Vinterkläder
Vinterkläder är kläder som är anpassade till kyla, vind och väta, och framför allt används på vintern. Med begreppet avses i regel de särskilda ytterplagg som används vintertid och vanliga sådana vinterkläder är överrock, jacka, vinteroverall, termobyxor, galonbyxor, mössa, vantar och halsduk. Även varma kläder som inte är ytterplagg kan dock ibland omnämnas som vinterkläder, till exempel varma tröjor och koftor, långkalsonger, underställ och raggsockor.
Skidkläder
Skidkläder (skidjacka) är ytterkläder som är avsedda att specifikt användas vid skidåkning och brädåkning. Skidkläderna täcker normalt hela kroppen och finns både som overall och som tvådelade ställ. Det förekommer att byxorna är knälånga och kompletterade av strumpor som når upp till strax ovanför deras nederkant. Särskilda kläder för skidåkning har huvudsakligen utvecklats från och med 1900-talet, när man har skapat nya textilmaterial och designtekniska lösningar. Den första skidoverallen skapades av den italienske elitskidåkaren och modeskaparen Emilio Pucci 1948. Tidigare användes vanliga vinterkläder, inom det militära vinterfältuniform. Moderna skidkläder är anpassade för att stå emot snö och väta, samtidigt som de är smidiga och formsydda för att kunna användas med de kroppsställningar som man har vid skidåkningen. Ofta är de utrustade med anpassning till vad som kan behövas vid skidåkningen, till exempel vattentäta fickor för plånbok och telefon och en särskild ficka för liftkort. För mer specialiserade åkare, skiljer sig kläderna åt beroende på vilken skidåkningsdisciplin de ägnar sig åt, så att till exempel i professionella tävlingssammanhang utförsåkningskläder är annorlunda än längdskidåkningskläder.
Aprilväder
Aprilväder är ett omväxlande väder, där det kan vara solsken och sommartemperaturer en dag, och snö, regn, hagel och kyla nästa. Denna typ av osäkert väder är vanligt på våren, på norra halvklotet särskilt i april, den månad då temperaturerna ökar snabbast. Solen värmer upp marken, den uppvärmda luften stiger och bildar stackmoln. Högre upp är det dock fortfarande kallt och övre delen av stackmolnen blir isiga och blir bymoln, som ger ifrån sig regn, snö eller snöhagel/trindsnö, som är mjukare än vanligt hagel, men hårdare än snöflingor. Aprilväder kan leda till problem då folk har svårt att veta hur de bäst bör klä sig, vissa personer är klädda i shorts och t-shirt medan andra fortfarande går i tjocka vinterkläder. Dessutom kan det orsaka svårigheter i trafiken om det kommer snöfall och halka efter att bilister bytt till sommardäck. Aprilväder är också titeln på en roman av Viveca Lärn.
Vårvinter
Vårvinter kallas ofta de dagar som avser övergångsperioden mellan årstiderna vinter och vår. Benämningen vårvinter används särskilt i områden med snötäckta ytor, plusgrader på dagarna, minusgrader om nätterna och solljus som uppfattas som kraftigare när det reflekteras mot snön. När snön tinar dagtid och sedan fryser till nattetid bildas skare. Dagarna har inte längre typiskt vinterväder men har inte heller ännu riktigt kommit att visa upp typiskt vårväder. Snön har en tendens att minska fuktigheten eftersom dess lägre temperatur och istäckta sjöar minskar avdunstningen, vilket ger lite soligare väder under denna period jämfört med platser längre söderut. När snön smält, i april eller maj, blir det snabbt varmare eftersom solen är ganska stark då. Vårvintern kännetecknas av tidiga vårblommor som snödroppar, av smältande snö och ibland av vårflod i vattendrag. Ofta kan det vara bra att använda gummistövlar även om regnkläder inte behövs. Även om det är varmt i solen, så är det fortfarande kallt i skuggan eftersom marken fortfarande är nedkyld och det kan därför vara bra att fortsätta använda vinterkläder. Galonbyxor eller overall kan vara bra när tjälen släpper så att marken blir lerig. Vårvinter är en ömtålig årstid.
Vinter
Vinter (förvinter) är den kallaste av de fyra årstiderna i områden med subtropiskt, tempererat och subarktiskt klimat samt polarklimat. I tropiskt klimat kan begreppet ibland användas istället för "regnperiod". Eftersom vintern ser så olika ut i olika klimatzoner saknas en allmänt erkänd definition. Ett förslag är att vintern på Norra halvklotet omfattar månaderna december, januari, februari och i vissa lägen mars. På Södra halvklotet är det juni, juli och augusti som brukar räknas som vintermånader. En annan vinterdefinition är perioden mellan lövfällningen och lövsprickningen eller den tid då det mer än bara tillfälligt brukar ligga snö på marken. Klimatet under olika vintrar varierar även lokalt. Begreppet mildvinter används om vinterperioden är varmare än vanligt i det berörda området. Riktigt kalla vintrar, som är kallare än de flesta vintrarna i det berörda området, kallas vargavinter. Vintern 1965/1966 i Sverige blev på sätt och vis en rekordkall vinter. De senaste vargavintrarna i Sverige var vintrarna 2009/2010 och 2010/2011, där december 2010 på vissa håll i riket blev den kallaste sedan mätningarna inleddes på 1800-talet. I mitten av 1980-talet rådde de närmast föregående omtalade vargavintrarna. SMHI definierar att den meteorologiska vintern infaller när dygnsmedeltemperaturen i fem dygn i följd är lägre än 0 grader. Då infaller vintern den första av dessa dygn. Dessutom gäller att vintern inte kan börja före 1 augusti. Det förekommer i södra Sverige att den meteorologiska vintern uteblir. Enligt en kalendarisk definition omfattas vintern av månaderna december, januari och februari. Många djur går i ide eller dvala under vintern. Flyttfåglar har flugit till tropiska områden. Ettåriga växter överlever vintern som frön. Människan härstammar från den tropiska delen av Afrika (se vidare människans utveckling). Vid vandring norrut var folk tvungna att börja använda eld och kläder för att hålla värmen. I våra dagar finns speciella vinterkläder i form av jackor, overaller, mössor och så vidare. Klimatet har påverkat vissa genom mikroevolution, till exempel finns uppfattningar om att mongolvecket över vissa människors ögon är ett skydd mot kyla och det antas ofta att den ljusare hyn hjälper människan att utveckla D-vitamin trots de mörka vinterdagarna. För att skapa ett anpassat inomhusklimat under vintern behövs byggnadsuppvärmning och värmeisolering. Trafiken påverkas av att snö hindrar fordon och is ger halka. För att ta sig fram utomhus behövs snöröjning och annat vinterunderhåll. Vissa fordon är speciellt konstruerade för vinterunderlag, såsom sparkstöttingar och snöskotrar. På vintern kan man behöva anpassa sitt levnadssätt till de kallare temperaturerna. Vintervädret kan ge köldskador, snöblindhet, årstidsbunden depression och polärt T3-syndrom. Vanliga aktiviteter under vintern är skidåkning, långfärdsskridskoåkning, snöbollskastning, snöskottning, kälkåkning och pulkaåkning, isfiske och vinterbad. Skidsport, skridskosport, snowboard, ishockey, bandy och curling är typiska vintersporter, då de utövas på snö eller is. Inom motorsport förekommer exempelvis isracing och tävlingskörning med snöskoter. Snöbollskrig är en lek som går ut på att ta upp snö (kramsnö), kramar den till en boll eller tills den blir stabil, för att sedan kastas på en "motståndare". Snöbollskrig existerar också som sport, och 2003 vann Japan VM-guld. Att röra sig utomhus i snö och kyla kräver särskild utrustning och kunskap. Därför har vintern avgjort många av världshistoriens krig. Se Tåget över Bält. Karl XII:s ryska fälttåg, Napoleonkrigen, vinterkriget, Operation Barbarossa och Falklandskriget.
Snö
När utomhustemperaturen är över 0 °C brukar snö som ligger på marken normalt smälta (se tö). Man brukar skilja på tre typer av hagel, se nedan. Vanligen genomförs mätningar på en någorlunda slät markyta och minst fem mätningar vid varje mättillfälle, där sedan medelvärdet avgör snödjupet. Packning, smältning och avdunstning påverkar snödjupet. Därför kan snödjupet förändras från en dag till en annan, även när det är minusgrader och när det inte fallit ny nederbörd. I USA och vissa andra länder mäter man direkt nysnömängd, som inte påverkas av detta. Sannolikheten för snöfall varierar med årstiden, platsen och andra geografiska förhållanden som latitud och höjd över havet. På latituder nära ekvatorn är det normalt en låg sannolikhet för snöfall, man brukar ange 35° N och 40° S som grova gränsdragningar. Permanent snötäcke, glaciärer, finns på många områden, och det påverkas av faktorer som lutningen av marken, mängden snöfall och vindarna över området. På höga höjder där temperaturen är låg, hittar man till och med i ekvatorområdet höga bergsområden med glaciärer. Sådana exempel är Kilimanjaro i Tanzania och Anderna i de tropiska delarna av Sydamerika. Omvänt får många områden i Arktis och Antarktis mycket lite nederbörd i form av snöfall trots den stränga kylan, vilket beror på att kall luft, till skillnad från varm, inte kan föra speciellt stora mängder vattenånga från det omgivande havet. Det finns också vissa berg och vulkaner i Bolivia, Chile och Argentina som trots de kyliga höjderna (4 500 – 6 900 m) inte heller får något snöfall. I Sverige föll åren 1961 – 90 i snitt drygt 10 % av årsnederbörden som snö längst i söder. Samtidigt var över 40 % av årsnederbörden snö i större delen av Lappland. Snö förekommer främst i Nordamerika, Europa, Asien (dock ej de sydligare delarna), Nya Zeeland och sydligaste Sydamerika, men även i viss omfattning i delar av Australien, andra delar av Sydamerika och i delar av Afrika, särskilt i högt belägna områden. Förutom mot kylan, så används vinterkläder som jackor, termobyxor och overaller också som skydd just mot snön. På fötterna har man varma skor eller stövlar med räfflade sulor som gör att man inte lika lätt halkar. Snöoväder kan leda till stora störningar i infrastrukturen och i områden där snö ofta förekommer har det därför utvecklats färdmedel som är anpassade till vädret, som snöskoter, släde, pulka, skidor och snöskor. Slädar kan dras av slädhundar, hästar eller andra lokala djur. Häftiga snöfall kan förstöra elledningar, telefonförbindelser och omöjliggöra biltrafik genom att tjocka snötäcken täcker vägbanan, packad snö orsakar halka eller snöfall försvårar sikten. I områden som sällan har snö kan det saknas redskap för snöröjning och snöfall kan då få hela samhällen att stanna upp. I öppna landskap kan vinden samla snön i snödrev, som ofta ställer till problem för trafiken. Snöhalka kan uppkomma i samband med snöfall då bilarna packar ihop snön och det blir halt, särskilt om temperaturen är noll grader eller strax över. Snö är en förutsättning för många vintersporter som längdskidåkning, kälkåkning och utförsåkning samt barnlekar. Den kan användas till snöskulpturer, snögubbar och snöbollar. Av ett antal snöbollar kan man göra en snölykta, och med snöbollar kan man starta ett snöbollskrig. En snöängel bildas om en person ligger på rygg över lös snö och flaxar med armar och ben. De isolerande egenskaper snön har utnyttjas i bivacker och iglooer. I vissa områden finns ishus där snön bevaras efter vår-tö, att användas för kylning av mat eller av medicinska skäl. Packad snö och från en sjö med issåg uppsågad is sparades förr i Sverige och många andra länder under halm eller sågspån, en isstack, för att användas som kylelement under sommaren, men detta bruk har förlorat sin betydelse sedan kyl- och frysskåp har utvecklats.
Usjanka
Usjanka (ryska: уша́нка) är en rysk mössa i päls (pälsmössa) med öronlappar som kan knytas upp eller knytas kring hakan för att skydda öronen från kyla. I engelsktalande delar av världen används benämningen shapka (ryska: шáпкa), från ryskans ord för "mössa". Usjanka kan bokstavligen översättas till öronlappsmössa, från ryska usji (у́ши) som betyder "öron". En nordisk motsvarighet till en usjanka kallas karpus. Hattar med flexibla öronlappar gjorda av päls återfinns i f.d. Sovjetunionen såväl som Tyskland och Skandinavien. Kategoriseringen som "rysk mössa" kommer från andra världskriget. Under vinterkriget med Finland 1939 dog tusentals ryssar av hunger och kyla på grund av dålig organisation och brist på utrustning. Detta ledde till att Röda armén införde nya vinterkläder samt en ny pälsmössa baserad på det finska exemplet. I stället för den tunna, pyramidformade och revolutionära mössan budenovka, som inte fungerade med en hjälm ovanpå och därigenom gjorde soldaten till ett synligt mål, så gav en usjanka möjligheten att ha en hjälm. Tyska soldater började också använda mössan inofficiellt, även om kopior introducerades under slutet av kriget.
Höst
Höst är i det tempererade klimatet en av de fyra årstiderna, på norra halvklotet främst förknippad med månaderna september, oktober och november. På södra halvklotet förknippas hösten med månaderna mars, april och maj. I astronomisk bemärkelse börjar hösten med höstdagjämningen och slutar vid vintersolståndet. Ordet "höst" betyder "skörd" och är besläktat med "hösta" och "inhösta", det vill säga samla eller hämta in. Hösten är alltså ursprungligen skördetiden, jämför engelskans harvest. Meteorologiskt består hösten av fyra instanser. Först börjar solens uppvärmning att minska, eftersom solen hamnar allt lägre på himlen. Av detta följer att det blir stora temperaturskillnader mellan norr och söder. Temperaturskillnaderna leder till att det blir fler och kraftigare lågtryck med tillhörande nederbördsområden (antingen regn, snö eller blandning). Slutligen tränger den kalla luften från norr sig söderut. Vissa år vänder det varma vädret tillbaka en stund – i Sverige omkring den 7 oktober – vilket brukar kallas brittsommar, eftersom den 7 oktober är Birgittadagen. Om det varma vädret kommer efter den första frosten kallas det indiansommar. Höstdimma eller strålningsdimma, som är vanligt i Skandinavien, beror på högtryck, och bildas under natten genom att luften vid marken kyls ner. Ju längre tid luften kyls under natten, desto längre tid varar dimman som skingras på morgonen när luften värms igen. Om dimman blir riktigt tjock förmår dock inte solen värma marken, och då kan dimman bli kvar under dagen. Det är under höst också vanligt med gråmulet väder trots högtryck. SMHI definierar att den meteorologiska hösten infaller när dygnsmedeltemperaturen är sjunkande och i fem dygn i följd är lägre än 10 grader. Då infaller hösten den första av dessa dygn. Dessutom gäller att hösten inte kan börja före 1 augusti. Enligt en kalendarisk definition omfattas hösten av månaderna september, oktober och november. Om hösten går växter in i dormans, de börjar förbereda sig för vintervilan. Processen med att löven gulnar sätts igång genom att växterna börjar producera abskissinsyra. Klorofyllen försvinner därmed från växter som inte är städsegröna, varigenom de gula nyanser som blad och löv alltid har blottläggs. Lövens gulnande hänger samman med att växterna gör sig redo för vintervila och då behöver de energin som klorofyllen förbrukar under sommaren. b-karoten och flavonoler (quercetin) står för den gula färgen, och mängden varierar bland olika växter. Blad och löv blir röda av att växten tillverkar antocyaniner under hösten. Olika växter får därför företrädesvis antingen gula eller röda höstfärger. Nyansen påverkas också av vädret, speciellt på aspar vilka kan få båda färgerna, ju mildare och regnigare höst desto gulare löv, och ju torrare och kallare desto rödare. Löven och bladen fälls genom att bladfästet förkorkas. Förkorkningen fördröjs av goda ljusförhållanden, varför träd som står nära en ljuskälla behåller löven längre än träd som står mörkt. Människan härstammar från den tropiska delen av Afrika (se vidare människans utveckling). Vid vandring norrut var folk tvungna att börja använda eld och kläder för att hålla värmen. Under hösten är det ofta fuktigt även utan nederbörd, så man har nytta av paraply och regnkläder som regnrockar och galonbyxor. Särskilt barn kläs ofta redan under hösten i vinterkläder som varma jackor, overaller, mössor och så vidare. Redan innan vinterns snö har kommit, kan det förekomma halka på grund av nattfrost. I Sverige är det numera lag på att ha vinterdäck från mitten av november. Järnväg och spårväg kan drabbas av lövhalka. I skönlitteraturen kan hösten symbolisera något som är på avtagande eller döende, såsom ålderdomen. Även i andra sammanhang kan man säga att någon är "på sin ålders höst" om personen är gammal.
