B. Tommy Andersson
B. Tommy Andersson, född 26 juli 1964 i Borås, är en svensk dirigent och tonsättare. Andersson fick sin utbildning i dirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm med Kjell Ingebretsen, Jorma Panula och Eric Ericson, samt Péter Eötvös, Brian Priestman, Sergiu Comissiona och Gennadij Rozjdestvenskij som lärare. Han slog igenom som dirigent 1992 i Vadstena. Mellan 2003 och 2009 var han adjungerad professor i orkesterspel vid Musikhögskolan i Göteborg, där han byggde upp ett internationellt masterprogram i orkesterspel under namnet Swedish National Orchestra Academy (SNOA). Sedan 2012 är han professor i orkesterdirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Andersson är medlem i Föreningen svenska tonsättare, Svenska Dirigentföreningen, Svenska sektionen av ISCM, samt Föreningen Samtida Musik. År 2002 blev han invald som ledamot nr 944 i Kungliga Musikaliska Akademien. B. Tommy Andersson har dirigerat många svenska professionella orkestrar och operahus samt i 13 andra länder, däribland orkestrar som Czech Philharmonic Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra, Orchestre de la Suisse Romande och BBC National Orchestra of Wales. Han var konstnärlig ledare för KammarensembleN i Stockholm 1994–1999 och chefsdirigent för Stockholms läns Blåsarsymfoniker 1997–2005. Tonsättaren B. Tommy Andersson har komponerat ett hundratal verk alltsedan elvaårsåldern, däribland orkesterverk, solokonserter, kammarmusik, orgelverk, körverk, två operor och en balett. I april 2009 hade Kungliga Filharmonikerna en "Tonsättarweekend" med B. Tommy Andersson i fokus, d.v.s. en festival med hans musik. Under fyra dagar framfördes 24 verk i Stockholms Konserthus. Säsongen 2014–2015 var han Composer-in-Association med BBC National Orchestra of Wales. Under denna säsong framförde orkestern sju orkesterverk och det hela avslutades med ett uruppförande av tondikten "Pan" vid en proms-konsert i Royal Albert Hall den 5 september 2015. År 2017 uruppfördes Anderssons konsert Homage to Michelangelo i tre satser för violin och orkester av Norrköpings symfoniorkester med Paul Waltman som solist och Andersson själv som dirigent. Samma år uruppfördes operan The Importance of Being Earnest, samt Fyra Luthervariationer för barytonsolo, kör och orgel. The Importance of Being Earnest, med libretto av William Relton, baserad på Oscar Wildes pjäs med samma namn (2017). William, som handlar om William Shakespeare och Christopher Marlowe, librettot är skrivet av Håkan Lindquist. (2006). Warriors, med koreografi av Pontus Lidberg (2010). Romantic Miniatures, for chamber orchestra (2019, based on earlier organ pieces). Variations for Orchestra on a Theme of Mozart (1984/2019). Pan, for large orchestra with organ (2015). Death in Venice, for orchestra (2013). Toccata, Aria och Chaconne, for string orchestra (2011). The Garden of Delights, for orchestra (2009). Passacaglia, for large orchestra (1988/2008). Bohèmiana, after Giacomo Puccini, for orchestra (2007). Satyricon, for large orchestra (2000). Epitaffio, for string orchestra (1989). Intrada, for wind instruments and percussion (1989). Le fontane di Villa d'Este, for large organ and orchestra (2019). Beyond the Senses, concerto for string trio (violin, viola, violoncello) and orchestra (2018). Concerto for Violin and Orchestra, Homage to Michelangelo (2016). Albertus Pictor, concerto for organ and string orchestra (2014). Reflections, for soprano saxophone (or clarinet) and orchestra (2003). Apollo, konsert för slagverk och orkester (1995). Concerto for Horn and Orchestra (1985/1993). Awakening of the Beauteous Faun, for 8 violoncellos (2012). The Secrets of Eros, for flute, clarinet, piano, violin, viola, violoncello (2010). Games for Giton, for wind quintet (2002). Dark Shadows, for tenor recorder and marimba (1990). Notturno, for violoncello and organ (1989). A Bed of Roses, for five percussionists (1989). Conflicts, for five percussionists (1988). Impromptu, for clarinet (or flute) and vibraphone (1987). Sonata for Percussion and Piano (1987). Pieces for Pontus (2007).
Interpol (musikgrupp)
Interpol är en rockgrupp från New York som grundades 1998. Gruppen består av sångaren och gitarristen Paul Banks, trummisen Sam Fogarino, basisten David Pajo samt sångaren och gitarristen Daniel Kessler. Interpols musik klassificeras främst som post-punk. Trots de tidiga liknelserna vid Joy Division, i synnerhet då med avseende på Paul Banks barytonröst, menar gruppen att ingen av de själva varit stora fans av Joy Division. Medlemmarna framhäver ofta privat Devo som en betydelsefull influens. Även post-punkakter såsom Television och the Chameleons sound kan jämföras med Interpol. Daniel Kessler är den som främst skriver musiken, och använder sig då av en simplistisk struktur där bas och gitarrer till större delen spelar väldigt monotona och enkla slingor, men som tillsammans bildar en synergi där helheten blir större än delarna. Paul Banks skriver låttexterna, oftast utifrån Kesslers musik och sina egna influenser. Deras debutalbum Turn on the Bright Lights från augusti 2002 mottogs väl, och september 2004 blev de färdiga med sin andra skiva, Antics. Deras tredje album, Our Love to Admire, släpptes i juli 2007. Det var ursprungligen Daniel Kessler som var med och grundade gruppen med dåvarande trummis Greg Drudy. År 2000 släppte bandet sin först EP, Fukd I.D. #3. Detta var den enda release som Greg Drudy medverkade på, han byttes ut mot Sam Fogarino. Efter att ha släppt flera EP:n mellan 2000 och 2002 blev bandet signade till Matador Records år 2002. Deras första release hos Matador var den självbetitlade EP:n Interpol, som fick uppmärksamhet av Pitchfork. År 2002 släpptes bandets första studioalbum, Turn on the Bright Lights. Albumet blev prisat av kritiker och hamnade långt upp på flera årslistor. 2004 släpptes Antics, deras andra studioalbum. År 2006 bytte Interpol skivbolag till Capitol Records. Our Love to Admire släpptes 2007 och mottogs med blandade reaktioner av kritiker. Interpol har spelat in ett nytt album som kommer att släppas under 2010. Basisten Carlos Dengler har meddelat att han har lämnat Interpol, och att deras fjärde studioalbum var det sista han gjorde med Interpol. David Pajo ersatte Dengler som basist. Paul Banks – sång, rytmgitarr (1997– ), basgitarr (2014– ). Daniel Kessler – sologitarr, bakgrundssång (1997– ). Sam Fogarino – trummor, percussion, sampler (2000– ). Brandon Curtis – keyboard, bakgrundssång (2010– ). Brad Truax – basgitarr, bakgrundssång (2011– ). Greg Drudy – trummor, percussion (1997–2000). Carlos Dengler – basgitarr, keyboard (1997–2010), bakgrundssång (1997–2002). Eric Altesleben – keyboard, bakgrundssång (2001–2003). Frederic Blasco – keyboard, bakgrundssång (2004–2005). David "Farmer Dave" Scher – keyboard, bakgrundssång (2007–2008). David Pajo – basgitarr, sång (2010–2011). 2002 – Turn on the Bright Lights. 2007 – Our Love to Admire.
Don Quixote (musikalbum)
Don Quixote är det sjunde studioalbumet av Björn Afzelius, släppt 1988. Text och musik av Björn Afzelius om inget annat anges. "Under Sions kalla stjärna" - 6:23. "Renée Chardier" - 3:40. "Don Quixote" (El Mayor) (Text: Björn Afzelius, musik: Silvio Rodríguez) - 5:05. "Måne över Corsica" (musik: trad. Italien) - 6:58. "Bland bergen i Glencoe" - 4:20. "Drottningen av Vence" (Text: Björn Afzelius, musik: Mikael Wiehe) - 5:26. Björn Afzelius - sång, gitarr. Åke Sundqvist - trummor, percussion, pukor. Bernt Andersson - dragspel. Olle Nyberg - keyboard, percussion. Triple och Touch - körsång. Anders Hagberg - sopransaxofon, tvärflöjt, tenorsaxofon, bambuflöjt. Elisabet Enebjörn - fiol. Per-Gunnar Hedström - cello. Frederik Adlers - synthprogrammering, percussion.
Mockba Music
Mockba Music var en svensk musikgrupp verksam mellan 1982 och 1984. Musiken kan kategoriseras inom genrerna synthmusik, new wave och new romantic. Gruppen bildades 1981 i Stockholm av Tom Wolgers (sång, klaviatur och percussion) med förflutet i Lustans Lakejer där han medverkade på gruppens andra album Uppdrag i Genève och skrev flera av sångerna tillsammans med Johan Kinde. Förutom Wolgers bestod Mockba Music till en början av Johan Vävare (trummor och percussion) samt Michael Ekebladh. Den sistnämnde skulle ha rollen som ett slags modemedveten idéspruta, en idé Wolgers hämtat från Roxy Music som hade haft en klädskapare som informell medlem. Men Ekebladh lämnade gruppen ganska snart. Mockba Music singeldebuterade sommaren 1982 med In från kylan, som var inspirerad av huvudkaraktären Alec Leamas i den kända spionromanen av John le Carré . Under hösten 1982 släpptes en andra singel, Någon som du, med Wolgers dåvarande flickvän Cecilia Hentz (sång) som ny medlem. Efter den tredje singeln Exil våren 1983 lämnade Johan Vävare gruppen som sedan i praktiken var ett enmansband bestående av Tom Wolgers. Inspelningarna av en LP hade pågått periodvis sedan sommaren 1982 men en utgivning lät vänta på sig på grund av Wolgers perfektionism. Han hade i sitt kontrakt med Stranded Rekords t.o.m. en klausul inskriven som gav honom rätt att säga nej till att ge ut en skiva. Men våren 1984 släpptes till sist fullängdaren Mockba Music, som förutom versioner av singlarna Någon som du och Exil bestod av åtta nya kompositioner, varav två instrumentala. Albumet fick betyget fyra av fem stjärnor i facktidningen Schlager som dessutom gav skivan epitetet "Sveriges bästa bakgrundsmusik". Även det geometriskt stilfulla omslaget uppmärksammades och belönades 1985 med utmärkelsen Silverägget av Sveriges Reklamförbund (numera Sveriges Kommunikationsbyråer). Mockba Music arbetade med en rad musiker som lånades från det gemensamma skivbolaget, bland andra Thomas Di Leva, Johan Ekelund, Heinz Liljedahl (omnämns ibland felaktigt som ordinarie medlem), Eric Gadd (då under namnet Erich West) och Mauro Scocco. Sedan Johan Vävare lämnade gruppen var också teknikerna Kaj Erixon och Lennart Ström mycket betydelsefulla vid inspelningarna. Mockba Music var ett renodlat studioband och var mer eller mindre redan upplöst vid utgivningen av LP:n. Tom Wolgers startade därefter Paris Bis (ursprungligen Paris Bizarre, men namnet ansågs för porrigt av skivbolaget) tillsammans med Irma Schultz (sång), som rönte viss framgång i Holland, Frankrike och Spanien. Redan vid tiden för Mockba Musics bildande hade Wolgers börjat intressera sig för konstmusik och inlett ett samarbete med fotografen Bruno Ehrs vilket resulterade i "Stockholmsutställningen 1982", som visades på Fotografi Centrum i Stockholm. Fem år senare kom de att tillsammans göra utställningen "Stockholmsviten" som visades på Moderna Museet år 1987. Till utställningen på Moderna Museet togs det fram en fotobok innehållande en grammofonskiva med Wolgers musik. Wolgers har sedan dess fortsatt arbeta med musikinstallationer till utställningar och även gjort scenmusik samt musik till reklamfilm på senare tid. Under hösten 2012 kunde In från kylan höras bland den tidstypiska musiken till SVT:s dramaserie Torka aldrig tårar utan handskar som utspelar sig i ett tidigt 80-tals-Sverige. In från kylan (singel 1982). Någon som du (singel 1982).
Pokerface
Pokerface, Niclas Wahlgrens debutalbum, utgiven hösten 1983. Skivan innehåller bland annat debutsingeln "Svart på vitt" som blev en stor hit. Tänk om du visste - 3,27. Nalle Påhlsson - Bas och Gitarr. Anders Uddberg - Keyboards. Jan-Erik Perning - Trummor och Percussion. Lasse Wellander - Ak. Gitarrsolo "Ge mej". Kjell Sandehl - El. Gitarrsolo "Ge mej". The Radio - Kör på "Vintertid".
Anders Ågren
Anders Ågren, är en svensk musiker från Sandviken, Sandvikens kommun som görösten till Kråkan i Sveriges radios barnradioprogram Mamma Mu och Kråkan. Ågren har även givit ut eget material. Cd:n Lille Fille är en barnskiva med egna låtar för barn. I december 2006 kom cd:n Gagga som tar vid där Lille Fille slutade. Barnvisor med kluriga texter, som Gagga, Tjing tjång långkalsång, Tacolov med flera. I november 2010 släpptes "En Jätteliten Låg Hög" en CD med bandet Kråkan &. Busarna bestående av Anders Ågren, gitarr, ukulele, sång, Olle Johansson, gitarr, mandolin, sång, Linda Dahl, sång, percussion, melodika, Mathias Dahl, cajon, slagverk, trummor, sång, Patrik Granath, bas. I juni 2015 kom CD:n Fingret På Näsan, utgiven av bolaget Matrona. Enkla låtar om en dag på förskolan. Viktiga saker som balansgång, trehjuling, pölar, räkna, hoppa mm tas upp. Bandet har funnits sedan 2005 och hunnit med ett antal turnéer i Sverige.
Bronski Beat
Bronski Beat var ett brittiskt synthpopband som startade 1983 och som blev mycket kända för hitlåten "Smalltown Boy". Den släpptes 1984 och blev listetta i både Nederländerna och Italien. De fick flera hits i Storbritannien med låtar som "Why?" från 1984 och "Hit That Perfect Beat" från 1986, den sistnämnda utan Jimmy Somerville. Somerville lämnade bandet 1985 för att starta duon The Communards tillsammans med Richard Coles. Han ersattes i Bronski Beat av sångaren John Foster. Bronski Beat splittrades 1995, men återförenades 2016, senare samma år dog Larry Steinbachek. Steve Bronski dog 2021. Gruppens frontfigur var Jimmy Somerville, vars karaktäristiska falsettröst definierade gruppens sound. Medlemmarna var öppet homosexuella. Singlar (topp 20 på UK Singles Chart). Steve "Bronski" Forrest - keyboard, percussion (1983–1995, 2016–2021, död 2021). Ian Donaldson – DJ (2016–2018). Stephen Granville – sång (2016–2018). Jimmy Somerville – sång (1983–1985, 1987). Larry Steinbachek – keyboard, percussion (1983–1995, död 2016). John Foster – sång (1986–1987, 1994–1995). Jonathan Hellyer – sång (1989–1994, 1995). 1984 – The Age of Consent. 1986 – Truthdare Doubledare. 2017 – The Age Of Reason. 1985 – Hundreds och Thousands. 2018 – The Age Of Remix (2xCD). 1985 – Bronski Beat perform at the Hammersmith Odeon. 1984 – "Smalltown Boy" (#3). 1984 – "It Ain't Necessarily So" (#16). 1985 – "I Feel Love" (Donna Summer-cover tillsammans med Marc Almond) (#3). 1985 – "Hit That Perfect Beat" (#3). 1986 – "C'mon! C'mon!" (#20). 1990 – The Singles Collection 1984/1990. 2001 – The Very Best of Jimmy Somerville, Bronski Beat and The Communards. 2009 – For a Friend: The Best of Bronski Beat, The Communards och Jimmy Somerville.
Clear Spot
Clear Spot är ett musikalbum av Captain Beefheart and The Magic Band. Albumet lanserades på Reprise Records 1972 och var Beefhearts sjunde studioalbum. De första utgåvorna av albumet gavs ut i ett omslag som omgavs av ett plastfodral med texten "Clear Spot" präglad. När de första utgåvorna sålts slut gavs albumet istället ut i ett traditionellt omslag med vit bakgrund. Albumet nådde #191 på Billboard 200 i USA. Ett av albumets spår, "Her Eyes Are a Blue Million Miles" återfanns på soundtracket till filmen The Big Lebowski 1998. Alla låtar skrivna av Captain Beefheart. "Nowadays a Woman's Gotta Hit a Man" – 3:46. "Too Much Time" – 2:50. "Circumstances" – 3:14. "My Head Is My Only House Unless It Rains" – 2:55. "Sun Zoom Spark" – 2:13. "Crazy Little Thing" – 2:38. "Long Neck Bottles" – 3:18. "Her Eyes Are a Blue Million Miles" – 2:57. "Big Eyed Beans from Venus" – 4:23. "Golden Birdies" – 1:36. Captain Beefheart (Don Van Vliet) – sång, munspel. Zoot Horn Rollo (Bill Harkleroad) – gitarr, slidegitarr, mandolin. Rockette Morton (Mark Boston) – gitarr, basgitarr. Ed Marimba (Arthur Dyer Tripp III) – trummor, percussion. Oréjon (Roy Estrada) – basgitarr. Milt Holland – percussion. Russ Titelman – gitarr. The Blackberries – bakgrundssång.
Globetrotter (album)
Globetrotter är ett musikalbum från 1980 av Björn Afzelius, samt namnet på en låt från albumet (se nedan). Det är Afzelius första album i gruppen Globetrotters, som var resultatet av ett TV-program Afzelius skulle medverka i, och till vilket han delvis behövde några nya musiker. Text och musik av Björn Afzelius, om inget annat anges. "På stormiga vatten" - 3:34. "Tankar i Ligurien" - 5:57. "Vi älskar dej, Amerika!" (Text: Björn Afzelius och Peter Wahlqvist. musik: Björn Afzelius) - 5:05. "Visa i vargtimmen" - 4:30. Björn Afzelius - Sång, gitarr, percussion. Bernt Andersson - Sång, orgel, dragspel, flygel, munspel. Jesper Lindberg - Akustiska gitarrer, mandolin, pedal steel-gitarr, sång. Jim Page - Akustiska gitarrer. Hannes Råstam - Bas, sång. Carina Uvholm - Sång, flöjt.
Varsamt
Varsamt är ett musikalbum med Monica Zetterlund som är utgivet 1991. Skivan blev Zetterlunds största försäljningsframgång. Låtlistan varvar äldre och nyare låtar. Den mest spelade låten blev "Under vinrankan", skriven av albumets producent Peter R. Ericson. Med inspiration från den sedan 1980-talet framväxande genren världsmusik, särskilt kanske Paul Simons Graceland, fick låten bakgrundssång av tre vokalister med sydafrikansk bakgrund. Ska nya röster sjunga (Mikael Wiehe) – 4:15 Monica Zetterlund — sång. Björn J:son Lindh — flöjt. Peter R. Ericson — gitarr. Stefan Blomqvist — synth, piano. Christer Jansson — trummor, percussion. Marianne N'lemvo — kör. Joe Gerrie Nnaddibanga — kör. Pantermannen (musik: Nelson Cavaquinho – svensk text: Hans Alfredson) – 4:14 Originaltitel: Folhas Secas. Monica Zetterlund — sång. Anders Paulsson — sopransaxofon. Lasse Bagge — piano, percussion. Stefan Blomqvist — hammondorgel. Christer Jansson — percussion. Never Let Me Go (Ray Evans, Jay Livingston) – 4:30 Monica Zetterlund — sång. Toots Thielemans — munspel. Johan Dielemans — trummor. Under vinrankan (Peter R. Ericson) – 4:16 Monica Zetterlund — sång. Joe Gerrie Nnaddibanga — kör, (solosång i mitten). Sammy Kasule — kör, (solosång i slutet). Som ett andetag (Mikael Wiehe) – 5:30 Monica Zetterlund — sång. Bernt Rosengren — tenorsaxofon. Tillägnan (musik: Monica Dominique, text: Lars Forssell) – 5:20 Monica Zetterlund — sång. Christer Jansson — trummor. Försiktigt (Mauro Scocco) – 4:30 Monica Zetterlund — sång. Cavatina / He's so Beautiful (musik: Stanley Myers, text: Cleo Laine) – 3:55 Monica Zetterlund — sång. Göran Fristorp — gitarr. Jag älskar dig (Marie Bergman) – 4:19 Monica Zetterlund — sång. Stefan Blomqvist — synth. Some Other Time (musik: Leonard Bernstein, text: Betty Comden och Adolph Green) - 5:55 Monica Zetterlund — sång. Sommar i midnattsolens land (musik: Blossom Dearie, svensk text: Lars Nordlander) – 3:27 Monica Zetterlund — sång. Stefan Blomqvist — elpiano. Lasse Bagge — klockspel. Peter R. Ericson (1, 4, 5, 7, 9). Lasse Bagge (2, 3, 6, 8, 10, 11). Stefan Blomqvist — synth, piano, elpiano. Lasse Bagge — piano, klockspel. Radiosymfonikerna — stråkar.
