeln vars vackra kvitter, som barnen uppfattar som ett svar på den musik äldre sonen Richard (7 år) spelar på sin serinette, i själva verket är ett förtvivlat rop på hjälp. Endast den yngsta sonen Thomas (porträtterad längst till vänster i en typ av barnkläder som även pojkar kläddes i på 1700-talet) som sitter i en förgylld barnvagn ser vad katten håller på med, men är för litet för att inse allvaret. Döttrarna är nio (Henrietta Catherine) och fem (Anna Maria) år gamla. Hogarth visar oss en bild av den hotade oskulden och ger oss budskap om barndomens och livets förgänglighet – ett memento mori-motiv. Att hotet var påtagligt framgår av att Thomas var död innan målningen var färdigställd. Konstnären har målat in referenser till döden, ovanför Thomas är en lieman och ett timglas placerat på ett bordsur. De korsade nejlikorna (begravningsblommor) bredvid honom är också en öm påminnelse om döden. Målningen ärvdes av äldsta sonen Richard (avbildad till höger). Efter hans död bytte tavlan ägare flera gången innan den hamnade hos Joseph Duveen som donerade den till National Gallery 1934.
Hängselbyxor
Hängselbyxor är byxor med en överdel som hålls upp med hjälp av hängslen. Hängselbyxor är vanliga som arbetskläder. Ett exempel är de så kallade snickarbyxorna som ofta tillverkas i denim. Regnbyxor görs ofta i hängselmodel för att bättre hålla vätan borta. ett exempel är galonbyxorna. Inom sporten används även hängselbyxor, till exempel inom segling och cykling. Förutom som arbets- och fritidskläder förekommer hängselbyxor även som modeplagg. De har haft sitt senaste uppsving som damplagg sedan omkring 2005. Hängselbyxor har också en bestående popularitet som mammakläder och barnkläder.
Snickarbyxor
Snickarbyxor, eller hängselbyxor är ett slags byxor med vida fickor, bröstlapp samt hängslen, som ursprungligen tillverkades i blåtyg och senare i jeanstyg (denim). Numera kan termen även användas för hängselbyxor i liknande modell men tillverkade av annat material. Snickarklänning är ett liknande plagg där nederdelen är en kjol och inte ett par byxor. Hängselbyxor är vanliga som fritidskläder och arbetskläder. Ett exempel är de så kallade snickarbyxorna som ofta tillverkas i denim. Regnbyxor görs ofta i hängselmodel för att bättre hålla vätan borta, ett exempel är galonbyxorna. Snickarbyxor började användas av hantverkare i slutet av 1800-talet men blev senare populära som barnkläder och även som modeklädsel för vuxna. Plagget fick spridning som barnklädsel bland pojkar under mellankrigstiden och bland flickor under andra delen av 1940-talet. Som modeklädsel är snickarbyxor snarast vanligare bland kvinnor än män. Tidpunkter då snickarbyxor haft ett modemässigt uppsving inkluderar 1970-talet och efter omkring 2005. I brittisk engelska kallas snickarbyxor för bib-and-brace, medan overalls är vanligare i amerikansk engelska. Detta leder ibland till missförstånd eftersom den svenska termen overall syftar på ett annat plagg. Inom sporten används även hängselbyxor, till exempel inom segling och cykling. Hängselbyxor har också en bestående popularitet som mammakläder och barnkläder.
