Psalmer
Ordet psalmer (väckelsesång) kommer från grekiska språket och används om psalmerna i Psaltaren i Bibeln. Dessa sjöngs i synagogan och även i den tidiga kyrkan. Så småningom började man parafrasera psalmerna från psaltaren och i takt med att dessa blev friare och friare uppstod det vi idag kallar psalmer. Psalmer är i en vidare bemärkelse andliga sånger, avsedda för församlingssång i gudstjänstsammanhang. De publiceras i psalmböcker där de mest spridda är de psalmböcker som används i Svenska kyrkan. Bland de andra stora psalmböckerna kan nämnas till exempel Psalmer och sånger, Segertoner, Sionstoner, Cecilia och Frälsningsarméns sångbok. Botpsalmer är psalmer att sjunga då man önskar bättring från synd. I Psaltaren finns sju botpsalmer, nr 6, 32, 38, 51, 102, 130 och 143. Psalmer ges olika karaktärstitlar beroende på det sammanhang de i huvudsak är ämnade att användas vid. Adventspsalm – se psalmexempel för adventstiden. Aftonpsalm – se psalmexempel på psalmer om och inför kvällen. Allhelgonapsalm – se psalmexempel på psalm för allhelgonahelgen. Barnpsalm – se psalmexempel på psalm för barn att sjunga. Begravningspsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga vid begravning. Botpsalm – se psalmexempel på psalm om bättring från synd. Bröllopspsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga vid bröllop. Budordsspsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga om Tio Guds bud. Bönepsalm – se psalmexempel som alternativ till talad bön. Davidspsalm – se psalmexempel för alternativtiteln av psaltarpsalmer. Diakonipsalm – se psalmexempel med diakonalt innehåll. Domedagspsalm – se psalmexempel på psalm som handlar om den yttersta dagen. Doppsalm – se psalmexempel för dop. Fastlagspsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga i fastan. Helgelsepsalm – se psalmexempel på psalm om att leva och utvecklas som kristen. Helgsmålspsalm – se psalmexempel på psalm inför helgsmål. Hemlandssång – se psalmexempel för det gamla uttrycket på psalmer om himlen. Även använt av svenska emigrantförsamlingar utomlands för sånger och psalmer från det forna hemlandet, se till exempel psalmboken Hemlandssånger 1891. Himmelsfärdspsalm – se psalmexempel på psalm om Kristi himmelsfärd. Höstpsalm – se psalmexempel på psalm om hösten. Inbjudningspsalm – se psalmexempel på psalm med inbjudan att bli frälst. Ingångspsalm – se psalmexempel på psalmbokens första psalm (i äldre psalmböcker). Inledningspsalm – se psalmexempel. Julottepsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga vid julotta. Julpsalm – se psalmexempel om julen. Konfirmationspsalm – se psalmexempel om konfirmationen. Lovpsalm – se psalmexempel på Lovsånger eller psalmer till Herren, ofta försedda med stjärna för att sjungas stående (vardagligt kallad ståpsalm eller ståvers). Läsarsång – se psalmexempel på psalm från väckelserörelsen. Missionspsalm – se psalmexempel på psalm om missionsuppdraget. Morgonbönpsalm – se psalmexempel. Morgonpsalm – se psalmexempel på psalm om morgonen. Måltidspsalm – se psalmexempel på psalm om måltiden. Nattvardspsalm – se psalmexempel på psalm i samband med nattvarden. Nyårspsalm – se psalmexempel på psalm om nyåret. Passionspsalm – se psalmexempel på psalm om fastan och påsken (passionshistorien). Pilgrimspsalm – se psalmexempel på psalm om pilgrimsvandringen. Pingstpsalm – se psalmexempel på psalm om pingst. Psaltarpsalm – se psalmexempel på psalmer skrivna utifrån Psaltaren. Påskpsalm – se psalmexempel på psalm att sjunga vid påsk. Sommarpsalm – se psalmexempel om sommaren. Söndagsskolepsalm – se psalmexempel över sånger särskilt skrivna för söndagsskoleverksamhet. Tackpsalm – se psalmexempel på psalm som alternativ till lovsångens tack. Tacksägelsepsalm – se psalmexempel på psalm använd vid begravning som tack för livet som har varit. Treenighetspsalm – se psalmexempel på psalm om eller till treenigheten. Trettondagspsalm – se psalmexempel på psalm om trettondagen.
Luthers psalmer
Luthers psalmer spelade en viktig roll i utbredningen av den evangeliska tron och många av dem har använts också i senare psalmböcker i lutherska kyrkor. Vid reformationen stod Martin Luther inför den praktiska utmaningen att förse församlingarna med ett gudstjänstliv i enlighet med den nyfunna tron. Han tog sig verket an bland annat genom att skriva psalmer, vilket skedde på folkspråk, i detta fall tyska. Psalmerna blev ett sätt att förmedla evangeliet. Även om församlingssång på folkspråk förekommit i någon mån under medeltiden hade det varit vanligare med körsång, ofta till latinska texter. Det var först med reformationen som allsång småningom började dominera musiklivet i gudstjänsten (en reform som länge gick trögt), och nu alltid på folkspråk. Luther vinnlade sig om tillräckligt enkla melodier som folket kunde lära sig. Att den evangeliska läran bars på musikens vingar var något som också reformationens fiender vittnade om. "Folk sjunger sig själva in i de nya lärorna", konstaterade en och en annan beklagade sig över att "Luthers sånger har lett fler själar i fördärvet än alla hans böcker och tal". Sammanlagt skrev Luther 42 psalmer (tre liturgiska sånger ej medräknade), därav över 20 inom loppet av ett år (1523-24). En del utgick från psaltarpsalmer (det judiska folkets och Jesu psalmbok), andra var översättningar av äldre latinska psalmer, en del var korta folkvisor som reviderades och utökades med fler verser, flera skrevs som pedagogiska hjälpmedel för att lära ut kristen tro och liv — material och motiv var mångahanda. Luther ägde en ovanlig talang både poetiskt och musikaliskt. Han skrev musiken till många av sina psalmer själv, och hans litterära stil har lovordats av klassiska skalder som Coleridge, Heine och Carlyle. Ämnesregistret i Luthers psalmer är tämligen brett, men frälsningen av nåd i Kristus intar den främsta platsen. Luthers budskap sammanfattas i en rad ur Vår Gud är oss en väldig borg, som ordagrant översatt lyder så: "han hjälper oss ur all nöd, som oss nu har drabbat". Uttryck som hjälp och nöd återkommer i ungefär en tredjedel av Luthers psalmer. Han hade en skarp blick för lidandet i världen men han framhåller samtidigt en existentiell hjälp mitt i livet, här och nu, genom Kristus. Reformationen hade avskaffat skärselden och de klagande själamässorna. Med sina psalmer ville han skänka tröst, vila och glädje genom syndernas förlåtelse och hoppet om uppståndelse. Psalmerna är inriktade på att stärka tron och väcka sann överlåtelse. Det har varit en vitt spridd uppfattning att Luther inte gjorde desto större skillnad på andlig och världslig musik, utan såg texterna som det budskapsbärande. Som en följd av detta skulle han ha övertagit världsliga sånger och försett dem med andligt innehåll. Robert Harrell avvisar denna uppfattning och hävdar att ingen av Luthers melodier kan härledas till någon dryckessång. Musikhistorikern Paul Nettle framhåller att Luther generades av att höra samma melodi som i sin psalm Av himlens höjd ljuda från krogar och dansplatser, varför han ändrade melodin. Lutherexperten Markus Jenny beskriver händelsen som "ett klassiskt exempel på hur en kontrafakt misslyckas.". Bland annat Leonard Payton har antagit att föreställningen att Luther skulle ha lånat melodier från dryckesvisor kan ha uppkommit genom den tyska musiktermen bar eller barform som syftar på versernas uppbyggnad. Kontrafakta användes dock flitigt i psalmdiktning vid denna tid. Paul S. Jones har i detta sammanhang noterat att citatet "varför skall djävulen ha all god musik?," som ibland tillskrivs Luther (och senare blivit titeln på en rocklåt av Larry Norman), knappast yttrats av honom men däremot av en engelsk präst vid namn Rowland Hill (1744–1833) som skrev traditionella psalmer. Om Luther skulle ha sagt det vore det mest troligt att han syftat på påven, som han ibland kallade djävulen, och den Katolska kyrkan, vars musik han faktiskt utnyttjade.
Psaltaren
Psaltaren är en skrift i judendomens Ketuvim och kristendomens Gamla testamente. Den är i sin nuvarande form en samling av delvis mycket gamla texter, tillkomna under en lång period, bearbetade och samlade i det som nu kallas Psaltaren. De yngsta delarna är från c:a 300-talet f Kr. De äldsta är många hundra år äldre, men ständigt bearbetade tills de någon gång på 300-talet fick sin nuvarande form. Ursprungsspråket är hebreiska. På 200-talet f Kr översattes Psaltaren till grekiska, och det är från en avskrift av denna översättning som namnet Psaltaren kommer, grekiska Psalt'aerion, vilket är en direktöversättning av det hebreiska nebael, ett stränginstrument som användes i kulten. I den grekiska översättningen Septuaginta kallas skriften vanligen B'iblos psalm'on, psalmernas bok. I den hebreiska bibeln kallas skriften Tehellím, lovsångerna. En bok som innehåller Psaltaren kallas psalterium. Psaltaren består av ett antal psalmer. Ordet psalm kommer av grekiska psall'ein, som betyder "knäppa med fingrarna" och syftar på att man knäppte på ett stränginstrument med fingrarna under det att psalmen framfördes. Med tiden kom det man framförde att i sin helhet kallas psalm (på hebreiska mizm'or). Den indelning som finns i Psaltaren i fem böcker är en konstlad uppdelning, kanske påverkad av Moseböckernas uppdelning i fem böcker. Antalet psalmer (150 st) kan ha påverkats av att Moseböckerna är fem (5x30=150 psalmer) till antalet. I den grekiska översättningen Septuaginta följer man inte detta, utan har en extra psalm, 151. Bland Qumran-fynden hittades ytterligare fem psalmer i den handskrift som där fanns av Psaltaren. Psalmer finns för övrigt även i andra gammaltestamentliga skrifter. Psaltaren bär tydliga spår av att vara en samling av psalmer från olika, andra samlingar. Tydliga gränser finns bara i undantagsfall, som när det gäller psalmerna 73-83 som gärna undviker gudsnamnet (Herren), och i stället använder tilltalsnamnet Gud. Vallfartssångerna nr 120-134 är ett annat exempel. Det var först när man började trycka bibeln på 1500-talet som psalmerna fick den uppställning som de nu har. Tidigare skrev man en fortlöpande text (se bilden), och i ännu äldre handskrifter skrev man även utan så kallade anfang (typografi)er (utsirade bokstäver i början). Det var också på 1500-talet som versraderna fick nummer. Ibland är det lite oklart om psalmer som saknar rubrik (till exempel psalmerna 10 och 43) verkligen är separata psalmer, eller om de ska läsas ihop med föregående psalm (så gör Bibel 2000). Psaltaren är en av de mest älskade böckerna i Gamla Testamentet. Orsaken till detta torde vara att dess psalmer på ett mycket direkt sätt uttrycker tro/tvivel på Gud. Detta har gjort att en mängd dikter och sånger från alla senare tider har kunnat hämta inspiration från dessa psalmer. Psaltaren brukas flitigt även utan omdiktning i många sammanhang, flera gånger dagligen exempelvis i kloster och andra andliga gemenskaper. De så kallade tidebönerna är uppbyggda kring dessa psalmer. Psalmerna spelar även stor roll i judiska sammanhang, till exempel läses bestämda psalmer vid sabbaten och vid firandet av andra högtider. Näst efter Nya Testamentet är Psaltaren den bibelbok som tidigast blev översatt till svenska. Psalmerna har inte bara lästs utan även tonsatts. I gudstjänsten i kristna kyrkor används tonsättningar av psalmerna i det moment som kallas introitus. Hur psalmerna ska förstås har varit föremål för olika bedömning. Under romantiken föreställde man sig författaren som en enskild person som satt i sin kammare och skrev, ungefär som en författare under denna tid. En särskild sorts överskrifter har att göra med hänvisningar till historiska situationer. Dessa har inget med psalmen som sådan att göra, utan har tillkommit i efterhand. Det har föreslagits att de är till för att underlätta för den som hör psalmen att associera till en konkret situation, och därmed underlätta förståelsen av texten.
Psalm 151
Psalm 151 är en kort psalm som finns med i de allra flesta kopior av Septuaginta, men inte i den Masoretiska bibeltexten. Namnet på psalmen i Septuaginta indikerar att den är övertalig, och inget nummer är fäst vid den, utan numret är tillagt i efterhand som en fortsättning på kung Davids psalmer i Psaltaren. Titeln påstår att den skrevs av kung David efter hans strid mot jätten Goljat. Psalmen inkluderas i vissa manuskript av Peshitta, standardversionen av Bibeln på syriska. Den östligt ortodoxa kyrkan räknar Psalm 151 som kanonisk. Romerska katoliker, protestanter och de flesta judar räknar den som apokryfisk. Även om bibelforskare i flera år trodde att Psalm 151 kunde vara en grekisk konstruktion och att det inte fanns något bevis för att psalmen någonsin existerat på hebreiska vet vi nu efter finnandet av Dödahavsrullarna att psalmen faktiskt existerade på hebreiska och att den även användes flitigt av Qumransekten (essenerna).
Var är den Vän, som överallt jag söker
Var är den Vän som överallt jag söker är en psalm av Johan Olof Wallin och är dennes mest välkända psalm. Den är en "dödsförberedelsepsalm" och skrevs som en avslutning till ett tal som Wallin höll vid invigningen av en ny begravningsplats för Västerås och S:t Ilians församlingar den 4 juli 1818. Psalmen har flera koralmelodier, bland annat av Johann Crüger och Alice Tegnér. Wallins psalm publicerades i 1819 års psalmbok, allmänt kallad Wallinska psalmboken, som nr 481. I den första utgåvan inleds psalmen. J.A. Eklund menar att Var är den vän som överallt jag söker inte är en psalm utan religiös lyrik. Litteraturvetaren Olle Holmberg skriver i Samlaren 1925 om Wallins text "Den är en världslig dikt mer änågon annan i vår psalmbok, ty den nämner inte Guds namn. Den är en naturdikt, kärleksdikt, dödsdikt som förefaller att ha kunnat födas utanför den speciella psalmtraditionen och utan att bära på hymnernas gamla arv." Han skriver vidare "Psalmen 481 är emellertid också den en psalm och inte en profandikt. Den tillhör en psalmistisk tradition. Den har litterära anförvanter på nära håll. Det enda antika i dikten är rytmen. Denna bygger nämligen på det sapfiska versmåttet [...]", och vidare "I många avseenden är psalmen 481 en naturdikt." I Svenska Akademiens utgåva Den gamla psalmboken från 2001 kommenteras Wallins text så: "Bibelcitaten och bibelanspelningarna är ovanligt få i denna Wallinpsalm, där själens osaliga sökande går från orons vågor över det aningsfulla (romantiskt/platonska) sökandet i naturen till de stegrat trösterika (och med ens påtagligt bibliska slutstroferna.". Den koralbok som hörde till 1819 års psalmbok var den så kallade Haeffners koralbok och i denna hade psalmen (nr 481, f-moll, 2/4-takt) en melodi av Johann Crüger, komponerad 1640, men genomgripande bearbetad av Haeffner. Crügers original har en text av Johann Heermann med inledningsorden "Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen", på svenska O Jesus kär, vad har väl du förbrutit. I 1937 års koralbok finns den av Haeffner bearbetade Crüger-koralen med, och i senare utgåvor som alternativ även Crügers "original" (nr 564, f-moll, alla breve). I 1986 års koralbok finns två melodier, dels en folklig koral från Mora (nr 305 A, dorisk skala, 4/4-takt), dels Crügers, av Haeffner bearbetade, koral (nr 305 B). Psalmen finns också i tonsättningar av Alice Tegnér (C-dur, 2/4-takt) publicerad första gången 1904 i Unga Röster och senare i Missionsförbundets Sånger och Psalmer, samt Theodor Söderberg (Ess-dur, 4/4-takt). I Hemlandssånger 1891 används en komposition av Albert Lindström medan man i Nya Pilgrimssånger 1892 använder Crügers melodi. Här presenteras den första versraden till respektive melodi.
