Musikvideo
Musikvideo (rockvideo) är en typ av kortfilm som ofta görs till aktuella låtar. Den innehåller oftast de personer som framför låten, men det kan också vara helt andra saker som händer på filmen, såsom animering eller bildspel. Det internationella genombrottet för musikvideor kom då musikkanalen MTV grundades i USA 1981. Konceptet hade dock existerat sedan flera decennier. Exempelvis spelades musikvideor in av The Beatles under 1960-talet, då kallade promotionfilm, och ABBA under 1970-talet och det tidiga 1980-talet. Musikvideor utgör eller utgjorde grunden för programutbudet i flera olika TV-kanaler, som exempelvis MTV, VH1 och ZTV. Det finns även webbplatser som är specialiserade på musikvideor. När den första countryvideon kom är omtvistat. Sam Lovullo, producent för TV-serien Hee Haw, menade att hans program var först medan JMI Records menar att de var först med Don Williams låt "The Shelter of Your Eyes" från 1973. Den 5 mars 1983 lanserades Country Music Television (CMT). När Mona G:s orkester 1998 släppte en video till singeln "La Romantica" menade man sig vara första dansband i världen att göra det, men Vikingarna hade redan under 1980-talet gjort videor. En tidig föregångare var Stokowskis musikfilm Fantasia med tecknad film av Walt Disney till. Några framgångsrika, svenska musikvideoregissörer är Nikeisha Andersson, Joanna Nordahl, Julius Hayes, Jonas Åkerlund, Johan Renck, Saga Berlin, Siri Hjorton Wagner, Mats Udd, Robin Kempe Bergman och Maria "Decida" Wahlberg. En viss typ av musikvideor går under namnet "textvideo" och syftar till att musikvideon visar låtens text istället för att visa till exempel artisten som sjunger till en playback-version av sin låt. Den första kända textvideon var till Bob Dylans låt "Subterranean Homesick Blues" från 1965. Andra kända textvideor är Princes "Sign o' the Times" och George Michaels "Praying for Time".
Brunettes Shoot Blondes
Brunettes Shoot Blondes är ett ukrainskt indierockband från Kryvyj Rih i Ukraina som bildades i början av 2010. Gruppen fick internationellt erkännande i september 2014 tack vore den animerade musikvideon till låten "Knock". Videon blev viral med mer än fem miljoner visningar på Youtube i 10 dagar. I början av 2015 har bandet utvecklat sin unik stil av musikvideo med videon för låten "Bittersweet", gjord i samarbete med den tyska biltillverkaren Opel. Brunettes Shoot Blondes har för tillfället inget kontrakt med något skivbolag, i stället befordrar sig bandet självständigt. Sedan 2011 har Brunettes Shoot Blondes turnerat mycket i deras hemland Ukraina och i några europeiska länder. Gruppen har spelat vid flera av festivaler, inklusive Wybieram Wschod (Poznań, Polen), OstAnders 2013 (Nürnberg, Tyskland) och Eastern Hipsters (Białystok, Polen, 2014. År 2011 deltog de även i BalconyTV projektet i Poznań. Bandet fortsätter att skriva nytt låtmaterial och skapa musikvideor, däremellan framträdanden på ukrainska tv-kanaler. Brunettes Shoot Blondes har också samarbetat med kända kommersiella varumärken för att göra musik för reklam, inklusive Watsons (låten You Broke My Heart) och Nova Poshta (låten: Tomorrow and Nothing At All). Musikvideon till låten "Bittersweet" har producerats i samarbete med tyska biltillverkaren Opel. I september 2014 släppte Brunettes Shoot Blondes på Youtube en ny musikvideo till deras låt "Knock". Berättelsen har en animerad kärlekshistoria av en kanin och en flicka, spelade in i realtid med 14 Apple Iphones, Ipads och Macbooks. Den producerades av bandets medlemmar med bandets frontman Andrew Kovaliov som videoregissör . Videon fick mer än 600 000 Youtube visningar under de första fem dagar efter den laddades upp. I april 2015 blev denna siffra mer än sju miljoner. Videon delades också ut på Facebook och fick över 26 miljoner visningar och 800 000. I oktober 2014 toppade videon Youtube i kategorin "'New performers «Emerging Artists From Across the Globe". Olika internationella medier intervjuade bandet efter utsläppningen av "Knock" inklusive Billboard, Yahoo!, The Daily Mirror, Rolling Stone, Mashable, Business Insider, Daily Mail, USA Today, The Verge, Dezeen et Huffington Post. I maj 2015 vann musikvideon "Knock" priset för det bästa konceptet på Berlin Music Video Award 2015. Bandets framgång erkändes av den ukrainska presidentens administration, så att frontmanen Andrew Kovaliov blev en av de första ukrainska medborgare som fick det biometriska pass. Kovaliov tror att videon har förbättrat Ukrainas internationella anseende och relationer inom Europeiska unionen, och säger att "alla borde egentligen göra allt de kan för att göra vårt land starkare, för att visa att vi är ett europeiskt land och att vi har saker att göra för detta land ". I början av 2015 släppte Brunettes Shoot Blondes det debut-EP "Bittersweet". Albumet innehåller fyra låtar, inklusive de välkända singlar "Knock" och "Bittersweet". Frontmannen Andrew Kovaliov säger: "EP" Bittersweet "är bandets första release i vilket vi investerade massor av styrka och inspiration. Det mesta av materialet spelades in i studion i Warszawa och Kiev ". Låten är producerad i samarbete med den tyska reklambyrån Scholz och Friends och tyska biltillverkaren Opel. Videon utvecklar användningen av en "bild i bild" effekt som används i videon till "Knock" – effekten är att filmbilderna utförs direkt från skärmarna av enheter utan redigering.
Martin Westerstrand
Martin Westerstrand Skans, född 6 december 1973, är en musiker och låtskrivare från Göteborg. 1995 startade Martin bandet Lok tillsammans med Thomas Brandt, Daniel Cordero och Johan Reivén. Westerstrand var bandets sångare fram till att det lades ner 2002. Därefter sjöng han i bandet Rallypack, vars melodier var mer melodiösa och hade texter på engelska. Rallypack utvecklades sedan till att bli bandet Lillasyster som idag är ett av Sveriges största hårdrocksband. Samarbeten - Martin samarbetar frekvent med andra musiker. Både som artist, låtskrivare och producent. 2020 medverkade Martin tillsammans med Emrik Larsson på låten Dansar på din grav med Sveket. Samma år släpptes albumet Obey The Queen av artisten SCARLET där Martin skrivit och producerat flertalet låtar. Tidigare samarbeten inkluderar Mustasch, Pst/Q, TOTAL, Mimikry, Knogjärn med fler. Ord och inga visor (EP) (1996). Naken blästrad och skitsur (1999). Ut ur discot och in i verkligheten (2002). Blästrad levande (Live) (2003). 1998: Lokpest (musikvideo). 1998: LOK står när de andra faller (musikvideo). 1999: Skrubbsår (musikvideo). 2000: Stänkskärmar och sprit (musikvideo). 2000: Bedragaren i Murmansk (musikvideo). 2001: Staden Göteborg med Hardcore Superstar (musikvideo). 2002: Sug min (musikvideo). 2002: Pyromandåd i ponnyslakteriet. Sod Off, God! We Believe in Our Rockband. Hjärndöd musik för en hjärndöd generation (2007). Det här är inte musik, det här är kärlek (2009). Svensk jävla metal (2018). 2007: Berätta det för Lina. 2007: Kräkas / Umbrella (Rihanna-cover).
Nelly Furtado
Hon har arbetat som skådespelerska från bland annat tv-serien CSI:NY, där hon spelade rollen som en snattare som lyckas undgå upptäckt. Hon har också varit med i den portugisiska såpan Floribella. Den tredje singeln hette Turn Off The Light och toppade också listorna. En musikvideo gjordes också. Den fjärde singeln hette ...On The Radio (Remember The Days), den femte singeln Hey, Man! släpptes bara i Storbritannien och i Tyskland och blev inte så framgångsrik. Den sjätte singeln Trynna Finda Way med hiphopkänsla släpptes bara i Mexiko. Albumet sålde i drygt 6 miljoner ex, världen över. Hon åkte även ut på sin första turné, Burn In The Spotlight tour. Den 25 november 2003 släppte Furtado sitt andra album Folklore. Den första singeln hette Powerless (Say What You Want) och var bland annat producerad av Trevor Horn som bland annat skrivit låtarna "All The Things She Said" och "Not Gonna Get Us" till Tatu och andra låtar på deras album 200 km/h in the Wrong Lane och Dangerous and Moving. Låten vann priset för "årets singel" (Single Of The Year) på Juno Awards. Den andra singeln hette Try och är en popballad som enligt Furtado handlar om kärlek. Musikvideon gjordes av samma person som gjorde musikvideon till Turn Off the Light. Låten har också varit med i TV-serien Smallville. Det har också gjorts en spansk version av Try som heter Dar och släpptes år 2007 på extra-albumet Loose: Limited Summer Edition. Den tredje singeln från Folklore hette Força och var en fotbollssång. Furtado uppträdde på finalen i UEFA 2004, och Força var den officiella UEFA-sången år 2004. Från Folklore släpptes även singlarna Explode och The Grass is Green. Hon hade även en turné, Come As You Are. Albumet sålde i 2 miljoner ex världen över. Efter Folklore började hon arbeta med producenten Timbaland, och deras första singel i Europa hette Maneater och blev en stor succé. Den andra singeln i Nordamerika och den andra i Europa hette Promiscuous, också känd som Promiscuous Girl. Den blev också en jättesuccé och i musikvideon är även Keri Hilson och Justin Timberlake med och dansar. Nelly sjunger den tillsammans med Timbaland och skrev den tillsammans med Attitude. Den tredje singel hette All Good Things (Come to an End). Nelly och Timbaland fick hjälp av Chris Martin från Coldplay. Musikvideon blev beskriven som "mjällig" av Entertainment Now. Den första singeln i Nordamerika var en remix av No Hay Igual, medverkande på den förutom Nelly var Calle 13. En annan singel som släpptes var Te Busqué som kom etta i Spanien men som inte har någon musikvideo. Te Busque är inte så populär i de flesta recensionerna som skrivs om Nelly Furtados album Loose. Den fjärde singeln hette Say It Right. Den blev skriven mitt i natten när Timbaland sa att Nelly skulle gå hem för att hon var trött, men då gick hon in i studion och började mixtra med rösten: "In The Day" och "In The Night". Nelly och Timbaland säger själv att det är deras favoritlåt på albumet. Singeln sålde ca 6 miljoner exemplar, lika mycket som hennes första album Whoa, Nelly!. Den femte singeln var In God's Hands och spelades bara några enstaka gånger. Den sjätte singeln var Do It. Musikvideon spelades in på hennes USA-tour i Detroit. Den spelades även upp i en mix på MTV Video Music Awards 2007. Med i mixen var Nelly Furtado med Do It. Timbaland, Sebastian (Tim Mosleys bror), D.O.E och Keri Hilson med The Way I Are, Justin Timberlake med Lovestoned/I Think That She Knows och Nelly Furtado, Timbaland (Tim Mosley) och Justin Timberlake med Give It To Me. Diddy sa att det skulle vara kvällens största framträdande och var det slutliga framträdandet. Uppträdde gjorde bland annat också Rihanna med Umbrella och Chris Brown med Wall To Wall. Nelly Furtado åkte också ut på turné, Get Loose: Tour. Albumet sålde i cirka 8 miljoner ex.
Sliver (singel)
Efter att trumslagaren Chad Channing hade lämnat Nirvana i maj 1990 fick bandet i uppdrag av Jonathan Poneman från Sub Pop att spela in en singel. De samarbetade återigen med producenten Jack Endino, som hade producerat Bleach, och för inspelningen av singeln tog de hjälp av den tillfällige trumslagaren Dan Peters. Den 11 juli 1990 fick Nirvana en timme på sig att spela in "Sliver" i Reciprocal Recording, studion var egentligen bokad av Tad, som motvilligt tog en paus för att låta Nirvana spela in sin låt. Cobain ansåg att den tidspressade inspelningssession ledde till att "Sliver" spelades in på ett simpelt, rått och spontant sätt, vilket passade låtens naivitet. Musikvideon regisserades av Kevin Kerslake och spelades in i mars 1993, i syfte att marknadsföra Incesticide. Musikvideon spelades in i källaren till Cobains hus i Seattle och Kerslake hade inget filmteam att tillgå utan fick spela in musikvideon själv med hjälp av en Super 8-kamera. Recensionerna av "Sliver" var främst positiva och flera recensenter listade låten på topp 10 över de bästa Nirvana-låtarna någonsin. Under våren 1990 hade Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing kommit överens om att Channing skulle lämna Nirvana eftersom det hade uppstått konflikter inom bandet. Innan Nirvana hade hittat en permanent trumslagare som kunde ersätta Channing fick de uppdraget av Jonathan Poneman från Sub Pop att lansera en ny singel. Poneman ringde upp producenten Jack Endino och bad honom om att få Nirvana att snabbt spela in en ny låt under tiden de var i Seattle. Den 11 juli 1990 befann sig Cobain, Novoselic och den tillfälliga trumslagaren Dan Peters i studion Reciprocal Recording för att spela in "Sliver". Endino var samma dag mitt uppe i en inspelningssession med Tad och Poneman hade frågat Endino om inte Nirvana kunde få använda sig av Tads instrument när de spelade in singeln. Tad Doyle från Tad var missnöjd med detta beslut och han påpekade att det var de som hade bokat studion och inte Nirvana. Endino övertygade Tad att ta en paus och låta Nirvana spela in sin låt under en timmes tid, Nirvana hann med två tagningar under den timme de fick tillgång till studion. Cobain återvände till Reciprocal Recording den 24 juli samma år för slutföra sången till låten. Cobain ansåg att det faktum att "Sliver" spelades in på ett simpelt, rått och spontant sätt perfekt kompletterade låtens naivitet och han har sagt att Nirvana inte skulle kunna återskapa låtens känsla om de försökte spela in den igen. En akustisk demoversion av "Sliver" spelades in av Cobain under 1990 i Olympia, Washington och denna version släpptes senare på samlingsboxen With the Lights Out och samlingsalbumet Sliver: The Best of the Box. Cobain skrev klart låttexten till "Sliver" strax innan Nirvana började spela in låten och han valde titeln "Sliver" eftersom han visste att folk i allmänhet felaktigt skulle stava den som "Silver". Cobain kallade "Sliver" för "den mest skrattretande poplåt jag någonsin skrivit" och han sade att han ville skriva fler låtar som "Sliver". Cobain sade även att med "Sliver" ville han dra ett streck över vad som hade varit och istället visa på den nya musikaliska riktning som Nirvanas var på väg i. Låten beskrevs av Keith Cameron från MOJO som en vändpunkt i Nirvanas karriär eftersom den på ett helt nytt sätt visade den inspiration bandet hade fått från popmusiken. Enligt Cameron har "Sliver" en "enkelspårig melodi, påträngande refräng [samt en] lätt [och] gripbar låttext om ett universellt barndomstrauma [...]." Även Douglas Wolk från Rolling Stone ansåg att "Sliver" handlar om barndom, vilket var ett centralt tema i många av Nirvanas låtar. Wolk skrev att låttexten "framkallar de smärre kränkningarna av ungdomlig vanmakt [...] och ett fanatiskt raseriutbrott i refrängen.".
