Little Rock Nine
Little Rock Nine var en grupp afroamerikanska elever vid Little Rock Central High School från 1957. De var de nio första afroamerikanska eleverna vid denna då rassegrerade skola, och deras skolgång utvecklades till en maktkamp mellan USA:s federala regering och delstaten Arkansas. Det bidrog också till avskaffandet av rassegregationen även inom skolsystemet i den amerikanska södern. 1954 hade USA:s högsta domstol beslutat att det inte längre skulle vara tillåtet att ha skolor segregerade mellan svarta och vita. 1957 var det dags för Little Rock att implementera det hela, och National Association for the Advancement of Colored People hade registrerat nio noggrant utvalda högpresterande svarta elever, kallade Little Rock Nine, på den tidigare helvita skolan Little Rock Central High School. Detta ledde till stora protester bland den vita majoriteten både på skolan och i samhället med rena lynchstämningen. De nio svarta försökte andra skoldagen att gå till skolan men möttes av en stor mobb. Arkansas guvernör, Orval Faubos, hade även kallat in nationalgardet för att stoppa Little Rock Nine från att komma in på skolan. Ett par veckor senare beslutar högsta domstolen att nationalgardet inte får användas för att hindra eleverna från att komma in i skolan. Faubous sätter då in polisen för att hålla ordning. Nu hade mobben växt sig än större och polisen hade inga möjligheter att skydda de nio som fick fly skolan för sina liv. Vid det här laget hade president Eisenhower fått nog och kallade dit 1 200 soldater från 101st Airbourne Division, samtidigt som han federaliserade hela Arkansas nationalgarde om 10 000 man och beordrade dem att återvända hem. Med 1 200 soldater på sin sida kunde mobben hållas stången och Little Rock Nine kunde till slut eskorteras in i skolan. Skolgången blev dock för dessa nio inte alls någon dans på rosor, och de fick varje dag ha eskort och bevakning av militär och vakter överallt de gick. De nio i Little Rock Nine var/är följande. Ernest Green blev den första afroamerikanen att ta examen från Central High School. 2015 var alla utom Jefferson Thomas fortfarande i livet. Gloria Ray gifte sig med en svensk och flyttade till Sverige. Medlemmarna i "Little Rock Nine" fick 1999, för sin medverkan inom USA:s medborgarrättsrörelse, motta USA:s kongress guldmedalj (tillverkade av en kvarts kilo guld). 18 maj 2015 fick de nio motta pris från Abraham Lincoln Presidential Foundation.
Rockfolket
Rockfolket var ett humoristiskt rockband bestående av dragspelaren Leif "Burken" Björklund, Sigge Ernst, Bertil Bertilson, Rock-Ragge, Åke Larsén och Per-Arne Eklund. Bandet utvecklades ur Burkens kompband Fridens kilowatt och rivaler. Bandet var som störst under 1970-talet då de erövrade landets folkparker och krogscener med sin blandning av humor, spex och rock'n'roll. "Hey Baberiba" hette låten som gjorde dem populära hos svenska folket. Under en period kompletterades gruppen med Laila Westersund och Lena-Maria Gårdenäs-Lawton som gästartister. Från åren 1978 och framåt bestod gruppen av Burken Björklund, Rock-Ragge, Åke Larsén (som var bandets motor och idéspruta i många sammanhang), Per-Arne Eklund och nya gitarristen från Blåblus, Micke Areklew. På 1980-talet upphörde bandet och frontfiguren Leif Björklund satsade på en solokarriär. Under senare år återuppstod Rockfolket och gjorde nostalgispelningar tillsammans med bl.a. Rock-Ragge och Rock-Olga, bägge sedermera avlidna. Även Leif "Burken" Björklund är sedermera avliden. Per-Arne Eklund avled 20 februari 2015 i Stockholm. Sentida medlemmar har varit bland andra Boris "Rock-Boris" Lindqvist (död 2017), Lasse Söderström och Kåre Ljunggren. År 2012 tillkom Bo Persson, gitarr, sång, Kalle Åhmark, piano, dragspel, sång, och Jan Bråthe, bas, trombon, sång. 1973 – Första repetitionen. 1974 – Rockfolket i studio. 1975 – Liv i rockfolkets park. 1976 – Rock-å-hååå, Let's gååå. 1977 – Hellre ball än knall. 1978 – Det bästa ur Rock-å-lek. 1979 – Tv-Special med Rockfolket. 1989 – Burken och Rockfolket. 1991 – Andra repetitionen.
Rock
För andra alternativa musikgenrer utan förbindelse med rock, se Alternative. Alternativ rock (engelska: alternative rock, ibland förkortat till alt-rock eller bara alternative) är en genre inom rockmusik som uppstod under 1970-talet och blev populär under 1980-talet. Dwayne Douglas Johnson, även känd under namnet The Rock, född 2 maj 1972 i Hayward i Kalifornien, är en amerikansk skådespelare och wrestlare med samoanskt påbrå som tidigare har varit aktiv inom amerikansk fotboll där han spelade i laget Miami Hurricanes. Hårdrock var i Sverige länge den enda samlingstermen för den hårda och tunga elgitarrdominerade rockmusik som utvecklades under inspiration av de mer högljudda rockgrupperna i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, och senare kom att kallas heavy metal. Little Rock är huvudstad och den största staden i den amerikanska delstaten Arkansas. Math rock är en subgenre till experimentell rock som kännetecknas av komplext gitarrspelande och ovanliga rytmer. Progressiv rock, ofta kallat progrock (ej att förväxla med den svenska proggen) och på svenska ofta synonymt med symfonirock, är en musikgenre eller grupp av musikgenrer. Rock'n'roll, även rock and roll, som betyder "gunga och rulla", kan härledas från dejting i bilfordon under 1940-talet och 1950-talet och de rörelser som skapas i karossen vid dylika ekivoka sammankomster. Rock Hill är en stad i York County i delstaten South Carolina, USA med 67 , 339 invånare (2008). Rockmusik, rock, är en av den moderna tidens viktigaste musikaliska och populärkulturella rörelser. Sorpresa Rock är en ö i Antarktis.
Bandit Rock
Bandit (rivstart) Rock är en radiostation som blandar ny rock med de bästa och största klassiska låtarna inom rock, metal och punk. Stationen ingår i Nordic Entertainment Group. Stationen inledde sina sändningar i Stockholm den 1 november år 2004, och expanderade till att även omfatta Södertälje under februari 2005. Med start den 1 juli 2010 gjordes kanalen tillgänglig för stora delar av Östergötland och övre Norrland, som senare lades ned. Bandit vann kategorin Årets PLR-station vid Stora Radiopriset 2006. Under 1990-talet fanns en rockstation med liknande namn, Bandit 105.5. Den sände mellan 30 januari 1994 och 15 mars 1996. Mellan åren 2011 och 2014 sände Bandit Rock i Helsingör, Danmark på frekvensen 104.7. Sedan 1 augusti 2018 sänder Bandit Rock på frekvenserna 101.9 i Stockholm samt 101.1 i Uppsala. Bandit Rock vann "Guldörat" 2020 i kategorin "Årets Radioupplevelse" för "Trick or Treat - 10 fester på 10 timmar!" med motiveringen. Att få hänga med Bandit Rock ut på fest efter fest i tio timmar blev en dröm för lyssnarna och en fantastisk bedrift av programledarna som lyckades behålla feststämningen på högsta nivå genom hela den långa maratonsändningen. En smått galen idé blev till verklighet och under dessa fartfulla timmar mitt i Halloween besökte de barnkalas, 30-årsfester och andra former av festligheter. Många lyssnare hängde gladeligen med från början till slut. Vilken festlig radioupplevelse. Utöver att sända radio arrangerar stationen även events som bl.a. Bandit Rock Awards, Bandit Rock Party och Bandit Boat. Exempel på program: Morgonshowen med Bollnäs-Martin och Richie Puzz, Bandit Rock Party och Bandit Rock-Krysset. Bollnäs-Martin: Sänder morgonshowen tillsammans med Richie Puzz mån-fre 06-10 samt solo på lördagar och söndagar 09-14. Richie Puzz: Sänder morgonshowen tillsammans med Bollnäs-Martin mån-fre 06-10 samt Bandit Rock Party på fredagar 15-19. Sanna Stenvall: Sänder förmiddagar, vardagar, mellan 10-14. Sheriffen: Sänder eftermiddagar mån-tor 14-19 samt Bandit Rock Party på fredagar 15-19. Han sänder även söndagar 14-21. Cloffe: Sänder mellan 19-00 mån-tor samt gästar ofta Bandit Rock Party på fredagar 15-19. Han sänder även lördagar 14-21. Program- och marknadschef: Anders Mannio (även vikarierande programledare). Tidigare programledare: Bl.a. Peter Kjellin, Danne McKenzie, Nicke Borg, Anders Hafslund och Andre Warnie. DAB+: Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Gävle. För att ta del av sändningarna krävs en radiomottagare med DAB+, något som redan idag finns i de flesta nya bilar och nya radioapparater. MOBIL-APP (GRATIS): Sök på "Bandit Rock".
Hårdrock
Hårdrock var i Sverige länge den enda samlingstermen för den hårda och tunga elgitarrdominerade rockmusik som utvecklades under inspiration av de mer högljudda rockgrupperna i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, och senare kom att kallas heavy metal. Inspiratörerna var de grupper som spelade det som engelskspråkiga tidningar beskrev som hard rock (hård rock). Hårdrock brukar användas för att beskriva grupper inom hard rock, heavy metal och dess subgenrer, både äldre och nyare, vilket har gjort det till ett omfattande begrepp. Till exempel kan hard rock-band som AC/DC, Kiss och Bon Jovi, tidiga heavy metal-band som Black Sabbath, Judas Priest, och Iron Maiden och senare, tyngre metalband som Metallica, Rammstein och Slipknot alla beskrivas som hårdrocksband. Andra hårda genrer som punk och grunge ingår i regel inte i hårdrocksbegreppet. Hard rock (hård rock) är en löst definierad subgenre inom rockmusik som uppstod under mitten av 1960-talet i samband med garagerock, psykedelisk rock och bluesrock. Genren kännetecknas av aggressiv sång, distade elgitarrer, elbas och trummor, ofta ackompanjerad av piano och keyboard. Hard rock utvecklades till en allmän sorts populärmusik under 1970-talet, med band som Led Zeppelin, The Who, Deep Purple, Aerosmith, AC/DC och Van Halen. Under 1980-talet gick en del hard rock-band ifrån sina rötter mot poprock-hållet, medan andra började återvända till hard rock-soundet. Etablerade band gjorde en comeback under mitten av 1980-talet och det nådde en kommersiell topp under detta decennium, med glam metal-band som Bon Jovi och Def Leppard samt med det råare soundet hos Guns N' Roses, följt av stora framgångar under decenniets senare del. Hard rock började tappa popularitet under 1990-talet då grunge och britpop slog igenom. Trots det anammade många postgrungeband ett hard rock-sound och under 2000-talet kom ett förnyat intresse hos etablerade band, försök att återskapa genren och nya hard rock-band som bildades ur garagerock- och postpunk revival-scenerna. På 2000-talet lyckades bara ett fåtal hard rock-band från 1970- och 1980-talen behålla stora framgångar. Heavy metal (eller bara metal) utvecklades från slutet av 1960-talet till början av 1970-talet, främst i Storbritannien och USA. Med rötter i bluesrock och psykedelisk rock utvecklade banden som skapade heavy metal ett tjockt, massivt sound, karaktäriserat av högt förstärkt distorsion, långa gitarrsolon och en generell högljuddhet. Genren förknippas ofta med maskulinitet, aggressivitet och machismo. De första heavy metal-banden som Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple fick en stor publik fastän de ofta hånades av kritiker, en status som varit vanligt förekommande genom genrens historia. Under 1970-talets mitt bidrog Judas Priest till att utöka genren genom att slopa en stor del av dess bluesinfluens. Motörhead visade upp en punkorienterad stil och mer betoning på snabbhet. I slutet av 1970-talet följde band inom New Wave of British Heavy Metal som Iron Maiden och Saxon i en liknande väg. Innan decenniets slut hade heavy metal-fans blivit kända som hårdrockare eller "headbangers". Under 1980-talet blev glam metal en kommersiell succé med grupper som Mötley Crüe och Poison. Ur undergroundscenerna uppstod en rad aggressivare stilar: thrash metal nådde mainstreampopularitet med band som Metallica, Megadeth, Slayer och Anthrax, medan andra extrema subgenrer såsom death metal och black metal förblivit subkulturella fenomen. Sedan mitten av 1990-talet har populära stilar vidgat genrens definition ytterligare. Några av dessa är groove metal (med band som Pantera) och nu metal (med band som Slipknot, Korn och Linkin Park), där den senare ofta blandar in element av grunge och hiphop. Hårdrockare kallas både som är stora fans av hårdrock och heavy metal, och de som spelar och sjunger i hårdrocksgrupper.
Alternativ rock
Några exempel på alternativa rockband som har uppnått kommersiell framgång är Red Hot Chili Peppers, R.E.M., The Smiths, The Black Keys, Alice in Chains, Pearl Jam, Liz Phair, The Strokes, Yeah Yeahs, Nirvana, Foo Fighters, The Smashing Pumpkins, Green Day, Oasis, Weezer, Radiohead, The White Stripes, Linkin Park och Muse. I kontrast till de framgångsrika grupperna har dock många alternativa rockartister uppnått kultstatus med oberoende skivbolag och fått mycket av sin uppmärksamhet genom spelningar på särskilda radiostationer, kallade college radio samt via mun till mun-spridning. Innan termen alternative rock kom in i allmänt bruk omkring år 1990 var den typ av musik som den hänvisar till känd genom flera olika termer. 1979 använde Terry Tolkin termen Alternativ musik för att beskriva de grupper han skrev om. College rock har använts i USA för att beskriva musiken under 1980-talet på grund av dess kopplingar till collegeradiokretsen och collegestudenternas smak. I Storbritannien uppstod en stor mängd väldigt små DIY-skivbolag som en följd av punkens subkultur. Enligt grundaren av en av dessa bolag, Cherry Red, publicerade tidskrifterna NME och Sounds listor baserade på små skivbutiker som kallades "Alternative Charts". Den första nationella listan baserat på distribuering, kallad Indie Chart, publicerades i januari 1980, den nådde direkt sitt mål om att hjälpa dessa bolag. På den tiden användes begreppet indie bokstavligen för att beskriva skivor som distribuerats självständigt. 1985 hade termen kommit att betyda en viss genre, eller grupp av undergenrer, snarare än att bara distributionsstatus. Att definiera musik som alternativ är ofta svårt på grund av två konkurrerande tillämpningar av ordet. Alternativ kan beskriva musik som utmanar ett oförändrat tillstånd och som är "våldsamt ikonoklastiskt, icke-kommersiellt och antimainstream", men termen används också i musikbranschen för att beteckna "valmöjligheterna för konsumenterna via skivaffärer, radio, kabel-tv och Internet ". Dave Thompson anger i sin bok Alternative Rock Sex Pistols bildande såväl som albumen Horses av Patti Smith och Metal Machine Music av Lou Reed som tre viktiga händelser som gett upphov till alternativ rock. Namnet "alternativ rock" används huvudsakligen som ett samlingsbegrepp för undergroundmusik som har sitt ursprung från punkrock sedan mitten av 1980-talet. Under en stor del av sin historia har alternativ rock till stor del definieras av sitt förkastande av kommersialism av mainstreamkulturen. Alternativa band under 1980-talet spelade i allmänhet i små klubbar, spelade in för indieskivbolag och spred sin popularitet genom mun till mun. Således finns det ingen fastslagen musikstil för alternativ rock som helhet, även om The New York Times 1989 hävdade att genren är "gitarrmusik först av allt, med gitarrer som spränger ut powerackord, plockar ut klingande riff, surrar med fuzztone och tjut i feedback." Ljudet omfattar allt från grungens smutsiga gitarrer till gothic rockens dystra ljudlandskap till britpopens återvitalisering av gitarrpop till tweepopens kaotiska framträdandestil. Till skillnad från andra rockstilar som uppstått sedan populariseringen av rockmusik under 1970-talet har den alternativa rockens låttexter oftare tenderat att behandla ämnen som sociala problem, till exempel drogmissbruk, depression, och miljörörelse. Detta förhållningssätt till texter utvecklades som en återspegling av de sociala och ekonomiska påfrestningarna i USA och Storbritannien under 1980-talet och början av 90-talet.
