Sportkläder
Sportkläder är kläder som är anpassade till sport. Tävlingskläder är ofta tillverkade och märkta för att markera vilken nationalitet eller vilket lag som den tävlande representerar, samt för att underlätta utövandet av den specifika sporten. De första sportkläderna var kläder för jakt och ridning. Under 1800-talet så särpräglades kläderna allt mer utifrån vilken sport de skulle användas till. Byxor och shorts används ofta som sportplagg. Skjortor i kraftig bomull samt jackor är vanliga på överkroppen, och gymnastikskor eller andra snörskor med en tjockare gummisula används ofta som skor. De första sportkläderna var ofta av ull eller flanell eller jersey. Syntetiska och stretchmaterial blev vanliga under 1950-talet och 1960-talet och inom många hastighetssporter används kroppsnära overaller eller bodyer i sådana material. I simsporter och vattenpolo används badbyxor eller baddräkt. I båtsporter används regnställ och flytväst. I motorsport har man ofta flamsäkra overaller med anledning av risken för olyckor. Många sportkläder har ett maskulint utseende och är formgivna för att se "tuffa" ut. Därigenom har många sportutövare, så som Björn Borg, skapat populära sportplaggsserier. Under 1900-talet har sportkläderna blivit en del av fritidsmodet. Lewenhaupt, Tonie: Sportkläder från Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 2010-09-29.
Kläder
Kläder är tillverkade produkter som människan bär på kroppen för att skydda sig mot kyla, väta eller värme, eller som kroppsprydnad. Människan klär i vissa fall även husdjur, som hundar, i kläder av samma skäl. Gångkläder är en benämning på de kläder som vi oftast bär, för att skilja dem från till exempel nattkläder och sängkläder. Det bredare begreppet beklädnad omfattar även skor, accessoarer och andra produkter som människor bär utanpå kroppen. Med kläderna kan man bland annat markera social status, social tillhörighet, yrkestillhörighet eller etnisk tillhörighet, vilket samtidigt uttrycker en avgränsning från andra individer eller samhällsgrupper. Med sin klädstil visar individen på ett enkelt sätt var den står i såväl politiska som religiösa spörsmål. För det sena 1900-talets ungdom har kläderna kommit att bli en stark markör av vilken stil man tillhör. På 1960-talet var hippiekulturen ett sätt att med hjälp av kläd- och livsstil göra andra människor införstådda med vilken kultur man ville tillhöra. Också idag är kläder ett sätt att visa tillhörighet. För att vara "inne" krävs det de nyaste kläderna från det senaste modet som ofta kostar mer än de vanliga kläderna. På så sätt blir det en makt- och statusfaktor att bära nya moderna kläder. Kläder kan tillverkas av olika material som läder, päls, vävtextil eller konstfibertextil. De kan vara avsedda för att bäras i ett yttre skikt eller, som underkläder, i ett skikt under gång- och ytterkläderna. I människans sätt att använda kläder blir det tydligt att modet är av stor betydelse. Modet skiftar under tidens lopp. Under 1900-talet har sportkläderna blivit en del av det vardagliga modet. Enligt arkeologer och antropologer bestod de första kläderna förmodligen av pälsverk, läder, löv eller gräs som draperats, omhöljts eller knutits runt kroppen. Kunskapen om sådana kläder kan inte bevisas, eftersom klädmaterial snabbt förmultnar i jämförelse med sten, ben, skal och metallartefakter. Arkeologer har identifierat väldigt tidiga synålar av ben och elfenben från omkring 30 000 f.Kr. från i närheten av Kostenki, Ryssland, 1988. Torkade linfibrer som kan ha använts till kläder har hittats i en förhistorisk grotta i Georgien som är daterade till 36 000 år före nutid. Enligt en hypotes skulle klädlusen ha utvecklats till en separat art för 107000 år sedan efter att kläder kommit i bruk. Detta skulle alltså innebära att bruket av kläder är äldre än så. Second hand-kläder är begagnade kläder. Under medeltiden hände det att man inte fick sälja annat än begagnade plagg. Under och efter 1970-talet har statusen på dessa plagg ökat, och har ansetts vara en lösning på den onödiga klädkonsumtionen. Välbevarade och högkvalitativa second hand-kläder kallas för vintage, som är ett samlat begrepp för retrospektiva modekläder. Barnkläder är kläder gjorda speciellt för barn. Storlekarna mäts i centilong och går oftast upp till 170 cl. Kläderna skiljer sig huvudsakligen från vuxenkläder genom sina storlekar, men är ofta även konstruerade för att vara rymliga och tillåta rörelser. Konfektionsindustrin innebar ett uppsving för barnkläder, som blev allt mer praktiska. Overall blev som ett resultat populära under 1920-talet. Under 1930-talet satsades i Sverige på bra och billiga kläder, vilket ökades än mer efter att barnbidraget infördes 1948. Kläderna är ofta lätta att ta på sig, för att barnen själva ska kunna ta på sig dem. Flickkläder har ofta likheter med det kvinnliga modet, medan pojkkläder har mer gemensamt med herrmodet, med en striktare stil. Sjömanskostym är ett klassiskt pojkklädesplagg. Jeans och trikåtröja har blivit en unisex-kombination. Nationen, genom förekomst av nationaldräkter, kläder i flaggmönster eller kläder som efterliknar landslagsuniformer. Ämbetet eller yrket, genom förekomst av uniformer, speciellt utformade arbetskläder eller profilkläder med arbetsgivarens logga på.
Tonårsmode under 1950-talet
Efter andra världskriget utmärkte optimismen sig och det skedde en stor förändring. Ungdomar gjorde revolt emot sina föräldrar och mot det perfekta samhället. De svenska tonåringar som var en ny generation, började ta plats. Tonåringarna blev modeintresserade och olika modeideal som raggare, dixies, knuttar och filmstjärnor skapades. Detta kunde man bland annat se i tidningarna där det fanns tonårsmodeller och i TV. Svenskar fick under 1950-talet det mycket bättre ekonomiskt. Många kvinnor sydde sina kläder hemma, samtidigt som konfektionsindustrin växte och man började köpa färdigproducerade kläder. Det blev ett lyckligt 1950-tal. Under 1950-talet förändrade de två filmstjärnorna Marlon Brando och James Dean normerna om det perfekta samhället i filmerna Vild ungdom och Ung rebell. Filmstjärnorna klädde sig i jeans, och deras stil omvandlades till ungdomsrevoltens uniform. I Amerika blev jeansen redan från 1930-talet ett vanligt klädesplagg, som nästan varje person hade i sin garderob. Det var först efter andra världskriget som de amerikanska jeansen kom till Sverige och gjorde succé. Under 1950-talet sattes importrestriktioner stopp för import av jeans från Amerika till marknaden i Sverige. Detta gav positiva resultat för svenska märken, bland annat Algots som blev ett mycket populärt märke.⁰. Algots står för Algot Johansson som grundade företaget år 1907. Algots var från början ett mycket litet företag som med hjälp av sin familj tillverkade allting hemma, men som slog igenom på 1950-talet och blev Skandinaviens största konfektionsfabrik. Ett klädmärke som många människor hade i sin garderob och i sitt vardagliga liv. Företaget producerade arbetskläder, fritids- och sportkläder som många ungdomar bar i skolan, vid utflykter eller vid finare tillställningar. Kläderna var billiga och av bra kvalité. "Algots var för garderoben vad Ikea blivit för våra hem.". Under 1960-talet tog än en gång amerikanarna den ledande ställningen på klädmarknaden med de två märkena Lee och Lewis. År 1913 grundades märket Schott i New York av bröderna Irvin och Jack Schott. De två bröderna startade sin produktion genom att sy skinnjackor i sitt hem på Manhattan. Bikerinspirerade skinnjackor med dragkedjor på diagonalen, spänntampar och schyssta fickor. Schott var en av de första företagen som hade dragkedjor på sina jackor. Företaget hade en otrolig framgång med sina jackor som användes av raggare. Jackan "the perfecto" från Schott. Under 1950-talet ville inte ungdomarna se ut som de borgerliga idealen. De ville se ut som James Dean and Marlon Brando som var väldigt inflytelserika bland ungdomar med sina skinnjackor från Schott. Ungdomarna ville skrämma sina föräldrar med rock'n'rollen och leva lite farligt, vilket gjorde föräldrar helt förskräckta. En raggartjej i Sverige klädde sig gärna i ett par tajta capribyxor, en armlös jumper och en scarf.Ungdomarna ville skapa en egen identitet med egen musik, beroende på vilken musik man gillade visade man det i valet av kläder. Tommy Steele och Elvis Presley var två mycket kända personer under 1950-talet som man kunde förknippa sin stil med. Tjejer som inspirerades av Tommy Steele klädde sig i snäva pepitarutiga byxor, Dixidufflar och jumpset. Tjejer som såg upp till Elvis Presley bar tajta jeans och med tajta jumpers. De ansågs som tuffa raggarbrudar med tuperat hår, rökte cigaretter och tuggade tuggummi. Killarna inspirerades mycket av James Dean. De körde runt och raggade på tjejerna i sina amerikanska bilar. Typiska raggarstilen för killarna var att klä sig i jeans, ett par läderboots som hade spännen på sidan av skon, en varsity jacka (som är en basebolljacka) och de som hade råd bar en tuff läderjacka. En populär frisyr var att använda sig av brylkräm för att kunna kamma upp luggen/håret så att den skulle hålla sig på plats oavsett i vilken hastighet de körde med sina bilar. Killar som hade svart tjockt hår kammat ända bak till nacken ansågs som otroligt tuffa.
Läderklubb
En läderklubb är en klubb för människor som är intresserade av läderkulturen och finner sexuell tillfredsställelse av "läder" i utvidgad mening, det vill säga fetischer för olika material som läder, gummi, olika plaster med flera. En läderklubb fungerar som en social plattform för vänskap och sexuella möten mellan människor som föredrar ideal som fokuserar på de sexuella uttrycken förknippade med material som läder och gummi. Läderkulturens utseendemässiga ideal kretsar mycket kring begrepp som "maskulinitet" och "sexuell manlighet" kombinerat med någon av de fetischer som accepteras inom läderkulturen. De kvinnliga inslagen i läderkulturen blir dock allt vanligare. Den symbol som oftast används är densamma som BDSM-kulturen använder, läderflaggan. I Sverige finns tre läderklubbar, SLM Stockholm startad 1975, SLM Malmö startad 1989 och SLM Göteborg i nuvarande tappning startad 1994 (i Göteborg har det också längre tillbaka funnits SLM-klubb). SLM betyder Scandinavian Leather Men och klubbar med detta namn finns även i Köpenhamn och Oslo. Samtliga klubbar är anslutna till den nordisk/baltiska samarbetsorganisationen Top of Europe och till den europeiska, ECMC, European Confederation of Motorcycle Clubs. Alla läderklubbar har en strikt klädkod som besökarna måste följa. Klädkoden är anpassad till de fetischer som läderkulturen omfattar. Ursprunget är MC-förares läderställ. Klassiska MC-ställ används gärna ihop med vit t-shirt och MC-boots. Men läderklädsel mer inspirerad av BDSM-världen förekommer också, med harnesk, halsband, handledremmar, chaps med nakna skinkor med mera. Svart/mörkt läder är det vanliga, ljust/klart färgat läder används inte. Alla varianter av gummikläder, allt från heltäckande overaller till kortbyxor eller regnjacka accepteras inom kulturen. Vissa kombinerar med gasmask. En del kombinerar denna fetisch med olika former av "wet sex". Klädkoden omfattar en mängd olika uniformsfetischer, allt från polisuniformer och militära kläder till historiska uniformer och så vidare. Gärna med korrekt mössa, stövlar och övriga detaljer. Vapen och alla typer av rasistiska symboler är dock förbjudna inom samtliga läderklubbar i Europa. En del läderklubbar accepterar grova arbetskläder av typen blåställ, hjälm, rutig arbetarskjorta, blåjeans och så vidare i kombination med grova kängor. Den klassiska skinnskallen med rakat huvud, blekta jeans, t-shirt, grova högskaftade kängor och eventuellt en bomberjacka har en plats inom läderkulturen. Notera att dessa skinskallar inte har något, annat än klädseln, gemensamt med rasistiska/nazistiska skinnskallar. Bögar som identifierar sig med skinheadkulturen kallas även för gayskins. Manligt laddade sportkläder som hockeställ, rugbykläder, fotbollskläder, brottningsdräkter etc kombinerad med sneakers är en accepterad klädkod inom läderkulturen, dock inte hos samtliga läderklubbar. Bruket att låta en näsduk i vänster eller höger bakficka markera vilken fetisch och vilka sexuella önskemål personen har, härrör från läderkulturen. Olika färger markerar olika sexuella preferenser och fetischer och placeringen avgör om bäraren helst är passiv (mottagare) eller aktiv (den som penetrerar). Vänster bakficka innebär att bäraren är aktiv, höger att han är passiv. En ombytlig bärare placerar näsduken kring halsen istället.
Stadium (detaljhandelskedja)
Stadium Aktiebolag är en svensk detaljhandelskedja som säljer sportutrustning. Huvudkontoret och centrallagret ligger i Norrköping, där också den ursprungliga sportbutiken låg, från början kallad Spiralen sport och framför allt specialister på skidor. Företaget grundades 1974 och har år 2020 cirka 170 butiker i Sverige, Tyskland och Finland. Konceptet Stadium lanserades i och med öppnandet av butiken på Sergelgatan i Stockholm 1987. Butiken och konceptet hette ursprungligen "The Stadium" men ändrades kort därefter till endast "Stadium". Inspiration till konceptet fick ägarna efter att ha besökt OS i Los Angeles 1984, då de fick idén att skapa en arena med sportutrustning, sportkläder och skor. En bärande del i konceptet blev löparbanorna som ledde besökaren runt i butiken, samt att kunderna själva kunde plocka, prova och känna på varorna. I mars 2007 öppnade företaget sitt första "flagshipstore" Stadium XXL i Sisjöns industriområde i Göteborg. Det är 4 000 kvadratmeter stort. Stadiums XXL butiker har därefter bytt namn och heter Stadium +. Dessa har ett större utbud än de vanliga Stadiumbutikerna. I dagsläget finns Stadium+ i Barkarby, Sergelgatan (Stockholm) samt Sisjön (Göteborg), Svågertorp (Malmö) och Boländerna (Uppsala). I Stadiumkoncernen ingår även de fristående koncepten Stadium Outlet och Stadium Pulse med helt eget utbud av varor och utseende på butiker. Koncernen drev även tre andra butiker i Stockholm, Göteborg och Åre under varumärket Red Devil, som såldes under vintern 2009. Butiken i Åre avvecklades under 2009 och Stadium övertog butiksytan som låg vägg-i-vägg, numera kallad Stadium Ski, som finns både i Sälen och i Åre. Stadium säljer sportutrustning, kläder och sportmode, bland annat märken som Nike, Adidas, Puma, Reebok, Peak Performance och Asics. De säljer även ett antal egna varumärken som Warp, Everest, SOC, Race Marine, Occano, Four D och Revolution. Stadium är ett helägt familjeföretag av den verksamhetsdrivande grundarfamiljen Eklöf. Mellan åren 2005–2019 var Ikano delägare med 25 % av verksamheten, men valde hösten 2018 att fokusera sin företagsstrategi på de egna verksamhetsområdena.
