Svenska militära uniformer
År 1687 infördes enhetsuniformen för artilleriet. För infanteriet och kavalleriet användes då blå uniformer, artilleriets var ungefär likadana men grå. Detta avsnitt behandlar försvarsmaktens uniformer, från 1850 och framåt, uppdelade efter. Ridbyxor m/39 användes av Livgardets dragonbataljon i beriden tjänst ända fram till 2006. Permissionsuniform m/1952 var den första uniformen som endast användes vid permissioner, men i praktiken även till inomhustjänst. Uniformen var mycket lik Enhetsuniform m/1939 och skillnaden var att denna uniform var mindre fältanpassad och istället mer permissionsanpassad. Vissa persedlar är desamma som hos uniform m/39. Uniformen fick användas fram till och med den 31 mars 1966. Permissionsuniform m/1960 var, namnet till trots, avsedd för både vakttjänst och permissioner. Uniformen utvecklades som ett komplement till de i dessa sammanhang olämpliga fältuniformerna m/1958 och m/1959. Uniformen användes även tillsammans med vit utrustning m/1954 som musikdräkt. Senast vid årsskiftet 1994/1995 skulle uniformen vara tagen ur bruk. Den levde emellertid kvar som musikdräkt i ytterligare några år. Företrädaren var Permissionsuniform m/1952 och den kom att ersättas av Paraduniform m/1987. Det hade före 1970-talet kommit ett flertal uniformer anpassade för kvinnor och det började bli dags för en renodlad fältuniform. En sådan började utvecklas och resultatet var Fältuniform m/70 kv. Den är en blandning av Fältuniform m/1959 och Frivilliguniform m/60 kv samt användes tills den för båda könen gemensamma Fältuniform 90 infördes. Paraduniform m/1987, egentligen Uniform m/1987A, är en efterföljare till Permissionsuniform m/1960 och Befälsuniform m/1968 men till skillnad från den sistnämnda även avsedd för manskap. Denna uniform används av alla regementen (utom Livbataljonen på Livgardet) som Högtidsdräkt, Sällskapsdräkt och Trupparaddräkt. Alla regementen (inklusive Livgardet) använder även uniformen som så kallad Daglig dräkt. Uniformen infördes samtidigt som Fältuniform 90. Uniformen används även (med några annorlunda persedlar) inom flygvapnet och marinen. Fältuniform 90, ibland skämtsamt kallad "lövhögen", är det nuvarande fältuniformssystemet inom försvarsmakten. Fältuniformen ersatte fältuniform m/1958 och fältuniform m/1959. Systemet infördes formellt 1990, men var i praktiken ute på förbanden redan under andra halvan av 1980-talet. Den finns likt föregångarna i flera olika varianter: Fältuniform 90 Lätt, Fältuniform 90 Pansar, Fältuniform 90 Tropik Grön, Fältuniform 90 Tropik Beige och Fältuniform 2002 ADYK. Med införande av svenska dräkten i slutet av 1700-talet fick de svenska flottorna en uniformering som mycket avvek från det internationella sjöofficersmodet och istället kom att likna arméuniformerna. 1808 års sjöofficersuniform liknade arméns uniformer med dubbelknäppt vapenrock, svartlackerade höga stövlar och hatt med plym. Under 1800-talet kom den svenska flottans uniformering att alltmer följa det internationella sjömilitära uniformsmode som huvudsakligen var baserad på den franska flottans uniformer. Grundfärgen var blå och det fanns iögonenfallande skillnader mellan officers- och sjömansuniformerna, då de senare huvudsakligen var utformade för praktiskt tjänst på ett segelfartyg och hade stora likheter med den civila sjöfartens arbetskläder. Officersuniformen hade i sin tur ett typiskt snitt som skilde den från de lantmilitära uniformerna. Vad som ovan sagts om artonhundratalet gäller även för stora delar av 1900-talet. Genom att de civila sjömännens arbetskläder efter ångans införande alltmer kom att likna vanliga arbetarkläder, blev sjömansuniformen en uttalat militär klädsel vilken tydligt skiljde örlogsflottans sjömän från handelsflottans. Sjöofficersuniformen bibehöll sitt karaktäristiska utseende och kom att efterliknas av handelsflottans befäl och stå modell för civiluniformer inom lots- och fyrväsende, hamnväsende med mera.
Ryska militära uniformer
Det ryska inbördeskriget kännetecknades uniformsmässigt av bristande materieltillgångar och stor uniformsförvirring. Militära grader återinfördes 1935. Samtidigt infördes en ny uniform för officerskåren. Olika varianter fanns för flygofficerare, pansarofficerare och övriga officerare. Flygofficerare och pansarofficerare fick en vapenrock med nedvikt krage vilken skulle bäras med vit skjorta och slips. Vapenrocken och byxorna var mörkblå för flyget och stålgrå för pansartrupperna, med respektive blåa och röda passpoaler vid kragens och uppslagens kanter samt i byxsömmen. Som arbetsdräkt bars sommartid en khakifärgad fältvapenrock. Övriga officerare fick en enkelknäppt vapenrock med nedvikt krage i khaki. Kragen och ärmuppslagens kanter hade passpoaler i truppslagsfärgen. På kragen fanns sydda kragspeglar för gradbeteckningarna. Byxorna var i khaki, men ridbyxorna var blå för kavalleriet och ridande artilleriet och mörkblå för övriga truppslag, bägge med passpoaler i truppslagsfärg. Skärmmössan var blå för flygofficerare, stålgrå för pansarofficerare och khaki för övriga officerare, med blått band mellan kullen och skärmen och passpoaler i truppslagsfärger. Båtmössa med passpoaler, blå för flyget och khaki för resten av armén infördes även. Officerarna fick också en ny dubbelknäppt kappa med synliga knappar, blå för flygvapnet, stålgrå för pansartrupperna och grå för resten av armén. För underbefälet infördes 1935 skärmmössa och för dem och manskapet båtmössa utan passpoaler. I flygvapnet fick all personal en blå båtmössa med blå passpoaler. I övrigt var underbefälets och manskapets uniformer oberörda av 1935 års uniformsförändringar. 1936 infördes traditionella kosackuniformer för de förband som var bärare av Don- , Kuban- och Terekkosackernas traditioner. Efter vinterkriget avskaffades budjonovkan även för vinterbruk och en låg pälsmössa infördes i dess ställe. 1941 infördes vadderade jackor för vinterbruk, antingen ensamma eller under kappan. 1940 återinfördes generalsgraderna och generalitetet fick nya uniformer med olika varieteter för paraddräkt, daglig dräkt och fältdräkt. Paraddräkten var stålgrå, med stålgrå ridbyxor och svarta stövlar eller ljusblå byxor och svarta skor, bägge med revärer i truppslagsfärg. Dagliga dräkten var khakifärgad med ljusblå byxor med revärer eller vit jacka och blå byxor med revärer på sommaren. Fältdräkten var helt i khaki. På vintern bar generalerna en hög pälsmössa, papacha till alla uniformsdräkter. Den mest radikala uniformsreformen ägde rum 1943 när gradbeteckningar av tsarrysk typ återinfördes och uniformen fick en traditionell tsarrysk prägel genom ståndkrage och andra uniformsdetaljer. Generalitetet fick nya uniformer 1945 då de tidigare enkelknäppta vapenrockarna i stålgrått ersattes av dubbelknäppta vapenrock i tsargrön färg. Skärmmössan fick samma färg. Officersuniformen fick vapenrock med öppen krage 1949. Till den bars vit eller khakifärgad skjorta med svart slips. Paraduniformen för generaler fick öppen krage med vit skjorta och slips 1954. Den tsargröna färgen bibehölls. Samma år infördes en dubbelknäppt kappa i stålgrått för officerskåren. Officersuniformen genomgick genomgripande förändringar 1955. Den röda stjärnan i uniformsmössan ersattes med en kokard, som fanns kvar till 1992-1994. En stålfärgad dubbelknäppt paradvapenrock infördes med öppen krage, skjorta och slips. Till denna bars blå byxor med passpoaler eller revärer i truppslagsfärger. För flygvapnet var den nya vapenrocken blå. Denna uniform avskaffades redan 1958 då en enhetsuniform i khaki infördes för officerare och kontraktsanställda underbefäl. Även för manskapet ersattes den röda stjärnan med en kokard. 1961 infördes en tropikuniform med hatt, skjorta, byxor och skor. Året därpå infördes en ny sommarvapenrock och sommarkappa för parad och permission.
Svenska polisens uniformer
Landsbygdens polis bestod av länsmän som efter 1918 benämndes landsfiskal. Dessa förde befäl över ett antal fjärdingsmän. På sommaren bar man vitt kapell på skärmmössan, och på vintern mörkt. Vid kallare väderlek kunde man även bära pälsmössa. I tjänst bar polisen precis som innan vita handskar. Eventuell gradbeteckning bars runt ärmens nedre del. Järnvägspolisen var en tillfällig poliskår som sattes upp under andra världskriget för att skydda den svenska järnvägen. Dessa poliser bar tjänstepistol och polisbricka, men i övrigt SJ-uniform. 1954 kom nästa stora förändring och nu frångick man 1926 års utseende. Den nya uniformsjackan blev mer likt en knäppt kavaj och polisen bar under denna vit skjorta och svart slips. Bröst och sidfickor behölls från 1941 års uniform. Till detta bar man långbyxor och lågskor samt det svarta koppel som införts 1940, med pistol och/eller sabel. Skärmössan ändrades också, och polisen fick nu ett nytt emblem. Som innan anlade man vitt kapell på sommaren och mörkt på vintern. Man lade även till möjlighet för polis att bära båtmössa med det nya polisemblemet. I tjänst bar polisen precis som innan vita handskar. En annan ändring var att knapparna i uniformen nu blev enhetliga över hela riket, då dessa enbart visade lilla riksvapnets tre kronor, och inte som förr stadsvapen eller länsvapen. Den svenska polisen förstatligades efter beslut på Riksdagen 1964, vilket infördes 1965. Detta ledde till beslutet att sablen upphörde som vapen, och istället införde man som standardutrustning, batong, handfängsel, pistol med snodd i hölster samt koppel. Dock byttes det svarta kopplet ut mot ett vitt med reflexer. I övrigt såg själva jackan i mångt och mycket ut som 1954, mer än att den i sitt snitt följde modet. En utveckling av modell 1954 började tas fram under början på 1970-talet. Den kom officiellt att kallas för m/1974 och var kanske den sista av ett mer traditionellt snitt, även om flera uniformspersedlar togs fram som var mer anpassade för polisens verksamhet. Man införde även ett nytt emblem som var en utveckling av emblemet från 1954, där skölden nu fick en blå bakgrund. Dessutom togs nya broderade emblem fram som sattes på uniformens ärmar direkt under axelpartiet, som klart identifierade bäraren som polis. Den modell som togs fram 1992 kallades officiellt för m/92 insats, då den ursprungligen var tänkt att användas av personal inom piketpolisen, sjöpolisen samt poliser som var hundförare eller verkade i fjällmiljö. Den kom dock snabbt att brukas av en allt större del av poliser i yttre tjänst. Detta gjorde att uniformeringen upplevdes som oenhetlig, varför Polismyndigheten den 21 juli 1999 fattade beslut om att all polis skulle använda denna uniform. Synpunkter på denna uniform var att den kunde upplevas som alltför militär i sitt utseende och att den därigenom kunde skapa en barriär mellan allmänhet och polis. Dessutom saknade den helt reflexer och det var troligen denna aspekt som gjorde att polisen införde uniform m/04. Beslutet om denna nya uniform, som officiellt kallades m/04, togs i november 2004. Den nya uniformen hade m/92 insats som utgångspunkt. Den största skillnaden var att jackan tillfördes reflexer, dessutom tog man även fram en reflexväst som kunde bäras över jackan. I övrigt liknar snittet mellan uniform m/92 och m/04 varandra. 2014 togs en uppdaterad uniform fram för polisen i yttre tjänst, som officiellt kallas m/14. Den innehåller, byxa m/14 och jacka m/14. Vid arbete i trafik, så finns persedlarna även i en utökad varselvariant, då med fler reflexer. Enligt polisens föreskrifter om deras uniformer finns även en representationsuniform som i mångt och mycket liknar modellen från år 1974. Denna kan bäras vid både inre och yttre tjänst. Den består av byxa eller kjol m/19, kavaj m/04, mössa m/06 (skärmmössa), vit eller blå skjorta m/92, slips samt slipshållare m/92, livrem m/08 samt vita handskar.
Uniformsdräkt
Uniformsdräkt är en fastställd kombination av uniformspersedlar som skall användas vid särskilt fastställda tillfällen. För att visa på graden av noggrannhet i uniformsdräktsbestämmelserna ges här som exempel föreskrifterna för daglig dräkt för sjömän i den svenska flottan: "Uniform m/48 – Bussarong: rundmössa m/48, bussarong m/48, långbyxor m/87, blått byxbälte, blåkragad skjorta eller lös blåkrage, råbandshalsduk, svarta eller mörkblå strumpor, svarta lågskor. Därtill kan även bäras kappa m/87 (m/67), mörkblå yllehalsduk, blå vantar eller svarta/mörkbruna handskar.". I den brittiska armén finns följande uniformsdräkter. I Bundeswehr används följande uniformsdräkter. Kampfanzug (stridsdräkt) omfattar. Dienstanzug (daglig dräkt) omfattar. Gesellschaftsanzug (högtidsdräkt). Sportanzug (sportdräkt). Fältstridsdräkt Fältstridsdräkt omfattar fältuniform 90 med varianter, samt fältuniform 2002. Fältstridsdräkt används vid tjänstgöring under fältförhållanden om inte annan uniformsdräkt (klädsel) anges av vederbörande chef, vid övningar enligt vederbörande övningsledares bestämmande, vid vakttjänst om inte annan uniformsdräkt anges av vederbörande chef. Sjöstridsdräkt Sjöstridsdräkt omfattar sjöstridsuniform m/1993. Sjöstridsdräkt används vid tjänstgöring till sjöss och vid flygunderhållsarbete om inte annan uniformsdräkt anges av vederbörande chef, vid övningar enligt vederbörande övningsledares bestämmande, vid vakttjänst om inte annan uniformsdräkt anges av vederbörande chef. Flygstridsdräkter Flygstridsdräkter omfattar ett flertal flygstridsuniformer för olika flygplanstyper och helikoptrar. Flygstridsdräkter används av flygande personal inom flygvapnet. Daglig dräkt Daglig dräkt omfattar uniform m/87A för armén, uniform m/48 och m/87 för marinen samt uniform m/87 för flygvapnet. Livgardet kan även bära uniform modell/ä som daglig dräkt. Daglig dräkt används vid representation och tillfällen när krav ställs på formell klädsel, vid tillfällen enligt chefs bestämmande, vid personlig anmälan, vid militärbegravning såvida inte annan klädsel har beordrats, vid tillfällen då smoking, kostym eller mörk kostym (kavaj) bärs enligt civilt bruk. Vardagsdräkt Vardagsdräkt uniform m/87A för armén, uniform m/87 för marinen och flygvapnet. Vardagsdräkt används vid stabs- och annan inomhustjänst samt vid skolor, vid övriga tillfällen enligt chefs bestämmande. Arbetsdräkt Arbetsdräkt omfattar arbetsuniform m/87 och m/93 grön, arbetsuniform m/87 och m/93 blå (för flottan) och arbetsuniform m/93 EU (vit sommaruniform för internationell tjänst). Arbetsdräkt används vid inom- och utomhusarbete vid förband då stridsuniform inte krävs. Högtidsdräkt Högtidsdräkt omfattar uniform m/87A för armén, uniform m/48 för marinen, uniform m/87 för flygvapnet, uniform m/87K för armén och flygvapnet (kakifärgad sommaruniform för internationell tjänst), uniform m/87V för marinen (vit sommaruniform för marinen). Högtidsdräkt används vid personlig anmälan hos H.M Konungen eller annan medlem av det kungliga huset m.m., vid statsceremonier, vid parad och andra liknande tillfällen, vid tillfällen i övrigt enligt lägst chef för organisationsenhets bestämmande, som frack vid tillfällen då sådan bärs enligt civilt bruk. Trupparaddräkt Trupparaddräkt omfattar uniform m/87A med vit utrustning för armén, uniform m/48 med vit utrustning för marinen, uniform m/87V med vit utrustning för marinen (sommaruniform för marinen), uniform m/87 med vit utrustning för flygvapnet, uniform m/87K med vit utrustning för armén och flygvapnet (sommaruniform för parad under tjänst utomlands). Trupparaddräkt används vid paradering i trupp, vid högvaktstjänstgöring, vid vakttjänst vid särskilda tillfällen. Fält- och sjöparaddräkt Fältparaddräkt omfattar fältuniform 90 med vit utrustning och basker, sjöparaddräkt omfattar sjöstridsuniform 93 med vit utrustning och båtmössa. Flugdienstanzug (flygdräkt).
