Polyester
Polyester är i vid bemärkelse en polymer som innehåller estermonomerer i sin kedja. Polyester finns både som härdplast (i omättad form) och som termoplast (i mättad form). Kallas även esterplaster. Polyester används som harts tillsammans med armeringsmaterial som kolfiber, aramid- eller glasfiber i plastkompositer (båtbyggen, bilkarosser, flygplan med mera), som gjutmassa i produktionsindustrin och som konstfiber i textilier, kläder och kardborrband – ofta i friluftskläder (till exempel polyesterfleece), eftersom materialet har låg vattenupptagning, härdar snabbt, är relativt hållbart och anses bekvämt att bära. Vanliga polyestrar är till exempel polyetentereftalat (PET) och ortoftalsyrapolyester medan isoftalsyrapolyester används när en mer kemikalieresistent plast behövs i till exempel tankar och rörkonstruktioner. Polyesterfiber började tillverkas för allmänheten i början på 1950-talet. Polyester är nu världens näst viktigaste textilfiber efter bomull, och utgör 30 % av världsproduktionen. Det finns flera fibertyper, med olika egenskaper och användningsområde, för tekniska textilier med hög hållfasthet används filamentfibrer, medan stapelfibrer är elastiska och gärna används för exempelvis kläder. Som ett av materialen i den komposit som så kallade plastbåtar sedan 1950-talet tillverkats av, har omättad polyester (UP, unsaturated polyester) fått en vidsträckt utbredning. Vanligen kombineras UP med härdare och glasfibermaterial, antingen i form av väv eller matta. En glasfibermatta består av huggna fibrer i alla riktningar som är sammanpressade till en matta. En glasfiberväv består av långa obrutna trådar som innebär en högre brottstyrka än en matta. Metoden går ut på att de starka glasfibrerna ska armera (förstärka) den härdade kompositen, medan polyestern binder både fibrerna sinsemellan och kompositen till intilliggande material. För tillräcklig styrka, läggs flera skikt på varandra (ett laminat), helst härdande i varandra. Om man eftersöker en extra stark och böjstabil konstruktion i alla riktningar kan man välja en glasfiberväv som i flera lager appliceras i alla riktningar dvs vertikalt, horisontellt och diagonalt. UP löst i monomeren styren, härdas av en iblandad organisk peroxid, med ett metallsalt som accelerator. Den omättade polyesterns dubbelbindningar reagerar då kemiskt med styrenet, och bildar stärkande tvärbindningar mellan polyesterns ursprungliga molekylkedjor. I stället för styren kan andra omättade monomerer, t.ex. metylmetakrylat förekomma. Den omättade polyestern är uppbyggda av alkoholer (dioler) t.ex. etylenglykol, propylenglykol, butylenglykol eller dietylenglykol som förestrats med di- eller möjligen polykarboxylsyror eller syraanhydrider. Dessa kan vara mättade t.ex. ftalsyraanhydrid, adipinsyra eller bärnstenssyra eller omättade t.ex. maleinsyraanhydrid eller fumarsyra. Vid härdningen kommer monomermolekylerna dels att koppla samman med varandra dels reagera med de omättade bindningarna i polyestern och därmed tvärbinda denna med bryggor byggda av en eller flera monomerenheter. Observera att denna typ av plast visserligen innehåller en väsentlig polyesterkomponent men att de kanske ändå borde betraktas som en polyolefin. Om man önskar uppnå ett högre kemikaliebeständigt glasfiberlaminat kan man välja att laminera med vinylester i stället för polyester. När ett laminat byggs upp är det viktigt att inte använda mera plast än att det precis väter glasfibern och att all luft rollas eller sugs bort. På så sätt uppnås maximal styrka. Det är ett allmänt utbrett missförstånd i att mera plast ger laminatet högre styrka. Begränsad beständighet mot: aceton, ammoniak, amylacetat, bensen, butylacetat, etyleter, etylacetat,fenol,furfural, kalciumhypoklorit, klorbensen, myrsyra, naftalen, natriumcyanid, natriumhydroxid, natriumhypoklorit, väteperoxid, saltsyra, smörsyra, salpetersyra, ättiksyra.
Fjällräven
Fjällräven är ett svenskt företag och varumärke i tekobranschen som framförallt tillverkar friluftskläder och annan friluftsutrustning. Företaget ingår i Fenix Outdoor International AG och är framförallt känt för sina ryggsäckar, som blivit en populär accessoar bland folk i miljörörelsen, speciellt modellen Kånken. De är också kända för sina två storsäljande jackmodeller, Grönlandsjackan och Rävenjackan. Fjällräven är också med och arrangerar vandringstävlingen Fjällräven Classic som är en tävling på 110 kilometer som går i den svenska delen av Skanderna mellan Nikkaluokta och Abisko. Fjällräven grundades av Åke Nordin 1960 i en källarlokal i Örnsköldsvik. Han inledde sin karriär genom att konstruera en egen ryggsäck med ram. 1964 lanserades Termotältet. På 1970-talets utvecklades produkterna Grönlandsbyxan, Expedition Dun-jackan, Gyroryggsäcken och ryggsäcken Kånken. Kånken lanserades 1978 och under det första året såldes 400 exemplar och året därefter såldes 30 000. 2018 tilldelades Fjällräven Kånken designpriset Guldknappen Accessoar. Idag har företaget en stark position i Sverige men har även viktiga marknader i övriga Europa, bland annat Tyskland.
Oljerock
Oljerockar är föregångare till våra dagars regnplagg och friluftskläder och användes främst av fiskare, sjömän, jägare och annat friluftsfolk. De syddes av kraftig smärtingväv och impregnerades med olika blandningar av linolja, bivax (ibland även trätjära). Ofta sydde användaren sin egen oljerock, men ett par av dagens välkända tillverkare av friluftskläder fick sin start med hantverksmässig och småningom industriell tillverkning av oljerockar kring förra sekelskiftet. Först med fabriksproduktion i Sverige var Vargen i Norrköping 1898. Samma material och teknik användes för tältduk och presenningar. Oljekläderna hade vissa problem. Dels var de mycket styva, och salvor eller tygtrasor måste brukas i linningarna för att hindra kläderna från att skava på huden. De klibbade lätt ihop när de förvarades tätt packade. Linoljan gjorde att oljeställen kunde självantändas, och de måste förvaras luftigt.
Goretex
Goretex, även Gore-Tex och GORE-TEX, är ett vattenavvisande och luftgenomsläppligt textilt membran samt ett registrerat varumärke som ägs av W. L. Gore and Associates. Goretex består av expanderad polytetrafluoreten (PTFE, i denna form kallad ePTFE), en fluorplast också känd som teflon, samt andra fluorplaster. Goretexmembranet har porer mellan fibrerna som är 20 000 gånger mindre än en vattendroppe och detta hindrar vatten från att tränga igenom. Däremot är porerna tillräckligt stora för att släppa igenom molekylerna i vattenånga. På så vis blir membranet vattentätt, men släpper samtidigt igenom fukt och luft. Goretexmembranet lamineras mot ett yttertyg som passar det tänkta användningsområdet - ofta skor eller friluftskläder. Tyget behandlas så att vattendroppar ska "pärla" sig och rulla av ytan på plagget. Den kommersiella produktionen inleddes 1976. Materialet uppfanns av USA-ingenjören Wilbert L. "Bill" Gore (1912-1986), Rowena Taylor och Gores son Robert W. Gore. Namnet kommer av familjenamnet Gore. Goretex lanserades som material i regnkläder som kan andas. På den svenska konsumentmarknaden blev de vanliga i början av 1980-talet. Då gick det att köpa materialet i metervara och somliga sydde egna plagg och tillbehör. Senare upphörde Goretex med den fria användningen och materialet finns numera i färdiga produkter, så som skor, kängor, jackor, byxor och handskar. Användningen regleras genom licensavtal med tillverkare som möter Gores standardkrav. Förutom till kläder används Goretex även för tillverkning av konstgjorda kroppsdelar, som ådror och ledband, eftersom det är inert och inte stöts bort av kroppen. Naturskyddsföreningen uppmärksammade 2006 att Goretex utgör en miljöfara på grund av dess innehåll av fluorerade kolväten. Denna typ av miljögift är svårnedbrytbart, giftigt och kan lagras i fettet hos levande organismer. I januari 2014 meddelade Gore Fabrics, tillverkarna av Goretex, att de slutfört sitt mångåriga arbete med att fasa ut PFOA (perfluoroktansyra) från alla råvaror som används i tillverkningen av funktionella textilier för kläder, skor och accessoarer. År 2017 fastställde Gore Fabrics sina nya långsiktiga miljömål och 2020 kommer Gore Fabrics att ha eliminerat miljömässigt problematisk PFC från cirka 85 procent av leveranserna av konsumentprodukter. Detta inkluderar jackor, skor, handskar och tillbehör. Mellan år 2021 och år 2023 kommer Gore Fabrics eliminera miljömässigt problematisk PFC från den återstående delen av levererade konsumentprodukter.
