Hi-fi
Hi-fi, även HiFi och hifi, är en beteckning som står för high fidelity – vilket betyder hög trohet till originalet eller i detta fall när ljud avses – högkvalitativ ljudåtergivning, audio. Detta åstadkommes med teknisk utrustning såsom högtalare, förstärkare, skivspelare, kablar mm av tillräckligt god kvalitet. Hi-fi uttalas på engelska ['haɪ faɪ] och på svenska [haɪ 'fɪ]. Utrustningstillverkare förbättrar och utvecklar gradvis sina produkter, vilka presenteras på regelbundet återkommande audio-mässor. I Sverige hålls Hi-fi-mässor årligen. De största är de i Göteborg, Jönköping och Stockholm. Den i Göteborg har hållits vartannat år sedan 1992. Den tekniska revolution som verkar ske snart sagt varje år enligt tillverkares reklamblad är dock betydligt överdriven. Till exempel kan utrustning från 1990-talet, som var utmärkt då och anskaffbar till överkomligt* pris, vara så bra att den inte kan detekteras av tränade lyssnare vid blindtest. Ett högt pris eller att en utrustning kallas "high end" är inte heller någon säker indikation på en mer högkvalitativ ljudåtergivning än vad en utrustning med ett mer överkomligt pris har. Rummet akustiska egenskaper och anpassningen mellan rum och utrustning spelar också en väsentligt större roll än många förstår. De med inställningen att enbart njuta av sin hobby är vanligtvis mindre kritiska och öppna för att lyssna sig fram utan en sträng vetenskaplig rutin. Mellan dessa läger pågår en ständig diskussion. Dock har debatten hyfsats på senare år och "vetenskaparna" deltar på hifi-mässorna som utställare. Alla åsikter är således välkomna. Ett problem som blivit allt större år för år är den sjunkande kvaliteten på phonogram/inspelningar av populär musik, bland annat genom loudness war. *Överkomligt innebär här inte att priset är lågt utan att det är tillräckligt tilltaget för att bekosta en seriös och ändamålsenlig konstruktion och tillverkning. Wife acceptance factor (WAF).
Distorsion (teleteknik)
Distorsion är inom telekommunikation en typ av förvanskning av telesignalen. Distorsion definieras som. Distorsion kan vara av linjär eller olinjär typ och i förekommande fall inkluderar man även störningar i distorsionsbegreppet. Den distorsion som förorsakas av linjära överföringsfunktioner är exempelvis tonkurvefel (frekvensberoende amplitud) och fasvridning (frekvensberoende fas). Den icke-linjära distorsionen beror på olinjära överföringsfunktioner, alltså amplitudberoende beteenden. Ofta hittar man dessa i aktiva komponenter som exempelvis elektronrör, transistorer, operationsförstärkare. Distorsionsmått Olinjär distorsion (t.ex. harmonisk distorsion eller intermodulationsdistorsion) anges i enheten dB eller i procent (vanligast). 1 % distorsion motsvarar -40 dB, 0,01 % motsvarar -80 dB. Linjär distorsion anges oftast i termer av tonkurveavvikelser, i dB. Där u1 är amplituden på grundtonen och u2, u3 etc amplituden på respektive överton. En viktig sak att nämna är att distorsionstyper av vitt skilda slag ändå kan vara närbesöktade så till vida att de är yttringar från ett och samma fenomen, olinjäriteten. Så distorsion är inte en entydig system- eller apparategenskap. Olinjäriteterna är det. Och distorsionen som beskriver olinjäriteten beror på vilken mätmetod man valt att använda liksom på signalnivåer. Distorsionsmätning görs med en distorsionsmeter. Äldre analoga instrument klarade mestadels endast harmonisk distorsion (THD) och lägsta mätvärde var cirka -70 dB (till exempel Hewlett-Packard HP334A). Speciella instrument fanns för IMD. Moderna instrument har en kombination av analog och digital teknik och kan mäta THD ner till ca -120 dB, IMD ner till -100 dB samt DFD ner till -130 dB (Rohde och Schwarz UPL). När det gäller ljud har distorsionen en framskjuten plats. En HiFi-anläggning skall återge ljudet utan förvanskning (distorsion). I dag har så gott som alla halvledarbestyckade HiFi-förstärkare ett signal-brusförhållande på -90 dB eller lägre med motsvarande låga värden för IMD och DFD. Rörbestyckade förstärkare kommer sällan under -80 dB. Den svagaste länken i en HiFi-anläggning är dock högtalarna och vinylspelarens pickup. Ingen av dessa kommer någonsin i närheten av ett signal-brusförhållande på -80 dB. Även den linjära distorsionen är som regel väsentligt högre i dessa länkar än i förstärkare. Tonkurveavvikelser på 10 dB eller mera mellan 20 Hz och 20 kHz är inte ovanligt hos högtalare medan förstärkare ofta klarar den bandbredden med avvikelser på bråkdelar av en dB. Några former av distorsion i en TV-bild. Nätspänningen alstras av roterande maskiner - generatorer - i våra kraftverk. Vågformen på spänningen från dessa är tänkt att vara en ren sinusvåg men på grund av att ingen maskin är perfekt och på det faktum att de olika elnäten är sammankopplade så blir resultatet inte någon ren sinusvåg. Olika typer av belastningar på elnätet förorsakar olika typer av störningar (distorsion). Exempel på sådana är ljusregulatorer (dimmer), switchade nätaggregat, lysrörsarmaturer, SL-lampor mm. Även åska ger störningar mest i form av transienter. I en apparat eller enhet, förvrängning av en signal då den passerar systemet, avvikelsen på utsignalens vågform i jämförelse med insignalens vågform när den har överförts av apparatens överföringsfunktion. Analogt genererad distorsion. Distorsion som uppkommer i analoga system beroende på faktorer som genom olika typer av förvrängningar adderar/subtraherar information till den analoga grundsignalen. Digitalt genererad distorsion. Distorsion som uppkommer i digitala system beroende på faktorer som genom olika typer av förvrängningar adderar information till den ursprungliga digitala signalen. Komponentberoende förvrängning kan skapas på grund av felaktigt vald komponent eller fel i komponent. Den kan även skapas på grund av att den komponent som valts är en kompromiss.
Bengt Eriksson (kulturjournalist)
Bengt Gustav Eriksson, född 18 maj 1947 i Stockholm, är en svensk kulturjournalist och musikskribent samt författare och musiker. Eriksson debuterade som musikjournalist i ungdomstidningen Hej!, vilken utgavs 1968–1969. Han började skriva om genren som senare kom att kallas världsmusik i avdelningen Innerspalten på Aftonbladets kultursida redan i slutet av 1960-talet och under vinjetten Musik från jordens alla hörn i tidskriften Stereo Hifi (nu Hifi och Musik) på 1970-talet. Han var även verksam på tidningen Musikens makts lokalredaktion i Lund. Han gjorde även radioprogrammen Musik från jordens alla hörn och Musik som vapen på 1970-talet. Eriksson var initiativtagare till och med om att starta rocktidningen Schlager 1980 tillsammans med några andra tidigare medarbetare i Musikens Makt. Han skriver för olika tidningar främst om populärkultur, diverse sorters musik (rock-, folk- och världsmusik med mera), deckarlitteratur och tecknade serier. Han har även skrivit och varit redaktör för flera böcker. 2003 tilldelades han Svenska Deckarakademins specialpris för boken Deckarhyllan. Bengt Eriksson var dessutom medlem i musikgruppen Låt 3:e örat lyssna in och 3:e benet stampa takten, som bland annat spelade på den andra Gärdesfesten i Stockholm. Han är gift med fotografen Birgitta Olsson (född 1944). Specialprisades 2003 för boken Deckarhyllan av Svenska Deckarakademin. Utnämndes 2015 till "Årets frilans" av Frilans Riks. Tilldelades 2018 årets kulturpris i Sjöbo kommun. Från Rock-Ragge till Hoola Bandoola (1976). Invandrad musik (tillsammans med Birgitta Olsson). Skånes rockhistoria (tillsammans med Magnus Gertten). Svenska sång- och rockpoeter 1–3 (tillsammans med Joel Eriksson). 99 proggplattor (tillsammans med Mia Gerdin och Stefan Wermelin). Ljud från Waxholm (tillsammans med bland andra Håkan Lahger). Best of Schlager (texter från rocktidningen Schlager). Skrönikor från Färs / Piraten bodde också här. Olav Gerthel : från Mozart till Vårvisan (skriven i samarbete med Susanne Gerthel). Ljudspår till verkligheten / Samtal med Brian Eno. Gyllene Problem / Om popbanden Gyllene Tider och Problem. Syrliga tårar och bittra apelsiner : noterat i Aten 14–28 mars 2016. Tiden dikterar, jag noterar. Diktdagbok i corontän. Bestämd, påstridig och besvärlig – fast rätt trevlig ändå. Minnen från mitt liv som frilansjournalist (fackbok) (2021).
Single-Molecule Real-Time-sekvensering
Vid kommersialisering hade läslängden en normalfördelning med ett medelvärde på cirka 1100 baser. Ett nytt kemikit som släpptes i början av 2012 ökade läslängden, en tidig kund av den citerade kemin hade genomsnittliga läslängder på 2500 till 2900 baser. XL kemikittet som släpptes i slutet av 2012 ökade den genomsnittliga läslängden till mer än 4300 baser. Den 3 oktober 2013 släppte PacBio en ny reagenskombination för PacBio RS II, P5 DNA polymeras med C3 kemi (P5-C3). Tillsammans utökar de sekvenseringsläslängder till i genomsnitt cirka 8500 baser, med de längsta avläsningarna som överstiger 30 000 baser. Genomströmningen per SMRT-cell är cirka 500 miljoner baser som visas genom sekvenseringsresultat från CHM1-cellinjen. Den 15 oktober 2014 tillkännagav PacBio lanseringen av ny kemi P6-C4 för RS II-systemet, som representerar företagets sjätte generation av polymeras och fjärde generationens kemi, förlänger ytterligare den genomsnittliga läslängden till 10 000–15 000 baser, med den längsta läslängden på mer än 40 000 baser. Genomströmningen med den nya kemin förväntades vara mellan 500 miljoner till 1 miljard baser per SMRT-cell, beroende på vilket prov som sekvenserades. Detta var den slutliga versionen av kemi som släpptes för RS-instrumentet. Genomströmning per experiment för tekniken påverkas både av den lästa längden på DNA molekyler som sekvenserats och av den totala multiplexen för en SMRT Cell. Prototypen av SMRT Cellen innehöll cirka 3000 ZMW-hål som möjliggjorde parallelliserad DNA-sekvensering. Vid kommersialisering mönstrades SMRT Cellerna var och en med 150 000 ZMW hål som lästes i två uppsättningar om 75,000. I april 2013 släppte PacBio en ny version av sekvenseringsinstrument som heter "PacBio RS II" som använder alla 150 000 ZMW hål samtidigt, vilket fördubblar genomströmningen per experiment. Det högsta genomströmningsläget i november 2013 använde P5-bindning, C3 kemi, BluePippin storleksval och en PacBio RS II. Det gav officiellt 350 miljoner baser per SMRT-cell, även om en datamängd från Human de novo släpptes med kemin i genomsnitt 500 miljoner baser per SMRT-cell. Genomströmningen varierar beroende på vilken typ av prov som sekvenseras. Med introduktionen av P6-C4 kemi ökade den typiska genomströmningen per SMRT-cell till 500 miljoner–1 miljard baser. I september 2015 tillkännagav PacBio lanseringen av ett nytt sekvenseringsinstrument, Sequel System, som ökade kapaciteten till 1 miljon ZMW hål. Med Sequel-instrumentet var de initiala läslängderna jämförbara med RS, sedan ökade kemiska utsläpp ökad läslängd. Den 23 januari 2017 släpptes V2-kemin som ökade genomsnittliga läslängder till mellan 10 000-18 000 baser. Den 8 mars 2018 släpptes 2.1-kemin. Den ökade den genomsnittliga läslängden till 20 000 baser och hälften av alla läsningar över 30 000 baser i längd. Utbytet per SMRT-cell ökade till 10 eller 20 miljarder baser, för antingen stora eller respektive kortare insättningsbiblioteken (till exempel amplikon). Den 19 september 2018 tillkännagav PacBio Sequel 6.0 kemin med genomsnittliga läslängder ökade till 100 000 baser för kortare infogbiblioteken och 30 000 för biblioteken med längre infog. SMRT-cellavkastningen ökade upp till 50 miljarder baser för kortare infogbiblioteken. I April 2019 släppte företaget en ny SMRT-cell med åtta miljoner ZMW, vilket ökade den förväntade genomströmningen per SMRT-cell med en faktor åtta. Tidiga åtkomstkunder i mars 2019 rapporterade genomströmning över 250 GB råavkastning per cell med mallar cirka 15 kB långa och 67,4 GB utbyte per cell med mallar i HMW. Systemprestanda rapporteras nu i antingen HMW kontinuerliga långa läslängder eller i förkorrigerad HiFi (även känd som Circular Consensus Sequence (CCS)). För HMW-läsningar är ungefär hälften av alla läsningar längre än 50 kB i längd. SMRT-sekvensering kan vara tillämplig för ett brett spektrum av genomforskning.
Förförstärkare
Förförstärkaren (försteget) utgör en del i en förstärkarkedja i en musik-/HiFi-anläggning. Det är en elektronisk koppling som kan rymmas in en separat apparat eller vara hopbyggd med slutsteget till en integrerad förstärkare men i sammanhang där hög effekt eller en mera flexibel uppbyggnad av anläggningen krävs är enheterna ofta separata. Separata förförstärkaren oftast medger val av signalkälla (CD-spelare, skivspelare, radiotuner, bandspelare etcetera) samt möjlighet att reglera volymen. De kan ha ytterligare optionella funktioner, som till exempel RIAA-steg (steg med frekvensberoende förstärkning enligt RIAA-standarden för skivspelare), balanskontroll, bas- och diskantreglering, eventuella filter eller en equalizer. I PA-anläggningar och inspelningsutrustning ersätts förförstärkaren normalt av ett mixerbord med samma funktioner, men med fler ingångar och större möjligheter att manipulera ljudet.
Effektförstärkare
Effektförstärkare är en samlingsbenämning för den del av ett förstärkarsystem som producerar effekten, vilken mäts i watt. I en effektförstärkare är det meningen att signalen endast skall få en effektökning eller signalförstärkning. Därför kan inte en effektförstärkare även benämnas slutsteg, då slutsteget är sista delen i effektförstärkaren. Orden effektsteg och effektförstärkare ska inte sammanblandas med verkan i form av ljud- och ljuseffekter, vilket är något helt annat. Här är det fråga om ökning av energi. Effektförstärkare finns i alla typer av förstärkare, det är sista steget innan lasten. Inom ljudsektorn talar man om klass A-, klass AB- och klass B förstärkare. Skillnaden mellan effektförstärkare utförda med bipolärt respektive rör-/MOSFET-slutsteg är den typ av distorsion som genereras av de respektive slutstegen. Bipolära transistorer genererar tredjetonsdistorsion, vilken inte är harmonisk, medan däremot rör och MOSFET alstrar andratonsdistorsion. Denna andratonsdistorsion är jämna multipler av grundtonen och faller alltså in i harmonin vilket uppfattas, framförallt vad gäller gitarrförstärkare med rör, som en fylligare och varmare ton. Vid ljudåtergivning från inspelat material kan däremot rörförstärkare med relativt hög distorsion inte anses vara förenligt med HiFi, då det lägger till övertoner som inte härrör från musikinstrumenten, även om de är harmoniska.
Husbil
I Österrike och Schweiz betalar man extra skatter för färd på motorvägarna, i Schweiz även allmän Schwerverkehrsabgabe för fordon som väger mer är 3 500 kg. I Italien och Frankrike och i viss mån i Spanien betalar man motorvägsavgifter i vägtullstationer. Moderna husbilar byggs på vanligt förekommande chassin för små last/transportbilar. Fiat Ducato har tre fjärdedelar av marknaden med sina framhjulsdrivna modeller. Även Mercedes med bakhjulsdrift är populärt för de lite större och högre modellerna. Utöver husbussar och mindre typer av "van-fordon" som intar en särställning finns tre vanliga utföranden. Här används originalfordonets förarhytt och dörrar. Ovanför förar/passagerarplatsen har man gjort plats för en bekväm dubbelsäng, som är populär för barnfamiljer. Sätena är oftast avskilda från borummet för övrigt. Även här används originalfordonets förarhytt och man får bättre takhöjd att vistas i. Ofta går framstolarna att svänga runt, vilket medför större yta att utnyttja. Här har man ersatt originalbilens förarhytt med en helt integrerad förardel av husbilen. Oftast finns en dubbelbädd som går att dra ner från sitt läge i taket. Normalt finns en dörr enbart för föraren, men nästan alltid är stolarna svängbara för bästa utnyttjande av boutrymmet. Denna variant är den dyraste att tillverka. Sveriges första husbil var en Saab 92 som byggdes om till husbil i Ramsele 1964 . Europas första husbil var dock en HYMER Caravano, som uppfanns av Erwin Hymer (grundare av HYMER AG) år 1961 i södra Tyskland. Husbilar är självförsörjande genom ett separat 12-volts elsystem för bodelen som driver vattenpump, belysning mm. Batteriet laddas genom motorns generator, 220-240-v anslutning, solpanel eller bränslecell. Värme och kylskåp drivs oftast av gasol. Det finns i allmänhet tankar för färskvatten, avloppsvatten och WC. Tankarna kan vara fryssäkra, inrymda i en uppvärmt dubbelgolv. Inredningen liknar andra mobila bostäder, såsom husvagnar eller långfärdsbåtar. Det finns kök, sängar, garderober, toalett och dusch. Variationer i inredningen är stor och förändras i takt med modets växlingar. Stora husbilar innehåller ofta ett stort lagringsutrymme (garage) för större föremål som cyklar eller en liten skoter. Även HiFi-anläggning, TV och DVD är vanligt – inte sällan egen parabolantenn på taket. Man kan grovt särskilja uppställning i tre kategorier. Vanlig parkering, ställplats och camping. De flesta husbilar – vart fall de som är registrerade som personbil klass II – har rätt att parkera som andra personbilar, enligt parkeringsplatsens regler. En blå skylt med P innebär alltså rätt att parkera i 24 timmar. På lördagar, söndagar och helgdagar får man stanna till nästa vardag. Denna form av uppställning nära ortens centrum blir allt populärare för kommuner att anordna, eftersom det inbjuder till turism på egna orten och kommers för kommunens näringsidkare och evenemangsarrangörer. I t.ex. Tyskland är det vanligt att det finns en eller flera försörjningsstolpar där man kan tömma gråvatten och WC, samt fylla färskvatten. Sådana stolpar kan också vara vintersäkra så att de även kan användas på vintern. Kostnaden – som oftast betalas i en biljettautomat – är omkring 50-75 kr. Vanligt är att man sätter upp elstolpar där man kan köpa 220-240-v ström och betala i myntautomat. Mera sällan anordnas WC och dusch, eftersom de medför höga kostnader för anläggning och skötsel. Husbilar som vill stanna lite längre på en plats för rekreation kan ta in på en anordnad campingplats med de faciliteter och priser som tillämpas. Här finns oftast all typ av försörjning och tillgång till bad. Några campingplatser är öppna året om. De flesta campingplatser i Sverige är F-Camping där alla är välkomna, medan SCR-anslutna campingar ställer större krav på anläggningens service.
