Reflexbricka
Reflexbricka, reflexband eller bara reflex är ett platt föremål som återger ljus. De är gjorda av ett speciellt material som gör att ljusstrålarna går tillbaka igen, reflekteras. Detta gör att reflexer syns tydligt i mörker om ljuset från en ljuskälla träffar dem, även på långt avstånd. En reflex fungerar genom att reflektera ljuset i samma riktning som det kom ifrån. Det kan ske genom prismor eller mikroprismor, tre sidor i en halverad kub som riktar om ljuset, eller genom mikrosfärer som ger samma effekt genom ljusets brytning och reflektion. En reflexbricka blir sämre med tiden och måste normalt bytas ut mot en ny efter ungefär tre år. Reflexen ska inte utsättas för hög värme eller väta i onödan eftersom det kan förstöra den eller göra den verkningslös. Även en repig reflex får sämre effekt. Reflexen för fotgängare är en finländsk uppfinning, ursprungligen avsedd för hästvagnar. Jordbrukaren Arvi Lehti i S:t Bertils blev nästan påkörd av bilister när han framförde sin hästdrivna vagn i mörker under efterkrigstiden. Kring år 1950 skaffade han en formsprutningsmaskin och skapade trekantiga reflexer till sina och andras hästvagnar. En tid senare limmade han ihop två halva fordonsreflexer och försåg dem med en hängkrok. Trots förekomsten av reflexbricka bland fotgängare i exempelvis Finland och Sverige är den ännu okänd i många länder. Reflexbrickor är ett hjälpmedel som kan användas av gångtrafikanter och andra oskyddade personer för att dessa skall bli mer synliga i trafiken vid mörker. Den som bär reflexer i trafiken blir synlig på upp till ungefär 125 meters avstånd för en bilist som använder halvljus, den som saknar reflexer och bär mörka kläder på upp till 20-30 meters avstånd. Reflexer placerade på ungefär samma höjd som knäna träffas bäst av billyktor. En reflex bör vara i rörelse för att upptäckas lätt och en reflexbricka brukar fästas i ett snöre som i sin tur sätts fast i kläderna med en säkerhetsnål. Det finns även reflexband som man temporärt fäster på kroppen eller kläderna samt klädesplagg med inbyggda reflexer såsom reflexväst. NTF rekommenderar att löstagbara reflexband fästs antingen på höger sida eller båda sidor av kroppen. Under 2000-talet har även reflexsprej tillkommit, en reflekterande sprej som sprejas direkt på kläderna. Enligt NTF reflekterar den dåligt på avstånd och har svårt att fästa på glatta underlag såsom många vinteroveraller. År 2016 avrådde Naturskyddsföreningen i Sverige från användning av reflexsprej, eftersom effekten på miljö och hälsa ansågs osäker. Även djur i trafiken, exempelvis hästar och hundar, behöver reflexer. Man kan fråga efter dessa reflexer i zoobutiker. Enligt lagen i Sverige måste cyklar, mopeder, rullstolar, sparkar, traktorer, hästfordon och släpfordon som dras av traktor eller motorredskap ha reflexer vid körning i mörker. I Sverige måste cyklar enligt lag ha röd reflex bak, vit reflex fram och gula eller vita reflexer på sidorna. Sidoreflexerna brukar sitta i ekrarna. Ofta finns det även reflexbrickor i pedalerna och ibland på de yttersta delarna av styrets handtag. De obligatoriska cykelreflexerna kan kompletteras med reflekterande varselpinne, reflexväst och andra reflexer på cyklisten. Vid mörker måste cykeln enligt svensk lag även ha godkänd belysning fram och bak. I den svenska vägtrafikstadgan av 20 juni 1930 bestämdes att cykel som framfördes på väg skulle vara försedd med en röd reflex baktill. Regelverket lämnade även öppet för liknande bestämmelser även för hästvagnar. Tidigare benämndes en reflex, framför allt på cyklar, kattöga eftersom de likt kattens ögon reflekterar ljus. Bilar måste enligt lag ha två röda reflexer bak. I Sverige måste det enligt lag finnas en varningstriangel i alla bilar som ska sättas ut när bilen blivit stående på ett sätt så att den kan vara svår att se. Dessa ska vara typgodkända och består bland annat av röda reflexbrickor. Blinka, blinka, min reflex.
Militärpolis
Militärpolis är en förbandstyp förekommande i de flesta militära styrkor i världen, oftast med huvuduppgift att utgöra en polismakt inom militära förband, och därigenom upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom militären. Militärpolisen har även använts i många stater utanför militära ramar och då kompletterat eller ersatt polismyndigheterna. Svensk militärpolis är en del av Försvarsmakten i Sverige och är till största del grupperad på Livgardet i Kungsängen. I Försvarsmaktens insatsorganisation ingår två renodlade militärpoliskompanier, 14:e och 15:e Militärpoliskompanierna, men det förekommer även militärpoliser vid de flesta av Försvarsmaktens olika garnisoner. Sedan ingår det även militärpoliser i 13:e säkerhetsbataljonen som står i frontlinjen för Försvarsmaktens arbete för att upptäcka, motverka och bekämpa säkerhetshotande verksamhet, både nationellt och internationellt. I Kungsängen finns även Försvarsmaktens Militärpolisenhet (MPE). I Sverige har militärpolisen i stort samma juridiska mandat som ordinarie polis, med den väsentliga skillnaden att militärpolisen endast hanterar fall inom Försvarsmakten, Begreppet inom Försvarsmakten definieras med geografiskt, materiellt och personellt. Vidstående innebär inte att militärpolisen endast agerar inne på militärt område eller mot militär personal. Militärpolis är dessutom att anse som förman i förhållande till varje disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten. En viktig skillnad gentemot ordinarie polis är att militärpolisen inte äger rätt att driva egna förundersökningar, utan sådana ska ledas av åklagare, eller i vissa fall av civil polis. Dock har militärpolisen utbildade förundersökningsledare. Militärpolisens ställning regleras i förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen och i Försvarsmaktens föreskrifter om militärpolisen (FFS 2011:1). Grundläggande utbildning till militärpolis sker vid Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö, varefter påbyggnadsutbildning avseende exempelvis taktiskt uppträdande, vapenhantering, och till viss del juridik, sker genom den militära enhet vid vilken militärpolisaspiranten är anställd. Militärpolis utmärks med "MP" i vit text på svart bakgrund på vänster arm. Inte sällan bär militärpolis reflexväst med texten "MILITÄRPOLIS", detta framförallt vid trafiktjänst och ibland också vid ordningstjänst. Om tjänsten kräver det, agerar militärpolisen i civil klädsel. Militärpolisen bär Glock 17 som tjänstevapen och är utrustad med handfängsel samt expanderbatong. Vid behov bär militärpolisen även pepparspray. RAKEL är militärpolisens främsta sambandsmedel, men även RA180 och annan kommunikationsutrustning används. De fordon militärpolisen använder är inom Sverige främst Mercedes Geländewagen samt fyrhjulsdrivna Mercedes-Benz Sprinter. Vid internationella uppdrag används Geländewagen och terrängbil 16 Galten. På senare tid har militärpolisen ingått i svenska internationella insatser utomlands. Om militärpolisresurserna är för knapphändiga i insatslandet, flygs förstärkningar ner för begränsade perioder. Vid internationella insatser sorterar de tjänstgörande svenska soldaterna under svensk lag. Av detta skäl svarar svensk militärpolis för utredningar av händelser, i vilka svenska soldater varit inblandade. Detta kan medföra problem om personal från andra nationer också är inblandade. I sådana fall sker samverkan, och inte sällan drivs utredningen gemensamt av flera länders militärpolis. Detta koordineras i så fall av Provost Marshal. Ett krigspolisreglemente för armén infördes 1914, och ett liknande reglemente för marinen 1927, men någon militär polisstyrka infördes inte under första världskrigets beredskapshöjning, trots att flera andra länder hade gendarmeri vid denna tid. Möjligheten fanns dock att rekvirera civil polispersonal som förstärkning, men ingen utbildning för detta genomfördes. kriminalunderrättelsetjänst.
Svenska polisens uniformer
Landsbygdens polis bestod av länsmän som efter 1918 benämndes landsfiskal. Dessa förde befäl över ett antal fjärdingsmän. På sommaren bar man vitt kapell på skärmmössan, och på vintern mörkt. Vid kallare väderlek kunde man även bära pälsmössa. I tjänst bar polisen precis som innan vita handskar. Eventuell gradbeteckning bars runt ärmens nedre del. Järnvägspolisen var en tillfällig poliskår som sattes upp under andra världskriget för att skydda den svenska järnvägen. Dessa poliser bar tjänstepistol och polisbricka, men i övrigt SJ-uniform. 1954 kom nästa stora förändring och nu frångick man 1926 års utseende. Den nya uniformsjackan blev mer likt en knäppt kavaj och polisen bar under denna vit skjorta och svart slips. Bröst och sidfickor behölls från 1941 års uniform. Till detta bar man långbyxor och lågskor samt det svarta koppel som införts 1940, med pistol och/eller sabel. Skärmössan ändrades också, och polisen fick nu ett nytt emblem. Som innan anlade man vitt kapell på sommaren och mörkt på vintern. Man lade även till möjlighet för polis att bära båtmössa med det nya polisemblemet. I tjänst bar polisen precis som innan vita handskar. En annan ändring var att knapparna i uniformen nu blev enhetliga över hela riket, då dessa enbart visade lilla riksvapnets tre kronor, och inte som förr stadsvapen eller länsvapen. Den svenska polisen förstatligades efter beslut på Riksdagen 1964, vilket infördes 1965. Detta ledde till beslutet att sablen upphörde som vapen, och istället införde man som standardutrustning, batong, handfängsel, pistol med snodd i hölster samt koppel. Dock byttes det svarta kopplet ut mot ett vitt med reflexer. I övrigt såg själva jackan i mångt och mycket ut som 1954, mer än att den i sitt snitt följde modet. En utveckling av modell 1954 började tas fram under början på 1970-talet. Den kom officiellt att kallas för m/1974 och var kanske den sista av ett mer traditionellt snitt, även om flera uniformspersedlar togs fram som var mer anpassade för polisens verksamhet. Man införde även ett nytt emblem som var en utveckling av emblemet från 1954, där skölden nu fick en blå bakgrund. Dessutom togs nya broderade emblem fram som sattes på uniformens ärmar direkt under axelpartiet, som klart identifierade bäraren som polis. Den modell som togs fram 1992 kallades officiellt för m/92 insats, då den ursprungligen var tänkt att användas av personal inom piketpolisen, sjöpolisen samt poliser som var hundförare eller verkade i fjällmiljö. Den kom dock snabbt att brukas av en allt större del av poliser i yttre tjänst. Detta gjorde att uniformeringen upplevdes som oenhetlig, varför Polismyndigheten den 21 juli 1999 fattade beslut om att all polis skulle använda denna uniform. Synpunkter på denna uniform var att den kunde upplevas som alltför militär i sitt utseende och att den därigenom kunde skapa en barriär mellan allmänhet och polis. Dessutom saknade den helt reflexer och det var troligen denna aspekt som gjorde att polisen införde uniform m/04. Beslutet om denna nya uniform, som officiellt kallades m/04, togs i november 2004. Den nya uniformen hade m/92 insats som utgångspunkt. Den största skillnaden var att jackan tillfördes reflexer, dessutom tog man även fram en reflexväst som kunde bäras över jackan. I övrigt liknar snittet mellan uniform m/92 och m/04 varandra. 2014 togs en uppdaterad uniform fram för polisen i yttre tjänst, som officiellt kallas m/14. Den innehåller, byxa m/14 och jacka m/14. Vid arbete i trafik, så finns persedlarna även i en utökad varselvariant, då med fler reflexer. Enligt polisens föreskrifter om deras uniformer finns även en representationsuniform som i mångt och mycket liknar modellen från år 1974. Denna kan bäras vid både inre och yttre tjänst. Den består av byxa eller kjol m/19, kavaj m/04, mössa m/06 (skärmmössa), vit eller blå skjorta m/92, slips samt slipshållare m/92, livrem m/08 samt vita handskar.
