Spottkopp
En spottkopp är ett kärl avsett att spotta i. Idag används spottkoppar i samband med vinprovning eller provning av andra alkoholhaltiga drycker. Förr användes spottkoppar för att spotta överflödig saliv från snus. Spottkoppar används även i modern tid till överflödigt saliv från tobaksprodukter, såsom tuggtobak och så kallat dipping tobacco. Inuti kärlet placerades ofta granris. Spottkoppar i mässing blev en storsäljare i Sverige för Skultuna Messingsbruk AB när golven på mitten av 1800-talet började täckas av trasmattor.
Häxprocessen i Vardø 1621
På dagen den 24 december 1617 drabbades Öst-Finnmark av ett fruktansvärt oväder, där "hav och himmel blev ett", och det kom dessutom misstänkt plötsligt, "som om det blivit utsläppt ur en säck". En stor del av den manliga fiskebefolkningen var då ute på havet och blev överrumplade av ovädret, som sänkte tio båtar och fick 40 man att omkomma. Det var en olycka som sänkte folkmängden i Nordnorge och som folk ville ha en förklaring till och någon att skylla på. Samma år kungjordes Danmarks och Norges gemensamma häxlag, som offentliggjordes i Finnmark 1620. Då Mari flög med Kirsti Sørensdatter till Lydehorn på väg till häxsabbaten, mötte de många de kände igen, de flesta kvinnor men också två män, från Kiberg, Vardø, Ekkerøy, Vadsø och andra orter längs Varangerfjorden. På Lydehorns fjälltopp firades sabbaten med dans och dryck. Då allt var över flög häxorna tillbaka till Finnmark, utom Kirsti, som besökte Bergen och sedan tog den vanliga sjövägen hem. Mari avslöjade också, att häxorna var ansvariga för den stora katastrofen som inträffade 1617. Häxorna hade på grund av grannfejder orsakat ovädret julafton 1617 och fått många män att drunkna. De hade också haft sex med djävlar och demoner medan deras män var ute på havet. En annan kvinna som förhördes i januari, Else Knutsdatter, bekräftade detta, på julafton 1617 hade häxorna knutit ett fiskesnöre tre gånger, spottat på dem och löst upp dem, varpå "havet rök upp som aska och folk omkom". Else hade setts med demoner i skepnad av svarta hundar och katter och utsatts för vattenprovet. Anne Larsdotter från Vadsö som utsattes för vattenprovet sade i sin bekännelse att Djävulen band tungroten på häxorna så att de inte kunde gråta eller erkänna förrän de utsatts för vattenprovet, hon sade att hon flugit till häxmöte på Baldvolden utanför Vardø där hon sett 40 andra häxor. Hon hade festat så hon knappt hunnit hem innan det var dags att stiga upp för julottan i kyrkan. Många av de kvinnor som förhördes i januari-februari 1621 pekade ut just Kirsti som deras överhäxa och ledare, hon var deras amiral, påstod de. Kirsti Sørensdatter hämtades in till förhör på deras angivelser, hon arresterades då hon kom hem på ett handelsskepp efter ett besök i Bergen, vilket ju stämde med vad häxorna hade sagt om att hon inte reste hem efter häxfesten 1620 utan stannat i Bergen. Hon var gift med den rike borgaren Anders johanssen och kom Helsingör i Danmark, där hon sades ha lärt trolldom av en gammal gumma. Under tortyr bekräftade hon allt och angav flera kvinnor och även två män, varav en fogden Bertel Hendrikssen. Ingen av dessa hämtades dock till förhör. Kirsti dömdes till att brännas på bål den 28 april 1621, ett par månader efter att de andra häxorna hade bränts. Hon blev den sista som avrättades i den stora häxprocessen 1621, där 10 kvinnor brändes levande på bål för trolldom. Finnmark skulle komma att bli ett av de trakter i Europa där man brände mest häxor. Nordnorge var en plats med svag rättssäkerhet, där de lokala myndighetspersonerna hade fria händer, dessa män kom ofta från Skottland, Tyskland och Danmark, länder där man brände mycket häxor, och det var personer präglade av den uppfattning som rådde nere i Europa, där religiösa experter sade att "Fanskapen kom från Norr", från "Gandfinnarnas hembygd" nordkalotten, varifrån "djävulskapen kom med nordanvinden" ned över Europa, och de var sända dit för att rensa upp och rätta folk efter protestantisk ortodoxi. De ansåg att samerna var ett "trollfolk", och att de norska kustkvinnorna hade en alldeles för fri ställning, då de var ensamma hemma långa tider då deras fiskarmän var ute på havet, och då hade sex med demoner. 150 människor avrättades i Nordnorge mellan 1621 och 1663, innan rättsituationen blev bättre administrerad 1666, och av dessa var alla män samer, och av kvinnorna var några samer men mest norska kvinnor.
Operation myt
De överlevande från bunkern som satt i fångläger i Sovjetunionen samlades ihop och fördes till ett fängelse i Moskva. En grupp förhörsledare gick igenom deras vittnesmål om Hitlers död. En växeltelefonist från bunkern förhördes i februari 1946. Han var ett av fyra huvudvittnena i fallet Hitlers död, de andra var Hitlers adjutant, Otto Günsche, hans betjänt Heinz Linge och hans pilot Hans Bauer. Alla fyra hade vistats runt Hitler dagarna före hans död. De fick sitta i celler där temperaturen kunde gå ner till hela 20 minusgrader, de sattes på svältkost och förhördes på nätterna. När de inte förhördes utsattes de för tortyr. Alla fyra försökte upprepade gånger begå eller hotade med att begå självmord. Men Berija ville ha fångarna levande, för deras vittnesmål gav förhörsledarna en bild av de sista dagarna i bunkern som bevisade vad som hade skett med Hitler. Alla vittnen förklarade att Hitler levde i en fantasivärld ända in till sina sista dagar i livet. Otto Günsche förklarade hur Hitler försökte göra motattacker mot de ryska artilleriet och kallade sina generaler för fega förrädare när det visade sig att det inte fanns nog soldater kvar. I slutet av Hitlers liv tog han 92 olika mediciner mot sin ständigt svaga hälsa. Han tros bland annat ha lidit av parkinson och svåra magsjukdomar. Flera av hans mediciner gjorde mer skada än nytta. Heinz Linge, som kände Hitler ganska väl, förklarade bland annat flera symptom till flera sjukdomar som Hitler hade. Det var endast den innersta kretsen som kände till att Eva Braun var Hitlers älskarinna, däribland dessa fyra vittnen. På kvällen 28 april gifte sig paret Hitler. Vissa antar att han gjorde det för att bevisa Eva Braun hennes trohet till Hitler. Hitler hade klätt upp sig i en militärjacka som bevisade hans storhet, första klassens järnkors och en medalj som bevisade att han stridit väl i första världskriget. Giftermålet var en lugn tillställning. Hitler hade före sitt självmord fått ett brev om att Italiens diktator Benito Mussolini döda kropp hade blivit sparkad och spottad på. Det var något som Hitler inte ville veta av. Han bad därför de som ännu var kvar i bunkern bränna hans kropp. Hitler själv sade dagen innan sitt självmord att de enda två varelser som var trofasta mot honom var hans schäfer Blondi, och frun Eva Braun. Han ville testa kaliumcyanid på sin hund innan han själv skulle begå självmord. Klockan halv fyra på eftermiddagen gick paret Hitler in i vardagsrummet i bunkern. De hade varsin ask med giftampuller. Han hade två pistoler, hon hade en. En 6,35 mm Walther. Ingen såg vad som skedde med dem, men de som gick in i rummet några minuter senare är överens om hur de båda hade dött. Braun hade bitit sönder sin giftampull, hon dog nästan direkt och slog sönder en vas under dödsryckningarna. Hitler lade en giftampull mellan tänderna och sköt sig i samma sekund som han bet sönder den. Vittnenas något luddiga historier gjorde att förhörsledarna fick pressa dem ännu hårdare. Men bilden av hur allt gick till var ändå ganska klar. Sedan förklarade vittnena hur de lindade in Hitler och hans fru i lakan och slängde dem i en grop några meter utanför bunkern och sedan hällde på bensin. Det visade sig vara svårt att tända tändstickor men de lyckades till slut få eld på en pappersbit som de slängde ner. En timme senare begravdes kropparna på samma ställe som de bränts. När fångarna pekade ut var de brända kropparna hade legat grävdes området upp igen. Då hittade operation myt det viktigaste av nya bevis, fyra delar av ett manskranium. Den största biten hade ett skotthål i sig. Det stämde med obduktionsprotokollet, där det stod att en del av Hitlers kranium saknades. Delarna sattes ihop och fotograferades. För Stalins räkning sammanställde utredarna ett Fotoalbum av de fynd de gjort i Berlin. Förutom på kraniet innehöll det fotografin från bunkern och på Hitlers soffa.
Rita Verdonk
Rita Verdonk, född 18 oktober 1955 i Utrecht, är en nederländsk politiker och tidigare immigrationsminister 2003–2007, före detta medlem i partiet Folkpartiet för Frihet och Demokrati (VVD) och senare grundare av Stolt över Nederländerna (TON). Verdonk har arbetat som kriminalvårdare och är kriminolog. År 2003 utsågs Verdonk till minister för integrations- och invandringsfrågor. Hon utvecklade snart ett rykte som hård och frispråkig och genom hennes kompromisslösa inställning i invandringspolitik gavs hon smeknamnet IJzeren Rita ("JärnRita", jämför Järnladyn). Som minister hade Verdonk väljarnas stöd och hon var populär, men betraktades också av andra som en populist med en impulsiv ledarstil. Verdonk hade länge haft personligt skydd på grund av hot mot henne och under en utflykt med sin familj i Amsterdam blev hon spottad på av en 19-årig gärningsman vars motiv var okänt. I juni 2004 fick hon sin kjol nedkletad med ketchup av två kvinnor som dömdes till 11 dagars fängelse för protesten. Efter det politiska morden på Pim Fortuyn 2002 och filmregissören Theo van Gogh 2004 förstärktes engagemanget för Verdonks säkerhet genom det nederländska inrikesministeriet. Från den 4 juni 2008 upphörde nederländska kabinettet med övervakningen efter bedömningen att hotnivån hade minskat. 2006 utmanade hon Mark Rutte om partiledarposten i VVD, men förlorade. I ett avsnitt av dokumentärprogrammet Zembla i maj 2006 rapporterades att somaliskfödde parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali, partikamrat med Verdonk, inte hade uppgivit korrekt namn och födelsedatum på sin asylansökan 1992 som också låg till grund för hennes nederländska medborgarskap som beviljades 1997. Hoge Raad (högsta domstolen) hade tidigare beslutat att om en person fått ett nederländskt medborgarskap genom att lämna felaktiga uppgifter så kunde inte medborgarskapet anses som giltigt. Den utredning som Verdonk tillsatte kom till slutsatsen att Ayaan Hirsi Ali hade givit falska uppgifter om sitt namn och födelsedatum, och Verdonk valde då att upphäva Ayaan Hirsi Alis medborgarskap. Den 27 juni 2006 informerade Verdonk parlamentet att Ayaan Hirsi Ali skulle behålla sitt nederländska medborgarskap. I parlamentsdebatt den följande dagen kom det fram att Ayaan Hirsi Ali hade tvingats att signera ett brev i vilket hon tog på sig skulden för det inträffade, för att få tillbaka sitt medborgarskap. Grön Vänster föreslog en misstroendeomröstning, detta stöddes av en av Jan Peter Balkenendes koalitionspartier, D 66. Misstroendeomröstningen fick inte den majoritet som behövdes, men regeringen föll som en konsekvens av att ett av koalitionspartierna röstat emot regeringen. Verdonk lämnade VVD under 2007 men behöll sin plats i parlamentet och startade en egen politisk rörelse Trots op Nederland (TON), "Stolt över Nederländerna". Direkt efter bildandet fick partiet stort stöd i opinionsmätningarna, men backade därefter i opinionen och fick inga mandat i parlamentsvalet 2010. 2011 lämnade hon partiledarposten i TON och den aktiva politiken.
Våldspornografi
I våldspornografi presenteras sexuella aktiviteter där den ena parten hanteras hårt och/eller aggressivt. Olika slag av våldsamma handlingar, tvång eller hot kan ingå, och även grovt språk kan komplettera våldet. Våldet kan i våldspornografi presenteras som kontrollerande strypgrepp eller att man håller fast någons hår. Slag med öppen handflata mot ansiktet (örfil) eller bröst eller rumpa (risbastu) förekommer, liksom grovt språk, spottande och aggressiva former av oralsex. En del ser den här typen av handlingar per definition som övergrepp, andra att det även för den dominerade kan vara del av ett njutningsfullt sex där man på ett utlämnande sätt leker med roller. Inom produktionen av våldpornografi (liksom i BDSM) finns i regel så kallade stoppord, så den som dominerar tydligt märker när den dominerade vill avbryta aktiviteten. Ibland anses våldspornografiska skildringar inspirera till våldsbrott. Slutledningen är dock omdiskuterad, och den kan även kopplas till bristen på förberedande samtal inför heterosexuella samlag. I lagens mening är det enligt den svenska brottsbalken 16 kap. 10 c § förbjudet att "i bild skildra sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller att sprida en sådan skildring". Våld motsvarande ringa misshandel (där man inte riskerar att skadas) kan dock vara försvarligt att visa, där våldet skett efter samtycke. Förutom inom pornografi kan detta även gälla annan filmproduktion och idrottsutövning (som i boxning, ishockey eller andra kontaktsporter). Grövre våldsutövning än så är – i Sverige – olagligt, även om det inte visas för andra eller görs i samtycke. Ringa misshandel kan bestå av en örfil, en knuff, en lättare spark, eller att slita i någons kläder, men det inkluderar inte knytnävsslag eller våld som ger sår eller bestående skada. Den ringa misshandeln inom kontaktsporter kan vara tillåten på grund av "social adekvans", om aktiviteten är tillåten enligt sportens eget regelverk. Våldspornografi har i olika former funnits sedan 1800-talet (i tryck) respektive 1970-talet (på film). Spridningen har i regel skett via inofficiella kanaler, eftersom intresset för våldsamma och hänsynslöst utförda sexhandlingar är starkt tabubelagt. Många filmer och romaner av mainstreamkaraktär, särskilt polis- och detektivhistorier, kan dock innehålla korta avsnitt som rör sig in på våldspornografins område, med Mickey Spillane, Dean Koontz, Eric van Lustbader och Manhattanböckerna som exempel. Under 1990-talet etablerade sig Max Hardcore med en pornografi som samlade ett antal uttryck av våld, förnedring och dominans i en och samma dramaturgi. Bland annat sminkades aktriserna som små flickor/tonåringar, och filmerna fokuserade på deras kroppsöppningar med ytterligare smink. Hardcores filmer stötte återkommande på problem från amerikanska censurlagar, men material som såldes till USA kunde vara utan censur av det våldsamma materialet. Senare tillbringade han tid i fängelse, efter en rättegång där moraliska hänsyn fick stor betydelse. På senare år har våldsinslag enligt många blivit vanligare inom den kommersiella pornografin (mainstreamporr), den typ som sedan 1990-talet finns tillgänglig på Internet och under 2010-talet spritts via välbesökta videosajter som Pornhub och XVideos. Kanske är inte våldspornografi relativt sett vanligare idag än på 1970-talet, men det är definitivt mer tillgängligt. En slumpmässigt urval 2020 av drygt 4 000 videor på just Pornhub och Xvideos (de två mest besökta porrsajterna) visade på minst ett våldsinslag i cirka 40 procent av filmerna, och smisk, munkavle, örfil, hårdragning och kvävning var då de vanligaste exemplen. I 97 procent av de här fallen var våldet riktat mot kvinnor, resten mot män, män utövade våld mot kvinnor i 76 procent av våldsinslagen. Enligt samma rapport presenterades våldet oftast som en oproblematisk del av berättelsen, utan några negativa konsekvenser.
