Joddling
Joddling är en sångstil som framförallt utövas i alpländerna, med det österrikiska förbundslandet Tyrolen som centrum. Joddling grundar sig på snabb växling mellan brösttoner och falsett-toner. Joddling är vanligt inom country. Den svenska dansbands, pop- och countrysångerskan Kikki Danielsson är ett exempel på en artist som spelat in sånger med joddling. Även Alice Babs har joddlat i några av sina tidiga sånger. År 1995 delade Konstnärsnämnden i Stockholm ut Sveriges första och enda joddlarstipendium till sångerskan och artisten Siw-Marie Andersson, som ägnat sig åt den joddling som härskar i alptrakterna. Siw-Marie har joddlat i musikaler, operetter och har dessutom fört in joddling i kyrkor runt om i Sverige.
Leon Liljequist
Leon Liljequist, född Karl Gustaf Leonard Liljeqvist 15 juli 1903 i Skövde, död 8 augusti 1980 i Farsta, var en svensk kompositör, textförfattare, sångare (joddling) och musiker (trumpet). Liljequist var från 1939 ledare för Leon Liljequists tyrolerkapell och blev känd som Den joddlande trumpetaren. Dina blåa ögon lova mer än dina röda läppar ge, med Dansorkestern. Yes sir, no sir, med Dansorkestern. Silverljus (Moon at the sea), med Grands orkester. Hej på dej du gamla Tyrolare, med Dansorkestern. Rialajazz, med Dansorkestern. Säg mig godnatt, med Leon Liljequist, trumpet och Waldimirs orkester. Den vandrande joddlaren, med Leon Liljequist tyrolerorkester. Tyrolervals, med Elof Ahrle - Leon Liljequist (joddling) och Sven Arefeldts orkester. Skratta och vissla, med Frej Rosén vissling och Sven Arefeldts orkester. 1952 – Åke klarar biffen. 1940 – Lillebror och jag.
Alptoppens ros
Alptoppens ros är en sång skriven av Owe Thörnqvist, och inspelad av honom själv med Georg Riedels orkester, samt utgiven på singel 1961. Den innehåller joddling, och har blivit vanlig som allsång.
La Wally
La Wally är en opera i fyra akter av Alfredo Catalani med text av Luigi Illica efter Wilhelmine von Hillerns roman Die Geier-Wally. Catalani hittade motivet för sin opera i en tysk novell som återgavs i en tidning i Milano. Han såg genast möjligheterna om han ändrade det lyckliga slutet så att historien fick en tragisk utgång. Han förmådde den berömde librettisten Illica att skriva texten och komponerade musiken under 1891. Premiären den 20 januari 1892 på La Scala blev en succé. När dirigenten Toscanini senare samma år dirigerade operan i Lucca blev han så hänförd att han uppkallade en dotter efter titelpersonen. La Wally är i sin sceniska och musikaliska uppbyggnad orienterad mot det sena 1800-talet franska operamodell. Det finns även vissa beröringspunkter med verismen. Den förbittrade lidelse som Gellner ger uttryck för i sina båda större solonummer i först och andra akten kan jämföras med Canios eller Beppos i Pajazzo av Ruggiero Leoncavallo. Trots att texten är på italienska, har operan det tyska inflytandet att tacka för den färgstark och rika harmoniken. För att ge en tyrolsk atmosfär återfinns musikaliska egenheter som ländlermelodik och joddling. Den tyska lokalfärgen framstod säkert som exotisk i Italien. Wally (förkortning för Walburga) gömmer sin känslosamhet bakom manlig råhet. I romanen får hon det berömmande smeknamnet Geier-Wally (Gam-Wally) efter att ha klättrat upp i bergen och hämtat en gamunge, som hon sedan skänker till fadern. Wally är en modig och osjälvisk, hämndgirig och sårbar flicka, som faller offer för intriger, men som också anstiftar ett mordförsök. Det unika med kvinnan i Catalanis och Illicas version är att Wally inser att hon själv bär ansvaret för sitt öde och accepterar detta utan självömkan, en hållning som inom verismen annars bara var förbehållen männen. Catalani har mycket gemensamt med Puccini, det gäller även hans sinne för bitterljuvt vemod med en bevekande elegisk grundstämning, och för de stora orkesterförspelen till de enskilda akterna. Toscanini ansåg Catalani vara en stor talang, som på grund av sin alltför tidiga död inte fick utvecklas till fullo. I operans första akt förekommer en av operalitteraturens mest kända sopranarior: Ebben? Ne andrò, lontana (Nåväl, jag tar nu avsked). Operan slutar mycket dramatiskt med att hjältinnan kastar sig in i en lavin för att i döden förenas med sin älskade. Akt 1 I den tyrolska bergsbyn Hochstoff firar Wally far Stromminger sin 70-årsdag med en skyttetävling som vinns av Vincenzo Gellner. Han älskar Wally och ber fadern om hennes hand. Wallys vän sångaren Walter underhåller gästerna och när jägaren Giuseppe Hagenbach, som är son till Strommingers gamle fiende, kommer skryter han med en björn han just har skjutit. Stromminger förolämpar honom och de råkar i slagsmål så att Wally måste skilja dem åt. I Hagenbach känner hon nämligen igen den unge man hon har förälskat sig i. Gellner påpekar för Stromminger att hans dotter har fallit för hans fiende, och Stromminger tvingar dottern att välja mellan att gifta sig med Gellner eller lämna hemmet. Wally drar upp i bergen. Akt 3 Redan samma natt har Wally och Hagenbach svåra samvetsförebråelser. När Wally återvänder hem till Hochstoff, vill hon varna Hagenbach, men ett oväder hindrar henne från att vända tillbaka till Sölden. Men det mod som Wally har visat under festen får Hagenbach att under natten bege sig till Hochstoff för att be henne om förlåtelse och samtidigt bekänna sin kärlek. Gellner knuffar ner Hagenbach i en klyfta men han överlever. Wally klättrar själv ner i djupet med ett rep och räddar honom. När han har lyfts upp kysser Wally honom och säger till Afra att hon nu har återgäldat den kyss hon fick under dansen och att Afra får behålla Hagenbach. Hon beger sig åter ensam upp i bergen. Stromminger, hennes far (basstämma). Afra, värdshusvärdinna (mezzosopran). Walter, cittraspelare (sopran). Giuseppe Hagenbach från Sölden (tenor).
