Musiker
En musiker (skivartist) är en person som, ofta yrkesmässigt, skapar eller utövar musik. Ofta har personen erfarenheter av någon form av musikinstrument. Ibland används benämningen musiker endast om den som via instrument producerar musik, vilket då kan utesluta sång. Beroende på aktivitet kan en musiker beskrivas under olika mer specialiserade yrkesbeteckningar. En instrumentalist spelar ett musikinstrument,multiinstrumentalist spelar olika typer av instrument, medan en sångare använder sin röst som instrument. Personer som skapar eller på andra sätt bidrar till musikproduktionen är kompositörer, låtskrivare och arrangörer av musik. Ett alternativt ord till musiker är musikant. Detta har åtminstone tidigare ofta syftat på en person som spelar "enklare" musik och ofta på amatörnivå. Ordet har använts i sammansättningar som gatumusikant. Traditionellt har ordet musiker i svenska språket ofta syftat endast på personer som hanterat musikinstrument i samband med framförande av instrumentalmusik. Då har den yrkesmässiga musikerkåren också skiljts från diverse musikanter som inte verkat yrkesmässigt. Denna benämning kan jämföras med skråsamhällets anslutningstvång till skrået för att kunna verka inom ett visst yrke. Man har inom åtminstone europeisk musiktradition då också skiljt mellan instrumentalister och sångare. I en vidare och mer modern användning är musiker personer som använder någon sorts instrument – inkluderat rösten – för att framförasom musik. Då skiljs inte mellan yrkesmän eller amatörer, spelplats, musikgenre eller närvaro/frånvaro av sång i musiken. I analogi med denna vidare betydelse är också ordet musikant förlegat, och personer som producerar musik i gatumiljön benämns istället gatumusiker. Denna vidare benämning av ordet musiker är även vanlig i andra europeiska språk som engelska (musician), franska (musicien), spanska (músico), katalanska (músic), italienska (musicista) och tyska (Musiker). En musiker som framför musik (med eller utan publik) musicerar. En musiker i denna mening är en sorts artist. Detta ord syftar i svenska språket på en som inför publik utövar någon sorts scenkonst, vilket även kan inkludera teater, dans eller akrobatik. En artist används i svenskan ofta synonymt med scenartist, detta ska skiljas från engelskans artist som även betyder konstnär. Även personer som komponerar eller producerar musik kan ibland benämnas musiker. De omnämns dock i regel under deras mer specifika yrkesbenämningar, som kompositörer, låtskrivare, musikproducenter med mera. En person som arbetar med arrangemang av musik kan då verka som en sorts musiker. Detta ska skiljas från en arrangör av ett musikevenemang, som mer fungerar som administratör eller arbetsledare. Ordet musiker finns i svensk skrift sedan 1611. Det är en avledning av ordet musik. En något äldre benämning är musikus eller musicus (i svenska sedan 1578), direkt avlett från det latinska ordet musica. Svenskans ord musik finns i svensk skrift sedan 1579, tidigast i den tyskinfluerade varianten Musich. Användningen av ordet musiker var tidigt kopplat till framförandet av musiken, särskilt i yrkesmässiga sammanhang. Senare kom även komponerandet att ingå i musikbegreppet.
Export Music Sweden
Export Music Sweden (ExMS) är en svensk organisation för assistans vid export av svensk musikproduktion, grundad 1993 och med säte i Stockholm. För att underlätta och möjliggöra en större spridning av svensk musik inom alla genrer skapades Export Music Sweden i juni 1993 av flera tongivande aktörer inom svensk musikbransch, såsom upphovsmansorganisationen STIM och Svensk Musik/Swedish Music Information Center, Svenska musikförläggareföreningen (SMFF), musikerorganisationen SAMI och skivbolagsorganisationerna International Federation of the Phonographic Industry (IFPI) och Svenska oberoende musikproducenter (SOM) samt populärmusikföreningen SKAP, vilka också förvaltar och finansierar verksamheten. Förutom att lotsa och informera svenska musikverksamma samordnar de den svenska musikbranschens deltagande och marknadsföring vid utländska musikmässor, festivaler och andra evenemang. De arrangerar också egna evenemang, bland annat seminarieserien där man flyger in experter på olika områden för att sprida kunskap till den svenska musikbranschen och delegationsresor med svenska företag till målterritorier som Japan, USA, Tyskland och Sydkorea. Man uppmärksammar och sprider intresset för svensk musik utomlands, ofta i samarbete med Svenska institutet, Utrikesdepartementet, ambassader och andra parter.
Robert Johnson (amerikansk musiker)
Mycket lite är säkert känt om Johnson. Man vet att han spelade in 29 stycken låtar, varav några i flera olika versioner, vid fem olika tillfällen under 1936 och 1937. Utöver detta finns många myter och spekulationer om hans liv. En av de mest kända myterna om Robert Johnson är att han ska ha sålt sin själ till djävulen för att kunna bli en skicklig gitarrist. Denna händelse påstås ha inträffat i korsningen mellan de amerikanska landsvägarna 61 och 49. Det finns även hågkomster om att hans tidiga död berodde på att han druckit whisky som varit förgiftad med stryknin. En viss osäkerhet kring var han ligger begravd råder, vilket gjort att tre olika gravvårdar har rests över honom. En samlingsskiva med 16 av Johnsons sånger släpptes 1961, med namnet King of the Delta Blues Singers. Denna anses höra till de mest inflytelserika bluesutgivningarna någonsin och tidningen Rolling Stone placerade den 2003 som nummer 27 på sin lista över de 500 bästa albumen någonsin. En uppföljare släpptes 1970, med titeln King of the Delta Blues Singers, Vol. 2. Till de artister och grupper som spelat in covers på Johnsons låtar hör The Rolling Stones, Led Zeppelin, Bob Dylan, Red Hot Chili Peppers, The White Stripes, Fleetwood Mac, Johnny Winter och Eric Clapton. Den sistnämnde spelade 2004 in ett helt album med Robert Johnson-låtar, Me and Mr. Johnson. Bluesmusikern och dito historikern Elijah Wald anser att Johnson haft störst inflytande på rockmusiken – i synnerhet den "vita" rocken. Han har gjort den kontroversiella bedömningen att "För den svarta musikens utveckling har Robert Johnson spelat extremt ringa roll, och väldigt litet av det som hände under årtiondena efter hans död hade påverkats om han inte hade spelat en ton." Omdömen såsom Eric Claptons om Johnson som "den mest betydande bluesmusikern som någonsin har levat," menar Wald är försök att utöka Johnsons anseende. Wald håller före att Johnson, ehuru berest och ständigt beundrad för sina framträdanden, hade en liten lyssnarskara för sin tid och geografiska område, och hans inspelningar en ännu mindre. (Terraplane Blues sägs ibland vara Johnsons enda hit – den sålde mer än hans övriga inspelningar men var trots det en mindre framgång.) Walt skriver, att om man hade frågat beundrare av "svart" bluesmusik om Robert Johnson under de första tjugo åren efter hans död, "skulle svaret i de allra flesta fall ha varit ett konfunderat 'Robert vem?'" Musikproducenter som Johnny Shines har också hävdat att Johnson ofta inte koncentrerade sig på sina mörka och komplexa tonsättningar under publikframträdanden, utan istället brukade behaga åhörarna med att framföra mer välkända populära låtar. Efter årtionden i skymundan, fick Johnsons inflytande en plötslig start 1961, när Columbia Records sammanställde Johnsons inspelningar till albumet King of the Delta Blues Singers. Denna och en del piratutgåvor gav hans verk en bred distribution, och beundrarskaran, inklusive Keith Richards från The Rolling Stones och Eric Clapton, växte. När Keith Richards i förstone introducerades för Johnsons musik av sin bandkamrat Brian Jones, undrade han "Vem är den andre killen som spelar med honom?", utan att inse att Johnson spelade alltsamman med en gitarr. Clapton har beskrivit Johnsons musik som "det mäktigaste skri, jag tror en människoröst kan alstra". Låten Crossroads av det brittiska bluesrock-psykedeliska bandet Cream är en coverversion av Johnsons Cross Road Blues, som handlar om legenden om hur Johnson sålde sin själ till Djävulen vid en vägkorsning, även om Johnsons ursprungliga text ("Standin' at the crossroads, tried to flag a ride") antyder att han bara liftade och inte sjöng iväg sin själ till Lucifer i utbyte mot att få vara en stor bluesmusiker.
Reeperbahn (musikgrupp)
På de två första albumen delade Ljungström och Sundquist på både att sjunga, komponera musik samt skriva texter. Sommaren 1982 lämnade emellertid Sundquist gruppen och ersattes av Peter Ivarss från Underjordiska Lyxorkestern. Med detta blev Ljungström alltmer frontfigur i bandet. Man bytte skivbolag till Stranded Rekords och släppte februari 1983 singeln Marrakesh och albumet Peep-Show (producerad av Johan Vävare), vilka visade ett mer synthbaserat sound. Samma år medverkade även Reeperbahn i filmen G – som i gemenskap som det fiktiva bandet Nürnberg 47, där de framförde låten Hundarna brinner, samt en cover på Venus in Furs. Även om deras medverkan i G-filmen skaffade bandet en del publicitet erkände Ljungström efterhanden att han inte var väldigt entusiastisk över projektet: "Vi var inte särskilt stolta över att vara med i filmen då för den kändes för dum. Jag tillhörde väl inte målgruppen om man säger så.". I september 1983, precis innan albumet Intriger skulle spelas in, avled Ivarss genom en olycka. Albumet spelades ändå in, men endast med Ljungström och Sjöberg kvar av de tidigare medlemmarna. Övriga musiker som medverkade på skivan var Latte Kronlund (bas), Fred Asp (trummor), Fredric Holmquist (keyboards) med systrarna (Irma och Idde) Schultz samt Heinz Liljedahl på kör. Intriger släpptes november 1983 och bandet gjorde därefter några ytterligare svenska turnéer men splittrades efter de sista spelningarna på Gotland i juni 1984. Det fanns inget uttalat beslut att splittra bandet, men det har beskrivits som att ingen längre hade energi och engagemang att fortsätta, enligt Olle Ljungström-biografin Jag är både listig och stark (Norstedts, 2011). 1986 skedde emellertid en återförening med den ursprungliga uppsättningen från Venuspassagen förstärkt med Latte Kronlund, och de genomförde bland annat en spelning och en presskonferens på Hultsfredsfestivalen. Bandet höll efter återföreningen bara ihop under några månader, varefter Ljungström bland annat ägnade sig åt reklambranschen medan Sundquist blev en av Sveriges mer bemärkta musikproducenter. Våren 2010 återsläpptes varje album av Reeperbahn (inkl. Samlade Singlar) på CD, med tillhörande bonus-DVD där alla SVT:s inspelningar av Reeperbahn finns med. Rariteter, radiospelningar, outgivna låtar, demos och tidigare opublicerade bilder finns med som bonusmaterial. Dan Sundquist hade efter att ha lämnat gruppen vissa framgångar med gruppen Dan Sundquist och Prins Valiant 1983-84 medan Ljungström bildade gruppen Heinz och Young tillsammans med Heinz Liljedahl och gav ut albumet Buzz Boys. Heinz och Young blev dock ett mycket kortvarigt projekt. 1992 började Ljungström uppträda solo och skivdebuterade som soloartist året därpå. Som sådan arbetade han ofta ihop med Heinz Liljedahl (som medkomponist och kompgitarrist) och även Sundquist (som producent), och på senare år även med producenten och musikern Torsten Larsson. Ljungström släppte totalt åtta album som soloartist åren 1993-2013. Augusti 2010 höll Reeperbahn sina första konserter sedan 1986, när de spelade i sex städer under festivalen Forever Young, en turné med inriktning på 80-talsmusik. Andra band som uppträdde var Alphaville, Howard Jones, The Human League, Jakob Hellman, Lustans Lakejer och Ultravox. Dessa sex spelningar blev sista gången som Reeperbahn någonsin uppträdde tillsammans innan Ljungströms död 2016. Förutom originalmedlemmarna Ljungström, Sjöberg och Korhonen medverkade Joel Fritzell, gitarr, Kalle Stingzing, keyboard och Jukka Rintamäki, bas.
Studioalbum
Ett studioalbum är ett musikalbum som spelats in i en studio, till skillnad från ett livealbum. Vissa musikstilar har nästan helt arbetats fram av innovativa musikproducenter och inspelningstekniker.
MacGyver
MacGyver är en amerikansk TV-serie med Richard Dean Anderson i titelrollen. Den visades i amerikansk TV åren 1985-1992 i totalt 139 stycken 45-minutersavsnitt och därefter två stycken en och en halv timmes långfilmsavsnitt (Lost Treasure of Atlantis och Trail to Doomsday). Den svenska TV-premiären ägde rum i slutet av april 1990. En reboot av serien hade premiär 2016. Huvudpersonen Angus MacGyver, spelad av Richard Dean Anderson, är en extremt påhittig man som i sitt arbete för stiftelsen The Phoenix Foundation ofta hamnar i äventyrliga situationer. Han tvingas då improvisera fram lösningar med hjälp av de föremål som finns till hands. På grund av en tragisk händelse i barndomen använder MacGyver aldrig skjutvapen (förutom i pilotavsnittet). Därför krävs varje uns av hans fysik- och kemiutbildning för att han ska klara sig ur kniporna. MacGyvers vän, chef och kollega, Peter Thornton (Dana Elcar), är inte lika påhittig, men ett bra stöd i svåra tider. Bland de skådespelare som har medverkat i serien finns även Cuba Gooding Jr., Tia Carrere, Mayim Bialik, Teri Hatcher, samt Michael Des Barres, som spelade den regelbundet återkommande psykopaten och ärkeskurken Murdoc. MacGyvers improvisationer skapade ett nytt begrepp: "MacGyverism". Det har sagts att "det fanns inga situationer som inte gick att lösa med en schweizisk armékniv, silvertejp och en gnutta genialitet". Flera musikproducenter medverkade till TV-serien, bland andra Randy Edelman, Dennis McCarthy, Ken Harrison och Mike Melvoin. Det var Edelman som komponerade det berömda ledmotivet till serien. Under en period samarbetade Edelman och Melvoin med musiken. Serien började sändas på måndagar kl. 21:00 i SVT i april 1990 och sändes fram till våren 1995, och senare på Kanal 5. Hösten 2006 sändes serien på Kanal 5 klockan 12:10 varje vardagseftermiddag, men slutade sändas i mitten av december samma år. Kanal 5 visade MacGyver varje vardag klockan 11:55 till och med den 16 november 2007. Den visades sedan i repris på Kanal 5 till och med den 25 februari 2008. MacGyver visas i repris på Kanal 5 igen under nattetid. Numera (2012-) sänds serien på vardagar vid lunchtid på Kanal 9. Nedan visas utgivningsplanen för MacGyver på DVD. Strax efter att TV-serien slutade produceras, gjordes två långfilmer för TV: MacGyver: Lost Treasure of Atlantis och MacGyver: Trail to Doomsday. Lee David Zlotoff, skaparen av serien, meddelade den 3 maj 2008 att en ny MacGyver-film är under produktion vilket bekräftades av New Line Cinema i mars 2009. Zlotoff kommer att tillsammans med Martha De Laurentiis och Raffaella De Laurentiis (dotter till veteranproducenten Dino De Laurentiis) producera filmen genom Raffaella Productions. Richard Dean Anderson är intresserad av att återfå rollen, men det återstår att se vem som kommer att spela rollen som MacGyver i filmen. Richard Dean Anderson - Angus MacGyver, en hemlig agent. Dana Elcar - Pete Thornton, MacGyvers chef och vän. Bruce McGill - Jack Dalton, MacGyvers bästa vän. I Argentina visades den på Canal 13. I Australien visades den på Seven Network. I Bangladesh visades den på Bangladesh Television och Ekushey Television. I Barbados visades den på CBC. I Belgien visades den på VTM (dubbad på holländska), Kanaal2 (dubbad på holländska) och RTL TVI (dubbad på franska). I Brasilien visades den på TV Globo med titeln "Profissão: Perigo!" (på engelska, "Occupation: Danger!"). Originalets start- och slutmusik ersattes av Rushs sång "Tom Sawyer". I Colombia hade serien premiär år 1986 på RCN när de var en licenserare till Public Television-systemet. Efter många repriser genom åren, var den det första flaggskeppet som visades på RCN när de blev ett TV-nät år 1998. Sedan visades serien på Telecaribe och för närvarande på Bogotás lokala nät CityTV. I Costa Rica visades den på channel 6 och för närvarande på channel 11. Serien blev så populär att en mycket tekniskt kunnig person kallas "MacGyver". I Danmark visades den på TV Danmark. I Indien visades den på Star World.
