Orkestrion
Ett orkestrion (även stavat orchestrion) eller en pianola är ett självspelande större musikinstrument som frambringar ljud genom flera åtskilda tekniker. Oftast utgörs grunden av ett piano, en pianoram med strängar och klubbor eller en orgel med pipor. Drivkraften utgörs oftast av ett vakuumsystem men det förekommer också varianter med komprimerad luft. Databärare för musikstycken som spelas är antingen perforerade pappersrullar eller sammansatta kartongbitar som vecklas ut, avläses på en tracker bar och vecklas ihop på andra sidan. Tidiga varianter baserade sig på samma mekaniska princip som en speldosa d.v.s. med en cylinder där piggar eller krampor påverkade överföringsmekaniken till pianoklubborna. Orkestrion var en stor exportvara från Europa under början av 1900-talet till Amerika där det var en nödvändig möbel i rika familjers hus och som underhållning på nöjesetablissemang av alla typer. De hade ofta mycket välarbetade möbelsnickerier, med färgade, motivmålade glas och effektbelysning. En speciell variant kallad för photo player utvecklades i USA för användning i biografer innan filmerna hade ljud. Denna kunde bestå av flera enheter som tillsammans kunde vara upp till 12 meter breda och 3 meter höga och innehålla en mängd ljudeffekter som operatören i tillägg till den automatiska musiken använde för att accentuera effekter på filmduken.
Bittorrent
Bittorrent (formellt BitTorrent, av "bit" och engelska "torrent" = strid ström, störtflod, skur) är ett filöverföringsprotokoll. Den överföringsmodell som det ursprungliga programmet (BitTorrent) använder har namngivits efter programmet och sedan implementerats av många andra program. Det effektiviserar nedladdningar av stora och populära filer genom att låta alla nedladdare hjälpa varandra i ett slags P2P-nätverk. Effektiviteten kommer av att den del av den totala datamängden en användare laddat ner distribueras vidare till andra användare som inte fått just denna del. BitTorrent använder sig av kryptografiska kontrollsummor (SHA-1) för att säkerställa att datamängden inte blir korrupt. BitTorrent skapades ursprungligen av den amerikanske programmeraren Bram Cohen. Bram Cohen skapade år 2001 ett protokoll som möjliggjorde distribution av filer mellan flera användare, tillsammans med en klient med samma namn (BitTorrent). Senare startade Cohen även företaget BitTorrent, Inc. tillsammans med Ashwin Navin. BitTorrent, Inc. är de som ansvarar för underhållet av BitTorrent-protokollet. Bittorrentprogrammet ser filen man vill göra en torrentfil av som flera lika stora delar, oftast är delarna mellan 64kB och 4 MB, men delar under 512kB rekommenderas för att upprätthålla hastigheten. Till varje del skapas det en checksumma, den skapas genom att programmet använder sig av en algoritm som heter SHA-1. Det är en hashingalgoritm som ger ifrån sig en 160 bitar lång kontrollsumma, som läggs in i torrentfilen. Torrentfilen laddas sedan upp till en tracker, en server som lagrar torrentfiler som användare kan ladda ner. Genom att bittorrentprotokollet i sig inte erbjuder någon tjänst att söka efter filer så använder användaren vanligtvis en torrentsökmotor. Det finns dock både sökmotorer som är trackers i sig och så finns det sökmotorerna som länkar vidare till tracker-servrar där de hämtar .torrent-filen ifrån. På sökmotorerna söker användaren efter den filen de vill ladda ner, när filen har hittats så trycker användaren på filen och hämtar hem .torrent-filen från trackern. Torrentfilen innehåller inte information om vilka som har filen, seeders eller vilka som håller på att ladda ner filen, peers, vilket är ett vanligt missförstånd, utan länkar till trackers, servrar som kopplar ihop olika peers i en svärm. När användarens bittorrentprogram får denna information från trackern så skickar användarens program multipla förfrågningar till peers och seeders i svärmen om slumpmässiga delar av filen, så man laddar olika delar från olika användare i svärmen. För att sedan maximera distributionen och göra det så effektivt som möjligt så använder sig bittorrent av flera principer. En av dessa principer kallas "mest-sällsynta-först", det fungerar som följande. I svärmen jämförs alla delar av filen, säg att m st kopior finns det av de delar det är minst av i svärmen. Alla delar det finns m st av skrivs upp på en lista, mest sällsynta först på listan, listan uppdateras så fort någon del antingen läggs in på den eller dras bort från den. I svärmen väljer då peers/leechers slumpmässigt olika delar av den listan att ladda ner, för att på det sättet distribuera de mest sällsynta olika delarna så fort som möjligt. Ett alternativ till torrent-filer som sökmotorer erbjuder är magnetlänkar (eng. magnet links). Största skillnaden mellan torrent-filer och magnetlänkar är att i de senare fallet identifierar och länkar magnetlänkar till innehåll. Dessa länkar har ökat i popularitet på senare tid och erbjuds av allt fler sökmotorer. En av de mest populära klienterna för Windows är µTorrent. Ursprungligen tillverkat av ett svenskt bolag, sedan 2006 uppköpt av BitTorrent, Inc. Svärm (Swarm) - Flera bittorrent-användare som antingen vill ladda ner en och samma fil eller som delar med sig av en och samma fil. Jämlike (Peer) - Bittorrent-användare, en dator som cirkulerar i svärmen. Index - En sökmotor för filer.
Covid-19-vaccin
Två tredje-delar av biverkningar av covid-vaccin bedöms vara noceboeffekt. Dessa vaccin, bestående av mRNA i lipidhölje, har visat sig ha god effekt, men har nackdelen att de måste förvaras och transporteras i fryst skick i mycket låga temperaturer. Oavsett om immunitet mot sars-cov-2 uppkommit genom infektion eller vaccin är det osäkert hur länge den varar. Studier av immuniteten mot de sedan tidigare cirkulerande coronavirusen (HCoV-229E, HCoV-OC43, HCoV-NL63, HCov-HKU1) talar för att den kanske inte varar mer än högst ett år. Genom ansamling av mutationer i virusets arvsmassa kan dess proteiner komma att förändras så mycket att vaccinens skyddseffekt avtar. Flera vaccintillverkare bedriver forsknings- och utvecklingsarbete för att kunna förändra sin vacciner med hänsyn till detta. Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA kommer därför att skapa ett regelverk för hur sådana modifierade vacciner ska kunna godkännas i en förkortad process. Redan i mitten av maj 2020 befann sig omkring över ett hundra vaccinkandidater under utveckling som antingen bekräftade aktiva projekt eller i preklinisk utvecklingsfas. Enligt New York Times var den 20 juli 18 vaccinkandidater i fas 1, tolv i fas 2 och fyra i fas 3. I december 2020 fanns närmare 290 vaccinkandidater i något skede av utveckling. I december 2020 hade ansökningar om akutlicenser inlämnats av Pfizer/Biontech och Moderna till bland andra Europeiska läkemedelsmyndigheten. Pfizer/Biontech har erhållit akutlicens i Storbritannien och ett vaccinationsprogram inleddes där den 8 december. Någon form av tillstånd har därefter lämnats av bland andra USA, Europeiska unionen, Kanada, Schweiz och Bahrain. Under fas I testas främst för säkerhet och preliminär dosering på några dussin friska försökspersoner, medan det under fas II utvärderas immunogenicitet, dosnivåer (effekt baserat på biomarkörer) och negativa effekter av kandidatvaccinet, vanligtvis på hundratals människor. I fas II utförs preliminär säkerhets- och immunogenicitetsundersökning. Denna är randomiserad, placebokontrollerad och utförs på flera platser, samtidigt som man fastställer mer exakt dosering. Fas III-studier är längre och involverar fler deltagare, inklusive en kontrollgrupp, samtidigt som negativa effekter efterforskas. Vaccinkandidater har tagits fram och godkänts och tillverkats mycket snabbt historiskt sett. Världshälsoorganisationen förutspådde i februari 2020 att ett vaccin inte skulle bli tillgängligt på mindre än 18 månader, men det visade sig gå snabbare. Redan i december 2020 hade vacciner godkänts av de tongivande aktörerna i västvärlden: Food and Drug Administration och Europeiska läkemedelsmyndigheten. Det har pekats på åtminstone ett tiotal tekniska anledningar till snabbheten i dessa förfaranden. Aktuell status för samtliga vaccinkandidaters vetenskapliga studier inför godkännande framgår av WHO:s dokument "Draft landscape and tracker of COVID-19 candidate vaccines". EU har för medlemsstaternas räkning under andra halvåret 2020 (till och med 10 december) slutit förhandsavtal om leveranser med Pfizer, Moderna, Astra Zeneca, Janssen-Cilag och Curevac. Ett optionsavtal har också träffats med Sanofi, men utvecklingen av Sanofis Pasteurs och Glaxo Smith Klines vaccinkandidat har försenats till åtminstone hösten 2021, efter otillfredsställande resultat av fas I–II-studien. Hösten 2020 skedde utvecklingsarbete på nio olika tekniska plattformar. Flertalet av dessa var inriktade på det pandemiorsakande viruset sars-cov-2:s spikeprotein, som viruset behöver för att kunna ta sig in i människans celler. Plattformar som använts 2020 inbegriper nukleinsyretekniker (modifierat budbärar-RNA och DNA), icke-replikerande virala vektorer, peptider, hybrid-DNA, levande försvagat virus och inaktiverat virus.
Peter Sunde
Peter Sunde Kolmisoppi, alias brokep, född 13 september 1978 i Uddevalla, är en norsk-finsk IT-entreprenör, och medgrundare samt före detta talesman för webbplatsen The Pirate Bay. Sunde är född i Sverige, men har inget svenskt medborgarskap, däremot både norskt och finländskt. Peter Sunde Kolmisoppi föddes den 13 september 1978 i Uddevalla som det andra barnet i familjen. Fadern är en finsk resemontör och modern personalkonsulent från Norge. Hans äldre bror är Mats Kolmisoppi. När Sunde var 8–9 år skilde sig hans föräldrar och han flyttade, tillsammans med sin bror och mor, till Bergen i Norge. Peter Sunde började vid den här tiden programmera samt kopiera datorspel och program. När Sunde var 15 år gammal blev hans mor sjuk och ville då flytta närmare fadern i Lidköping. I och med moderns sjukdom blev Sunde omotiverad att plugga och skolan gick sämre hemma i Sverige. Han hoppade av högstadiet och intresset av datorer och programmering tog över helt. Han blev aktiv på demoscenen och bland annat i grupperna Craze, TRSI och Fairlight. Via en kamrat fick Sunde praktikplats på en skola efter att ha hjälpt den med att dra om några nätverkskablar under ett påsklov, och fick senare fast anställning på kommunens IT-avdelning. Under den så kallade IT-bubblan, när Sunde var 20 år gammal, fick han jobb som programmerare på företaget Mediasvar i Skara. Han byggde bland annat en hemsida åt Bert Karlsson som många år senare blev en av de största kritikerna mot The Pirate Bay. Det blev till slut för många uppgifter för Sunde, som då blev sjukskriven. Han flyttade då tillbaka till Norge. Där fick han efter en tid arbete på Siemens, och började arbeta med datahantering kopplat till deras röntgenmaskiner. Han hade flera invändningar mot företaget, bland annat mot säkerheten. Han påpekade bristerna med att skicka patientinformation okrypterat men fick ingen reaktion. Det nya arbetet innehöll även en hel del resande. Sunde mådde vid den här tiden dåligt psykiskt. Han trivdes inte på arbetsplatsen och hans förhållande med den dåvarande flickvännen i Skåne fungerade inte. Under en arbetsresa i norra Norge svimmade Sunde på ett hotellrum och mindes inte var han var när han vaknade. Sunde blev nu sjukskriven en andra gång. Han upptäckte nu det intressanta med piratrörelsen och såg det som en ljuspunkt i livet när allting annat gick dåligt. The Pirate Bay sköttes till en början bara av Gottfrid Svartholm Warg. Då var The Pirate Bay bara en enkel tracker på en PC i en källare på Svartholms jobb i Mexico City. Efter en tid blev Fredrik Neij involverad i projektet. Neij och Sunde var sedan tidigare bekanta över internet, och Sundes första kontakt med The Pirate Bay var när han erbjöd sig att låna ut en dator till Neij. När sidan behövde uppdateras med ny programmering erbjöd sig Peter Sunde att hjälpa till, och han blev snart verksam inom både The Pirate Bay-projektet och Piratbyrån. Som gruppens mest politiskt intresserade medlem blev han The Pirate Bays kontaktperson och ansikte utåt. År 2009 lämnade han posten som The Pirate Bays talesperson. Dokumentärfilmaren Simon Klose har under en tid följt Peter Sunde för att göra en film om piratrörelsen och händelserna kring rättegången. Sunde var sedan 2012 efterlyst av Interpol och greps 31 maj 2014 i Sverige efter samarbete mellan svensk och polsk polis. Sunde förväntades bli överförd till öppen anstalt för avtjänande av fängelsestraffet enligt domen från rättegången mot The Pirate Bay. Peter Sunde frigavs den 10 november 2014. Peter Sunde har varit tidigt politiskt aktiv i Vänsterpartiet och gick 2009 med i Miljöpartiet. Vid Europaparlamentsvalet 2014 ställde han upp som kandidat för det finska Piratpartiet.
Fildelning
Fildelning är en teknisk lösning för att tillgängliggöra eller nå filer för kopiering mellan datorer och liknande enheter över datornätverk, till exempel Internet. Illegal fildelning avser oftast tillgängliggörande och kopiering av upphovsrättsskyddat material utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd. Fildelning har länge använts på till exempel kontor för att dela filer och resurser (skrivare, fax, etc) mellan anslutna datorer över nätverk. I allmänhet brukar man tala om fildelning när en användare enkelt kan markera en fil så att andra användare kan redigera eller ladda ner en kopia av filen. Man använder olika protokoll för detta. Vanligt förekommande är AFP, FTP, SMB, HTTP, NFS, AFS. Ett protokoll som på senare tid rönt stor popularitet är BitTorrent, som tack vare dess decentraliserade struktur dels gör det möjligt att snabbt sprida stora filer utan att belasta någon enskild värddator, och dessutom gör det svårt att avgöra varifrån filen egentligen kommer. Det sista ses som en stor fördel av många fildelare då spridningen i en del av fallen sker utan upphovsmannens tillstånd. Fildelningsnätverk har snabbt fått stor spridning eftersom de ger många människor tillgång till enorma mängder information. En stor andel av den information som fildelas är upphovsrättsskyddat material som görs tillgängligt utan att upphovsrättsägaren kan kontrollera den eller kräva betalning, så kallad piratkopiering. I Sverige fanns det 2006 1,3 miljoner fildelare, enligt SCB. Enligt en undersökning gjord 2017 av Internetstiftelsen i Sverige så använde sig 23 procent av de svenska internetanvändarna av fildelningstjänster och 27 procent av piratstreamingtjänster. Siffran för fildelning har legat på ungefär samma nivå åren 2007–2017, mellan 18 och 24 procent. Undersökningen visade att det framför allt är unga män som fildelar. 60 procent av de 16–35-åriga männen hade någon gång använt fildelningstjänster, vilket kan jämföras med hälften så många, 30 procent av kvinnorna i samma ålder, som hade använt dem. Med ökad kapacitet på Internet blir det enklare och billigare att dela, hitta och ladda ner film, tv-program, musik, böcker, datorspel och mjukvara, och många talar om att detta i slutändan kommer att leda till att information i allmänhet blir gratis. I svensk media diskuteras fildelning mest i debatten om piratkopiering. Den illegala fildelningen är i dag mycket omdebatterad. Debattens huvudaktörer utgörs av branschorganisationen Svenska film/antipiratbyran/">Antipiratbyrån samt den upphovsrättskritiska tankesmedjan Piratbyrån och det upphovsrättskritiska Piratpartiet. Svenska Antipiratbyråns motsvarighet i USA, där de allra största film- och skivbolagen är belägna, är RIAA (Record Industry Association of America) och MPAA (Motion Pictures Association of America). Dessa är intresseorganisationer som motarbetar fildelningstjänster och enskilda användare som har gjort upphovsrättsskyddat material tillgängligt för andra via internet. Två olika strategier finns för fildelningsystem: klient-server-struktur och peer-to-peer ("från jämlik part till jämlik part"), ofta benämnt P2P-nätverk. I ett fildelningsnätverk med klient/server-struktur finns en central värddator, server, som betjänar klienterna genom att låta dem lagra och/eller hämta filer. FTP, HTTP, SMTP och Napster har denna struktur. I ett P2P-nätverk överförs filer mellan deltagare, som varken har rollen värddator eller klientdator. Detta gör att det inte finns någon central part som kan stämmas eller åtalas. Kostnaden för datorutrustning och nätverksanslutning delas mellan deltagarna. Ett exempel på ett rent P2P-nätverk är Gnutella. Bittorrent-protokollet är P2P, när det gäller själva filöverföringen. För att samordna och hitta de andra parterna, använder Bittorrent dock centrala servrar, så kallade tracker-servrar. Vissa modernare bittorrent-klienter kan dock hitta varandra utan hjälp av trackers. Denna teknik kallas DHT. Regeringens webbsida om kopiering för privat bruk.
