The Cardigans
The Cardigans är en svensk pop- och rockgrupp bildad i Jönköping 1992. Gruppen består av sångaren Nina Persson, gitarristen Peter Svensson, Lasse Johansson på keyboard, basisten Magnus Sveningsson och Bengt Lagerberg på trummor. Peter Svensson turnerar inte med bandet, utan har ersatts av Oskar Humlebo. Gruppens första singel "Rise and Shine" släpptes 1994 men gruppen slog igenom på allvar 1996 med låten "Lovefool". Låten var bland annat med i filmen Romeo och Julia. Andra kända låtar är "My Favourite Game", "For What It's Worth" och "I Need some Fine Wine and You, You Need to Be Nicer". 1999 fick bandet två Rockbjörnar för sina insatser under 1998. Bandet har uppträtt hos David Letterman. Deras låt "Lovefool" var även med i en episod av tv-serier som The Office samt Beverly Hills 90210. De har även gjort en duett med Tom Jones och sålt mer än 15 miljoner skivor världen över. Refrängen i The Cardigans låt "Lovefool" har även använts i Justin Biebers låt "Love Me". Nina Persson har även sidoprojektet A Camp. Magnus Sveningsson har haft ett eget sidoprojekt som hette Righteous Boy. Peter Svensson har haft ett uppmärksammat samarbete med Joakim Berg från Kent under gruppnamnet Paus. 1996 – Grammis, "Årets pop/rockgrupp". 1997 – Musikexportpriset. 1998 – Grammis, "Årets album" för Gran Turismo. 1998 – Grammis, "Årets pop/rockgrupp". 1998 – Rockbjörnen, "Årets svenska grupp". 1998 – Rockbjörnen, "Årets svenska album" för Gran Turismo. 2003 – Grammis, "Årets rockgrupp". 2003 – Grammis, "Årets album" för Long Gone Before Daylight. 2003 – Grammis, "MTV-priset för bästa video" för "You're the Storm". 2017 – Invald i Swedish Music Hall of Fame. Lars-Olof Johansson – keyboard, piano, gitarr. Bengt Lagerberg – trummor, slagverk. Nina Persson – sång, keyboard. Magnus Sveningsson – basgitarr, sång. Peter Svensson – gitarr, sång, turnerar ej med bandet.
Life (album av The Cardigans)
Life är den svenska popgruppen The Cardigans andra studioalbum. Det gavs ut den 1 mars 1995 och innebar en internationell framgång, särskilt i Japan där det sålde platinum. Det gavs även ut i USA, på skivbolaget Minty Fresh Records, men denna version var en samling av spår från albumen Emmerdale och Life. Albumet debuterade på den svenska försäljningslistan den 31 mars 1995 och kom som högst på en 20:e plats. "Gordon's Gardenparty" – 3:22. "Sick and Tired" – 3:24. "Rise and Shine" – 3:30. "Beautiful One" – 3:28. "Travelling with Charley" – 4:09. "Hey! Get Out of My Way" – 3:32. "Sabbath Bloody Sabbath" – 4:32 (ursprungligen framförd av Black Sabbath). "Sunday Circus Song" – 3:56. "Closing Time" – 10:22. "Rise and Shine" – 3:28. "Over the Water" – 2:13. "Sick and Tired" – 3:23. "Beautiful One" – 3:27. "Gordon's Gardenparty" – 3:19. "Hey! Get Out of My Way" – 3:30. "Sabbath Bloody Sabbath" – 4:30. "Carnival" finns med på soundtrack för filmen Austin Powers: Hemlig internationell agent från 1997. "Hey! Get Out of My Way". "Rise and Shine" (Bara återlansering i Japan). "Carnival" (10 juni 1995, #72 Storbritannien). "Sick and Tired" (23 september 1995, #34 Storbritannien). "Carnival" (nyutgåva 25 november 1995, #35 Storbritannien). "Rise and Shine" (10 februari 1996, #29 Storbritannien).
Tambourine-härvan
Tambourine-härvan är en benämning på sju rättstvister som involverade artister med kopplingar till Tambourine Studios. I juni 2010 påstod artisten Jason Diakité (med artistnamnet Timbuktu) att 4,9 miljoner svenska kronor försvunnit från hans konto. Tambourine Studios hanterade även hans bokföring, och under åren 2006 - 2008 hade flera stora uttag hade gjorts från Jason Diakités konto. Han menade att pengarna gått till andra artisters bolag, däribland The Hives, The Ark, Weeping Willows och Europe. Diakité stämde därför de bolag som tillhörde eller hade tillhört The Hives, Europe, The Ark, Weeping Willows och The Soundtrack of Our Lives på 5 miljoner kronor. The Hives svarade med att kräva Diakité på 3,2 miljoner kronor. Några av de inblandade artisterna menade att det saknades pengar. Tambourine Studios påstods ha lånat ut pengar mellan artisterna, utan artisternas vetskap eller medgivande. I maj 2011 återkallade Jason Diakité sin stämning av The Hives, efter att The Hives betalat Diakité bolag cirka 2 miljoner kronor. En uppgörelse nåddes senare även med The Ark. Strax därefter stämde även The Cardigans The Hives med krav på återbetalning av 18 miljoner kronor som The Cardigans menade att The Hives hade lånat av dem, men inte återbetalat. The Hives stämde Tambourine Studios och krävde ett prisavdrag på nästan 9 miljoner kronor. De menade att studion inte utfört sitt arbete på rätt sätt. I maj 2012 stämde The Hives även sin revisionsfirma PWC Sverige (Öhrlings PricewaterhouseCoopers) med ett skadeståndskrav på 177 miljoner kronor eftersom The Hives menade att tvisterna hämmat deras kreativitet. I juli 2011 lämnade The Ark in en stämning mot bland andra The Hives för återbetalning av skulder. Den 16 april 2013 dömde Lunds tingsrätt The Hives till att betala 23,6 miljoner kronor till The Cardigans. I tingsrättens dom från den 16 april smulades påståendet om felaktigheter begångna av studion mer eller mindre sönder av tingsrätten. Konflikterna mellan de olika parterna drev fram en hård ton med anklagelser och smutskastning via media. Det förekom även anklagelser om att brott begåtts. En ekobrottsutredning genomfördes 2011 men lades sedan ned eftersom man inte fann någon grund för misstankarna. Den 22 november 2013 föll domen i Malmö tingsrätt i målet där The Hives stämt Tambourine Studios på 9 miljoner kronor. The Hives krav avvisades dock av tingsrätten och Tambourine Studios friades helt. Istället dömdes The Hives att betala 4,4 miljoner kronor, inklusive rättegångskostnader, till Tambourine Studios.
Christine Owman
Christine Elisabeth Owman, född 29 september 1981, är en svensk musiker och kompositör. Christine Owman grundade 2002 skivbolaget Revolving Records. Skivbolaget Bad Taste Records var Owmans mentor under den första tiden. Christine Owman är skolad cellist och vokalist och spelar utöver detta gitarr, bas, piano, ukulele och såg. Som kompositör och musiker har hon även arbetat inom teatern där hon skrivit och framfört musik i de svenska föreställningarna Exit Presence med skådespelerskan Pia Örjansdotter samt Röda Rum , Prost och Cleveland av Teater Mutation. I USA har Owman samarbetat med den kanadensiska skådespelerskan och manusförfattaren Melanie Jones i projektet Endure som Owman komponerat och spelat musiken till. Owman har bland annat spelat in och/eller turnerat med Robert Plant, Wovenhand, Mark Lanegan, Soko, Vånna Inget, Golden Kanine och Andi Almqvist. Hon har turnerat över hela världen med sitt livekoncept där hon spelar cello, såg och gitarr ackompanjerad av videoprojektioner från början på förra seklet. Med sig på scen har hon Magnus Sveningsson från The Cardigans och Andréas Almqvist från Vånna Inget. Utvecklandet av videokonst ledde till att Owman samarbetade med Pia Örjansdotter under 2011 och gjorde videokonst till hennes föreställning Det vita i vitt i Malmö 2012. 2013 släppte Andi Almqvist skivan Warsaw Holiday där Owman är med som musiker och producent på två av låtarna. På egna skivan Little Beast som släpptes genom Glitterhouse Records i januari 2013 gästades Owman av Mark Lanegan. Owman har skrivit musik med barn och ungdomar i många olika projekt, till exempel Popkollo, där hon även varit styrelseledamot samt i Skapande Skolan och Gunga Malmö. Christine Owman spelar även i banden DunDun med medlemmar från The Cardigans, If They Ask, Tell Them We're Dead. 2011 - Kulturrådets fonogramstöd. 2002 – Morning Thoughts EP. 2010 – Throwing Knives. 2011 - Konstnärsnämndens komponiststipendium. 2012 - Konstnärsnämndens komponiststipendium. Familiar Act feat Mark Lanegan. 2010-2011 - Exit Presence (Musiker och kompositör). 2011-2012 - Endure (Musiker och Kompositör). 2012 - Röda Rum (Musiker och Kompositör). 2012 - Prost (Musiker och kompositör). 2012 - Det vita i vitt (Videokonst). 2013 - Cleveland (Musiker och kompositör). 2012-2014 - Bättre än så här blir det inte (Musiker).
Simon Gärdenfors
Simon Michael Gärdenfors, född den 23 mars 1978 i Hjärup i Uppåkra församling, är en svensk serietecknare, komiker, rappare och programledare bosatt i Stockholm. Han är son till filosofen Peter Gärdenfors. Gärdenfors har tecknat för bland annat Galago och Rocky Magasin och varit redaktör för tidningarna Mega-Pyton, Ernie och Svenska Mad. Efter att ha släppt egna seriefanzin gav han 2003 sin första serieroman Turist. Trots ämnen som sex och knark har Gärdenfors tecknarstil beskrivits som "gullig". Det är mycket runda former, och han har inspirerats mycket av godisförpackningar. Han samlar på olika godisförpackningar och etiketter och har även plagierat förpackningar och figurer. Serieskapare som har påverkat honom stil- och innehållsmässigt innefattar Joe Matt och Jeffrey Brown. En del av Gärdenfors serier är enskilda bilder och korta historier, men en del är mer självbiografiska. Mellan 1 mars och 28 juni 2007 genomförde Gärdenfors ett projekt där han åkte runt i Sverige i 120 dagar och övernattade hos olika människor. Erfarenheterna har samlats i serieboken Simons 120 dagar som utgavs i april 2008 på förlaget Ordfront. Boken utgavs på engelska, med titeln The 120 days of Simon, 2010. 2012 utkom boken Död kompis där Gärdenfors berättar om sin vän Kalle som dog vid 18 års ålder och hur detta påverkade Gärdenfors liv. Död kompis hade tidigare publicerats som följetong i serietidningen Rocky. Boken blev första bok att vinna i Stora Läsarprisets kategori Årets tecknade serie. Efter att Sveriges utrikesminister Anna Lindh mördats 2003 misstänktes inledningsvis en person som i media kallades 35-åringen. 35-åringen satt även häktad i åtta dagar. Media uppmärksammade att Gärdenfors använt den initialt misstänkte mördaren som förlaga till en figur i serien Ruffel och båg som publicerades i tidningen Galago, och senare i Gärdenfors seriealbum Lura mig!. Gärdenfors och 35-åringen bodde båda under 1999 i Tom Kronsjös hus på Stora Södergatan i Lund. När Gärdenfors började skriva Ruffel och båg, som handlar om mytomani, tyckte han att 35-åringen passade bra som förebild, då denne hittade på så otroliga historier. Bland annat påstod han att han kände kungen och hade spelat gitarr i Cardigans. Den så kallade 35-åringen friades senare från mordmisstankarna. Som konstnär är Gärdenfors representerad vid bland annat Nordiska Akvarellmuseet. Gärdenfors och serietecknarkollegan Calle Thörn bildade hiphopduon Las Palmas. Efter flera demos släpptes det officiella debutalbumet Vi blir i familjen 2006. Las Palmas släppte sitt senaste album 2006. Sedan 2008 är Gärdenfors aktiv i duon Far och Son tillsammans med Frej Larsson. Duon debuterade med singeln Panik , och har sedan dess släppt bland annat låtarna "Nattlivspussel","Hyr stället" och "Dubbel Margarita". Gärdenfors släppte 2010 sitt enda soloalbum, Att leva med skammen, under artistnamnet Simon G. I april 2008 debuterade Gärdenfors som programledare i TV. Under rubriken "ZTV presenterar" presenterar han "Simon Gärdenfors skräpkultur-show" som sändes i sex avsnitt på ZTV under våren 2008. Bland programmens teman märks serier, godisförpackningar och flipperspel. Till programmet kom det även en del gäster som Linus "Spakur" Johansson, Johannes "Aggro" Torstensson, Frej Larsson, med flera. Hösten 2015 sändes första avsnittet av satirprogrammet Samhällsjudo på TV12 och TV4 Play. I programmets 20 minuter långa avsnitt får man se Gärdenfors och hans rapp-partner Frej Larsson gå till angrepp mot sådant de anser är fel i samhället. Det rör sig om en klassisk "dolda kameran"-tv med en något politisk vinkel. Mycket av det duon gjort under inspelningen av Samhällsjudo har blivit uppmärksammat i media. Gärdenfors har även kallats till polisförhör skäligen misstänkt för hemfridsbrott och ofredande till följd av inspelningen av ett specifikt klipp till programmet. 2008 – Skräpkultur (TV-serie). 2015 – Samhällsjudo (TV-serie). 2017–2019 – Släng dig i brunnen (TV-serie).
Nina Persson
Nina Elisabet Persson, född 6 september 1974 i Örebro,, är en svensk sångerska, musiker, låtskrivare och skådespelare, främst känd som medlem i rockgruppen The Cardigans. Persson är uppvuxen i Bankeryd i Småland. Utöver The Cardigans ingår Persson i gruppen A Camp. A Camp startade som ett soloprojekt men består nu utöver Persson även av Nathan Larson och Niclas Frisk. 2001 släppte gruppen albumet A Camp. Nina Persson medverkar som gästsångerska på Manic Street Preachers album Send Away the Tigers (2007), på låten "Your Love Alone Is Not Enough", samt på Jill Johnsons coveralbum Music Row samma år på låten "Why'd You Come in Here Looking Like That". Persson hade också en av huvudrollerna i filmen Om Gud vill från 2006, regisserad av Amir Chamdin, som hade den andra huvudrollen i filmen. Chamdin har regisserat många av The Cardigans videor, och är också vän med Persson. Hon medverkar även i dokumentärfilmen Jag är min egen Dolly Parton. Den 29 januari 2014 gav Persson ut sitt första soloalbum i eget namn, Animal Heart. Från albumet gick låten "Animal Heart" in på Svensktoppen 26 januari och "Dreaming of Houses" in på samma topplista 23 mars. Hon är gift med musikern Nathan Larson sedan 2001 och tillsammans har de en son. Paret har länge varit bosatt i såväl Malmö som New York. Efter att hon varit sjuk i livmoderhalscancer och makarna 2012 fått barn flyttade de sin fasta hemort från New York till Malmö. 2015 gav hon ut barnskivan What If..., som belönades med en Grammis för "Årets barnskiva" 2016. I New York var hon även medlem i The Citizens' Band, med aktivt medborgarengagemang och delaktighet i den demokratiska valkampanjen inför amerikanska presidentvalet 2008. Hon var bland annat aktiv som volontär i valkampanjen för Barack Obama och var med sin man även aktiv i proteströrelsen Occupy Wall Street. Efter återflytten till Sverige startade hon tillsammans med Gudrun Hauksdottir 2016 det liknande projektet Medborgarbandet i Malmö för att engagera inte minst unga väljare att delta i den demokratiska processen för vidare samhällsutveckling. Den 9 mars 2018 hade Medborgarbandet, med ett stort antal musiker, sångare och nycirkusartister från Sverige och utlandet, premiär på kabaréföreställningen Vinnaren tar allt på Malmö stadsteaters scen Hipp med fortsättning på Göteborgs stadsteater senare samma vår. Projektet dokumenteras i filmen Medborgarlandet för Sveriges Television. Vid sidan av musiken har Nina Persson också ägnat sig en del åt kreativt keramiskt skapande och startade våren 2017 tillsammans med keramikern och filmaren Karolina Brobeck keramikstudion Marsipanfabriken i Malmö. Se även diskografi för The Cardigans och A Camp. 1996 – Desafinado (utgiven i Japan). 2000 – Theme From Randall och Hopkirk (Deceased) (med David Arnold). 2014 – Dreaming of Houses. 2018 – Ett nytt år tillsammans med Bröderna Lindgren. 2006 – Om Gud Vill / God Willing [Original Soundtrack] (Nathan Larson / Nina Persson). 1996 – Utsågs till "Årets smålänning 1996". 2001 – "Årets bäst klädda kvinna år 2000" vid Ellegalan. 2002 – Grammis för Bästa textförfattare. 2002 – Grammis för Bästa kompositör (tillsammans med Niklas Frisk). 2002 – Grammis för Bästa kvinnliga pop-/rockartist (A Camp). 2002 – Grammis för Bästa album (A Camp). 2012 – SKAP:s pris till Kai Gullmars minne. 2015 – Skåne Music Award. 2016 – Grammis för "Årets barnskiva": What If. 2020 – Malmö stads kulturpris.
